Äventyret framtiden

    Vi fortsatte vå r vandring längs levadan denna ljuva lördag, då solen sken och en lätt bris gav oss      lite svalka. Temperaturen var runt 25 plusgrader...     En klockmalva vajade för vinden från en av buskarna vi gick inunder   På många ställen blommade den vackra Antolizan. En gång för flera år sedan tog jag hem en sådan lilja till Geta och planterade den i kruka i växthuset. Faktum är att det lyckades riktigt bra, den blommade vackert. Men så kom vintern och jag glömde helt enkelt bort den. Den dog givetvis när jag inte tog in den i mera lämplig temperatur.        Ingen spindel syntes till, inte ens ett litet offer...    Vi har ett ställe som bara hör till, som är ett måste att stanna till vid.     Det förstår ni väl? Den vackra buskrosen doftar dessutom himmelskt.     Vi såg att den fanns på flera ställen nu än tidigare...    Nej, den är inte vild, den finns i trädgårdarna man går förbi, går igenom         Utsikten över taken är inte helt fel den heller...     Därnere ligger

Senaste lördag, den 1 april, gjorde vi en vandring längs levada dos Tornos med början från Curral dos Romeiros . En vandring vi gör nu och då för att få uppleva skillnaderna från årstid till årstid.  Jodå, gott folk, det finns årstider även på Madeira. Allt är inte en enda evig sommar här heller 😉 Nu är det rätt så länge sedan vi gick där, mest på grund av den ögonoperation som Uffe gjorde i augusti- 22. Vi har längtat men det har bara inte fungerat för honom att vandra längs levador igen innan synen har "suttit" där den ska sitta. Nu sitter den bättre, tack och lov, men inte helt och hållet  där den ska sitta ännu, kanske den aldrig kommer att göra det till hundra procent.  Men det fungerar bra när vi går i vår takt och kan njuta av väder och omgivningar på vårt sätt.  Vi står för det mesta med rumporna upp i buskarna längs vägarna där vi vandrar fram.  Nyfikna som vi är på växter och smådjur.   Vandringen började med synen av detta citrusträd. Jag är inte hundra procent

Bloggvännen BP är förvaltare av det omtyckta temat Skyltsöndag.  Mitt bidrag för idag är av mera nostalgiskt slag. En resa för ganska många år sedan gjordes till Sverige från Åland för att inhandla korgar till vårt dåvarande café, numera ett kärt och trevligt minne blott. Jag kommer att någon gång nu och då under skyltsöndagarna att bli nostalgisk, det har jag egenmäktigt bestämt . Bara så ni vet! : Jag städar ju och då ska det bli rent i knutarna. I och med att jag har visat det jag har visat så är allt endast kvar här på bloggen och inte längre i någon vrå i arkivet. De här skyltarna är helt nya i det här sammanhanget, trots att de har ett antal år på nacken. Så kan det också gå ihop ibland 😉 På morgonen när vi drog iväg mot färjan som skulle föra oss över Ålandshav mot Sverige måste vi tydligen ha haft behov av att tanka bilen. Annars skulle vi inte ha hamnat utanför Matkroken i grannkommunen Saltvik. Där fanns det nämligen bensin och det måste vi ha för att nå vårt mål I och med

Nu sitter jag i en av vagnarna bakom loket tillsammans med alla de andra som har "Hoppat på tåget" idag. Jag har länkat till de andra passagerarna längre ner i mitt inlägg. Lokförarkompanjonen Tove har tagit över spakarna för april och börjar månaden med ordet Prenumeration.   Jag medger att alltsedan vi fick veta vilket ordet för den här lördagen var, så har jag haft huvudbry. Vad ska jag egentligen skriva om och hur i all världen ska jag få till ett foto ?  Men hjärnan jobbar på i sin takt medan tiden går och plötsligt så.... ********* I min barndomsfamilj var vi rika i alla avseenden förutom på det som brukar kallas rikedom, nämligen pengar. På den tiden var det mannen i familjen som jobbade medan kvinnan var hemma med de barn som fanns och skötte dem, hus och hem. Så även i min familj. Vilket jag nu i efterhand har insett att var en stor rikedom i sig men det tar jag ev.  en annan gång om andan faller på.  Nu handlar det om ordet prenumeration    Ålandstidningen  var för

Min tanke var att jag skulle göra blogginlägg i går,  idag och imorgon den här veckan...varje dag, alltså, men så tar livet tag i en på sitt sätt, jag har inte hunnit med som jag brukar och då gör jag det enkelt för mig istället.  Ritvas glas ledsnar man inte på så jag fortsätter på den linjen, det finns ju fortfarande en del glasklara vackra konsthantverksminnen i bildarkivet.  Varsågoda!      Hennes halssmycken var väldigt omtyckta och är det säkert ännu..alla unika, inget likt det andra     Jag själv blev väldigt "glad" i evighetsblommorna av glas. Så himla vackra...     Änglar fanns i många olika färger och storlekar. Det vackra glasfatet gick åt nästan genast ....     Ett annat rektangulärt i smått dramatisk utformning..     Flera halssmycken     Ett änglalikt fat...                     Varför inte? Så härligt det såg ut i fönstret.    Ett par till av olika modell...    Till slut , för idag, ännu flera glassmycken.    Ha en fin onsdagskväll alla!