Äventyret framtiden

På sätt och vis så har jag blivit inrutad i mitt liv och leverne här på bloggen. Fåglar på måndag, RIM (ofta) på tisdagar, onsdagar l ite vad som helst , torsdagar mina jobb , färgsprakande fredagar, lördagar Hoppa på tåget och söndagar skyltar. Så tänkte jag det förstås inte alls, mina planer var helt annorlunda men nu ser det ut så här och då gör det så tills jag har fått ändan ur vagnen och gör förändringar.  Så den smått ostrukturerade, impulsiva, spontana Karin har fått någon slags ordning i livet eller åtminstone här på bloggen. Så länge det varar....😉 Idag får ni följa med mig på en RIM-runda. Så kanske man kan kalla det, för det är längesen jag har "rundat" bygget . Jag har dessutom inte visat mycket av de andra sidorna av bygget åt er tidigare, de flesta foton jag tog,  gav jag bort helt sonika, åt byggmästaren som fanns här tidigare.  Efter det så har jag nästan inte tagit några foton alls av RIM-bygget. Bara ett fåtal och dem har ni redan sett.    Men för någo

Det är måndag (segunda-feira) och jag visar foton av fåglar som fanns runt omkring oss då vi bodde på Åland. Fotona har jag inte visat tidigare men många liknande.  Jag gör som alltid tycks det som, städar i arkivet.  Det finns mycket där ännu men faktum är att det minskar under tiden jag "pinar" er i bloggvärlden.  Det börjar bli luftigare...och mera hanterbart.  Idag är det stenknäcken som får förgylla min och kanske någon annans måndag. Tänk bara vilket namn den har på latin: coccothraustes coccothraustes.  Vilket är lustigt i sig, för trots att det är latin så är det grekiska och betyder kärnknäckare.  "De är knepiga de där romarna" som en viss Asterix sade...    Kärnknäckare. Stenknäck.     Vilket kan förstås då man ser den magnifika näbben den har.    Den knäcker nog det mesta kan jag tänka mig.     Glädjen flög högt i tak när vi insåg att vi hade ett stenknäckspar hos oss i Geta som t.om. häckade    i allt det lummiga som fanns på vår tomt  och att de fick oc

Bloggvännen BP: s skyltsöndag är här igen och jag hänger med som vanligt.  Jag har bott ett stenkast (ca 1 km)  från detta museum i Kungsö by i Jomala ; innan det blev ett museum. Jag har gått och sprungit förbi ( när jag tränade till Tjej-milen i Stockholm)  många gånger redan när ägaren Niklas Pelin började samla på Shellgrejer och -produkter av olika slag.  Nu är det något helt annat än när jag sprang förbi i mitten av 1990-talet. Vilket arbete, vilken glöd det ligger bakom allt detta fina storslagna och hedervärda.  Jag brukar använda mig av egna fotografier men jag gör helt resolut ett undantag idag. Ni måste få se allt detta fina som fotograf Robert Jansson på Ålandstidningen har tagit.  Varsågoda!        Niklas Pelin har samlat in Shell-prylar från hela Åland....          En modell finns av Pelle Öhbergs bensinstation vid Köpmansgatan/Torggatan. I närheten      av mitt barndomshem.      ( Jag var ofta på besök i övre våningen där familjen Öhberg bodde,       deras dotter Majvor

Lokförare Åke har startat upp tåget idag igen och idag ska vi dra vidare mot ordet Is.  Isvidder och is var min nästan dagliga tillvaro under flera vintrar då isläget var perfekt för fiske med nät under isen eller för pilkfiske . Det är många timmar som jag har tillbringat på isbelagda fjärdar och så många fina stunder jag har haft under vintrig himmel i en nästan helt tyst värld tillsammans med Uffe men också utan Uffe, beroende på hans arbetssituation. Många gånger vandrade jag ensam ut på vidderna för att vittja näten. Jag hade mera flextid än vad han hade... Jag antecknade vårt vinterfiskande under några år. Några tillfällen ska jag dela tillsammans med dig  som tittar in här, bara för att ev. kunna ge en liten förståelse för hur det är att vara ute på isen och att fiska med nät under densamma, varvat med foton från is-färder men också lite annat smått och gott. Det är svårt att förmedla den där speciella känslan man bär inom sig då man är i allt detta kalla, vita och fullständig

LillaSysters sprakande färgfredag är här igen och jag deltar, givetvis. Alla behöver vi färger hur många och hur mycket som helst eller hur? Även här i detta färgsprakande land så behövs det, i dagar som dessa, då alla mörkrets krafter tycks vara förhärskande än här än där i vår värld. Mera glada färger åt folket!  Mitt bidrag till det granna, till glädje, blir så här idag:          Under karnevalen så såg försäljningsstånden på Avenida Arriaga ut som en karneval i sig själva.  Jag skulle ha valt ett rött paraply..                       Grönt är skönt och i all synnerhet mot en mur Vindekoration mot en vacker vägg... En dukning i guld och rött samt en Madeira-hatt/mössa i bakgrunden.  Givetvis så måste jag klappa några koifiskar..de lät sig  villigt göras så också. Tydligen vana med att bli klappade           Den här bilden har jag lånat från Internet, av någon som jag inte minns namnet på. Men varsågoda!      Kvinnan från Madeira sprider vackra färger runt sig med hjälp av konfetti