Från det ena till det andra

 

Ovos e uvas, ägg och druvor

En grann-lig gåva! Ägg och vindruvor från Madeira. Alla ägg hörde inte till gåvan, jag hade redan köpt en förpackning innan men vi är rejält "uppäggade" nu. Jag stod i badrummet och duschade mig när det ringde på porttelefonen. U. gick ut och kom in med allt detta fina, goda...Som manna från himlen..

Folk är givmilda här.

Jag hade inte för avsikt att skriva något mera om allt som jag redan skrev i förra inlägget men även jag drog iväg lite extra på ett sätt som jag inte gillar alls med mig själv. Jag gillar inte generaliseringar i vanliga fall men likväl så gjorde jag det själv i slutet av inlägget. Självklart så kan man inte dra alla med vita hjälmar över en och samma kam. Det ber jag om ursäkt för. Jag har också temperament och en viss "onödighet" när jag blir arg, vilket jag var när jag skrev inlägget som bara måste skrivas och fås ut.  Jag kände oss så fel behandlade. Men ni, liksom vi, vet att vi har fått en enormt fin respons tidigare då stenarna yrde runt våra huvuden och då jag nästan blev skottskadad/skjuten men hade änglavakt. Det enda som hände mig var att jag blev rejält lomhörd några timmar..

Jag böjde mig ner ute på terrassen och samtidigt kom stenen som fixade till det där lilla hjärtat upp och ner i vår fönsterruta. Den skadan såg den dåvarande RIM-Mestren till att blev åtgärdad i snabba ryck...Rätt ska vara rätt, vi har haft det bra i byggkrigets hetta men det senaste utspelet fick mig ur balans en stund, ja i flera dagar. 

Att inte bli betrodd trots protokoll och fotografier blev lite väl mycket. Därför gjorde vi som vi gjorde, drog oss ur och sköter om allt själva. Det finns en stolthet hos oss också för vad vi tar emot.  Det blev lite väl mycket den här gången. Já chega...enough is enough, tillräckligt är tillräckligt. Lite fel tågordning blev det också, det är försäkringsbolaget som ska komma hit och granska det hela...nu tog det fart innan allt är klappat och klart men resultatet skulle troligen ändå ha blivit detsamma. Gul målfärg är dyr😜

Sensitiva mimosan blommar. Rör mig ej på svenska. Ett bedårande litet träd

Det blev många kommenterar och mycket engagemang från flera av er bloggvänner och det tackar jag för men jag vill poängtera att det inte på något sätt finns en önskan om att flytta härifrån. Jag förstår inte ens en sån tanke. Om jag hade tagit allt sånt här på allvar under mitt liv så hade jag blivit en vagabond och dragit land och rike runt hela mitt liv. Att hellre fly än att illa fäkta i sådana här sammanhang är absolut inte min melodi. Det är så här det blev med det hela, inte desto värre än så är det. 

I nästa inlägg så ska jag ta er med in i  vår lilla "loja"..

Jag/vi har varit med om många fler betydligt värre saker. Betydligt större,  det här var som en fjärt i yttre rymden och som jag redan skrev, det gick inte ens att ta det på största allvar. Sen börjar jag lära mig mera och mera om folket här, samtidigt som jag lär mig massor om mig själv Det här är en helt annan kultur, med ett helt annat temperament, än vad vi från Norden är vana med. Trots att jag har mycket humör själv så finns det folk här som tar priset många gånger om och de håller inte igen det minsta lilla alls. 

Här reagerar de på stubinen och kan vara fullständigt oresonliga utan hämningar alls. De bara står och skriker rakt upp och ner och kallar varandra dittan och dattan och då inte snälla saker precis.  Ni skulle ha varit med om när avloppet här i huset skulle diskuteras innan vi ens kom igång med det. Jag som inte brukar vara tyst blev tyst och förstod inte ens att de kunde prata med varandra efteråt. Vuxna människor? Det blev också en fars...

Ok, det finns fortfarande grannar här som inte kan prata med varandra men det har pågått i snart trettio år och har inget med avloppet alls att göra. 

Utlopp av känslor sköter de dock om...bra så för lilla hjärtat. Men bittert hat är förtärande. 

 Jag tror på försoning, men U. håller mig på mattan och säger att det ska du inte förvänta dig. 

Vi är dock vänner med alla familjer i huset, sköter oss själva och springer fort och ser glada ut när det hettar till i knutarna. 

Bäst så.

Men ibland går jag rakt på rödbetan och då viker de undan 

Vid det här laget har de säkert lärt sig att finländare inte går runt busken utan rakt igenom. 

Givetvis så fortsätter jag rapportera om RIM.  Ibland är det bäst att skilja på don och på person så att säga. 💕

Här är det uppåt bara värre i alla fall och hantverkarna är jättehärliga..

På tisdag återkommer de till oss och avslutar någonting i trappan. Tror jag...men sen tar de tag i annat som vi har bestämt att vi vill förbättra. Vi har några sekiner kvar på det roliga kontot som ska användas.

                        

Finaste Noemi fyller 16 år idag❤️...och firar med systrarna Nour och Freja, samt mamma Helena och pappa Jon. Grattiskramar har sänts i massor redan och presenterna sändes samtidigt till alla flickbarnbarnen tidigare. Så härligt det är med det digitala. Vi kan vara med om än på håll...

                        

Ha en fin kväll alla! 

                                                       Karin Eklund, Funchal; Madeira