Tvättstuge-nostalgi



  






 

Vi har nästan alltid intressanta diskussioner Uffe och jag, när vi sitter och äter middag.  Bara för någon dag sedan var det tvättstuga som kom på tapeten. Vårt samtal började med hur grävskopor såg ut i vår barndom. Vi är födda samma år, så vi har många gemensamma tidsnämnare. Mitt i allt så befann vi oss i våra barndoms tvättstugor. 

Tvätt till tork på luftigt ställe

I Uffes barndomshem vid Mannerheimsvägen i Helsingfors, så hängde man tvätten på vinden , sju våningar upp från tvättstugan. Man bar upp allting för hand i trapporna. De är tuffa de där fastlänningarna.🦾 Armstarka kvinnor, för kvinnor var det oftast som var hemma och skötte hus och hem, medan männen arbetade utanför hemmet. Så var det också hos oss på Köpmansgatan i Mariehamn. Min mamma stannade hemma ända tills jag började tvåan i folkskolan. Så var det då och tryggt var det framför allt


Jag gillar att gå förbi tvätt som hänger längs husväggar. Det doftar gott och känns hemtrevligt.

I mitt barndomshem så hängde man tvätten ute på gården, på linor uppspända mellan de stora träden. På vintern lade mammorna lakanen i snön så att de skulle blekna.... När det var riktigt kallt ute så var det kul att plinga lakan, pling, pling, plong. De frös till is på nolltid. Det tog inte länge förrän de hade torkat, frystorkat. 


Ingen vanlig tvätt, utan något helt annat i en skog på Teneriffa -16. 
************

Apropå vinter och snö, så var det hur vanligt som helst att vi ungar åt av den vita varan när vi blev törstiga. Där stod vi och tuggade på varsin snöboll nu och då medan vi löste våra småproblem. En morgon vaknade vi till röd snö..ett rött täcke hade lagt sig över allt det vita. En annan morgon var snön svartprickig. Man talade om Ruhrområdet och skorstenarna där. Efter det fick vi aldrig äta snö och lakanen lade man aldrig i det kalla vita igen för blekning. Förändringens vind drog med ett svep över oss. Det kände Uffe av också i huvudstaden. Miljöpåverkan skulle vi kalla det idag. 

I Câmara de Lobos längs strandpromenaden

Jag minns inte att man hängde tvätten på vinden, tre våningar upp i" vårt hus" på  tolvan. Kanske när det ösregnade men oftast hängde tvätten i långa rader ute på gården ändå. Kvinnorna sade bara "att det Gud väter, det torkar han" fastän ingen av dem var särskilt religiös av sig. Men så blev det ju..faktiskt. 🤔Tvätten blev torr! 

När mammorna hade fått fart på elden under bykgrytan i tvättstugan, så bykte alla samtidigt. Alla hjälptes åt, vi ungar var med på ett hörn någonstans och vevade nymodigheten pulsator-tvättmaskinens lilla "mangel" som pressade ut allt vatten ur kläderna, om inte annat. Vi stred om vem som skulle få veva Hoovern.  

Det stod som en enda ånga runt huvudet på oss, i all synnerhet under vintern då källaren var kall i sig. Stod man utanför på trappan och kikade in genom dörren, så såg man bara ben och fötter som rörde sig än hit än dit. En rätt spännande syn..

Det var trivsamt, alla hjälpte alla, både med tvättmedel, kokning av vittvätt och tillsyn av ungar som fanns där bland benen på de vuxna.  Vi var inte rika, vi räknades till fattiga arbetarfamiljer men vi var hur rika som helst. Vi hade det bra tillsammans.

Mammorna hade ett "tvättmedelsprogram" sinsemellan. De turades om att hålla tvättmedel för alla/varandra enligt ett oskrivet protokoll, det roterade på, men plötsligt en tvättdag så stannade "hjulen". Varför vet jag inte och det spelar ingen roll längre men något hände som blev orsaken till att mammorna stod där i tvättstugan, lite uppgivna, handfallna, med all tvätt som de hade lagt i blöt kvällen innan men utan tvättmedel, utan såpa. Vi var flera familjer så tvätt fanns det gott om att ta hand om. 

Rådiga tant Elsa som ägde båda husen på gården tillsammans med sin man Carl ( arbetsgivare till alla som bodde i husen 10 o 12.  Bostad ingick i lönen) kom samtidigt hem från ett av sina caféer i stan och tog sig ner för trappan till oss i tvättstugan för att säga hej. 

Hon såg uppgivenheten.."Äh, sade hon, nu får vi göra som tattarna gör." Så låste hon upp dörren till sitt tillsvidare hemliga utrymme i källaren och därinne på hyllorna fanns det s.k. rysstvål. ( Såpa).  Där  hade det varit fest! Jag var fascinerad av att se tandmönstret i de tvålar som råttorna hade tuggat på och tänkte på att det måste ha löddrat ordentligt i munnen på de fyrbenta. 


Rysstvålarna tillverkades i Finland för export till Ryssland under den period då Finland ingick i det ryska storfurstendömet ( till år 1917)

Så vem som helst förstod ju att rysstvålen som tant Elsa hade i sitt förråd var äldre än gatan, ja nästan äldre än staden t.om., när hon öppnade dörren till sina gömmor. Tvålen var tillverkad av björkaska blandad med animaliskt fett. Undra på att råttorna gillade att äta den.

När tvålen tillverkades så blandade man tvålmassan och packade den i en rektangulär järnram. Den såg exakt ut som den på bilden, men tvålen i gömmorna hade papper runt sig eller hade haft  det, för det mesta var slarvor efter framfarten av de fyrbenta med svans. Tvålen luktade inte gott...animaliskt fett äldre än gatan. Hmm...

                                          

Att tant Elsa hade så mycket tvål var förstås den stora fråga som ventilerades runt kaffebordet senare. Tant E. föddes i början av 1900-talet men ålänningar har alltid varit sparsamma och om sig och kring sig. Inte för inte så har ålänningarna kallats till Östersjöns judar. Inte helt snällt sagt då förstås..men de tog vara på och det då redan många år gamla, rysstvålslagret, hade förts från Hammarland till Mariehamn någon gång på fyrtiotalet då det andra världskriget pågick. Sen låg tvålen där bakom lås och bom i många år, bortglömd, ända tills den behövdes en dag i tvättstugan på Köpmansgatan 12. Gott och väl tyckte mammorna, annars hade ju råttorna bara ätit upp allting av den. Så sant så..

Tvålen, räckte till flera tvättdagars förbrukning. Pappret som fanns kvar runt tvålarna brann som bara den när det stacks in i elden under bykgrytan. Det fräste till och allt gick upp i rök. Så ville alla veta vad tattarna gör, för det visste ingen . "De hjälps åt när de gör barn", sade tant Elsa som den mest självklara sak i världen och gick uppför trappan och in till sitt. 


Tvätten blev skinande ren. Så var min barndom, kärleksfull, praktisk, rakt på, utan krusiduller. Vi ungar fick lära oss om livet som det var utan större åthävor. Naturligtvis, så tar jag till tant Elsas uttryck när goda råd är dyra och jag vet att jag kan hjälpa till på något sätt med det materiella i olika sammanhang. Folk tittar kanske lite konstigt på mig ibland men det bryr jag mig inte om. Jag kan bjuda på det! Jag tänker varma tankar om tant Elsa istället 💗 och säger "då gör vi som tattarna gör då"!

Det fanns färgstarka praktiska omtänksamma människor på Köpmansgatan. Där också, de finns faktiskt överallt. Som motsats till epitetet som Östersjöns judar så är ålänningarna mycket generösa och givmilda. De delar med sig hur mycket som helst när det verkligen behövs och inte endast rysstvål😉

Sen är det en annan femma om det gick till så som uttrycket vad gäller tattarna sade. Det var helt enkelt bara ett uttryck och inget mera än det. Betydelsen var i alla fall tydlig. Man hjälpte varandra på det sätt man kunde göra det på. 


Sköljningen gjordes i Svibyviken eller i Slemmern, beroende på vad vet jag inte, men jag tror att Slemmern låg mera risigt till med tanke på all latrin som gick rakt ut i viken. På den tiden var det inte så noga med reningsverk.  

Svibyviken och Slemmern är havsvikar som omgärdar Mariehamn. Även i Svibyviken fanns det avlopp rakt ut men lite längre bort från sköljhuset och så är den viken mycket djupare än Slemmern är.

Det var roligt att få vara med och skölja tvätten. Sen bar det iväg hem med allt igen, antingen på sparkkälkar vintertid eller med mjölkkärran övriga årstider. Ibland körde pappa oss alla på lastbilen om han hade tid. Upp på flaket med hela gänget och all tvätt. Tuta och kör...tvätten ska fram! 

Så hängdes tvätten upp på linorna. Jag räckte inte upp till linorna, jag var alltför liten till det men jag minns den fräscha doften av ren tvätt, då jag hjälpte till och lyfte upp den ur tvättkorgen åt min mamma. 

När allt var torrt, så skulle lakan slås och där var vi ju igen, vi ungar på gården, under lakanen som blev tak för oss när  mammorna stod och slog dem slätare innan de vek ihop dem på "rätt sätt". När de slog en extra hård snärt på lakanet visste vi som låg under det att nu fick det räcka..Jag slår inte lakan men jag viker dem på samma sätt som jag lärde mig som fyra-femåring ännu i denna dag.



Sen bar det iväg till Johanssons stora stenmangel på Skolgatan följande dag då lakanen hade fått några stänk vatten över sig.

Mammor och ungar gick i en lång rad uppför backen på Köpmansgatan till Skolgatan. Mammorna först med tvättkorgarna mellan sig och vi ungar på rad efter dem, de var som vilka ankmammor som helst med sina ankungar efter sig. Hela tiden kvackande, snattrande. Munnarna gick i ett minns jag. 

Mammorna ventilerade livets alla vardagshändelser medan vi småttingar stod på kanten till mangeln och såg på hur det gick till, förmanade att hålla händerna borta så att vi inte skulle komma i kläm...


Det var så det sociala sköttes på den tiden. Man "terapeutade" varandra medan det praktiska sköttes om. Barnvakt behövdes inte heller. Vi var ju med i händelsernas förlopp. Alla mammor tog hand om varandras ungar, vi hade många som fostrade oss. 

Det lät en hel del om stenmangeln. Med allt färdigmanglat  i tvättkorgarna så gick vi hemåt igen. Det tog sin tid att få rena kläder i linneskåpet. Men livet var mera familjärt och på ett annat sätt än i dagens läge.  

Det här kunde bli hur långt som helst men nu slutar jag med detta lilla bidrag till tvättens kulturhistoria.😉 

                                                                 😊😉😉

Vi, Uffe och jag, hade mycket roligt när vi kom ihåg hur man skipar rättvisa utan att någon vet om det. Jodå, men det får jag ta en annan gång. 

                                         

                                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Härliga samtal ni har och fint med lite nostalgi i all sin enkelhet. Jag älskar doften av rentvättat, pratade med grannen om det häromdagen, hon för det också nämligen. Hon tvättar något varje dag, bara för att doften gör henne lycklig! Varm måndagskram!
Visst är det trevligt med samtal vid matbordet. Det här ämnet var verkligen roligt att läsa. Jag kan se det hela framför mig. En del nostalgikickar blev det också. Liksom du bodde jag i 12:an. Men vi bodde i radhus. Minns hur mamma kokade lakanen på spisen. Minns att jag och min kompis sprang och gömde oss för varandra bland lakanen och minns den speciella doften. Och så stenmangeln som låg några hus bort. Min stora skräck men samtidigt så spännande.
Tack för detta trevliga bidrag till tvättens kulturhistoria.
Znogge sa…
Vilka härliga minnen och vilken nostalgi det här samtalet gav er. Ja, nog var det kvinnorna som slet med tvätten. När vi bodde i lägenhet så fanns det praktiskt nog två torkrum i anslutning till tvättstugan. Dessutom så minns jag att vi ganska tidigt skaffade tvättmaskin och då hade vi en torkställning i badrummet. Allra bäst är det dock när tvätten får torka utomhus sommartid. Den doften är speciell!¨

Kram
LillaSyster sa…
Vilken härlig gemenskap! Men också vilket galet slit..... Tänk så behändigt vi lever idag, slänger in tvätten i maskinen, väljer grader och startar med ett tryck. Själv hänger jag tvätten i samma rum som tvättmaskinen står i - mycket behändigt. Förr hängde jag gärna ute på torkvindan, men numera torkar jag så gott som allting inne. Älskade att vara med farmor i tvättstugan då jag var liten och där i den gemensamma tvättstugan fanns en gigantisk mangel som jag minns det så fyllde den hela rummet. Ha en bra måndag - kul inlägg!
Anna i Portugal,

ja, vi har bra samtal.
Jag är likadan, älskar doften av rentvättat.
Tack och en varm måndagskram till dig också!
Du har säkert varmare än vad jag har, nu ca 30 grader i skuggan. Kanske min kram t.om. ger lite svalka? 😊
Anita,

Tack, det roliga är att vi hittar så mycket på vägen när vi minns hur det var.
Faktum är att jag har en stor kastrull där jag någon gång i året brukar använda till att koka dels disktrasor men också små vita handdukar, så lite koka tvätt på spisen idkar även jag.
Stenmangeln var lite skräckinjagande, så stor, bufflig och småfarlig och så ljudet då...

Tack själv Anita! Du bidrog på ditt sätt i kommentarsfältet.
Znogge,

tack, ja det är fint att minnas och att kunna jämföra.
Det blev ju så när det var kvinnorna som var hemma. Slitigt hade de på många sätt
Sen blev allting så mycket bättre, lättare och modernare.
Här torkar jag alltid tvätten utomhus..även när det regnar. Den torkar ändå väldigt snabbt. Men det finns möjlighet att ha den under tak..Ha en fin måndag!

Kram!
LillaSyster,

ja, det var en fin gemenskap, allt delades, glädje och sorg, tvätt och ungar.
Vi har det verkligen bra idag..jag tvättar ofta, låter inte högarna växa sig stora och vips så är det gjort. Jag har två olika tvättställningar men oftast blir det ändå bara en som är på gång. Här får man tänka på rost och väderslitage på ett annat sätt än tidigare i livet.
De var gigantiska manglarna och tog rum. Det var så behändigt att en familj i stan höll mangel och tog en liten skärv av andra som kom dit och använde den.
Ha detsamma du med och tack själv!
Karin sa…
Underbar tvättnostalgi! Att ha fått vara med och skölja tvätten i sjön, eller ån, är väldigt trevliga barndomsminnen. Kanske mindre kul för min mamma som drog kärran med tvätt ner till tvättstället. På kärran fanns också ved till pannmuren nere vid tvättplatsen, där vittvätten kokades. Sedan hamnade den i ån, tillsammans med oss ungar, som såg till att inget flöt ut i Dalälven och vidare till Östersjön. Annars hade kanske våra lakan hamnat på Åland!
Karin,

tack! Det var en höjdare att få skölja tvätten i sjön..vi stod i nedsänkta tunnor i flotten under tak. Tunnorna var försedda med små stegar på insidan. Sen sköljde vi ungar för brinnkära livet, mycket tappades mot djupa botten men mammorna var genast där med båtshakar...allt kom med hem. Vi såg aldrig något lakan som kom flytande från Dalälven däremot, men vete gudarna vad de fick upp med båtshaken? Kanske det var ditt lakan rent av? 😉
Karin sa…
Tvätt-PS:

Man skulle ju kunna tro att det inte finns något motstånd alls idag mot att ta itu med tvätten, eftersom det är så enkelt numera.

Men Sanna Levelius har fångat dagens situation i en liten parafras på Bergmans Det sjunde inseglet. Hon kallar den "Den sjunde tvättkorgen":

– Vem är du
– Jag är TVÄTTEN!
– Kommer du för att hämta mig?
– Jag har redan länge gått vid din sida. Är du beredd?
– Min kropp kanske, men inte jag. Vänta ett ögonblick! *googlar slippa tvätta*
– Så säger alla, men jag lämnar inga uppskov.
Karin,

jag har idkat högläsning för Uffe och vi har skrattat gott åt den sjunde tvättkorgen. Mitt i prick...inget uppskov gäller. Tack för den! 😊😂
christian sa…
Ja vad ska man skriva......det var en historielektion som heter duga, kanske nåt alla ungdomar borde få höra, när man idag har robotdammsugare, robotgräsklippare å automatisk öppning/stänging på bagageluckan på sina bilar so de sen använder för att åka till gymmet.....
Min mormor hängde också tvätt på vinden, mest de stora grejorna typ lakann, men det var ett kånkande.
Sen håller jag med om att det är nåt visst med tvätt som hängs ute på balkonger m.m., det är nåt hemtrevligt, familjärt över det. Men på söndagar fick man inte ha nåt hängandes på balkongen, för det här var på den tiden då söndagarna var vilodagar....alltså den gamla goda tiden!
Skrattade även gott åt de roliga citaten om GUD å de där om tattarna....tur att inte åsiktspoliserna läser våra bloggar......
Tack för underhållningen å ha det gott nästa vecka!
christian,

på sätt och vis så blev det en historielektion, absolut.
Du har rätt, det minns jag också att tvätt skulle inte hänga ute en söndag. Då skulle man vila. Jag förstod aldrig synden med tvätt som hängde ute. Och absolut inte underkläder..då låg man risigt till.
Ja, åsiktspoliserna hinner förstås höra av sig ännu haha...
Tack själv och ha det gott du med!
Susjos sa…
Underbar historia om tvätt, och visst är det ljuvligt när tvätten kan hänga utomhus på tork.

Minns när jag var sju år och kom hem från skolan och hade kissat på mej ( det var lite läskigt att gå på toaletten i skolan, för där hade de vattenklosetter, och jag var van vid utedasset) mamma blev så arg, och nu förstår jag ju varför...vi hade inget varmvatten och ingen tvättmaskin, så hon kokade tvätten på vedspisen! Minns dock inte vart hon hängde tvätten, möjligen på vinden?
Kan bara ana vilken lycka det måste ha varit för mamma när vi 1968 flyttade till en modern lägenhet där det fanns varmvatten i kran, elspis och vattenklosett och badkar! OCH inte att förglömma, en modern tvättstuga i källaren!
Ha det gott och tack för underbara historier!
Kram
Susjos,

tack! Ja, finns det något finare än tvätt som hänger utomhus, doften..
Ja, det var inte så enkelt på den tiden, då man fick ta till vatten, kanske bära den från brunn och sedan värma upp, skölja etc...Så gulligt när jag tänker på att du tyckte att vattenklosetter var läskiga, du var van med utedass. Jag förstår..mycket väl, även om jag själv är uppvuxen med vattenklosett..och efter det har haft utedass i kombination med vattenklosett inne.
Det var ju stort när allt blev modernare.
Ja, badkar ja, det var också en höjdare att ha..när man väl fick ett att bada i. Ja, då räckte vattnet inte till, haha..men jag plaskade på i tio centimeters djup i alla fall. Skulle det vara lyxigt så skulle det.
Ha detsamma och stort tack!
Kram
BP sa…
Hahaha! Helt så sofistikerat hade jag det inte kan jag säga. Men vi hade ett tvättbräde och en torkställning i trädgården. En mangel hade vi inte, utan det var "handarbete" som gällde.
Minns inte hur mamma gjorde med mattorna, och en gemensam tvätt med grannarna hade vi inte heller.
Himla rolig läsning. Och du och Uffe har nog inte tråkigt vid middagsbordet;-)
BP,

😀, tvättbräde hade ju vi också minns jag när du skriver det. I Mariehamn fanns det en familj med mangel som man fick boka tid hos så det var väldigt lyxigt..
Mattorna tvättade vi i sjön, på bergshällar, nu helt förbjudet. På vintern tvättade man dem i snön.
Tack BP, Många roliga trevliga samtal förnöjer vår tillvaro över maten.
Anki sa…
Härlig läsning som sätter fart på minnen som ligger långt bak i tiden. Jag växte upp i ett alldeles nybyggt bostadsområde på 50-talet. I den tidens moderna tvättstuga var det en stor gaseldad bykgryta som matades med gaspolletter ... ett stort torkrum fanns det och en rejäl stenmangel. I vårt lilla badrum fanns en sådan Hoover tvättmaskin som farmor var såå stolt över!
Ha en fin tisdag!
Anki,
så kul att du berättar om hur du hade det i din barndom. Gaseldad bykgryta...modernt så det förslog. Jag har faktiskt aldrig hört talas om att man hade sådana bykgrytor..För vår del var det ved som gällde, pappa jobbade inom virkesbranschen, vedbranschen etc..som bl.a. chaufför. Ved fanns det gott om för det mesta. Ja, Hoovern var verkligen en grej som alla var jättenöjda med. Modernt, bekvämt...
Ha detsamma du med! 😊

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande