Äventyret framtiden

                               Jag börjar med en fråga.       Vet någon vad detta är ?       Jadå, jag vet, jag tog fotot på ett       märkligt museum för drygt tio år sedan      då vi var till Rothenburg i Tyskland.       Inget pris utlovas...men lite       gissa kan väl vara kul eller hur?       Svaret kommer imorgon onsdag om inte förr.                                      För en vecka sedan....I morse var den halv. Månen ligger på "rygg" här        På Åland låg den aldrig på rygg, utan stod på kant istället. Samma måne; märkligt ? Vinterns hårda vindar över land orsakar skador i bananplantagerna. Plantor knäcks och mängder av gröna bananer bara måste tas om hand på något sätt. En hel del bananer kom till oss senaste lördag. Alla gröna och omogna nu, men mitt i allt så får vi äta bananer så det står ut genom öronen.  Sen blir det banandiet några dagar...Vilken lycka att bananerna på Madeira är så goda så så goda... I söndags förärades vi en ask chokladpraliner från Ukraina

Så här blir det. Måndagen viks för fåglar...så länge lagret räcker. Ungefär så.  Jag har hur många fåglar som helst i mitt arkiv som jag inte har visat tidigare.  Vips så fladdrade det till av stora fåglar, riktigt stora fåglar när vi var till Kreta i augusti/september 2017.  Vi drog iväg med ett litet tåg i grönt och gult upp i bergen, ett litet typiskt tåg för turister och vi var två av dem. Vi tuffade på än hit än dit till olika ruiner och kloster, gamla byar och så vidare. Jag tittade uppåt mot himlavalvet och vad fick jag se där? Stora, stora fåglar. " Är det örnar?" frågade jag av Uffe.." .neeej, det är nog inte örnar".  Paret framför oss, såg dem också, ingen annan brydde sig tydligen om de stora skönheterna som svävade över oss. De var helt inne i guidens berättelser och det var ju bra, för annars hade det ju varit fånigt om alla tågresenärer skulle ha fångats av svävande fåglar istället för den antika historien som berättades... En liten stunds paus togs

Bloggvännen BP :s skyltsöndag är här igen och jag deltar med några skyltar som jag har "plockat" under karnevalstiden som nu är förbi för den här gången, det här året. Jag låter skyltarna tala för sig själva...                                                                                                        Folket här på ön har levt  i sus och dus, njutit och haft härliga tider                             Bland annat i Campanário, där paraden började kl 15...                                                                          Här tar man ut svängarna ordentligt när det är karnevalstider.                              Över hela ön...också i Arco da Calheta                            I  Caniço     Även barnen har sin egen karneval...       Fabler o sagor, traditionella...          I Camára de Lobos..                                  Trapalhão ...den rätta översättningen är ungefär klumpig                 men hur som helst så gör man spektakel av myndighetspersoner,    

Lokförare Åke sitter vid spakarna och kör igång tåget idag igen...nu mot ordet Maskot.  Jag hänger med i en av vagnarna också idag.  Ordet maskot betyder i korta ordalag någonting som bringar en lycka.  Jag var nio år och min bror Krister var 18 år . Han hade gjort sin andra resa ute på havet som sjöman och när han kom hem igen så gav han mig en liten speciell gåva. Lucky Karin, står det på näsduken som jag fick. I Kairo hade han låtit någon skriva mitt namn på den...  Alltsedan dess har jag haft den med mig i livet. Den kom hit till Madeira i min plånbok och där finns den fortfarande.  Den betyder mycket för mig, Störst var känslan av att Krister tänkte på mig, sin lillasyster när han var i Kairo. Så var min tanke när jag fick gåvan. Jag blev jätteglad när jag fick den och jag minns att vi stod i våra föräldrars sovrum då han gav den åt mig.  Sen har den med tiden blivit den där speciella lyckobringaren...eller så har jag tänkt på den själv. Den har varit och är min maskot. En maskot

 Det är dags för LillaSysters färggranna fredag igen. Så tiden behagar rusa iväg !!  Jag bidrar med färger av den här karaktären idag... Det har varit karneval och här kan folk verkligen roa sig kungligt, trots att det är en republik vi lever i.           Alla foton har jag inte tagit själv som synes. Färggranna halsdukar/sjalar som jag stickade när vi var i El Palo i februari-18. De får hänga med idag. Sedan sålde jag halsdukarna i gassande soligt sommarväder.. Tänk att de gick åt trots värmen/hettan.🤔     Utsikt mot Medelhavet, då vi bodde i El Palo. El Palo är en förstad till Malaga.           Jag avslutar den färggranna dagen med frukt och grönsaker som inhandlades igår...                                           En fin fredag önskas er alla!                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira

För en vecka sedan berättade jag om hur jag blev bankfröken . I dag fortsätter jag men lite högre upp i bankhuset.  En dag, så där mitt i allt och helt oväntat för min egen del, fick jag besök av en annan bankanställd kvinna, som hette Pirkko och en av de yngre nya direktörerna på banken, Edgar. Jag minns ännu hur de såg ut när de kom gåendes på väg mot mitt skrivbord, glatt diskuterande. Jag tittade upp just för att de hade så ljusa glada stämmor. Plötsligt så stod de där hos mig och frågade om jag kunde tänka mig att börja på marknadsförings-och reklamavdelningen som då var helt ny och i sin linda.  Fotot av konstnären Guy Frisk är Ålandstidningens   Jag måste säkert ha sett förvånad ut för varför skulle just jag vara den som kunde passa in där? Men  Pirkko var gift med konstnären och min tidigare teckningslärare Guy Frisk i Lyceét så hon "visste nog att jag kunde det där med att teckna och måla." ( en överdrift). G. Frisk ville att  jag skulle fortsätta som privatelev

Som redan är sagt många gånger om ; jag har ett stort fotoarkiv och jag ger mig någon gång nu och då en stund för att titta igenom det för att ta bort sånt som bara ligger där och "skräpar". Jag dammar av helt enkelt men tillika gräver jag ner mig i det jag har tagit foton av tidigare. Ibland mera, ibland mindre En tidig morgon för ett tag sedan när jag inte kunde sova så uppehöll jag mig i arkivet igen, där jag hittade foton av radband som jag tog när vi var på Kreta under tidig höst -17.  Utanför en affär i Rethymnon , stod innehavaren på utsidan med sitt radband i handen.  Jag gick förbi och blev fascinerad, intresserad och praktiskt tänkande. Vad händer egentligen inom mannen som tycks räkna pärlor i en mycket snabb takt.  Han kan väl inte hinna be i den takten? Så gick mina tankar då när jag hörde rasslet från pärlorna.    Radbandet såg ut att vara av bärnsten, men kunde likväl ha varit av plast eller glas. Rav betyder bärnsten på fornnordiska- ett material som var vanli