Äventyret framtiden

Lokförare Åke, är på alerten som vanligt, fastän han har en irriterande sjuk fot med allt vad det innebär men igång tåget får han utan besvär. Servicen är det inget som helst fel på, han tar en vända via Madeira också, där jag står på den gamla tågstationen här i Monte högre upp i Funchal och väntar på tåget som kommer norrifrån innan jag hoppar på en av vagnarna.   Det här är ju inte en vanlig spegling, det är en tidsrese-spegling det handlar om. Tågstationen var en gång för länge sen. De flesta av mina "speglingar i fotoform" idag handlar om det som var en gång.  ( Fotot ovan har jag tagit från ett gammalt vykort som finns på Fotografiska museet här i Funchal)     Kastelholms slott på Åland. En slottsruin är det egentligen nu för tiden men en gång för längesen     ( år 1388 ungefär) fanns en viss Bo Johnsson Grip där som slottsherre.      Gustav Vasa använde slottet som jaktslott under 1530-talet.     Nejdå, jag tänker inte hålla en historisk föreläsning alls även om

Jag hänger med här i LillaSysters färggranna fredag idag igen med några foton som snart är ett år gamla. Mitt i allt så hittade jag dem när jag sökte annat (parkeringsautomater😉)  Det är snart dags igen för Festa da Flor, den årligen återkommande så det är verkligen på tiden att jag visar fotona som är tagna år 2023 innan det är dags för nya foton tagna i år.  Häng med i den färggranna tyllens virvlar:                           Blomsterfestivalen                          Så vackra blommiga försäljningsstånd stod det på Avenida Arriaga Granna vackra blomsterflickor .... ...i lite olika tappning men alla lika vackra och ljuva       Ett blomstrande hav *********** Min tanke var tidigare att jag skulle visa orkidéer men tankar är som vindil. Ibland är de här, ibland är de där men en hybridorkíde ska jag dela med mig av till den som tittar in här. Fotot har jag inte tagit själv, det har någon journalist i en av tidningarna på ön gjort. Jodå, det kommer mera orkidéer, när vindilet har änd

i att kunna göra sig förstådd är snudd på omöjlig att beskriva.  Jättehärlig är den och då har jag ändå en väldigt lååång väg att vandra innan jag pratar portugisiska mera flytande. Jag är verkligen en nybörjare i ordets rätta bemärkelse men det går bättre och bättre för varje dag som går.  På de snart hundra timmarna som jag har gått på kurs ( säkert många flera hundra studietimmar hemma till på det) så är det ljuvligt att kunna stå vid köttdisken "i vårt lilla hål i väggen" och berätta vad jag vill ha för kött, hur jag vill ha det, till vad jag ska ha det och att diskutera lite smått om dittan och dattan.                                                        De rädslor som du inte möter, blir dina gränser   *********** Att inse att jag blir förstådd, är nästan som att vinna högsta vinsten. Jag får det jag vill ha och föreståndaren/slaktaren är nöjd som bara den.  -" Hej du, nu pratar vi ju samma språk!" Ska du inte ha mortadela idag? Trinta fatias? ( trettio skiv

hänger det en påse nu och då. Efter min morgonrodd, som jag nu har utökat till två hundra drag, brukar jag ta ett litet "svalkande" varv på terrassen, titta ut över världshavet och ge bygget på andra sidan gränden några ögonkast innan jag går in igen och lagar frukost åt oss. Just innan jag svängde mig om i måndags för att gå in så såg jag att det hängde en trind plastkasse på vår grind. Så tripp, tripp, ner och tripp, trapp upp.  Ja, den var verkligen trind, kassen. Otroligt trind...Sprickfärdig och rågad med måtte. Grannarna ovanför oss hade delat med sig av sitt överflöd. Ja, vad säger man? Muito obrigada naturligtvis fastän jag blev snudd på helt stum. Givetvis så blir det säkert något hemlagat från vårt håll till dem under veckan. Jag vet att Z. sätter stort värde på att ha en färdig middag när hon kommer hem från sin långa arbetsdag. Jag gör det så gärna, jag ska bara tänka till lite vad vi ska bjuda på. Något annat än köttfärspaj eller en bamsepizza ska det bli den här

Idag är det Farsdag i Portugal.  Dia dos Pais , är alltid den 19 mars och inte som i Norden den andra söndagen i november. Här jobbar papporna nästan alla sina farsdagar förutom då, den dagen råkar falla in på en söndag.  Givetvis så uppmärksammas papporna här också precis som på andra ställen i världen. Det såg jag själv i ett tv-program som rullade på bakom min rygg där jag satt vid datorn i söndags. Fråga mig inte vad programmet hette, så närvarande var jag inte just då...ja, nu ledsnar ni snart på att läsa att jag läste portugisiska 😉😀Men det är sanningen. Däremot måste jag förstås kasta ett öga på vad pappor får för gåvor här i Portugal. Förmodligen precis allt möjligt som överallt. Men i tv-programmet så visade man vad man kan uppvakta sina pappor med. Tydligen är den portugisiske mannen/pappan intresserad av matlagning.  På andra sidan gränden finns det säkert många pappor bland alla dem som jobbar där. Med tanke på att jag har lovat en regelbunden  RIM-rapport om vad som ske

Exakt när minns jag inte längre, men det var en vårdag för några år sedan, då han kom spatserande längs vägkanten utanför oss. Självklart så hajade jag till ordentligt där jag mera eller mindre hängde på väggen utanför ett av de stora fönster som jag höll på att tvätta.  Det är sällan man får se något så vackert i mansväg. Så stolt han var också! Jag försökte mig på en vissling men det lät som ett litet ynkligt piiiiip bara. Han stannade upp, den vackra killen men..tja, han försvann utom synhåll så där bara. Tydligen var jag en alltför gammal panelhöna i hans tycke😉 Häng där på väggpanelen du!  Så gick det någon dag. Jag hörde ett ljud som jag inte hade hört tidigare. Det lät som ett hest trumpetande, men jag kom inte underfund med vad det var. För mig var det helt främmande just då. Ett annat ljud hörde jag också som jag inte förstod mig på alls. Senare lärde jag mig, att det var när han sträckte på sig och hela fjäderskruden, som det ljudet uppstod. Fjädrande, smått vibrerande, var

  Bloggvännen BP är förvaltare av Skyltsöndag och jag hänger med idag igen .  De andra som brukar göra det har jag länkat till längre ner i inlägget.  Jag utlovade lite  Festival da Canção (sångfestival)   senaste fredag även under denna dag.  Det var direktsändning / direto förstås och killen som sjöng som nummer ett heter Silk Nobre . Låten hette Change och sjöngs på engelska.  Silk Nobre är en sångare och skådespelare, portugisisk född i  Moçambique av kapverdiska föräldrar. Han tog examen från konservatoriet i teater och film, bodde i London tre år och bor för närvarande i Portugal.  Silk Nobre kom fyra i tävlingen.       Gruppen No Maka  FT. Ana Maria med Aceitar kom elva. Otroligt nog inte högre än så...      "No Maka" är ett projekt av musikerna och producenterna Emanuel Oliveira och Duarte Carvalho.       Efter flera år som DJ:s uppträder No Maka nu i ett oväntat format: ett liveband bestående av keyboards,      elgitarr, trummor och sång.       Ana Maria är 17 år