Äventyret framtiden

Banksia integrifolia                                 En bukett med idel ädel gula blommor sitter ju inte helt fel eller hur? Venussko Bougainvillea Aloe, äkta Gazania Arctotis Strelitzia Stengröda (Sedum apoleipon)  Hibiscus Gul änglatrumpet Påsklilja finns också här på ön men högre upp i bergen. Den vill ha lite kallt om löken.    Varsågoda, njut av dagens gula bukett...                                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira

I  Hoppa på tåget under april, så lade Tove  ut ordet pikant att skriva om. I god tid innan så sökte jag bilder i mitt arkiv 👀 som jag tyckte att var lite pikanta,  bilder som jag ev. kunde använda i det inlägget.  Ingen av de ihopsamlade bilderna kom till användning då,  jag hittade på annat pikant istället... Nu visar jag den pikanta kossan, stor och fin, liggande i ett lantbruksmuseum någonstans i Skåne. Hon är stor kossan, nästan i naturlig storlek. Jag tog fotot i nov-13. Nu kommer det till användning och visst är hon ju fin eller hur?  Jag gillar kossor..😊     Den här sängen med himmelstak tycker jag också är pikant på något sätt. Över bädden ligger en      hemvävd matta. Sängen står i ett s..k. Santanahus i Santana här på Madeira.      Mattan på golvet bredvid sängen är också ett pikant inslag i mitt tycke.        Så hamnar vi i Botaniska trädgården där kaktusarna rumsterar om åt olika håll.    Se men inte röra denna pikanta varelse!            Hos barnbarnen fick jag ofta s

Nu är inte fotot av bästa kvalitet, det blev lite dimmigt, disigt eller vad man nu vill kalla det men vi blev smått intresserade av att köpa affischen som visar flera av de fina konstfulla dörrarna i Gamla stan här i Funchal då vi var till Art Center Careval och tittade på bl.a. Marcos Milewskis konst.  "Äh, köp den!" sade jag åt Uffe som stod där och tittade på den länge och väl. "Hmmmm"...blev svaret. "Ja, var ska vi ha den i så fall ? Vi funderar på saken, kom vi överens om. Det är rätt dyrt undlät vi oss också..det är ju bara en liten affisch, men vi funderar. Vi vet ju var den finns." Så gick vi därifrån och till en keramikverkstad ( som jag återkommer till i ett annat inlägg) en parallellgata uppåt i Gamla stan, där vi stannade till en stund. Efter det "gjorde" vi nästa galleri en trappa upp från Lillies Ceramic.  Där hängde samma affisch ! Priset var 4.50 €! Bara ett kvarter högre upp från rua Santa Maria där Art Center Careval ligger.  De

det kan bli ibland. Jag steg upp redan vid sex-tiden den dagen, för att jag inte kunde sova, trots att jag fortfarande var sömnig. Ibland hjälper det mig att sortera/städa foton i bildarkivet och så gjorde jag. Efter en stund så sover jag nästan sittandes. Men så blev det inte alls. Jag blev klarvaken med en gång när jag  tittade lite närmare på konstverken som jag "hittade" tillsammans med barnbarnet Wilhelm när han var här i januari. Vi var tillsammans, han och jag,  till Art Center Caravel här i Gamla stan och jag fastnade framför allt för konstverket här ovan och... för de här två durkslagen som någon hade gjort fin konst av. Jag blev så imponerad då  när vi var där på galleriet, Wilhelm och jag. Men vem var konstnären? Så zoomade jag in namnet på konstnären som heter  Marcos Milewski.   Namnet hittade jag på visitkortet med alla uppgifter om konstverket på, på fotot jag hade i arkivet. Jag googlade på hans namn och plötsligt så var jag fullständigt vaken. Klarvaken!  D

Bloggvännen BP är den goda förvaltaren av temat Skyltsöndag.  Mitt skyltbidrag av idag hör mera eller mindre till det man kan kalla en blandad kompott.                                          Snälla, plocka inte blommor eller frukt står det på skylten...                    Kanske det finns blommor och frukt där andra årstider.                     Nu kändes skylten lite grann obefogad.     Den här kakelskylten föreställer troligen en väldigt viktig person men vilken vet jag inte.                    Så blir det en kakelskylt till...                    Den kan också användas tillagad blir översättningen...låter kryptiskt                    detta Podendo uzar-se tambem cozida.                    Att det handlar om japansk tillverkning är jag dock på det klara med.                    Någon som får till det bättre på svenska än vad jag får?                          När det är hett ute så smakar det bra med iste.Skylten är av äldre årgång. Jag tog foto av den      i januari 2018 då vi bodde

Vi skriver månaden maj vilket betyder att det är jag som har tagit över spakarna i Hoppa på tåget.   Min lokförarkompanjon Tove har tagit ledigt och sitter någonstans i vagnarna bakom loket tillsammans med alla de andra som har hoppat på tåget idag för att skriva och tänka till om ordet Fluga När ordet "föddes" för det här inlägget visste jag inte alls vad jag skulle skriva om fluga själv. Det var som vanligt en bok och ett av mina pekfingrar som avgjorde vilket ordet skulle bli. I väntan på inspiration tog jag ett foto av en morgonpigg fluga på ett av våra fönster. ( Vågar jag säga det högt? ok, jag viskar för säkerhets skull) Jag lappade till den så den tappade huvudet! Jag gillar inte flugor helt enkelt. Utan minsta pardon tar jag dem av daga bara jag slipper till.  Det fanns en tid i mitt liv då jag ömmade för allt som levde, bar ut allt så gott jag förmådde och lät dem flyga vidare , men det är längesedan jag var så snäll. Flugorna gör givetvis sin nytta de också här i

så kom hopprepet fram och så hoppade vi rep så fort vi hann, vi ungar på Köpmansgatan i Mariehamn.                         Hoppar rep gör den här lilla tösen också . Året om.                         Hon hoppar rep i Berardos magnifika trädgård Monte Tropical Palace i Funchal Statyn heter Skipping girl på engelska. Skulptörens namn är James Walter Butler , född 25 juli-31, död 26 mars -22.  I Europa började pojkar hoppa rep i början av 1600-talet. Att hoppa rep för flickor var inte att tänka på då, för risken var stor att de skulle visa sina vrister. Så flickorna fick vänta ända till 1700 talet med hoppandet och då sjöng de ramsor och sånger samtidigt som de visade sina vrister. I USA började flickorna hoppa rep i slutet av 1800-talet, då familjerna flyttade till städerna från landsbygden. De släta stadsgatorna var perfekta för att hoppa rep på.  (Wikipedia har hjälpt mig med infon)  På Köpmansgatan hoppade vi  barn  rep först inne på gården, som var "cementerad" till en vis