Äventyret framtiden

BP:s skyltsöndag är här igen och jag delar med mig av några, ja, faktiskt rätt så många skyltar, den första söndagen i mars.      Jag gick förbi Savoy Palace...           Kan man kalla detta en hängande trädgård? Jag gör det...Vackert är det.  Terreiro                                                               Mezze Grill               Hotel quinta da Penha de Franca Jag ordar inte mycket om skyltarna, alla är lätta att hitta på Internet om man googlar.  Vilket jag har gjort till en viss del, det är bara att klicka på länken så kan den som är intresserad läsa själv.      En resa mellan himmel och jord kan man göra här ...plus lite annat också...     Parkera bilen under jorden går bra...boka in ett hotellrum på Pestana CR7 Hotel...         Karnevalen är slut men lite hänger den kvar...     Radio/Tv/ Portugal...                     Knock, knock the door!                          Ha en fin söndag alla!                                                                            Karin E

Lokförare Åke har kört igång tåget och tagit en sväng via Madeira idag igen för att ge mig en möjlighet att hoppa på, vilket jag gjorde, trots att destinationsordet är lite knepigt idag Din egen skugga är   rubriken för dagen.  Så bra egentligen, tänkte jag spontant för jag har inget foto av min egen skugga så då kan jag använda någon annans skugga när det heter din skugga.                                    Jag hittade en skugga i bildarkivet. Elin vilar sig, med en liten Elina inom sig.                                    Det visste jag förstås inte då men senare var det ett faktum.                                   Men det är hennes skugga det, varken din eller min.      Det här är knepigt !😉Åtminstone för min egen del.      Jag har gått en ledarskapskurs en gång (inom föreningen Vårt Hjärta r.f.)       och då minns jag att det nämndes något om  att "din egen skugga är din styrka" ,     vilket betyder att man behöver ha kraften att bejaka alla delar      av sig själv i s

LillaSysters färggranna tema har nästan blivit ett måste.   Jag fyller på med färger denna dag igen men då på ett lite annorlunda sätt.  Jag anmälde mig till en akvarellkurs i hur man målar blommor steg för steg. Glad i hågen stegade jag iväg till den, senaste tisdag. Den skulle hållas i Jardim da Quinta Magnólia   som ligger i andra änden av stan. En fin promenad med snabba steg togs, mindre än en halvtimme senare hade jag lagt ca 4 km bakom mig och var ute i god tid så som det var rekommenderat. Kl. 11.07 gick jag in genom grinden. Kl. 11.30 började kursen. Vi var fyra anmälda... Enligt medföljande karta så var jag på rätt plats just då och där satte jag mig ner på en låg mur och väntade, desto mera uppgifter hade jag inte fått.  Jag väntade och väntade. Klockan blev nästan 11.30 och inget hade hänt, annat än att jag hade gått runt och tittat mig omkring, hela tiden med blicken mot ingången, när jag letade efter de andra som var ute i samma ärende. Jag frågade personer, lite här och

I mitt förra inlägg om Bankfröken befann jag mig i slutskedet av att vara t.f. sekreterare hos chefdirektör Thusse när hans eminenta sekreterare M. var på kärleksresa. Jag befann mig nu och då även på reklamavdelningen men det fanns planer på gång igen för min del, mig ovetandes, som vanligt. Jag började få en viss vana.. Ålänningar har alltid varit praktiska och sett möjligheter, tagit vara på dem och jag var den där lilla schackpjäsen som man kunde använda än här, än där och jag hade inget som helst emot det. Jag gillade läget. Jag är lite sådan. Jag vill ju ha liv och rörelse runt mig, nya uppgifter att lära mig osv.  Så där såg det inte ut där jag satt men nästan...   Jag satt plötsligt i datasalen, där den stora datorn  fanns och min uppgift var att knappa in siffror i långa  rader på hålstansen där resultatet sedan gick vidare till datorn. Guido L. chefen på den avdelningen hade  behov av en säker och snabb hand och så kom jag på tapeten. Jag blev förstås testad, skulle jag duga

Geranium madeirense, Madeiranäva Någon gång för länge sen har jag berättat om hur det här med Madeiranävan började för vår del.  Vi visste att den fanns och att den var endemisk, vilket betyder att den finns endast här på Madeira i naturligt tillstånd och ingen annanstans i världen. Uffe och jag vandrade levada och höll ögonen på kanterna överallt där vi gick fram. Vi tittade efter en liten näva men gick bet ända fram till år 2009. Då var vi fortfarande på "jakt". Vi ville se Madeiranävan för att vi båda är mycket intresserade av växter  Då vi var här i början av år 2009 bodde vi en vecka uppe i Aviceiros på drygt 1200 meters höjd på en ekologisk farm . Då hade vi letat oss nästan förtvivlade på att få se madeiranävan men hade gått bet ... Det berättade vi för vår värd Duarte Câmara en kväll när vi satt tillsammans med honom i det gemensamma mathuset på farmen och pratade om intressanta saker.  Duarte skrattade gott åt oss och berättade att vi skulle titta på växten som fanns

På sätt och vis så har jag blivit inrutad i mitt liv och leverne här på bloggen. Fåglar på måndag, RIM (ofta) på tisdagar, onsdagar l ite vad som helst , torsdagar mina jobb , färgsprakande fredagar, lördagar Hoppa på tåget och söndagar skyltar. Så tänkte jag det förstås inte alls, mina planer var helt annorlunda men nu ser det ut så här och då gör det så tills jag har fått ändan ur vagnen och gör förändringar.  Så den smått ostrukturerade, impulsiva, spontana Karin har fått någon slags ordning i livet eller åtminstone här på bloggen. Så länge det varar....😉 Idag får ni följa med mig på en RIM-runda. Så kanske man kan kalla det, för det är längesen jag har "rundat" bygget . Jag har dessutom inte visat mycket av de andra sidorna av bygget åt er tidigare, de flesta foton jag tog,  gav jag bort helt sonika, åt byggmästaren som fanns här tidigare.  Efter det så har jag nästan inte tagit några foton alls av RIM-bygget. Bara ett fåtal och dem har ni redan sett.    Men för någo