I omvänd ordning

 

I mitten av oktober-22 fick vi vara med om när Gruan, lyftkranen hos RIM på andra sidan gränden byggdes upp bit för bit. Ett bamsestort Mecano. Den 18 augusti, senaste måndag, så började man montera ner lyftkranen som har blivit snudd på en "vän" här hos oss. Den har visat oss olika väderstreck, den har varit falkarnas klätterställning och sittplats och den har börjat höra till. Hur ska vi nu hitta hem skojade U. när vi inte har lyftkranen kvar som riktmärke? 

Först kom den stora kranbilen, den som U. kallar till Guds finger. Guds finger? frågade jag i början och försökte komma underfund med hur hans tankar gick...

"Ja men Karin, du har ju sett den där kranbilen lite överallt i stan. När den har gjort sitt så finns det lyftkranar hur många som helst som den lämnar kvar i sitt kölvatten. Den skapar lyftkranar...

Först ser man bara kranbilens lyftanordning som blir bara högre och högre och högre och nästan når himlen, ungefär som ett låååångt finger. Sen plockar den alla detaljer på plats på den lyftkran som ska stå på platsen ett längre tag...sen tar gudsfingret ner allting igen." (tala om att vara innovativ🙃😉)  

Jag som trodde att min man var ateist. Nu vet jag att han tror på ett finger i alla fall. Vi brukar ha många diskussioner om den här saken, med helt olika inriktning--vi är som två tvärviggar ungefär men respekterar förstås varandras åsikter och har riktigt roligt hur det nu kan komma sig. Något religionskrig blir det inte men intressanta diskussioner har vi fastän vi aldrig kommer överens i den här saken. Ja, vi är överens om att vi inte är överens..så alltid något.

            Kranbilen måste förstås stagas upp, så allt sitter där det ska sitta så att allt står stadigt.

           

                               Här sitter U. och tittar på när det där gudsfingret börjar resa sig...

    

                                       Det tar sig...Jag lämnar bort flera skeenden nu. Fingret är på väg uppåt...

                                       Hej, där Gruakillen, ta fast...här kommer det krokar..

                                        

                                       Här kommer det hinkar och säkerhetsanordningar!  Ta emot!

                                       

Så där ja...nu kan vi börja jobba säger fingret eller om det är MadeiraGrus Mestre...jag tror att det är ungefär detsamma. Han är också som ett gudsfinger, håller ordning på allt och får alla att lyda. 

Den enda som inte tycks göra det, lyda honom, är Inspetoran. Självklart måste det finnas en säkerhetsinspektör och det festliga är att det nästan alltid är kvinnor som är det. Männen här på Madeira är vana att lyda kvinnor tydligen. Men det finns undantag. Nu när jag förstår portugisiska/ eller dialekter på Madeira kanske ska sägas, bättre än tidigare så uppstår många spontan-leenden hos mig. De käftas på sitt sätt, ser jätte-allvarliga ut, nästan arga, så kommer den där glimten i ögonvrån, så rycker det i mungiporna.och sen klappar de varandra på axlar och rygg och går på kaffe eller mat tillsammans. Hur som helst så ser jag att männen här kan hantera kvinnor/inspetoror också. Det är inte bara männen som blir hanterade...

Nå, nu till Gruan igen...

   

Så där ja, nu är den första tanden, förlåt stenen, utdragen...

Det andra ploppet och så det tredje. "Men nu måste de sluta" tyckte jag, som kom ihåg att de lade bara en sten i lyftkranen i början när de byggde upp den. Det har ju något med balansen att göra eller hur ?

U. såg ut som ett frågetecken." Kommer du ihåg det?" Naturligtvis gör jag ju det. 

Så bra att de också kom ihåg hur det skulle göras; jag kunde andas ut...puuust..Ser ni killen däruppe?. Han håller på att lösgöra någonting elektriskt som jag förstår att måste finnas. Och där ser ni, nu är det bara en enda sten kvar. I spelet finns gudsfingret med också..

Den som inte klarar av att se det här utan att bli snurrig i huvudet...ta en mugg kaffe under tiden ....

bilderna går att förstora om ni klarar av det. Tala om att vara en höjdare...jadå, killen har säkerhetslina på sig. Så tag det lugnt..även om han skulle falla ner så blir han bara hängande...

    Så där ja, nu börjar det hända något...den långa bommen är snart befriad...

    

    Men jisses Amalia, nu springer han åt fel håll...sväng om ! 

   

Puh, tydligen hann han ta sig till rätt bom...fingret håller upp den långa bommen som fick frihet helt plötsligt. Kanske killen hoppade eller kanske jag blundade? Nå, det gick som det skulle gå, det såg jag när jag öppnade ögonen igen. 

                                                                           En frigjord bom...

                                                   En frigjord Mestre...utan hjälm, utan säkerhetslinor...

                                      Däruppe fick han vara sig själv. Fick och fick. Inspetoran morrade 

                                      nedanför vår terrass men dit upp vågade hon sig inte...haha..de var för festliga.

                    Som en jättegräshoppa tog bommen sig nedåt med hjälp av gudsfingret...

   

                                      Den verkade ta sikte på mig...?

                                      Aha, sade U. du har alltid sagt att du vill pröva klättra upp ...

                                      Nu är upp på väg ner, nu har du din chans att ta dig upp här nere..

                                      Såg han spefull ut? Hmmm...

                                     

                                Spännande var bara förnamnet...

   

                                       Den landade nedanför vår terrass...en bit ute på gränden. 

Där bland alla rostiga kättingar fanns killen...nej, nej, jag luras, han klättrade ner ur tornet och hoppade på bommen igen. 

Tjola hopp, ingen rast ingen ro, där rök den fjärde stenen och Mestren, den frigjorda har ingen säkerhet på sig alls. Han är säker i/på sig själv...När han gick rakt över den där öppningen, bredbent, då tittade jag bort. Jag fegade ur..men U. sade att det där var ju ingenting, han har gjort det förut den där killen, det syns.

                                           Jag har sagt det tidigare, tala om att ha ett höjdarjobb!

Inspetoran som stod under den utskjutande delen av vår terrass morrade inte längre. Kanske hade hon svimmat? Jag måste erkänna att jag var imponerad av henne. Tala om att spotta i motvind med stöd av lagens arm bakom sig. Haha..den där Mestren sätter man inte på plats. Hon skrev protokoll så det rök om det däremot, nästan så att man kunde tro att allt skulle brinna upp.

                                     Så där ja, nu blev den lilla bommen fri den också....

   

Ni kan oja er hur mycket som helst om det här med säkerhetsaspekterna. Det biter inte på vissa portugiser. De gör som de gör i alla fall. Mestren tog eget ansvar för sin egen personliga del men såg till att de som han chefade för var säkra.  Jag kan förstå honom. Han tog själv hand om de avsnitt som var farligast. Så gjorde han när de lade upp Gruan också. 

Och här slutar jag för idag. Jag återkommer med resten...

                                            Karin Eklund, Funchal; Madeira