Ett säl-samt liv
En tid så levde jag ett säl-samt liv, under de första åren under 2000-talet.
Det började egentligen med att vi, Uffe och jag, fick erbjudande om kött från en sälkut som hade fastnat i ett fiskenät. Hur det hela gick till vet jag inte. Det var bara vissa personer som hade licens att skjuta säl, men någon som hade fått sälkuten av någon delade med sig till oss. Samtidigt som vi fick vår köttbit så fick jag också sälskinnet. Men vi var på väg till fastlandet och lade allting i frysen tills vi kom hem igen.
När vi kom hem fick jag göra något jag aldrig tidigare hade gjort. Nämligen att spika upp skinnet med pälssidan nedåt på en fanérskiva. På bilden ovan där jag sitter och skär bort sälfett, har jag redan gjort det mesta av jobbet. Ett tjockt fettlager fanns under skinnet. Skinnet lade vi upp mot vår lidervägg för att torka, på gammalt hederligt manér. Sälfettet tog jag också vara på. Uffe som hade varit med om hur man hanterade säl på Borstö i Åbolands skärgård berättade noggrant för mig hur jag skulle göra medan han var på jobb i stan. Ute i det fria så "tillverkade" jag sälolja av fettet i en stor kastrull på en liten gasplatta. Fettet fick inte koka, bara nästan, för att kvaliteten skulle bli bra. Det tog hela dagen detta säl-oljiga jobb och ni kan tro att det luktade sälolja i hela byn. 😉 Själv måste jag ha regnkläder på mig. Jag halkade fram på mitt jobb den dagen. Än slank jag hit, än slank jag dit.
8 liter fin klar olja blev det av fettet. Samtidigt fick jag mängder av små tomma 2 cl stora Boonekamp-flaskor (magbitter) av en god vän vi hade. W. hade sparat dem under flera år och insåg att han behövde kasta dem, så han kastade dem på mig till min stora förtjusning.
Jag tvättade bort etiketterna och så tillverkade Uffe nya etiketter med en säl och en liten bruksanvisning på.
Vi sålde flaskorna för 5 €/st inkl. moms i hantverksbutiken längre fram och då det fortfarande inte var EU-förbud på att sälja sälprodukter. Flaskorna gick åt som smör på heta stenar. Sälolja är ett utmärkt impregneringsmedel för läderkängor, läderbälten etc..men de flesta köpte flaskorna som souvenirer. Varningstext fanns att man inte skulle dricka oljan. En liten räkneoperation: 8 liter sälolja blir 400 stycken 2 cl-flaskor a´5 €. Ingen dålig affär alls. Den dagen var timlönen väldigt bra.
Av skinnet skapade jag små sälar och även de gick åt som smör på heta stenar. De fanns i tre olika storlekar, se första bilden! Restbitarna som blev över när jag skar till mönstret blev nyckelringar..också sådana som folk gärna ville köpa. Jag använde allting, alla pälsrester dög till stoppning av små-sälarna.
Jag sydde dem för hand med segelmakarnål och specialtråd för läderarbeten. Mönstret är mitt eget och sälarna blev sällsynta, unika, ingen lik den andra, beroende på skinnet och hur det ville vrida sig lite hit och lite dit. De blev charmiga de små knubbisarna.
Jag köpte beredda skinn av fiskarbröderna Bergman i Geta
men även sälskinn från Grönland via andra kanaler.
Sälen till höger i bild har simmat utanför Grönland någon gång.
Det blev några par sälskinnstossor, stövlar, broscher och någon hatt, samt en väst till.
Sälskinnshantverket var roligt och det gick bra att sälja,
men så bestämde sig EU för att stoppa all försäljning av säl-produkter av olika slag.
Det blev ingenting mera av den säl-samma hantverkstiden för min del.
Det fanns fiskare som hade licens att skjuta sälar, men de fick inte göra någonting av djuret de sköt.
Så enormt dumt. Att döda ett djur och sedan att inte kunna använda det är ett helgerån i mina ögon.
Orsaken till att de fick skjuta säl var att sälarna blev för många,
bara utanför Åland var de drygt 6000 på den tiden.
Faktum är att jag inte har en endaste liten säl i egen ägo längre.
Alla (många) såldes..("morrhåren" består av hästtagel.)
Nu är allt detta ett minne blott men ett trevligt sådant.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
det första jobbet att ta vara på skinnet och utvinna säloljan var speciellt. Det var en gång det hände men sen köpte jag beredda sälskinn efter det. De allra sista skinnen gav jag helt resolut bort åt en av Uffes goda vänner innan vi reste hit. De var omtyckta de små sälarna, också som gosedjur, så dotterdottern skulle absolut gilla en av dem. 😊
Idag ligger dimman tjock ....men den lättar väl någon gång.
Här hos oss finns det gott om sälar på Måkläppen vilket lockar väldigt många turister. Turister som inte alltid följer reglerna men det är en annan femma...
Kram och god torsdag!
jag har ganska många strängar på min lyra. Jag blir själv förvånad över allt vad jag har hunnit med.
Det finns ingen logik i bestämmelser ibland, rena rama skrivbordsprodukterna..inget förankrat med verkligheten.
Oj, tjocka hos er. Höst.
Hoppas tjockan har lättat nu när jag äntligen svarar.
ja, något jag aldrig ens tänkt mig innan men plötsligt så var jag i det. Det är dumt att inte ta vara på , utan minsta tvivel.
Måkläppen, nu ska jag googla ...Tyvärr händer det här också med turister som inte följer regelverket..
Kram och god torsdag även till dig!
Återigen, dina små sälar är så söta att jag .... GAAAHHH!!
Kramar till dig som kanske har sälar av andra slag runt om dig nu!!!
tack! De blev charmiga små knubbisar men så är det ju knubbsäl som finns där.
Sälkutens fett var färskt och i och med att vi genast frös ner skinnet med fettet och även köttet, så var det inte så hemskt som man kan tro. Ofta fick skinn ligga längre förr och då hujedamej luktade det värsta apan. Men visst luktar sälfett...inte särskilt gott alls.
Köttet vi fick var riktigt gott men det handlar ju om att veta hur man tillreder det också. Nu var det ju en ung säl så köttet var mört. Nå, hur som helst äter jag gärna annat kött ändå. Sälen har ju ett tjockt späcklager under skinnet, ca 10 cm tjockt.
Nu har vi andra sälar här...munksälar som är rätt unika.
Kramar till dig med Annika, njut av resan och dagarna du har framför dig !
Du väckte i alla fall många minnen med dina söta sälar. Hade en sådan jag också när jag var liten. Dessa små sälar var väldigt poppis på 1960- och 1970-talet.
Förresten - hur smakade sälköttet? Liknade de typ fisk, kyckling eller nåt helt annat?