Äventyret framtiden

Härom dagen fick jag en fråga om hur man kan lämna sina barn och barnbarn när man flyttar utomlands, så där som jag har gjort. Det var Femfemman som frågade.  Ordet man i det här sammanhanget är stort och mångsidigt och kan gälla så många med helt andra åsikter i frågan, men för min egen del vet jag hur jag har tänkt och tänker.  Frågan har jag fått redan tidigare men nu dök den upp igen så kanske det är dags att försöka ge ett svar? Tack Anna-Lena för att du frågar, jag gillar det! Kram! 🤍 (Nu med facit i hand så blev det ett mycket långt inlägg. Jag gick igång, "pennan" glödde.  Hoppas vi får till en bra diskussion av det på något sätt!) 😊Vi har ju alla olika erfarenheter, olika åsikter om detta. Jag står för min fullt ut.  En stor bukett med den vackra Kapamaryllisen Belas-Donas fick vi till vår två-årsdag här hemma på   Madeira. De goda grannarna Elsiebritth och René överlämnade den när de kom över för att fira dagen tillsammans med oss ***** Jag har förstås tänkt till

 Bloggvännen BP  förvaltar Skyltsöndagen och vi som brukar vara med har jag länkat till här nedanför:     Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  Gerd ,   KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,       Ko nst el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa Mitt bidrag till skyltsöndagen idag ser ut som följer:        Ute mot havet ligger Sâo Joao de Deus i Camara de Lobos....           Okej, jag gick där men det var nog meningen enbart för män? Tror jag....😉                             Här fick man inte cykla men det brydde sig inte cyklisterna om. Vi mötte många...                      Ja, ibland är t.om. skyltar upp och ner, inte bara livet....         Det händer att skyltar "seglar för motor" förbi en.....      Senhora Alcinda Pereiras fastighet, utifall att någon undrar vad som finns bakom gallret                               Caminho Agricola, agrikulturstigen där mangofrukter hänger i träden                               Banan

Så denn ja, som dansken sa´, det är lördag och dags att hoppa på tåget igen för den som vill ta sig fram till destinationsordet Hand, tillsammans med oss andra som brukar vara med ombord. Jag har länkat till dem som brukar vara med men om någon vill hoppa på med oss andra, så ge en signal om det till antingen Tove eller mig så fixar det sig med länkandet. Det går bra i kommentarsfältet. Välkommen  med ombord!  Anki ,   Anna i Portugal ,  Carita ,   Karin ,  Ordodlaren ,  Paula,  Tove ,  Znogge ,  Åke ,  Ås a ************ Jag har funderat hela huvudet runt som man säger i Jomala på Åland. Vad i fridens namn ska jag skriva om Hand? En titt in i bildarkivet blev avgörande för dagens inlägg.  Delar av en hand sticker upp ur sanden runt en palm på stranden i Fuengirola i Spanien. Den handen gick man inte förbi så där bara. Inte jag i alla fall. Jag tog den med mig hem via minneskortet    Nästa hand befann sig också i Spanien, nämligen i Malaga, år 2018          I Centre Pompidou som till

Inget blir som jag planerar just nu men jag har en viss förhoppning på att det finns en förståelse för det bland alla er som brukar följa mig på bloggen. Det portugisiska livet och inlärandet av det nya hemspråket tar mig med hull och hår...bokstavligt talat. Bokstäver blir ord som sagt.. Nu har vi den Intensiva kursen (Intensivo curso) bakom oss och jag är fortfarande chockad över att jag klarade testet så bra som jag gjorde. Jag tyckte att det var svårt, i motsats till vad  mina studiekamrater tyckte, så döm om min förvåning när det stod PARABENS! (gratulerar) med stora bokstäver på min första sida !  Av hundra möjliga procent klarade jag 99,5 , så jag är förstås helnöjd och mera än det. Jag nyper mig själv i armen lite nu och då bara för att kolla att jag är, att jag finns, att jag är vaken och inte drömmer. Ja, just det, tomater måste det till en dag som denna... Inkommande tisdag börjar vi en fortsättningskurs på femton veckor men inte lika intensiv som den tre veckor långa var oc

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och vi som brukar vara med har jag länkat till här nedanför:     Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  Gerd ,   KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,       Ko nst el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa Jag börjar min skyltning idag med en liten koltrastunge som får stå för en kort men nödvändig kommentarspaus. Pausfåglar har ju alla hört talas om eller hur? När tentan i portugisiska är gjord, så tar jag tag i kommentarer och besök på andras bloggar. NU gäller studier ett dygn framöver.  Den lilla koltrastungen är en liten annonsering/skylt på sitt sätt. Kvidde-ditt...       En koltrastunge som förmodligen har blivit matad med maskar ur vår lilla täppa         Ett intressant ställe som vi bara steg in i/på en dag för ett tag sedan.      Jag gick rakt in i en glasdörr med buller och bång.    "Åååhhh" hördes överallt i lokalen, förutom klangen i dörren.     Jag ursäktade mig med att

Stenar är ordet i dagens Hoppa på tåget, ett ord som jag själv har valt. Då, när jag valde ordet, tänkte jag mig lite andra stenar än de som får komma med i dagens inlägg.  Jag har länkat till dem som brukar vara med här nedan:  Anki ,   Anna i Portugal ,  Carita ,   Karin ,  Ordodlaren ,  Paula,  Tove ,  Znogge ,  Åke ,  Ås a Vill du vara med så säg till så länkar jag till dig också.  ********************* Vi gick förbi här för ett par tre veckor sedan då jag såg den stora stenen på klipporna vid havet. Jag frågade rakt ut av Uffe, "att hur har den kommit dit, den väger säkert ett ton"? "Ja, inte har människorna lagt den där ",fick jag till svar. Det är havet som har lagt den på plats. Tänk vilka krafter det finns i naturen! Stenen är verkligen STOR.     Längre in mot land hade stora stenar med hjälp av havet gröpt ur stora hål i berget...    Här är ett "gryt" på gång. Hemma på Åland talar man om jättegryt när en sten har jobbat sig ner i     berggrunden