Äventyret framtiden

 Det tog ett tag innan jag fick den uppsatt på köksfönstret men nu sitter den där, eller rättare sagt hänger den där, fastklistrad.     Det hakade upp sig på fönstertvättandet eller förstås på fönstertvätterskan.     Men nu är det gjort och det väldigt grundligt. Två gånger på raken.     Det behövdes varmt vatten i mängder, Fairy och ättika, lite tidningspapper på det.     Nu känner jag mig riktigt nöjd!    Tack än en gång BP för kanske den enda älgen på den här ön?     Åtminstone en av de få som finns här i alla fall. 

Jag roar mig nu och då med att söka ett ord, låta fingret landa på måfå i en bok för att få ett ord, en liten vägledning att utgå ifrån, när jag känner för att skriva ett kort inlägg. Ordet ger mig sedan orsak att söka foton i mitt bildarkiv som ändå ska "städas bort". Jag har mina städrutiner, försöker förgylla dem för mig själv och kanske också för andra? Så gjorde jag idag.  Fängelse blev ordet, fångat i en bok av Jo Nesbö. Polis är titeln. Naturligtvis så fanns ordet fängelse i en sådan bok. Jisses tänkte jag spontant, hur i all världen ska jag hitta foton till ordet fängelse? Nu går jag bet!  Men så kom jag ihåg vårt konstutställningsbesök för en liten tid sedan i Magnôliaparken, då vi också gick upp i övre våningen där Fotografiska hade en utställning av gamla fotografier tagna här på Madeira. Där fanns några foton som vi inte visste var de kom ifrån, en institution av något slag, ett sinnessjukhus eller fängelse, var den spontana reflektionen.      Ögat kände jag ige

Vem är guldmannen?  Det började med att min dotter hittade bysten av mannen på en soptipp. Där låg han och skrotade. Klok som hon var så tog hon honom med sig hem, rengjorde bronsbysten och så på med guldfärg. Sen fick han ståta på spiselkransen och skina ikapp med solen som tittade in genom köksfönstret. En trevlig rekvisita i ett kök som ursprungligen var från 1700-talet och som fanns i en by mitt på Åland.   Karin och Paula hade helt rätt! Grattis!  Carl Gustaf Emil Mannerheim  är namnet. Marskalken av Finland och den finska krigsmaktens överbefälhavare. Finlands nationalsymbol helt enkelt. Det var bysten av honom som  min dotter bar med sig hem från soptippen.Jag tänker inte beskriva honom desto mera, den som är intresserad av vad han var för en människa, vad han gjorde och inte gjorde kan klicka på länken, sätta sig ner med en stor mugg te eller kaffe och läsa på. Det kanske är lika bra att ta en hel kanna med sig för det finns mycket att läsa om honom, både gott och mindre g

efter en skön lite längre promenad i soldisigt väder, Sahara besöker Madeira just nu. Ett fint sandtäcke lägger sig överallt....       Ett foto i arkivet är på väg bort...men vem är det, vad är det som syns på fotot?      Någon som vet?     Här firar man inte annandagen alls, det är en vanlig jobb-dag, endast skoleleverna har påsklov ännu.      Önskar er alla en fin måndag!                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

  Bloggvännen BP kör oförtrutet på med Skyltsöndagen som den goda förvaltaren av temat. Idag, påskdagen ser mitt bidrag till temat ut så här. En liten påskhäxa som heter Petta får börja skyltandet. Hon var vår egen lilla logo till vårt företag Petta öb, numera nedlagt. Jag knåpade ihop henne själv en dag och märkte hur hon på något sätt fick liv. Ni vet, lite i samma stil så där som Pinoccio fick. Däremot har hon fortfarande en liten potatisnäsa, lite smutsig till och med. Hennes näsa växer inte alls, den förblir liten. Både Uffe och jag kände att hon fick sin egen plats i vårt liv, redan innan vi startade vårt företag. Senare blev hon också ett frimärke som vi sålde tillsammans med vykort i vårt café,  så hon har flugit på sin kvast över världen, kors och tvärs och gjort reklam för vårt företag. Ja, hon flög runt med räkningar också ett tag innan all fakturering sköttes via datorn. Nu sitter Petta-logon/häxan  här som pensionerad och som ett kärt minne . Under påsken sätter hon sig ä

Tåget avgår som vanligt denna påsklördag. Tove sitter vid spakarna och har givit oss ordet Prestation   att skriva och filosofera om. Hon kör på och vi andra sitter i vagnarna bakom  Till en början kändes ordet prestation rätt så knepigt men så händer det där som ofta händer, hjärnan gör sitt medan jag gör mitt och så har den plötsligt presterat någonting. Om det är vettigt eller inte är inte så viktigt, huvudsaken är att den presterar "Bara slappna av Karin", sade den och så gjorde jag. Det är nog någon mening att man har ett hjärnkontor lite högre upp på kroppen eller hur?  Under tiden som de små grå har jobbat i det s.k. undermedvetna så har jag haft hur roligt som helst på annat sätt. Samarbetet är helt perfekt för en lat människa som jag är i grund och botten. Okej då,  jag gav några förslag åt de små grå innan jag "rymde fältet" men när "kvarnarna" hade malt färdigt så var alla mina förslag ratade. Rakt av!  "Sånt kan man inte prestera en påsk

    Vi fortsatte vå r vandring längs levadan denna ljuva lördag, då solen sken och en lätt bris gav oss      lite svalka. Temperaturen var runt 25 plusgrader...     En klockmalva vajade för vinden från en av buskarna vi gick inunder   På många ställen blommade den vackra Antolizan. En gång för flera år sedan tog jag hem en sådan lilja till Geta och planterade den i kruka i växthuset. Faktum är att det lyckades riktigt bra, den blommade vackert. Men så kom vintern och jag glömde helt enkelt bort den. Den dog givetvis när jag inte tog in den i mera lämplig temperatur.        Ingen spindel syntes till, inte ens ett litet offer...    Vi har ett ställe som bara hör till, som är ett måste att stanna till vid.     Det förstår ni väl? Den vackra buskrosen doftar dessutom himmelskt.     Vi såg att den fanns på flera ställen nu än tidigare...    Nej, den är inte vild, den finns i trädgårdarna man går förbi, går igenom         Utsikten över taken är inte helt fel den heller...     Därnere ligger