Äventyret framtiden

Lokförare Åke har startat upp tåget idag igen och vi som hoppar på ska skriva någonting om blommor Och här sitter jag som en åsna mellan hötapparna och inte vet vad jag ska välja att skriva om. Fånigt nog eller hur, jag som bor på en av de mest blommande öarna i Atlanten man kan tänka sig och så är jag också född på en ö i Ålands hav där det också finns oerhört mycket blommor. Vad ska jag skriva om?   Många, många maskrosor blir det av denna fröställning Att jag har haft ett blom-intresse så länge jag kan minnas är så sant som det kan vara. Vi hade inte själva något blomland när jag växte upp, inget blomland som vi kunde kalla till vårt eget men vi hade blommor i trädgården som vi delade med andra familjer. Mest minns jag de vilda blommorna; maskrosen och vitsippan kanske allra mest. Av någon outgrundlig orsak så var jag den i familjen som var mest intresserad av växter och blommor överhuvudtaget. Pappa älskade ringblommor, mamma löjtnanshjärta eller brustna hjärtan som hon kallade de

 Jag är åter med på LillaSysters färg-fredag med ett antal färgglada foton.   Jag har blandat hejvilt idag. Från min ena ö till min andra ö har jag plockat "färger" idag. Bönor, oj så många böner jag har bett för bönorna som jag odlade i trädgårdslandet på Åland. Jodå, vi hade mängder av bönor, jag mjölksyrade dem och jag frös in...vi åt dem färska (förvällda förstås) bönvatten är inte hälsosamt för människor att dricka men ack så bra det är som gödsel  i trädgårdsland. Jag odlade många andra sorters bönor, gula, spräckliga, röda och så vidare samt bondbönor, som är min absoluta favoritböna. Enligt gammal odlingssed så satte man en potatis, en strömming och en bondböna i potatisraden och så upprepade man processen tills alla sättpotatisar var planterade...sen fick man bra potatis, som fick både kväve av bönorna och fosfor av strömmingen. Ja, så fick man ju bondbönor också förstås. Strömming fick man däremot inte 😉. Jodå, jag gjorde så..Jag gillar att testa det gamla som oft

                        Ibland blir livet så här också- Pusselbitarna blir lagda fel men sitter bra ändå. En kvinna här i Funchal noterade, att på flera ställen här i stan, så är locken felvända när de har lagts tillbaka på plats av dem/den som jobbar inom gatuområdet.  Personligen tycker jag att det är charmigt och att det också har ett visst budskap.  Allt behöver inte vara perfekt.  Om inte annat så observerar man locket lite extra som visar att livet går vidare i vilket fall som helst. Locket sitter och ingen ramlar ner i brunnen.  Det är huvudsaken eller hur?  Ha det bra alla!                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira  

Jag tragglar mig igenom portugisiska pronomen och medger att det just nu känns som att jag vill lämna skeppet (språkkursen) men istället så visar jag ett gäng orkidéer, på rad, utan namn, men orkideér likväl som är från denna ö, medan jag hämtar krafter och mental styrka. Det gäller att affirmera just nu Herre-minje så portugiserna krånglar till livet för mig som aldrig har varit med om så krångliga pronomen tidigare. Svenska pronomen är mycket, mycket, mycket enklare. De finska, de engelska, de tyska detsamma.  Vår lärare förklarar det som så att det är enkelt det här ( basen) men sen finns det lite problem..Portugisiskan har så specifika bestämmelser för så många olika inriktningar som i sin tur har specifika bestämmelser för andra inriktningar och... Håhå, jaja..Nå, jag ger inte upp men just nu känns det som om jag är en självplågare. Affirmera gäller..😉Här ska det tänkas positivt..Here I come!  Men först till orkidéerna, här kommer de...    Ja, det här var ju enkelt som bara den.

 Så är det åter dags att se mig om lite grann på veckan som gick... 1 april-23 kl. 09.08 såg jag att "madrassen" uppe på RIM-s höga byggnad plötsligt fick "vingar". Det var tid att få veta var den skulle vara, användas. Äntligen skulle jag få veta! 😀Tydligen var det ingen solmadrass för jobb-killarna som jag spekulerade om tidigare (skämtsamt förstås).  Det här är en del av utsikten jag har när jag sitter på roddbåten Kettler. Bäst är det att ha kameran inom räckhåll. Mitt i allt, så hittar de på saker, som jag vill föreviga.     Det är aningen gastkramande att se på de där höjdarkillarna ...😳 Puuuh... Fastän jag har vant mig så vänjer jag mig nog aldrig helt och hållet. Lite hisnar det till lite grann i magen på mig som håller mig på en betydligt lägre nivå. Jag imponeras varje dag. Vem behöver gå på cirkus och se på akrobater? Inte jag. Jag har gratis föreställningar mitt framför ögonen. Många gånger adrenalinförhöjande sådana Två "solmadrasser" tog vä