Äventyret framtiden

 LillaSysters tema för dagen ser ut så  här inne hos mig                            Vi närmar oss karnevalstider här på Madeira. Fotot är taget vid ett annat tillfälle                             då hela Madeira gungade i karnevalsdans och yra    Ett äldre foto får hänga med idag...pioner från 2015   Så här kunde det se ut i augusti/september hemma hos oss då vi bodde på Åland efter att jag hade gjort   en runda i trädgård och växthus     Den här bilden är inte ens en vecka gammal.      Färgstarkt är fartyget som inspekterar fisket här på Madeira..       Färger fanns det på bordet när vi bjöd våra vänner på tapas ....    Jag önskar er alla en skön fredag!                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

"Normalt" ägnar jag mig att skriva om mina jobb som har varit på torsdagar , men eftersom jag inte är hemma som vanligt den här veckan så blir det en repris, en fortsättning på tisdagens repris, istället.  🚗🚙🚗🚗🚗🚗 Glädjen med att bli hastigt arg, är att det går fort över, åtminstone för min del. Sån är jag i de flesta fall fastän jag måste tillstå att det finns undantag. Det skrev jag om i tisdagens inlägg då jag var arg i minst 45 kilometer. Givetvis kan man fråga sig om man kan glädjas över sitt eget humör när det tänder till så snabbt som det gör och att den s.k. stubinen är kortare än kort? Kan man glädjas över att man inte är långsint? Absolut, säger jag själv som tror på försoning och att ta första steget.  Ett salt och peppar-par som vi fick senaste lördag Detta med kommunikation är inte så enkelt alla gånger även om jag tycker att det borde vara det. Jag fick ett samtal ett par veckor efter det första besöket hos bildoktorn då jag blev en argspik. En packning fan

    Hur nu det har gått till? Att vi snart har januari bakom oss? Otroligt eller hur? Idag plockar jag in januarifoton här på rad, sådana som annars blir liggandes och som inte ännu har visats. Vi hade mycket (och välbehövligt) regn tidigare under årets första månad men likväl så bjöd himlen upp till en flammande dans nu och då när solen gick ner för dagen. Fortfarande måste jag nypa mig i armen för att förstå att jag lever här och i allt detta underbara som naturen bjuder till med.... Vi äter mycket bönor i vårt hus...och vi har välsignats med mängder av dem som ligger till höger i bild. Fejâo verde, gröna bönor. De är så goda, så goda...Ja, jag groddar också. Mungbönor till vänster i bild.  Uffe äter rätt mycket mediciner och en av dem tar på folat-beståndet i hans kropp. Istället för att köpa dyra vattenlösliga mineraler på apotek så äter vi bönor. Turligt nog så är vi bön-omaner..        Gudingen och hans åda har fått sin plats tillbaka under lampan över matbordet...     lite Åland

Som sagt eller som skrivet, jag städar i mina sparade dokument och idag när jag ändå inte har tid att skriva någonting nytt så får det bli en repris... Orsaken till icke-hinnandet återkommer jag till ...om en vecka eller så .😊😎 Drivknut, packhus och argspik. .. Så kallade jag inlägget som jag skrev för snart tio år sedan, nu borttaget ur dokumentmappen men fortfarande vid liv här på bloggen från o med idag.  Jag steg upp  vid halvsju-tiden en morgon för att föra min bil på reparation till kl. 08.00. Det var något med drivknuten som skulle fixas. Det fick jag veta redan i september året innan ( det här var i mars året därpå) när den då var till doktorn men det var inte särskilt akut, bara något som behövde åtgärdas under vårkanten.  Nu hade det blivit vårkanten och patienten fördes in för behandling efter förhandlingar mellan chefsdoktorn och Uffe.  Virtanen, vår Toyota Corolla  Sagt och gjort, Virtanen (bilen) blev omhändertagen.  Under tiden gick jag ut på stan. Jag hade några ären

och svar som gäller ännu Jag börjar med en parentes:  (Till att börja med så blev resultatet så här för min del vad gäller det portugisiska språket.  Jag lovade att berätta hur det gick och det gick bra! Det lustiga är att de enkla frågorna, dem som jag visste att jag kunde, kunde jag inte alls. Eller jag fick en black out, precis som om någon hade lagt ett skruvstäd runt hjärnan på mig...Jag kom inte på något svar först men sakta, sakta mak fick jag till det men inte allt.  Det kändes som att jag borde ha stått på huvudet och blivit omskakad för att få ordning på tankarna.  Men jag är nöjd med mina 87 procent.  I medeltal har jag nu 93,67 procent, så jag får väl vara nöjd eller hur?  Men hur som helst, på tisdag får jag mitt första certifikat på de nittio timmarnas intensiva kurser ( 3 st) ...och av de sex deltagare som deltog går fem vidare. Vi tar paus en månad nu och fortsätter på en högre nivå fr.om 1 mars. Bra så, för jag tänker repetera allt vi har läst...för att inte glömma bor

Bloggvännen BP   står för förvaltandet av skyltsöndagstemat och jag hakar på idag igen. De andra som brukar delta har jag länkat till här nedan:  Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,   Ko nst  el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa   Det räckte inte med Tjugondag Knut i det här huset, stjärnorna ,snöflingorna fick hänga med lite längre än övrigt julpynt men nu är de nedtagna och lagda i förvar. De får hänga med här i skyltsöndag för jag lovade tidigare att jag skulle berätta mera om dem De var samlarobjekt ett tag, något som Posten på Åland saluförde, så där lagom inför några julhelger under tidigt 2000-tal. Vi hängde på, det passade oss som hand i handske som behövde dekorera lite extra då vi själva hade företag och andra företag ville hålla sina julfester i våra lokaliteter.     Eva-Jo Hancock    John Häggblom          Marianne Häggblom      Lagda i sin låda..tillsammans med minsta tomten,

   Jag hoppar på tåget idag igen, tillsammans med lokförare Åke och alla de andra som känner för det.     Längst ner i inlägget har jag länkat till de andra som brukar hoppa på tåget.    Mitt emellan tänker jag, när jag ser bilden ovan...vintern är på väg att rasa ut, våren är i antågande och    det är varken vinter eller vår utan något mittemellan.         En tid som jag själv brukar kalla "just innan förlossningen".         När isen har gått så är havet fritt igen... Senare samma år befann vi oss i vår båt och var ute och fiskade.  Det nappade uruselt så jag lade mig på durken för att bara vara och samtidigt såg jag att någon fick en fisk så där mitt i allt, jag hann ta kameran och knäppa av när Örnie drog iväg med en gädda i klorna. .. Det är förstås varken fågel eller fisk eller någonting mittemellan.  Det ÄR både fågel och fisk . Fotot är som det är, lite otydligt men jag är glad ändå över minnet och Örnie var säkert glad över middagen han fångade. Strongt gjort ! Vi f