Äventyret framtiden

Paulas sista rubrik för oktober är Myriader. Något så när kände jag till att myriader betyder någonting som är väldigt mycket För det mesta har mina tankar gått till myrorna De finns ju i obegränsat antal. Myror på rad, det hörs ju att det har med myriader att göra eller hur?😉 Efter ett ögonkast in i bildarkivet som jag gjorde, för att få ett uppslag på någonting myriad-iskt så insåg jag att det finns hur många olika alternativ som helst    Vårt eget hus t.ex. består av ca 90 000 tegelstenar.    Att syrenen framför huset behöver tas ner är ett faktum    och då försvinner också myriader av löv.    När det ska ske är dock en annan femma.    Löven faller dock ändå till marken, alltmera för varje dag som går.    Förr eller senare får jag säkert ett såga ner-il på mig, men det tar vi då...    I vinter får syrenen vara kvar, för där älskar de små fåglarna att vara    och där har vi alltid talgkorvar och bollar upphängda som de tar för sig av.    I förbifarten kan j

Uffe checkar in på hotellet med den stora mäktiga ljuspunkten hängande rakt ovanför disken    Det är förunderligt det här med tiden.    Det händer så mycket i vardagen och plötsligt har det gått några veckor,    sedan vi var på Kreta.  Allt har förbleknat på ett märkligt sätt    och jag förstår inte att det bara är tre veckor sedan vi var där.    Det känns som evigheter    Jag "tog tag i " bilderna därifrån igen, igår kväll och tänker visa er lite grann    vad vi såg från vår balkong på andra våningen.  När vi bokade vår lägenhet visste vi inte alls    var den skulle vara, huvudsaken var att vi hade tak över huvudet. Ungefär    Vi hade tur! Vi hamnade på sätt och vis på första parkett    På kvällarna underhölls hotellgästerna på olika sätt.    Ibland var det sång och instrumentspel, ibland grekiska/kretensiska danser    Vi fick erbjudande om att också betala biljett till evenemangen, med middag, drink osv    tillika som programmen pågick men varför betala

Jag har bara vaga minnen av pappersdockor, vilket vi kallade dem. Min familj bodde i huset i förgrunden. Vi bodde på övre våningen. Först på den västra sidan och efter min sexårsdag på den östra sidan. Jag lekte ofta i trapphuset i ljuset som strilade in  från de båda vackra fönsterna med rutor i rutorna.  Fyra rutor i en ruta. Jag räknade dem många gånger... Ett av mina minnen är när jag sitter på avsatsen mellan låga och höga trappan i trapphuset, just där de båda fönsterna mot norr spred sitt ljus. Jag var ensam där och lekte med dockorna Jag hade långtråkigt, trots sysselsättningen. Jag minns känslan än. Stålbandet på en trappkant glipade lite grann och var en bra fastsättare för pappersfötter, så dockorna kunde stå upprätta medan jag klädde på dem. Efter ett antal vikningar och fastsättningar så ramlade fötterna av. Sakta men säkert blev dockorna kortare och kortare efter varje amputation. Pappersklippdocka funnen på nätet Ett annat minne är rullen med pres

Marken låg vit längs skogsvägen där vi vandrade     För vår del blir det mycket skogsliv under hösten.     Varje dag med få undantag går vår motionsrunda över stock och sten i skogarna runt     omkring oss.     Numera med en svampkorg eller två i händerna     Det blev så obekvämt att fylla min anorakhuva med all svamp vi hittade.     Just nu handlar det allra mest om att plocka höstkantareller     eller trattisar som de kallas i folkmun. Tusen och åter tusentals droppar gnistrade i gräset...     Ungefär här stod jag öga mot öga med en vacker älgtjur....     En syn för gudar!     Synd nog hann jag inte få en bild på skogens konung.     Han var stor och vacker, fastän lätt på foten och snabb som vinden när han svängde om     och försvann åt andra hållet.     Uffe hann inte ens se honom         Några fingersvampar lyser upp här och där bland barr och mossa    Blodriskor har det funnits gott om i höst och vi har plockat många riktigt fina exemplar    De

Här om dagen, då jag var till stan i ett ärende, passade jag på att besöka en av våra större matvaruaffärer för att fylla på äppelförrådet här hemma. Nu finns det gott om åländska äppel i de flesta affärer och vi äter mera än gärna de närodlade godsakerna. Vid äppellådorna stod också många andra som var ute i samma ärende som jag. En av kunderna, en kvinna i den yngre medelåldern, irriterade oss andra en del. Hennes kundkorg var i vägen hela tiden. Vi andra fick kryssa och tränga oss förbi den och så fortsatte det Vart än hon gick i den stora affären lämnade hon sin kundkorg på hjul mitt i stråket så att säga. Till allmän irritation. Bilden lånad från Internet. Jag har målat barnets ansikte En sådan kundvagn är det jag beskriver Det var som om korgen föll ur händerna på henne på ett demonstrativt sätt. Känslan att hon gjorde så med flit var högst påtaglig. Hon stötte till någon av oss hela tiden... Hon tog plats på ett kännbart sätt och kändes störande och respek