Gravar,murar och utsiktstorn
Här och här kan man också läsa om vår vandring på Prästö.
Vi diskuterade någonting så intensivt där vi vandrade
att vi plötsligt märkte att vi höll på att gå förbi
gravplatserna, som vi visste att fanns och som vi var på väg till
Så det var bara att vända och gå tillbaka igen och börja där man ska börja.....
Så här ser det ut på en del av vandringsleden
Mellan gravgårdarna går en bred välskött lång gräsmatte-väg
Man går tyst på gräsmatta
Så tyst att rådjuret med killingar tydligen inte märkte oss när vi tassade förbi
( bättre bild kunde inte åstadkommas)
Geten var fullt upptagen med sina småttingar
Så bra de har det i det djupa gräset, bland gravar och stenmurar
Vi försökte obemärkta ta oss förbi och vi tror att vi lyckades
Från den breda gräsmattevägen finns det ingångar/grindar till de olika gravplatserna
På den romersk-katolska har man klippt en gång att vandra på till de två gravar som har återfunnits
Församlingen hade en egen kyrka i Bomarsund.
Till församlingen hörde huvudsakligen polacker, vilka tjänstgjorde
i den ryska garnisonen.
Troligen var en del av dem ursprungligen fångar som tagits under det polska
upproret mot Ryssland 1830-31 och vilka användes vid fästningsbygget.
Hur stort det polska inslaget i Bomarsund var är ej känt
Minst fem gravstenar har funnits här men endast två har återfunnits
För min egen del funderar jag på varför man har anlagt en
så stor gravplats för så få?
Räknade man med att flera skulle få sin sista vila här men att
anfallet år 1854 satte krokben för de planerna?
Om man hade en egen kyrka i Bomarsund
och en församling så borde de ha varit många, många fler
Vi gick aldrig in på gravgården...
men på håll via zoomen kunde jag läsa att lilla Nikolaj vilade där
under sommarblommorna som vajade för vinden
Det låter kanske lite märkligt eller kanske inte alls....
men vid det här laget började vi bli gravtrötta....(trötta på gravar)
De är ju trots allt rätt så många
Vi gick över en modernare gravplats (början av 1900-talet)
där jag särskilt lade märke till sädesärlan som satt på gravstenen
En utmärkt genväg över muren till nästa mur tog vi, där vi åter hamnade på en gravplats
Efter den tog vi vägen in i skogen.....
där vi kunde konstatera att vi inte behöver odla svarta vinbär själva, egentligen, för det växer hur mycket
som helst av den varan på Prästö. Nästan överallt.
En stund senare började vägen gå uppåt eller uffrö som min mormor sade
Lite grann klätterkänsla fick vi båda två
Landskapet har byggt en fin trappa som man kan gå i, vilken vi genast tog oss an som alternativ
till bergsklättring...
En stund senare lade Uffe käppen ifrån sig och vi gick lite högre upp ....
i tornet på berget
Utsikten är inte fy skam precis. Vi satte oss ner för att bara vara en stund
En liten stund senare klättrade vi ner igen och tog oss ner för berget på slingriga stigar
för att så småningom hitta bilen
Den var grön när vi lämnade den men gulpudrad när vi kom tillbaka
Granen vi stod vid hade gjort allt för att pollinera Virtanen (bilen)
Så kan det gå och vi fick oss ett glatt skratt
Efter en del försök att få vindrutan så pass ren att vi inte utgjorde en direkt trafikfara,
tog vi oss hemåt efter en härlig vandringsdag på Prästö
Idag firar Åland sin självstyrelsedag.
Nu har vi inte långt kvar till hundraårsdagen, nedräkningen kan börja.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Tack för att du kom med! :)
Ett lite försenat Gratulerar med dagen! - som de säger i Norge :)
Önskar dig och Uffe en fin helg!
Kram
Jag konstaterade att det var många barn som begravdes överlag, på alla begravningsplatserna vi besökte, men det gick ju både tyfus och difteri på den tiden. Hela familjer gick åt. Hårda tider på många sätt. Förmodligen var det så syskonen Kuptschikov också dog
Tack! Önskar dig och din make detsamma!
Kram
Vacker och välskött led också, och det är ju en fröjd!
Uffe och du är fantastiska. Och ni ska väl ge er ut igen i helgen? Härligt.
Grattis med dagen, säger jag också :-)
Kramar och trevlig helg!!!
Hela leden vi vandrade var väldigt bra utmärkt, beroende på var man gick, träden var märkta, det finns pålar och stenar så det är verkligen svårt att gå vilse och vid gravgårdarna hade de gjort genomgången extra fin och mjuk.
Ja, vi sitter faktiskt och planerar helgens vandring. Lite längre den här gången än förra :) Nu hoppas vi på uppehållsväder, det regnar på sina håll på ön.
Tack Annika!
Önskar detsamma!
Kramar!
Jag hälsar givetvis! :)
Jag har en Lumix kompakt kamera med superzoom. F 2.8 med Leica-objektiv. Vi har båda två likadana kameror och är helnöjda med dem. Lätt att ha med sig i band runt halsen.
Kram