Äventyret framtiden

Jag tar tag i mitt eget lilla "tema" Hänt i veckan igen. Jag hade ett liknande eget tema tidigare och nu känns det bra att återkomma till det. Det är fotona från veckan som gick som ligger i kameran som får berätta en liten del om det som hände senaste vecka. På det här sättet lagrar jag inte upp flera fotografier i arkivet som redan är alltför fullt trots ständig städning. Jag känner mig mera nuvarande än frånvarande samtidigt. Som ni vet så skriver jag en hel del med nostalgiska förtecken, vilket jag kommer att fortsätta med ett tag till här på bloggen men jag vill varva lite mera med nuet samtidigt.  En dag i veckan blir det hänt i veckan här framöver . Häng med om ni känner för det. 25 mars kl. 11.53 tog jag bild av den fina lilla eldrivna postbilen som kommer körandes ljudlöst uppför backen på gränden. Sen stiger postkillen ut och går till alla postlådor upp och ner längs gränden och fyller på där det ska fyllas på innan han kör vidare igen. Vi fick en vattenräkning.  *

Bloggvännen BP:s skyltsöndag fortsätter oförtrutet. Idag är det påskdagen så jag tar fasta på den och försöker få till det lite "påsk-fint " i mån av påskfoton i arkivet. Det är väl lite, lite sökt men idag är det ju en sån dag då vad som helst kan hända. Små söta påskkärringar kan vara på farten om inte annat. Vilken dag som helst hände det när vi bodde i Geta i alla fall. (Här har jag inte sett till någon ännu men man vet ju aldrig med portugiserna vad de hittar på.)  Småhäxorna "kom" på getabocken till oss och på Getabocken finns en liten liten skylt där det står att det är Juha Pykäläinen som har gjort den.  Unik är bocken och unika är de små häxorna med anor från Mellangårds i byn Finnö i Geta på Åland. Jodå, småhäxornas mormödrar har givit lov redan tidigare att de små får synas på bloggen.    Fazers karameller i ett par gamla plåtburkar måste förstås vara med och förgylla påskdagen/skyltsöndagen. Påskgodis måste förstås till...    Många ägg har det blivit un

Lokförare Åke, killen med go i,  har åter startat upp tåget för att ta ut det längs de mest krokiga och märkliga rälsbanor man kan tänka sig. Rena spöktåget är det egentligen med tanke på att det tar sig fram över land och hav och stannar till där man minst anar att det finns en perrong. Det far på som om det var en rökslinga, ja många sådana. Själv står jag i Funchal och hoppar på tåget. De andra som brukar hoppa på tåget har jag länkat till här:  Angelgirl ,  Anki,   Betraktarministern ,   BP ,   Carita   , En vanlig man ,  Hannas krypin,  LillaSyster ,  Livet efter 80 ,   Lollo,   Mammselen ,  Nalta i Norrland ,   Paula,   Stefan ,  Susjos,   Znogge ,  Åke Ja, vart ska vi då? Vi ska till destinationen som heter Ingen rök utan eld. Jag medger att rubriken var lite knepig för min del men när hjärnan hade fått fart på de små grå, som också tycks ha sina märkliga rälsbanor, så kom jag ihåg den där sommaren som var för inte alltför längesedan. Den var het, den var torr och brandvarning

LillaSysters färgsprakande fredag pågår sex veckor till, om jag har förstått det rätt.  Jag är med och sprakar på mitt sätt som vanligt.  Purpur Lyckoklöver/Trevo vermelho/Azedas Gult Lyckoklöver/Azedas/trevo I  onsdags vaknade jag vid tre-tiden (nattetid). Lite ovanligt i och för sig men det blev så. Inget jag bekymrar mig över, det är bara att stiga upp och fördriva tiden tills sömnen infinner sig igen. Det gjorde den efter en timmes tid vid datorn. När jag kröp ner igen under mitt täcke så märkte jag att täcket var vått, blött...Oj, blev tanken, nu är det dags att byta till sommartäcke. Jag hade haft varmt under mitt tjocka täcke tydligen när jag hade avgett fukt i sådana mängder så att min sköna sängplats blev som ett subtropiskt klimat i sig.  Så vände jag på täcket, lade den torra sidan mot min hud och den våta uppåt. Sen sov jag som en stock men bestämde mig för, innan jag somnade, att nu ska jag byta till sommartäcke, vilket jag gjorde följande morgon. På onsdagskvällen när ja

Jag är inne i en period där jag är nollställd på något sätt. Så är vi alla nu och då, självklart. Det är högst nödvändigt att vara en periodare i den meningen. Det är en vila i sig för min egen del att vara nollställd men också lite jobbigt på ett annat sätt när jag har mycket jag vill göra och ändå så drar jag mig för det. Jag laddar batterierna, skulle jag själv vilja kalla det. Mitt i språnget så stannar jag upp fastän jag inte stänger ner utan bara är rakt upp och ner i själva skeendet. Utan att planera alltför mycket så skriver jag blogg i alla fall. Jag låter pennan gå ungefär som om jag har en pensel i min hand och ett staffli med målarfärg framför mig. Jag vet inte vad slutresultatet blir när jag börjar skriva/måla. Jag bara flyter med, tömmer hjärnan ... Vid Prästgårdsnäset i Finström på Åland, en dag i maj- 16.  Jag bryr mig inte om att tvätta fönster eller att påskstäda. Allt det där finns kvar och väntar snällt. Påsk blir det ändå. Skrivandet är vila för mig, det är terapi.