Svaret på vem och på vad....

Vem är guldmannen? 

Det började med att min dotter hittade bysten av mannen på en soptipp. Där låg han och skrotade. Klok som hon var så tog hon honom med sig hem, rengjorde bronsbysten och så på med guldfärg. Sen fick han ståta på spiselkransen och skina ikapp med solen som tittade in genom köksfönstret. En trevlig rekvisita i ett kök som ursprungligen var från 1700-talet och som fanns i en by mitt på Åland.  

Karin och Paula hade helt rätt! Grattis! 

Carl Gustaf Emil Mannerheim är namnet. Marskalken av Finland och den finska krigsmaktens överbefälhavare. Finlands nationalsymbol helt enkelt. Det var bysten av honom som  min dotter bar med sig hem från soptippen.Jag tänker inte beskriva honom desto mera, den som är intresserad av vad han var för en människa, vad han gjorde och inte gjorde kan klicka på länken, sätta sig ner med en stor mugg te eller kaffe och läsa på. Det kanske är lika bra att ta en hel kanna med sig för det finns mycket att läsa om honom, både gott och mindre gott. 

************

Men vad hänger på sidan om honom då, där på spiselkransen? Upphängd i spjället? 

Om jag inte minns helt fel så hängde den hemma hos oss i dotterns barndomshem. ( Mitt första äktenskap) .Vi fick den någonstans ifrån eller så köpte vi den på någon marknad, kanske i Pargas? Där är jag ute och cyklar nu men en himmeli vet jag att den kallades. Vi hängde upp halmkronan i juletid och kallade den himmeli. 

Himmeli är finska förstås men den kallas också himmel i några finlandssvenska dialekter. Ordet himmeli har också fått en viss spridning i Sverige för att beskriva halmkronor av finländsk modell, vilket ofta innebär mer eller mindre stora skapelser uppbyggda av jämnstora, relativt små oktaedrar. 

I Norge och Danmark är uro (oro) en benämning på halmkronor. Ibland också i Sverige. I Dalarna lär halmkronorna kallas flugrunka, flugvagga, flugguskepp. Flugorna vaggar, gungar med i kronans rörelser. 

Att tillverka halmkronor verkar ha fått ett uppsving under senare år. I synnerhet tycks intresset för att tillverka en finsk himmeli vara ganska stort. I Finland finns en tradition att bygga på kronorna varje år och att de därför med tiden kan få avsevärda dimensioner. En himmeli som ett brudpar fick i gåva på 1930-talet kom så småningom att sträcka sig genom två våningar. (uppgifter från häftet Oro, himmel, spindel).

Så där ja, nu är fotot bearbetat, finns bara här på bloggen och är borttaget ur arkivet. 👌Trash! 

Tack alla ni som försökte er på att gissa vem guldmannen var! 

Jag har ett alldeles speciellt minne av marskalk Mannerheim. Min familj (första äktenskapet) var på min dåvarande salig svärfars begravning i Kimito kyrka .Det var vargavinter - minus 43 grader ute- kyrkan var fylld av följare, kanske av andra också som ville ha värme inomhus. Hur det nu bar sig så hamnade jag tillsammans med min småkusin Sinikka bakom en tjock stenpelare och där stod vi. Vi kom varken åt det ena hållet eller åt det andra hållet 

Vi såg ingenting av själva jordfästelsen men framför oss på muren fanns det någon typ av order, ett tal till folket eller så, utfärdat av Mannerheim himself. Där stod vi bakom den tjocka, breda pelaren och läste Mannerheims ord. Liksom lite på sidan om händelseförloppet. Vi kände oss smått fåniga. Så tittade vi på varandra och brast i skratt. 

Vad händer? Jo,vi fick skrattfnatt, mycket opassande förstås men ibland går inte skratt att hindra, bara att försöka stoppa. Vi såg det humoristiska i det hela. Tur att vi stod bakom den tjocka stenpelaren, frustandes, hållande om varandra. Hur konstigt det än låter så blev det en riktigt rolig begravning. Min dåvarande saliga svärfar Jarl skulle ha skrattat gott åt det hela själv och gärna suttit emellan oss om han hade kunnat.   

                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira