Gösta
Vår princip har varit att när vi är utomlands så är det utomlands som gäller. Vilket betyder att då äter vi lokalt i största möjliga mån, då köper vi det som produceras på stället. Vi tar inte våra vanor med oss från hemorten. Vi går in för det lokala i största möjliga mån på alla fronter. Givetvis så fungerar det inte till hundra procent men till många procent i alla fall.
Nu bor vi utomlands på "riktigt", vi är invandrare i ordets rätta bemärkelse och vi håller givetvis på våra principer men på en front har vi gjort avkall.
 |
| Torkad Gösta |
Det är där Gösta kommer in i bilden. Redan "hemma" i Geta på Åland stod jag där med påsen i handen och funderade om jag skulle ta den med mig till Madeira.
Nu är jag glad för att jag gjorde det, även om jag mitt under flygturen hitåt blev lite skraj. Tänk om det blir någon form av razzia i säkerhetskontrollen och de tror att Gösta är en kremerad man eller så och att jag försöker smuggla med mig askan av honom till Madeira? Jag såg redan för min inre syn hur jag skulle få problem att förklara att det inte är askan av någon man som heter Gösta utan helt enkelt en torkad sur-rot.
 |
| Gösta jäser bra |
Att Gösta heter Gösta har sin egen lilla förklaring. Jag har hållit många surdegs/surbrödskurser för andra medan vi fortfarande var i full karriär med bageri och café. Många gånger hölls de kurserna mitt i smällkalla vintern. En surdeg är känslig när den är under uppbyggnad och den ska inte få kallt mitt i den processen, så när alla kursdeltagare skulle fara hem med sin sur-rot så bad jag dem att lägga roten varmt, helst under armen tills de var hemma hos sig själva igen . Roten skulle "matas" ännu i några dagar innan den var klar men det fick var och en sköta om själva enligt instruktioner.
 |
| Dags för utbakning (den uppmärksamme ser att degarna är från två olika tillfällen) |
Det var då någon bestämde sig för att sur-roten skulle heta Gösta. "Nu tar jag Gösta under armen med mig hem" sade hon och sedan dess heter roten Gösta. Många gånger under åren som gått sedan dess kom det alltid någon "gammal" kursdeltagare och frågade om jag hade lite Gösta åt dem. De hade nämligen bakat upp sin rot, vilket händer väldigt lätt när man får upp ångan och vill baka ut en deg. Så Gösta, som den klon han är, har dragit iväg än hit , än dit i många olika väderstreck i hela världen, ja ända till Australien för även cafégäster fick lite torkad Gösta om de ville ha. Det finns faktiskt människor som samlar på sur-rot från olika länder och ställen.
 |
| Runda ämnen innan utbakning. |
 |
| Jag brukar använda kruskaveln när jag kavlar ut de små surbröden. |
Nå, jag visste ju hur man kan ta ut en rot ur ett bröd så en brödbit slank ner i min ficka och på den vägen är det. Det karelska surbrödet är redan ute i världen på många ställen trots det bestämda nej-et i Nickby. En liten hämnd på sitt sätt kanske, men på det här sättet lever ju Gösta ännu längre. Men givetvis, i Nickby går de i tron att de har världens enda sur-rot som smakar precis som Gösta gör. De vet inte ens att roten har ett namn och att den är ute i världen och flyger och far.
Nu känner jag mig nästan som en liten häxa.
 |
| Så denn ja, som dansken sá, nu har vi bröd igen ett par tre veckor. |
Som sagt, Gösta gjorde vi inte avkall på så nu bakar jag karelskt surbröd varannan vecka si så där.
Råg odlas inte på de här breddgraderna däremot, så där måste jag också göra ett avkall när jag köper farinha de centeio, rågmjöl. I hälsokostdiskarna hittar jag någon gång nu och då rågmjöl som är riktigt bra. Det kommer från ett EU-land, kanske till och med från Finland? Kanske rentav från Göstas hemtrakter? Man vet aldrig...
Det händer att vi går på rågmjölsrunda genom stan och tömmer hyllorna på det åtråvärda rågmjölet om vi överhuvudtaget hittar det. Jag vill alltid ha några kilogram hemma i reserv.
Under utveckling är också en speltvetesur-rot på gång här hos oss, som ett komplement till Gösta. Namnförslag? 😉
Varje morgon sätter vi tänderna i Gösta, njuter, hummar, sväljer och mår jättejättebra.
Jag önskar er alla som tittar in här en trevlig helg!
Copyright; Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Då är du specialist på surdeg och det är nog inte lätt. Jag gillar surdegsbröd men inte när det är för segt så nästan tänderna följer med ;). Dom är inte lika starka som förr. Kul att du döpte sur-roten till Gösta ;)
Nu fick man även lite bagrundshistoria över surdeg så man lär sig nytt hela tiden. Jag har inte bakat mycket matbröd i mina dagar men det har min man gjort för han är intresserad av både bak och matlagning
Brödet blev ju jättefint och så kul att du hållit kurser i detta ämne. Synd att man inte hade möjlighet att besöka ert fina café.
Ha en jättefin helg själv
kram
DET är jag glad för!
Gösta for the win!
OCH vad god han ser UT!!
MUMS!!
Dessutom skriver du så kul!
Nämen det är ju så, flyttar man ut från sitt hemland för gott så är det härligt att ibland köra svenska maträtter, fira svenska helger etc. Det är som om man blir mer svensk utomlands än vad man är i Sverige.
Jag lagar en blanding mellan svensk, amerikansk, italiensk, asiatisk (försöker iaf) och annat här hemma. Bakar gör jg inte, men älskar att äta svenska bakverk hos mina svenska vänner här.
Håller med dig om att det är absolut roligast att äta lokala rätter etc då man reser. Så gör vi med.
Karin, ha en finfin helg med Gösta-pojken nu!!
Kramar från mig!!
Vi har alltid tänkt så när vi har rest till andra länder och ställen. Det är ju en del av tjusningen med att vara utomlands att ta till sig av andra länders traditioner och så vidare.
Specialist och specialist ...jag gillar egentligen inte alls det ordet för vi är alla specialister på så olika sätt och man blir aldrig fullärd. Mera man lär sig, mera man kan så inser man att man inte kan särskilt mycket alls :).
Det finns så många olika sätt att baka surbröd på. Men Gösta är typiskt finsk(rysk) och lätt att baka, bara man har roten till det goda;)
Det var en av kursdeltagarna som gav namnet åt surdegen och efter det får den heta Gösta.
Tack Malin,
kram
Ja, nu är Gösta madeirian helt plötsligt men jag tror inte han blir särskilt populär här om folk skulle få smaka på brödet. Det är nog alltför syrligt och så råg, det är inget man är van med här överhuvudtaget. Här handlar det om ljusa brödsorter först och främst och med sötpotatis i. Gott det också förstås, jag köper hem det till godisbröd någon gång :)
Du som säkert är van med Reisumies när du är i Finland kan ha en liten aning om hur Gösta smakar. Det är inte samma smak men rätt så nära.
Tack!
Vi äter svensk mat med våra svenska vänner, flera av dem i alla fall, och snart ska vi ha en typisk åländsk middag, tillsammans med vänner som är nyfikna på den typen av mat, för att varva jämtländskt, småländskt ,österbottniskt och holländskt gjort på produkter härifrån. Lite kul har vi på gång hela tiden. Sen kör vi med lokalt med jämna mellanrum, spetsar till det med lite mera vitlök och kryddor bara.
Den madeiranska maten är rätt mild i sin framtoning.
Tack Annika, ha detsamma med din pojke:) ;)
Kramar !!
Ha en fin helg!
Kram
Älskar din story om Gösta och är än en gång väldigt impad över dina kunskaper och att du bakar. Men det är ju klart, ni har ju drivit ett café så...
PS. Älskar surdegsbröd som ju nästan är nåt "exotiskt" i Skandinavien. I länder som Tyskland, Österrike och Schweiz är det vardagsmat. Märkligt, eller hur!?
:) ibland är historierna sanna dessutom :). Jag torde kunna lite grann i alla fall. Jag har haft bageri, två gånger, totalt 25 år tillsammans.
Gösta är både grov och sur men gör en glad.
Ha detsamma!
Kram
tack för namnförslaget. Känner intuitivt att speltvete är en flicka, haha men Helga kanske? Få se om det kommer flera namnförslag på nästa surbrödssort. Helge är för övrigt ett rejält brödnamn. Har en speciell limpa i tankarna också, så kanske det blir Helge mitt i allt. :)
Gösta är populär tydligen, kan vara lite vad som helst när som helst.
Jag har bakat bröd totalt i 25 år, hade bageri i två omgångar, i andra omgången också cafe`( 15 år). Allt bröd bakades i bageriet bakom caféet.
Surbröd i Skandinavien är inte så vanligt men det börjar ta mark så att säga. Levainbröd är också ett surbröd. Finland, som inte hör till Skandinavien är ett riktigt surbrödsland däremot. Danmark har också anammat råglimpor som är bakade på surdeg.
Traditioner handlar det säkert om, gissar jag.
tänk så känner jag det också, att spelt är en flicka :)
Lis-Britt är ju ett bra speltsurbrödsnamn, det gillar jag. Gösta och Lis-Britt. Ska fundera på det ett tag tills jag vet vad brödet smakar, det nya...
Haha, ja, det finns fanatiker av alla sorter. Det är inget som helst fel på bröd som är bakat på jäst, inget alls. Det är helt och hållet en smaksak. Jag bakar också bröd med jäst ibland. Vill ju byta ut Gösta ibland. Varva lite. Var rädd om din österbottniska mun och låt den tycka om det den tycker om. Så gör jag också, skakar ur alla påsar och bakar unika bröd. De blir ju aldrig likadana från gång till gång men goda blir de likväl. Men Gösta är favoriten trots allt.
Dessutom är vi inte stora brödätare alls men likväl så vill jag baka. Delar ut åt grannarna i huset när det har varit bullbak och båtbrödsbak. Vågar inte ge dem surbröd. Ännu. Måste tänka på grannsämjan ju.
Jag hade en gång en gammal estnisk surdeg som jag fick av mina döttrars farmor som kom från Estland. Men tyvärr blev den klen och överlevde inte. Men estniskt surdegsbröd bakade vi då under många år.
Nu är det Bosse som bakar matbröd efter ett åländskt recept från hans mamma. En del råg är det i men ingen Gösta.
Nästa deg kanske skulle ha ett flicknamn. Jag var inne just på Helga.
Helga och Gösta. Eller Signe?
Önskar dig en fin helg.
Kram
:) Tack!
Man ska dela med sig av det som är bra är min devis. En annan devis är att man blir inte fattig av att dela med sig, tvärtom :)
Det är just det som är problemet med surdegar att de ska matas med jämna mellanrum och användas rätt ofta, annars dör de helt enkelt av någon orsak. Därför är det bra att torka en surdeg och ha lite extra reserv att ta till. Då måste man inte baka särskilt ofta heller, kan ha långa uppehåll emellan.
Gissar att Bosse bakar åländskt hemvetebröd med råg i. :) Gottigott.
Tror att det blir en Helge vad gäller en limpa som är på gång...få se vad speltsurdegen ska heta. Funderar på Lis-Britt också men Helga är bra. Rejält.
Önskar detsamma
Kram
Vi vill också äta av den lokala maten. Fast nu när vi har ett hemma-utomlands och jag verkligen älskar svensk husmanskost så blir det en del sånt också. Jag är glad att det finns att tillgå nu när vi inte har varit till Sverige på 8 år. Ja, inte förrän nu då vill säga :-D
Ha en fin dag!
tack för att du tog del av Gösta-rapporten. Ja, jag är jätteglad att jag inte fastnade i säkerhetskontrollen vid smugglingen in i landet ;)
jodå, Gösta den coole! :)
Så gör vi också, äter svensk, finländsk husmanskost och ofta då tillsammans med vänner från Sverige. Det går ju bra att konvertera recepten till det utbud av råvaror som finns här så inget problem alls. Men vi gillar också att äta det lokala utbudet som i och för sig börjar bli väldigt internationellt. Men det finns några små ställen som är s.k. äkta madeiranska fortfarande. Lite högre upp i bergen hittar man guldkornen.
Åtta år, wow, det är lång tid det. Kan ni fortfarande prata svenska? ;)
Ha det innerligen bra nu när ni äntligen är på svensk mark igen!
H
You've understood it almost all right, Radka. I made a root or a so-called starter of the piece of bread I took home in my pocket. You put the bread in a little water and let it dissolve and it can then be used as a starter or root. Then feed the starter/root according to the usual approach. You simply have a starter and then you bake in the usual way after few days. :)
Det är en sak jag verkligen saknar, gott surdegsbröd. Men jag gör mina frukostfrallor på havregryn och majsmjöl och det går faktiskt bra det också, det är ju iaf utan gluten.
Att äta lokalt är något jag gärna gör, njuter väldigt mycket av frukt och grönsakerna som mognat på plats istället för på en lastbil. Men vissa saker från Sverige njuter vi av här också.
det är faktiskt Jan Hedh som har lärt mig konsten om att torka surdeg. Han torkar alltid, som samlare av surstarters från hela världen. En mycket enkel åtgärd, bara släta ut degen på lämplig platt ren yta, låta den ligga och torka ett dygn eller så och sedan skrapa ihop den, lägga i burk och använda när så behövs.
Förr sparade man sur-rot också på ett enkelt sätt. Man lade en tunn tygbit i degen, hängde upp den dränkta tygbiten, lät den torka och så hade man alltid sin sur-rot till hands. Det enkla är det bästa.
Kul att du har haft Herman. Bra namn på en deg!
Havregryn och majsmjöl är utmärkt att baka bröd av. Har bakat mycket
gluténfritt i mina dagar. Tycker om att äta gluténfritt också.
Vi har genom åren haft många saker som fått personliga namn. Men ingen har hetat Gösta. Jag ser det som en film när du oroar dig om de ska upptäcka det på flyget till er nya ö. Härlig hämnd på "snålhet". Jag gick över till att enbart äta surdegsbröd för snart tio år sedan. Orsaken var att få en bättre balans på mina blodsockervärden. Nu älskar jag surdegsbröd.
Tack för kombinationen av lärdom och nöje.
ja, det var väldigt populärt ett tag och ansågs nästan vara det enda rätta att baka med sur-rot och inte med jäst. Ibland blir jag bara så innerligen trött på alla bästvetare. Allt är bra men på olika sätt. Inget förtar det andra. Sen kom tiden då man inte skulle äta gluten alls, om man behövde det eller inte.
Var och en på sitt sätt säger jag och vi vill äta finskt rejält surbröd och det finns inte här i affärerna så då får jag baka själv.
Vi var till en Azorisk ostaffär för någon dag sedan och inhandlade ost. Då träffade vi en madeira-kille som har bott i Stockholm och besökt Åland! Det du, så glad jag blev när han påstod att den godaste chokladen i världen är Fazers. Du äter säkert Reisu-mies, vägvandraren? De har anpassat brödet till svenska förhållanden, lagt i lite malt och liknande som ger lite sötma men i övrigt så håller jag med dig, sirap i bröd, nej!
Tack, så glad jag blir om jag kan förmedla lite glädje och skratt.
Jag var lite orolig faktiskt, hur berättar man att den kremerade är en surdeg? Haha..
Snålhet gillas inte, man ska dela med sig av det goda i livet, då blir det bara godare.
Ja, jag vet att det är bra med surbröd för blodsockervärdena. Min Uffe är också diabetiker, inte av värsta sorten men ändå. Det gäller att tänka till innan.
Man blir lätt beroende av surbröd och jag är gärna beroende av det brödet.
Tack själva ni båda!