I omvänd ordning, nr 2; avslutande del.

 Jag fortsätter idag med I omvänd ordning, då Gruan togs ner på andra sidan gränden hos RIM. 

Det blir många bilder så inlägget blir ganska långt men jag dokumenterar det här först och främst för min egen del, men den som har intresse är förstås varmt välkommen med ....

 

   Nästa skede. Mestre kopplar vajrar på buren Jag har inte en aning om de rätta termerna här, ni får hålla till godo med mina egna... 

     Det är jag som är sned, inte lyftkranen..

                                                 Den sista luftfärden för den här gången..

  .

Det tog sina timmar men ändå gick det i rasande fart. Så snart en del hade lämnat lyftkranen var nästa del på gång att tas bort, slås bort, bultas bort av Grua-Mestre.  Rost har säkert tagit fäste under de nästan tre år som lyftkranen har stått här. På markplanet fanns alla andra...förutom killen i kranbilen, så oerhört skicklig. De är så oerhört skickliga allihopa.

                      Det var i det här skedet som jag insåg att U. nog ville ha kaffe...

                      Själv såg han förvånad ut men sade ja, tack, varför inte? 

                      Att gå runt den där manicken, på den där höjden och slå loss bultar och gud vet vad

                      utan säkerhetslina. Hjälm gör nog ingen skillnad om man ramlar ner tror jag, 

                      Inte från den höjden i alla fall.

                  Han jobbade snabbt och hårt och jag bara måste få något stärkande i mig...

Förstår ni mig? Däruppe sprang han runt på den där manicken och hamrade på. Så där bara. De är totalt orädda för höjder de där killarna. Inspetoran var knäpptyst. "Jag borde gå med en mugg starkt kaffe åt henne också. Hon faller säkert i mina armar och gråter ut.".

"Inte hon inte", sade U. "Hon klarar vad som helst". Okej, då kan hon vara utan kaffe då, tyckte jag och drack hennes kopp med. Jag behövde det verkligen.  

  Jag tittade på gurkorna emellanåt. Gurkorna är lite trötta...

  de vill inte riktigt som jag vill i den här värmen

  Jag vet att det här inte är något trädgårdsinlägg men ibland så hjälper det att titta på gurkor 

  medan kaffemaskinen jobbar.

                                       

                                      När jag kom ut med kaffet så andades jag ut. 

                                      Det där tecknet bådade gott

Japp, där drog den iväg med fingrets hjälp och kvar står en Mestre och sticker upp, ungefär som gubben ur lådan.

    Det ser nästan ut som rymdskrot det där eller hur? 

    En gammal sputnik som har svävat runt jorden i många många år och som slutligen landar i Funchal

    Men ingen rast och ingen ro ens för en gammal sputnik...den hade säkert nästa jobb på gång

                                                      Den fick sällskap av buren

                     Mestre var på gång igen. Dricker de ens vatten? frågade jag U. Jodå, lugnade han mig...

               Det plockades flera orangea delar ner till lastbilarna som stod i kö för att få jobba

 När den sista bilen drog härifrån så måste jag se hur nära den var. Ca 10 cm.  Mycket nära men inte alls så nära som den stora lastbilen var i mars- 23. Man kan se lite grann av märket när den "daskade" till vår terrass så hela huset hoppade. Men nu fanns det mellanrum...

                                      

                                      Hej svejs i lingonskogen. Det var en polis på plats också som skötte 

                                      om att trafiken fungerade. De höll på till kl. halvåtta på måndagen. 

                                      Sen for alla hem och jag var totalt utmattad. 

                                      Tur att jag hade mat som bara behövde värmas.

    Följande dag, tisdag,  så plockades 20 stycken stora stenar bort från grunden av lyftkranen..

    Vi fick spontant besök av vår försäkringsman när han hade vägarna förbi. 

    Han fick roligt när han hörde att vi hade koll på antalet...

    (är dock osäker på det men U. räknade)  Ni kan jobba åt RIM tyckte han..

    Men det gör vi ju redan tyckte vi, men utan lön. 

    Vi gör reklam titt som tätt...Svartjobb på sitt sätt. De vet inte ens om det själva. 

    Han, Luis som han heter, ville inte gå härifrån, han tyckte att det var så roligt att följa 

    med skeendet på andra sidan. Han levde riktigt upp...

    Undra på det, att jobba med försäkringar kan inte vara så himla roligt alla gånger.

 Plötsligt så stod stora kranbilen (gudsfingret) i luften på alla sex eller åtta? Nu var det något riktigt   tungt på gång. När en kranbil svävar då är det tungt...Tur att den har stödben. 

                                              Ur underjorden( helvetesgapet?) var något på väg uppåt...

                         Fråga mig inte vad manicken heter men jag tänkte på fundament...

                 Tankarna förde mig till nyårsfyrverkeriet...den största raketen kom till allra sist..

                                Och landade på lastbilsflaket med stenar och lite till

    

                       Så knycklade kranbilen ihop sig själv och drog vidare till nästa äventyr. Tack för en 

                       spännande föreställning! Tack för en spännande lyftkranstid. Det har verkligen varit

                       roligt att få vara med från sidan om, ja, nästan mitt i ...Tusen tack! 

Så kom elektrikern och lade upp kabeln igen. Det fåniga är att han glömde att koppla i gatlyktan. Vi har fortfarande mörkt här på gränden under natten.

Tack alla ni som har orkat läsa de här två inläggen om Gruans flykt och flytt...

En cirkel är sluten! 💕

 En annan cirkel som ska slutas är jobbet på vår terrass. På måndag kl. 08.00 kör de igång....

   

                                                     Karin Eklund, Funchal; Madeira