Äventyret framtiden

Då var vi på plats igen! Så kanske de små dunbollarna under sin ankmamma tänker? Förmodligen inte, Naturen är så vis att allt är inbyggt i var och en att söka skydd och värme när man ska sova och man är en liten liten ankunge. I Stadsparken här i Funchal har myskankorna blivit flera.  Under ankmamman rymdes 11 småttingar.  Vi är också på plats igen efter två veckors hattande lite hit och mycket dit.  Bra har vi haft det, absolut,  Men som alltid, borta är bra men hemma är bäst och då har vi ändå varit hemma där vi har varit. Till det återkommer jag någon dag den här veckan.    Nästan nykläckt och man är så färdig! Naturen är otrolig. Vi människor tar tid på oss i jämförelse. Å andra sidan så blir myskankor inte lika gamla som vi homo sapiens blir och så skiljer lite annat förstås oss från varandra. Bedårande är de och människor vid dammen suckade av hänförelse och kamerorna klickade. Många av oss kvinnor där pratade barnspråk, på olika språk, men ändå samma språk på sätt och vis. Vi är

Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen som vanligt och jag bidrar med några skyltar jag också .    Några äldre skyltar får hänga med idag från tiden då vi hade bageri och café med liten butik.     Plötsligt känner jag för att baka Båtbröd igen, men hur få tag på hemvetemjöl på den här ön?     Det är frågan det. Jag får kanske ändra lite på receptet och använda speltvetemjöl istället...                    Chokladtårta med lavendelsmak...himlen var nära.                                                Max Finance Ilhas... Fyndigt på sitt sätt. Maxad finansiering läste jag det som..         Auto Cam ...    Så slog jag upp www.ilf.pt  och gissa vad jag hittade där? Inte det jag förväntade mig i alla fall.      Den här skylten kom cyklandes till oss en dag när vi fortfarande fanns på Åland och på Pettas...    Mannen som bar den hette Greve i efternamn. Ja, så där kunde det se ut när det var dags att ta in posten...ut och skotta bort snön gällde..damma av lådorna så att postiljonen hade det

   Jag hoppar på tåget idag igen, tillsammans med  lokförare Åke  och alla de andra som känner för det.     Längst ner i inlägget har jag länkat till de andra som brukar hoppa på tåget.  Så  här lär hon se ut, dagens destinationsord som Åke för oss till. Fru Fortuna, Fortuna eller Fors Fortuna benämns denna gudinna i den romerska mytologin som är symbol för slumpen och lyckan.  I Grekland heter hon Tyche.  Hon är ett slags personifikation av ödet i betydelsen av händelsernas gång.  Den 11 juni var henne tillägnad.  Många tempel byggdes till hennes ära i Rom och bland andra fick hon ett tempel i Forum Boarium. Vetskapen om hennes släktskap är det lite si och så med men troligen är Jupiter hennes pappa utifall att någon undrar😉 Om hon hade en mamma låter jag vara oskrivet. Vad gäller gudar och gudinnor är allt möjligt möjligt 😁 Hon byter föremål i sin hand emellanåt, beroende på var hon finns i världen eller vilket humör hon är på. Ibland har hon ett ymnighetshorn i vänstra handen (so

 LillaSysters tema för dagen ser ut så  här inne hos mig                            Vi närmar oss karnevalstider här på Madeira. Fotot är taget vid ett annat tillfälle                             då hela Madeira gungade i karnevalsdans och yra    Ett äldre foto får hänga med idag...pioner från 2015   Så här kunde det se ut i augusti/september hemma hos oss då vi bodde på Åland efter att jag hade gjort   en runda i trädgård och växthus     Den här bilden är inte ens en vecka gammal.      Färgstarkt är fartyget som inspekterar fisket här på Madeira..       Färger fanns det på bordet när vi bjöd våra vänner på tapas ....    Jag önskar er alla en skön fredag!                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

"Normalt" ägnar jag mig att skriva om mina jobb som har varit på torsdagar , men eftersom jag inte är hemma som vanligt den här veckan så blir det en repris, en fortsättning på tisdagens repris, istället.  🚗🚙🚗🚗🚗🚗 Glädjen med att bli hastigt arg, är att det går fort över, åtminstone för min del. Sån är jag i de flesta fall fastän jag måste tillstå att det finns undantag. Det skrev jag om i tisdagens inlägg då jag var arg i minst 45 kilometer. Givetvis kan man fråga sig om man kan glädjas över sitt eget humör när det tänder till så snabbt som det gör och att den s.k. stubinen är kortare än kort? Kan man glädjas över att man inte är långsint? Absolut, säger jag själv som tror på försoning och att ta första steget.  Ett salt och peppar-par som vi fick senaste lördag Detta med kommunikation är inte så enkelt alla gånger även om jag tycker att det borde vara det. Jag fick ett samtal ett par veckor efter det första besöket hos bildoktorn då jag blev en argspik. En packning fan

    Hur nu det har gått till? Att vi snart har januari bakom oss? Otroligt eller hur? Idag plockar jag in januarifoton här på rad, sådana som annars blir liggandes och som inte ännu har visats. Vi hade mycket (och välbehövligt) regn tidigare under årets första månad men likväl så bjöd himlen upp till en flammande dans nu och då när solen gick ner för dagen. Fortfarande måste jag nypa mig i armen för att förstå att jag lever här och i allt detta underbara som naturen bjuder till med.... Vi äter mycket bönor i vårt hus...och vi har välsignats med mängder av dem som ligger till höger i bild. Fejâo verde, gröna bönor. De är så goda, så goda...Ja, jag groddar också. Mungbönor till vänster i bild.  Uffe äter rätt mycket mediciner och en av dem tar på folat-beståndet i hans kropp. Istället för att köpa dyra vattenlösliga mineraler på apotek så äter vi bönor. Turligt nog så är vi bön-omaner..        Gudingen och hans åda har fått sin plats tillbaka under lampan över matbordet...     lite Åland

Som sagt eller som skrivet, jag städar i mina sparade dokument och idag när jag ändå inte har tid att skriva någonting nytt så får det bli en repris... Orsaken till icke-hinnandet återkommer jag till ...om en vecka eller så .😊😎 Drivknut, packhus och argspik. .. Så kallade jag inlägget som jag skrev för snart tio år sedan, nu borttaget ur dokumentmappen men fortfarande vid liv här på bloggen från o med idag.  Jag steg upp  vid halvsju-tiden en morgon för att föra min bil på reparation till kl. 08.00. Det var något med drivknuten som skulle fixas. Det fick jag veta redan i september året innan ( det här var i mars året därpå) när den då var till doktorn men det var inte särskilt akut, bara något som behövde åtgärdas under vårkanten.  Nu hade det blivit vårkanten och patienten fördes in för behandling efter förhandlingar mellan chefsdoktorn och Uffe.  Virtanen, vår Toyota Corolla  Sagt och gjort, Virtanen (bilen) blev omhändertagen.  Under tiden gick jag ut på stan. Jag hade några ären