Äventyret framtiden

när jag tände lampan i köket. Den ena LED-lampan i kupan slocknade, tändes igen och var allmänt vimsig. "Nu måste jag byta lampor i taket" , sade jag åt Uffe. Mitt i allt så lyste lampan hur bra som helst? Den andra LED-lampan fick nojan, blinkade, slocknade, tändes och så där  höll det på en stund. LEDlamporna turades om att blinka, slockna, tändas. Ungefär som om de hade ett gnistrande samtal med varandra. Förundrat stod jag där under hela härligheten och tittade med stora ögon på spektaklet i taket Så lugnade sig allt, lamporna fungerade perfekt igen men hade fått sällskap av någon därinne i kupan. Någon som rörde sig än hit, än dit.  En stor kackerlacka kom in via elledningen i taket! - "Allt ska man vara med om också" , sade jag och förmodligen tänkte kackerlackan detsamma om den kunde tänka alls efter färden via elledningen ner i lampkupolen. Den var i säkert förvar därinne, jag antog att den inte ville ta sig ut samma väg som den hade kommit in. Jag höll ögo

 Bloggvännen BP bjuder upp till en skyltsöndag idag igen och jag hänger med .... Nehej, det är inte alls på andra sidan gränden det här. Ibland undrar jag om jag är förföljd av RIM eller om jag är förföljaren?  Jag var på väg till kursen i portugisiska ....då vi bodde på hotellet för en dryg vecka sedan.      Just det, jag är på väg ner till hamnen och Avenida do Mar...Ett bygge är på gång..              Vad ska det byggas här då?      Så mysiga skyltar de  har. En violin, en flygel, en stor stor sal och så RIM 25 år. Den dagen då RIM fyllde år minns jag bra, den 12 september - 23. Ett fint minne. Vi fick en liten del av festligheterna serverade oss, vi också. Mycket goda...men det var hemma på gränden det och inte här förstås. Någon gång i framtiden hoppas jag att jag kan besöka det här stället när det är färdigbyggt. En konsertsal, ett konserthus är på gång, här ska det bli musik. Jag fick till en lyftkran åt dig också BP eller vem som nu fick till den...det är frågan det 😉. Jag to

Jag hoppar på tåget idag igen, tillsammans med  lokförare Åke  och alla de andra som känner för det.  Längst ner i inlägget har jag länkat till de andra som brukar hoppa på tåget.      Dagens destinationsord är SNÖ. Som var och en säkert förstår så är det svårt för min del att hitta     snö på Madeira. Jag har varit med om snö även här men jag har inget foto att visa er.       Vi stod i Monte, lite högre upp här i periferin när bilar i rad kom körandes som i yra, glädjeyra.      På varje motorhuv fanns en liten snögubbe. Barnfamiljer hade varit uppe i bergen och njutit av snön     som hade fallit. Det är några år sedan det hände. Ja, ibland snöar det här också men då på höjderna.            Så jag söker mig till Åland och till snövidderna där istället.      Arkivet är rejält fyllt av snöiga vyer.      En eftermiddag i slutet av februari några år bakåt i tiden så      smekte solstrålarna snön en stund innan det blev mörkt. Bilden ovan visar hur det såg ut.     Lite trösterikt är det at

   LillaSysters  tema för dagen ser ut så  här inne hos mig idag:                                                                                     Här rullar man inte ut en röd matta utan en i Madeirafärger Jag var på besök i ett hantverkscentrum här i närheten förra veckan. Kan man bli annat än glad? Det här tyget använder man i folkdräkter på Madeira men också i mycket annat som ett kännetecken för folket på ön. Jag gillar färger och kan tänka mig att klä våra sittdynor på terrassen i det här tyget. Så piggt. Kanske man inte ens kan sitta ordentligt på en sådan dyna med ett sådant tyg? Kanske man börjar dansa sittandes rent av? Åtminstone så borde själen få ett extra lyft så där rakt av...                                      Garn fanns i liknande färger som i tyget. Den gröna nyansen får jag inte ihop med tygets gröna färg, men det kanske inte alls var meningen att det skulle vara så överhuvudtaget. Färgrikt är det hur som helst och jag fick förstås lust att sticka...jag blev ins

Nu har det redan gått två veckor sedan jag skrev om Mathis.. alltid Mathis .  Fortsättning följer idag vad gäller mina jobb i livet. Så här långt😉 Det är dags att ta mig tillbaka till den tiden då jag var mellan 16 och17 år och var på väg till gymnasiet i Ålands Lyceum för att skriva in mig. Jag tvekade fortfarande vid det tillfället om jag skulle välja språklinjen eller matematiklinjen även om jag alltid har tyckt om matematik. Det lutade mot språklinjen. Jag var lite skoltrött men jag behövde ta ett beslut om min framtid , komma igång.  När jag gick ut femman, realskolan, så var jag säker på vad jag skulle utbilda mig till. Jag tänkte mig att bli telegrafist och siktade på Ålands Sjöfartsläroverk men blev avrådd av min morbror som var sjökapten. "Det yrket har ingen framtid", sade han åt mig. Jag trodde på honom men blev samtidigt osäker på vad jag egentligen ville, så gymnasiet var en bra lösning under tiden som jag skulle fundera. Jag gjorde sällskap med en väninna som s

Åke ville gärna ha recept på båtbrödet och här kommer det:  Varsågoda alla bagare!  Båtbrödet  ( Tid, ca 2 timmar) 1 ltr vatten/ 37 grader, 50 g jäst, 1 msk salt,  2 msk kummin, 2 msk anis, 2 msk fänkål, 1 dl linfrö,  ½ dl linfrö, 2 dl russin, 1 dl solroskärnor,  ca 1 ltr grahammjöl, ca 4 dl vetemjöl. Krossa brödkryddorna i en mortel och skölj russinen Smula jästen i en degskål, tillsätt salt och vatten och blanda väl. Tillsätt krossade brödkryddor, lin-och sesamfrön, solroskärnor och russin. Nu är basen gjord för båtbrödet. Låt stå och svälla ca 10 minuter. Tillsätt grahammjöl och vetemjöl, växelvis. Lägg inte i hela mjölmängden genast utan lite i taget tills degen är fast och lossnar från skålens kanter. Spara lite mjöl till utbakningen. (Beroende på hur mjölet är malet så är det bäst att ta det lite lugnt och mata på med mjöl tills degen lossnar från kanterna, men låt den inte bli för hård, dock.)  Låt jäsa i degbunken under handduk ca 30 minuter. K

Uffe var här med sin exfru C. och han föll som en kägla för ön i havet. Året var 1998, C. var sjuk i cancer och alla behandlingar som följde i och med det, behövde få vila, få distans. De behövde båda två något  annat att vara med om, så Uffe bokade biljetter rakt av åt dem. En fin upplevelse fick de båda två och i dag är vi båda glada för att C. fick uppleva allt detta positiva som hon fick vara med om medan hon levde. Hon dog drygt ett år senare.  Så  mycket kan jag berätta, resten är förseglat för eviga tider i och med den tystnadsplikt jag har.  En daglig vy från vår hotellbalkong Jag tyckte mycket om C., väldigt mycket💗.  Vi blev bekanta i och med att jag jobbade som stödperson inom cancerföreningen, så jag visste förstås om deras resa hit och fick också senare se foton från Pärlan i Atlanten.  Det var min första mera ingående kontakt med Madeira. Tidigare hade jag helt kort läst om Madeira i skolan, noterat att det fanns en ö i Portugal som hette så och som var autonom på samma