tisdag 8 maj 2018

Vardagslyx

Dagens skörd

    Den här tiden på året blir jag aningen tjatig av mig.
    Men jag förmodar att det handlar om euforin som uppstår då det åter finns så mycket gott att ta
    vara på i trädgården. Jag är ju lite grann en ogräsätare.....( Uffe med)

 

    När jag har grävt musklerna ömma; jag är på gång på flera ställen i trädgården nu
    ( jag varvar mellan Nakenhäcken, trädgårdslandet och Fyrklövern) så passar det så himla bra
    att varva ner med att plocka ätligt ogräs. När det är gjort blir det oftast en vandring med Uffe
    någonstans i periferin. Sen orkar jag gräva igen...


    Givetvis så är inte sparris ogräs, men den växer nästan som ett ogräs här hos oss
    Idag åt vi sparris till middag igen.
    Här ligger den knäckt ( man tar alltid bort den nedersta delen på sparrisen, man känner
    precis var man ska knäcka den, där det hårda övergår i mjukt ) och skalad i väntan på att
    bli förfärdigad, men allra först så...


    ..kokar jag renset i kort spad. Det sitter mycket gott i skal och hårda stamdelar.
    Så silar jag det, tillsätter lite salt, lite smör och en skvätt grädde. Vanligtvis så brukar
    jag lägga mängder med persilja i, men när den fortfarande är så pytteliten så nändes jag
    i använda den idag.  Jag lade i hackad kajp och kirskål istället.


   Idag smakade förrätten kajpsoppa gjord på sparrisspad. Gott blev det också,
   fastän sparrissmaken försvann. Kajp är starkt, men i brist på bröd får man äta limpa som det heter.
   Parmesanbiten använde jag till varmrätten, sparrisen


    Så mätta vi blev, så gott det var....här satt vi och rullade med ögonen, suckade och stönade
    av välbehag.
    Det blev en del parmesanost kvar på skärbrädet som bara måste tas om hand på något sätt....


    Jag gjorde en liten utflykt till kirskålsgläntan och plockade drygt en liter av den gröna
    "förhatliga" växten som sprider sig som en löpeld om man inte håller efter den.
    Det vill inte ens hjälpa att äta upp sin "fiende" men vi gör i alla fall ett tappert försök
    nu och då och klipper ner kirskålen i sallader, använder den i pajfyllningar och i pesto...


    Så enkelt det är att göra sin egen pesto. Jag gör det alltid på en höft, tar vad jag har och smakar mig
    fram, men utgångspunkten är minst en liter (välpackad) kirskål, späda fina plantor.  Idag
    använde jag också kajp, vitlök, parmesan, pinjenötter (råkade ha- vanligen använder jag
    solroskärnor eller mandel)  och olivolja.
    (det är så enkelt att köra allting till en grön massa med mixern)

    Det fina är att när jag "klipper " kirskålen i gläntan så börjar den växa på nytt och är snart lika
    fin att plocka igen , ända tills vi ledsnar på den vårliga primören.
    Sommartid brukar rådjuren gnaga kirskålen i sig.
    Tack och lov så hjälper inte bara de oss med att hålla
    efter den invasiva växten.
    Lupinerna håller den också stången. Kirskålen stannar kvar (nästan) i gläntan.
    Lupinerna står där som soldater på gränsen och håller emot.
 

    Headern:
    Vädret har varit sagolikt hela dagen och jag passade på att tvätta mattor i morse.
    Nu är alla torra utom den gula som fortfarande är lite fuktig. 

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

12 kommentarer:

  1. Det var väldigt så mycket gott du har i din trädgård.
    Jag har faktiskt aldrig ätit sparris som precis plockats. Antar att den smakar helt annorlunda jämfört med den man köper i affären.
    Att kunna äta från egenodlat är det allra bästa. Energin finns kvar (eftersom maten inte transporterats långt och legat i affären ett tag) och man blir piggare tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är stor skillnad på sparris, färskskördad och på köpesparris. Den har oftast varit på gång redan några dygn, kanske veckor när man äter den. Jag är också så glad över ogräsen, nässlor, kajp, kirskål, målla. Hur bra grönsaker som helst, både smakligt och vad gäller nyttan. I vintras var det fint att kunna ta fram mållan som jag tog vara på i fjol. Ingen större skillnad i smak än om vi hade ätit spenat. Jag känner hur jag får kraft av allt det gröna som finns att äta just nu. Senare blir det förstås att äta det egenodlade också men i väntan på det så passar vi på att äta av det som naturen själv producerar så gärna och villigt.

      Radera
  2. Vilken lyx att kunna äta egenodlar sparris. Det låter så mysigt när du berättar om allt du tar vara på. Det är ju just så vi ska försöka leva...och gjorde förr. Jag blir nostalgisk och tänker på när jag var barn och hjälpte farmor plocka "ogräs". Tyvärr har jag inte fortsatt med det i vuxen ålder. Idag blir det nog ännu en solig dag...hos er med, hoppas jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns verkligen som en lyx att ha egen sparris. Vi skrattade här om dagen när vi insåg att vi nog inte kan flytta härifrån någonsin. För hur ska vi få sparrisen med oss? Jag är däremot inte uppvuxen med att plocka ogräs, minns inte alls att vi gjorde så men det har ändå alltid funnits ett intresse inom mig att kunna ta vara på allt som växer s.a.s gratis i min omgivning. Intresset för växter har säkert hjälpt till. Här blir det absolut en fin dag igen, lite mera blåst men solig och härlig ser den ut att bli.

      Radera
  3. En sådan härlig naturnära lantbrukskänsla jag får av dina inlägg. En sådan lyx att bo granne med naturen och få odla själv.
    Vad kul att du "kände igen" min känsla av NY, kände att jag fortfarande inte riktigt kunde fånga den i text! Förstod jag rätt att ni också ska dit, när? Jag har många bra tips isf!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annukka!
      Ja, det är en rikedom att bo mitt i naturen.
      Vi har alltid sagt att vi inte ska fara dit men man vet ju aldrig. Du gjorde mig lite taggad och många andra har också berättat om NY på liknande sätt som du. Men vi har inte planerat in något, men vi är rätt impulsiva och kan överraska oss själva rejält nu och då. Om det blir av så vet jag var jag får bra tips.

      Radera
  4. Rekade mitt nässelställe idag minsann! Men jag har faktiskt tröttnat lite grann och samlar inte alls lika mycket i naturen längre. Maskrosorna får stå kvar, både bladen som jag förut åt i sallad och knoppar som jag kokade. För att inte tala om när jag gjorde maskrosvin, o pillade loss alla pistiller på typ tusen blommor! Kirskål såg jag men jag vet inte varför jag inte är sugen på den heller. Den känns mera växt än mat både till form och konsistens...
    Men i en pesto skulle även den säkert smaka. Nässlor ska i alla fall hämtas imorgon dag, för nu hade dom vuxit rejält på bara några dagar. Vill inte plocka här i kvarteret där bilar kör och hundar kissar...bättre att leta sig lite längre ut i naturen. Ha en fin vårkväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går i vågor också för min del. Maskrosvin har jag också gjort för rätt många år sedan, rågvin och så vidare. men här stod flaskorna oöppnade. Kirskålen nyttjar jag friskt under ett par veckors tid, nässlorna ryker också, mållan när den visar sig och kajpen går åt som smör på heta stenar. Kirskål i pesto är gott, men då finns där också kajp, vitlök, nötter, parmesan,olja....så den är i gott sällskap. Vid vägkanten vill jag inte heller ta vara på sådant som ska ätas.
      Ha detsamma du med Paula!

      Radera
  5. Vilken härlig "header" och den andas vår och försommar. Så vackra mattor dessutom.
    Jag läser och gläds med dig. Tänk vilken ynnest att ha så mycket som växer hos sig och att ta det till vara. Riktigt äfrsk sparris har jag varit me dock skördat och sedan ätit och då vill man ju inte längre ha den i butikerna. Och så fint du tar till vara allt. Perfekt att göra pesto med kirskål. Jag hade aldrig kommit på tanken.
    Och hos dig i kväll har jag lärt mig eå mycket nytt som jag tar emot med öppen famn.
    Kajp vet jag inte vad det är så det måste jag läsa på mer om. Men nu vet jag attden finns.
    Härliga bilder som gör mig glad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ditte!
      Ja, finns det något mera försommaraktigt än tallsåpetvättade trasmattor som torkar i sol och vind?
      Jag upplever det också så, det är en rikedom att kunna gå ut och plocka nyttigheter, förutom sparrisen som är rena lyxmaten för oss. Kajp har många namn, kajplök, bredlök, skogslök och här kallar man den också till rysslök för troligen är det ryssarna som tog hit den på den tiden då de fanns här i Bomarsund/Skarpans.

      Radera
  6. Ja, men vilken bra ide med pesto av kirskål. Tipsade just min syster om det. Hon slåss mot den vid sitt torp. Måste googla på kajp, vet inte vad det är.
    OCH sparris som växer som ogräs ... OOOO vilken LYX!! Och så gott. Med parmesanost. Delikatess!! Blir nyfiken, hur smakar maskrosvin??? Minns att min moster brukade göra det då vi var små. Men smakade gjorde jag ju inte då i min späda ålder.
    Ha en fin torsdag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hör till vårtraditionen, att göra pesto på de allra första späda kirskålsbladen. En månad si så där och så får det vara. Det kommer ju annat. Kajplök, skogslök, bredlök, rysslök är namn vi använder på en och samma lök. Googla på kajplök.
      Ja, vi lever rena lyxlivet vad gäller sparrisen. En god parmesan förhöjer smaken ytterligare.
      Maskrosvin är rätt gott om man är noga med att det vita i blommans hölje inte följer med i tillredningen. Då blir det lätt beskt. Det blir mera som en sherry som ska drickas i små smuttarglas. Rätt sött minns jag att vinet var. Men gott.
      Ha detsamma Annika!

      Radera