Äventyret framtiden

Som redan är sagt många gånger om ; jag har ett stort fotoarkiv och jag ger mig någon gång nu och då en stund för att titta igenom det för att ta bort sånt som bara ligger där och "skräpar". Jag dammar av helt enkelt men tillika gräver jag ner mig i det jag har tagit foton av tidigare. Ibland mera, ibland mindre En tidig morgon för ett tag sedan när jag inte kunde sova så uppehöll jag mig i arkivet igen, där jag hittade foton av radband som jag tog när vi var på Kreta under tidig höst -17.  Utanför en affär i Rethymnon , stod innehavaren på utsidan med sitt radband i handen.  Jag gick förbi och blev fascinerad, intresserad och praktiskt tänkande. Vad händer egentligen inom mannen som tycks räkna pärlor i en mycket snabb takt.  Han kan väl inte hinna be i den takten? Så gick mina tankar då när jag hörde rasslet från pärlorna.    Radbandet såg ut att vara av bärnsten, men kunde likväl ha varit av plast eller glas. Rav betyder bärnsten på fornnordiska- ett material som var vanli

Det är rätt länge sedan nu som jag skrev om RIM-bygget på andra sidan gränden. De, männen som jobbar där har knappt synts till alls men lite mera börjar det hända på utsidan nu igen. Nu är finliret på gång verkar det som. Som det var tidigare när man såg förändringarna från dag till dag, från stund till stund är det inte just nu och det påverkar förstås fotograferandet en del.  De få foton jag har tagit sedan den 23 januari då jag senast gjorde ett RIM-ligt inlägg ska jag i alla fall visa.  Det roliga är att ni är flera som frågar om hur det går här på andra sidan gränden och givetvis så ska jag försöka återge det efter bästa förmåga. Det är lite onödigt av mig att kommentera det som  bilderna redan talar om i sitt tydliga språk.  Det muras, det tapetseras med fuktspärr ( heter det så?) , det armeras, det tas ner stöttor... De är på gång men de hörs mera än de syns även om de börjar synas lite lite mera för varje dag som går. Det är jag själv som  har varit ganska osynlig den sista tid

när jag tände lampan i köket. Den ena LED-lampan i kupan slocknade, tändes igen och var allmänt vimsig. "Nu måste jag byta lampor i taket" , sade jag åt Uffe. Mitt i allt så lyste lampan hur bra som helst? Den andra LED-lampan fick nojan, blinkade, slocknade, tändes och så där  höll det på en stund. LEDlamporna turades om att blinka, slockna, tändas. Ungefär som om de hade ett gnistrande samtal med varandra. Förundrat stod jag där under hela härligheten och tittade med stora ögon på spektaklet i taket Så lugnade sig allt, lamporna fungerade perfekt igen men hade fått sällskap av någon därinne i kupan. Någon som rörde sig än hit, än dit.  En stor kackerlacka kom in via elledningen i taket! - "Allt ska man vara med om också" , sade jag och förmodligen tänkte kackerlackan detsamma om den kunde tänka alls efter färden via elledningen ner i lampkupolen. Den var i säkert förvar därinne, jag antog att den inte ville ta sig ut samma väg som den hade kommit in. Jag höll ögo

 Bloggvännen BP bjuder upp till en skyltsöndag idag igen och jag hänger med .... Nehej, det är inte alls på andra sidan gränden det här. Ibland undrar jag om jag är förföljd av RIM eller om jag är förföljaren?  Jag var på väg till kursen i portugisiska ....då vi bodde på hotellet för en dryg vecka sedan.      Just det, jag är på väg ner till hamnen och Avenida do Mar...Ett bygge är på gång..              Vad ska det byggas här då?      Så mysiga skyltar de  har. En violin, en flygel, en stor stor sal och så RIM 25 år. Den dagen då RIM fyllde år minns jag bra, den 12 september - 23. Ett fint minne. Vi fick en liten del av festligheterna serverade oss, vi också. Mycket goda...men det var hemma på gränden det och inte här förstås. Någon gång i framtiden hoppas jag att jag kan besöka det här stället när det är färdigbyggt. En konsertsal, ett konserthus är på gång, här ska det bli musik. Jag fick till en lyftkran åt dig också BP eller vem som nu fick till den...det är frågan det 😉. Jag to

Jag hoppar på tåget idag igen, tillsammans med  lokförare Åke  och alla de andra som känner för det.  Längst ner i inlägget har jag länkat till de andra som brukar hoppa på tåget.      Dagens destinationsord är SNÖ. Som var och en säkert förstår så är det svårt för min del att hitta     snö på Madeira. Jag har varit med om snö även här men jag har inget foto att visa er.       Vi stod i Monte, lite högre upp här i periferin när bilar i rad kom körandes som i yra, glädjeyra.      På varje motorhuv fanns en liten snögubbe. Barnfamiljer hade varit uppe i bergen och njutit av snön     som hade fallit. Det är några år sedan det hände. Ja, ibland snöar det här också men då på höjderna.            Så jag söker mig till Åland och till snövidderna där istället.      Arkivet är rejält fyllt av snöiga vyer.      En eftermiddag i slutet av februari några år bakåt i tiden så      smekte solstrålarna snön en stund innan det blev mörkt. Bilden ovan visar hur det såg ut.     Lite trösterikt är det at

   LillaSysters  tema för dagen ser ut så  här inne hos mig idag:                                                                                     Här rullar man inte ut en röd matta utan en i Madeirafärger Jag var på besök i ett hantverkscentrum här i närheten förra veckan. Kan man bli annat än glad? Det här tyget använder man i folkdräkter på Madeira men också i mycket annat som ett kännetecken för folket på ön. Jag gillar färger och kan tänka mig att klä våra sittdynor på terrassen i det här tyget. Så piggt. Kanske man inte ens kan sitta ordentligt på en sådan dyna med ett sådant tyg? Kanske man börjar dansa sittandes rent av? Åtminstone så borde själen få ett extra lyft så där rakt av...                                      Garn fanns i liknande färger som i tyget. Den gröna nyansen får jag inte ihop med tygets gröna färg, men det kanske inte alls var meningen att det skulle vara så överhuvudtaget. Färgrikt är det hur som helst och jag fick förstås lust att sticka...jag blev ins