söndag 5 juni 2016

Bland lammungar och gravstenar



   Här stannade jag till en stund för en lite djupare begrundan.
   Vilken utsikt från en begravningsplats!
   Också över en begravningsplats, för det ligger många döda där bland björkarna

   På den tiden då det begav sig, för snart 200 år sedan, var strandlinjen högre upp
   och vågornas svall bidrog säkert till att stenarna i vattenbrynet kullrade sina sånger,
   det där magiska ljudet som jag själv alltid lyssnar till med ett extra spetsat öra.
   Eller kanske det var sand som frasade där när vattnet drogs av och an?
 
   Jag vill i alla fall tänka mig det hela så att det var hälsningar från hemlandet som sjöngs
   av havet för dem som aldrig kom hem igen...
   Kärleksfulla, tröstande sånger.
   Om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra sångerna sväva fram över markerna
   där de lägger sig som ett varmt täcke över allt som var en gång

   pst! klicka på bilderna så blir de större


    Förutom Uffe  hade jag också en hel drös med härliga lammungar och deras mammor med som sällskap
    Ett ständigt bräkande bäääbäää och beeebeee hördes över udden, många gånger om välsignad....
    Så måste det ju vara på en begravningsplats, där välsignelse har uttalats och givits så många gånger om. 
    Fåren har sitt bete på gravarna, mellan gravstenarna och allt är så levande som det bara kan vara


    En lycklig hop får och lamm befinner sig på sommarbete i kulturlandskapet på Prästö

  

      Vi vandrade på Prästö igår (4:de juni)  och här befinner vi oss vid den
      ortodoxa begravningsplatsen.
      Under det ryska fästningsbygget i Bomarsund år 1809-1854
      kom Prästö att bli de dödas ö.
      Det anlades sex begravningsplatser för fem olika religioner och trosinriktningar som fanns
      representerade i den ryska garnisonen på Åland.

Här vilar förste läkaren vid Ålands militärhospital, Alexander Wladimirovitsch Bublejeff, död 1833
        Den här begravningsplatsen var avsedd för den ortodoxa majoriteten i samhället
        kring Bomarsund.
        De flesta gravmonument var av trä och har förstås förmultnat
        Ängen påminner inte alls om en begravningsplats idag, men på 1800-talet stod
        det rader av träkors resta över gravarna.
        Man kan känna ojämnheter i marken efter gravsättningarna.





      Hantverksmästaren, ugnsmuraren
Semjon Nikitin
var en av dem
som fick sin
sista viloplats på Prästö år 1831
Hans grav till
höger i bild

Det var många
med honom som
slutade sina dagar
på Åland
säkert långt borta
hemifrån
Säkert fanns det
någon i hemlandet
som undrade över
vart Semjon tog
vägen, hur han hade
det och varför han
aldrig kom hem
igen
Givetvis så fanns
möjlighet till
visshet men den
dröjde säkert




På den tiden gick det inte att ringa hem för att berätta.
Att sända brev eller sända en budbärare tog sin rimliga långa tid.
Så var det då

 












En lista finns med
namn på några som ligger
på den ortodoxa begravnings-
platsen på Prästö.


En intressant läsning
men tragisk förstås,
där difteri och tyfus med
all säkerhet var en av dödsorsakerna
för flera av dem


     


   I anslutning till den ortodoxa begravningsplatsen ligger också den judiska och muslimska
   De är muromgärdade och givetvis tänker man per automatik på alla dem som har byggt dessa murar
   Vilket slit....


   Utanför grinden till den judiska begravningsplatsen växer mängder av ljuv Linnea,
   Den påminner mig om min salig svärmor Birgit.
   Hon hette Linnea som andra namn

   
   
    På den judiska begravningsplatsen finns idag endast några synliga gravar.
    Judarna vid Bomarsund har dock beräknats till ca 100 st och troligen hade man sin egen
    synagoga. Alla gravstenar har hebreisk text på den ena sidan och rysk text på den andra.
    De judiska årtalen utgår från en tideräkning som börjar år 3761 f.Kr.
    Ovanpå gravstenarna kan det ligga mindre stenar,
    vilket i judisk sed ungefär motsvarar det kristna bruket av blommor.
    På den övre bilden finns en märkbart stor sten på en av gravstenarna


    På den muslimska begravningsplatsen finns inga gravmonument alls. Eventuellt kan de
    små kullarna och ett par låga stenar i områdets östra del (till vänster i bild) vara gravar. Möjligen har
    eventuella gravmonument bestått av trä och förmultnat...


    Väldigt lite är känt om de muslimska trosbekännarna i Bomarsund.
    Det är troligt att de flesta muslimerna tillhörde arrestantkommandot eller ingick bland
    de ca 500 fästningsfångar som användes vid byggnadsarbetena.
   1800-talets förra hälft var för Rysslands del fylld av stridigheter med muslimer.
    Dels fördes upprepade krig mot Turkiet, dels hade man svårigheter med uppror i nyerövrade
    Kaukasiska provinser.
   Det är mycket troligt att en del muslimer i Bomarsund kom från dessa oroshärder.

   

   Ingenting av dessa ofärdstider med sjukdomar, krig och eländen märktes
   av när vi vandrade på den här delen av  leden som går runt Prästö.
   Nå, nu var inte allt krig och elände, mycket handlade om att bygga upp en stad, ett samhälle
   som man kallade Skarpans.
   Nu blev det inte riktigt så men det får vi ta en annan gång....


   Tackorna med sina lamm betar på strandängarna
   ovetandes om alla  kvarlevor som befinner sig där under de gröna tuvorna.
   Gömda men inte glömda
  

   Vi njöt av vädret, av djuren och kunde känna historiens vingslag i luften.
   Det går inte att undvika på Prästö
   Att vi sedan slirade runt av andra skäl på stigarna skrattade vi gott åt.
   Det gick inte att undvika, trots goda försök.
   Fåren har lämnat sina visitkort överallt....


           Vi vandrade vidare på vår stig som jag återkommer till i nästa inlägg.
           Det finns så mycket att visa, så mycket att berätta om den åländska historien

           För den som undrar varför jag berättar om ryssar på Åland och som inte känner till vår
           historia så vill jag berätta att Åland blev en del av det ryska imperiet år 1809.
           Innan dess hade öarna, liksom fasta Finland, tillhört Sverige.
           Den ryska perioden varade fram till 1918. 

           Fortsättning följer, som sagt.
           Det finns mycket kvar att berätta om Prästö och Bomarsund.

          Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

  1. Vilken vacker och stämningsfull promenad! En ekumenisk ö för de döda... Och vad bra att fåren får fint bete samtidigt som de håller undan på gravplatserna!

    Härligt att få följa med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, jag tycker om tanken som finns att låta fåren få beta där. De sköter om allt på bästa sätt.
      Härligt att du följer med! Nästa gång blir det lite mera uppåt....

      Radera
  2. Vilken ljuvlig försommarpromenad, man kan riktigt höra fårens idisslande och fåglarnas kvitter. Att halka runt i fårspillning får räknas som exklusiv bonus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, exklusivt är ordet för att halka runt i fårspillning. Halt och härligt. Det var dejligt som dansken säger :)

      Radera
  3. Åland är fullt av internationell och fascinerande historia och det är så skamligt att man i skolan i Sverige aldrig får lära sig något om vare sig den åländska eller finska som är så kopplad till den svenska.
    För att inte tala om att vi skåningar inte får veta nåt om vår danska bakgrund om vi inte själva letar reda på den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det och troligen är det rätt allmänt att man vet alltför lite om sin egen historia. Visst läste vi en del i skolan om detta men inte tillnärmelsevis så mycket som vi kanske borde ha gjort för att lära oss vår egen historia. Jag blir mera vetgirig för varje år som går och undrar samtidigt att varför kände jag inte till det här om min egen hembygd tidigare ? Uffe som inte är härifrån ursprungligen, han kan däremot mycket mera än vad jag kan. Bra det förstås, så jag kan fråga honom :) .
      Jag såg på ett program av Fredrik Lindström i tv-n för någon vecka sedan där han berättade om hur Skåne blev svenskt och inte danskt. Mycket intressant.
      Du har helt rätt, man får själv ta tag i allt och leta rätt på sin historia. Man får samtidigt en helt annan förståelse för både det ena och det andra.

      Radera
  4. Så intressant, Karin. Fascinerande att få ta del av detta. OCH just gravplatser och kyrkogårdar får en ju verkligen att fundera på led bakåt i tiden.

    Väldigt fint inlägg att ta del av. Vackra bilder likaså, och sen ett skönt avslut av en shitfoot ;-)))
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika! :)
      Det är fascinerande på så många sätt.
      De som en gång var, nu gömda under kullarna, har varit med och skrivit vår historia och som också inverkar på hur vi har det idag.
      Ja, shit happens :) Det var verkligen halkigt att gå där, man fick nästan ha ögon under sulorna för att klara sig någorlunda.
      Kramar!

      Radera
  5. Otroligt intressant! Jag får lära mig mycket i det fantastiska landet Blogglandia!
    Dessutom njuta av fina bilder från Åland! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du tycker så!
      Då vågar jag skriva mera om vandringen på historisk mark :)
      Tack för titten in Veiken!
      Kram

      Radera
  6. Nu vet jag var Prästö ligger :) Tusen tack för en spännande och lärorik berättelse och underbara bilder! Ser fram emot nästa inlägg!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man lär sig på bloggen, det har jag också konstaterat många gånger om. Tack Anki, för att du vandrar med på färden, alltid roligt när man vet att andra också tar del av det man skriver och berättar om.
      Kram

      Radera
  7. Så intressant! Jag måste erkänna att jag känner inte till mycket om Ålands historia. Därför är det extra roligt att läsa det du skriver och se dina fina bilder. Det verkar vara en väldigt fin och rofylld plats den där gamla begravningsplatsen med så människor med olika religioner. Så önskar man att det kunde var ovan jord också. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel, det är högst förståeligt att du inte känner till vår historia särskilt väl. Det är ju näppe nöppe att jag ens gör det, därför är det extra roligt för mig att få dela med mig av vad som finns längs vägarna där vi vandrar.
      Prästö ortodoxa, judiska och muslimska begravningsplats ligger väldigt vackert och långt ifrån. Det är stilla och vackert där. Ja, man kan önska att det kunde fungera lite bättre mellan folk med olika religioner i dagar som dessa. Jag håller med dig, verkligen!
      Kram

      Radera