Äventyret framtiden

  För vi vet ju inte om det är en han- eller hon- papaya vi har. Jag sådde den från frö under försommaren och den har tagit sig väldigt bra.  Det visade sig att det måste till både han och honblommor för att fruktbildning ska ske och den söta "ärtan" är inte tvåkönad så att säga, något som vi har kommit underfund med under senare tid.  En madeira papaya inhandlades för frönas skull... Givetvis så åt vi upp läckerheten medan fröna lades i jord och faktum är att det gror och spirar i krukan som är barnkammare just nu.  Men att sedan veta vad som är vad, vem som är vem, flicka eller pojke är en annan femma.  Det ser ut som om det blir en hel del små papayabebisar här så småningom.  En papayaplantage kanske är på gång bara för att få det där rätta könet  så att den stora plantan ska ge frukt så småningom.  Sen slår mig tanken "att tänk om alla som gror och spirar råkar vara av samma kön som den stora plantan"? Att alla är pojkar eller antingen flickor.  Jisses, har ma

Ja, vad händer en vanlig dag i början av januari här hos oss?  Lilla fru Svarthätta var här som vanligt i grannens stora julstjärna. Nu sjunger julstjärnan på sista versen med sina vackra röda högblad men det finns tydligen mycket gott att ta för sig av bland blommorna i toppen ännu. Hon, fru Svarthätta är inte lika skygg längre för mig som tidigare. Hon tittar på mig men flyr inte undan längre. Kanske hon har insett att den där kvinnan bakom svarta lådan är en envis sak som inte ger sig i första taget. Så har jag haft ett samtal med Rodolfo och gamla tomtenissen. De har tydligen hittat varandra de två för de tycker (jag hörde det tydligt) att de ska vara tillsammans i förvaret tills jag tar fram dem igen i början av december det här året. Givetvis, det kan ju bli lite trevligare för dem. Men inte förrän på söndag åker de ner i lådan som väntar på dem.  Vi åt sötpotatis till middag idag igen.  Jag klyftade en stor sötpotatis i flera delar, penslade dem med chili-olivolja (  jag blandad

Ni kanske minns att jag redan förra veckan visade äldre fotografier som jag hade tagit av mården/skogsmården.   Idag fortsätter jag med mårdhunden. Nyctereutes procyonoides är namnet på latin. Jag vrickade nästan tungan av mig när jag upprepade namnet några gånger. Att det är ett hunddjur förstår kanske alla.  De två första fotona är från 19 juni-13 När jag var barn minns jag att min mamma hade en rysk sjubbpäls som värmde henne på vintern.  Nu vet jag att det var en mårdhundspäls hon hade på sig. Pälsen måste ha varit färgad för den var nästan mörkbrun alltigenom.  Mårdhunden är ett skymningsdjur/ett nattdjur.  Fotona här ovan är tagna vid midnatt i midsommartid då mårdhunden smög sig till fågelmatar-platsen hemma hos oss i Geta.         En vårkväll (17 maj)  år 2016 smög sig en annan mårdhund in på vår tomt     Den sista bilden för den här gången tog jag den 18 januari-19.      (Jag har helt säkert flera foton av mårdhundar.)     En stund senare fanns inte mårdhunden kvar längre.   

i luften utanför här hos oss. Än kommer det ena flygandes, än kommer det andra. Tråkigt blir det aldrig.    Jag vet inte ens vad allting är som svävar förbi ... Var någonstans lyftkranen finns till denna runda boll vet jag inte 😌 Faktum är att det är solen som är på väg ner genom molnen här om kvällen, just innan regnet öste ner. Kvällen därpå, på nyårsafton, hade hård blåst och regnväder utlovats men solen brydde sig inte och vädret höll upp ända fram till nyårsdagen då allt det utlovade kom istället.   Av någon underlig anledning är jag som en seg kola just nu.  Kanske för att ungdomar i min ålder inte är vana med att vara uppe så länge som jag var på nyårsnatten.  Det tar tid att komma igen och då drack jag varken vin eller något annat med alkohol i.   Bara vatten rann genom min strupe från det ena året till det andra. Den sega kolan har segat på flera kilometer idag så det tar sig säkert bara tiden får gå lite till. Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Just nu är vi bl.a berikade av  s ötpotatis  som ska ätas upp. Vi har fått många ätbara julgåvor så vårt lilla kylskåp börjar bli proppfullt. Sötpotatisdieten har ni väl alla hört talas om? 😊 Jag måste tillstå att jag personligen inte kände till att det faktiskt finns någonting som heter så, ja, flera olika sötpotatisdieter t.om. När jag skrev frågan googlade jag för säkerhets skull och blev förvånad över hur många olika dieter det finns bara vad gäller sötpotatis. Nu tänker jag inte gå in på dem alls, är du som läser det här intresserad så ber jag dig att själv googla.  Jag slängde faktiskt ut min fråga lite på skämt med betoning på att många sötpotatisar i vårt kylskåp ska ätas upp inom den närmaste framtiden och det på olika sätt. Det blir helt säkert en hel del experimenterande i köket de närmaste dagarna. Vår diet blir sötpotatisinriktad av praktiska orsaker.  First in , first out som det heter. Den äldsta batata-doce-gåvan lades ut på diskbänken, tvättades och en av de stora knö

Så har vi tagit klivet över det där magiska klockslaget som förändrar årtalssiffrorna. Här med buller och bång i positiv anda. Som alltid så fortsätter Skyltsöndagen sitt tema som vanligt i bloggvännen BP:s förvaltningsarmar, tryggt och säkert.  Idag håller jag mig till nyårsaftonsskyltar som fanns i min direkta närhet från morgon till kväll, vilket samtidigt blir ett avslut av det gamla året och en början av det nya med helt oskrivna blad.  Den direkta orsaken till varför flera av den här typen av fartyg samlas i hamnen varje nyårsafton vet jag inte. Där ligger de redan tidigt i väntan på att de stora kryssningsfartygen ska anlända lagom tills det stora fyrverkeriet går av stapeln. Anjos betyder änglar på svenska så tydligen är det någon form av änglabeskydd som pågår 😉  Sju stora kryssningsfartyg fanns i hamnen och i dess närhet utanför på redden. En viss omfördelning av platser gjordes och då fick jag se Borealis gå ut ur hamnen. Buren som hänger där var avsedd för digitala nedräk

Det är ju bara att konstatera att det här med att städa i arkivet aldrig tycks ha en ände. Jag märkte att jag har mängder av foton som jag inte har använt mig av/visat än och bl.a. djuren i vårt tidigare liv på Skoltomten/Pettas i Geta på Åland fyller en stor del av arkivet, ibland så det rent av bågnar av dem i vissa fack.  Nu ska jag åtgärda den saken har jag tänkt. Därför blir det nu och då ett inlägg som handlar om "våra" ständiga gäster under den tiden det begav sig. Det blir lite nostalgitouch över det hela samtidigt.  Idag visar jag skogsmården eller mården som den också kallas. På latin heter den Martes martes. Vi såg den inte ofta för den är ett nattligt rovdjur som rör sig mycket snabbt, ja som vinden men ibland hände det att vi också fick se den under dagtid. Bland annat den 21 augusti 2012 , så fotona i dagens inlägg är över tio år gamla vid det här laget.   Som jag redan skrev här ovan är det inte vanligt att få se skogsmården i dagsljus. Vi hade lagt märke till