Äventyret framtiden

Lokförare Åke styr upp vår resa för alla som vill hoppa på tåget idag igen. Jag hoppar på som vanligt. De andra som brukar göra det har jag länkat till längre ner i inlägget. Husdjur är dagens ord... Ja, kära nån...var ska jag börja eller ska jag börja överhuvudtaget?  Uppriktigt sagt så tror jag att både ni och jag vinner på att jag delar upp det här med husdjur i flera inlägg, för husdjur har det funnits i min värld och flera av dem har haft väldigt stor betydelse, vissa andra nog betydelse men med en ung son i huset som älskade allt som rörde sig kunde det från och till bli lite jobbigt när jag fick veta att jag hade städat bort/mördat alla spindlar, "som han bara älskade", när jag tog bort spindelväv i hans rum. Ja, sen fick han städa själv, det förstår väl vem som helst.  Men från början: det har funnits katter som fick kattungar, hundar som fick hundvalpar, tre marsvin, det blev aldrig ungar (tack och lov) , ett par undulater, ett par springråttor, en sköldpadda, jag

 LillaSysters färgsprakande fredag nummer 49 är här.  Jag är med idag igen och delar med mig av följande:         En röd skottkärra på en gul ramp (vet inte om det heter så men nu just heter det så i alla fall)       Uppiggande på sitt sätt eller hur?      Det ser nästan ut som om skottkärran vill göra ett trampolinhopp, är på väg att ta sats, så studs      på hjulet och ett svanhopp på det...    Tomater på väg till ugnen med vitlök och örter...samt lite olja på    Pyttesmå paprikor fyllda med färskost...ett pillergöra men gott blev det.      Jag kunde inte låta bli när jag gick förbi ombord på galeasen Albanus  då jag var där och  lagade mat åt alla som var med på färden.  Vet inte om det var maten eller havsluften som däckade personen dock.       Arbetsfolk syns ordentligt här i stan...något är på gång.  Fruktfatet är alltid fyllt, nästan i alla fall.    Ett minne från Geta.     Jag försökte förvilla/förvirra förbigående att se att våra fönsterbågar och -karmar behövde målas .     N

Så får rubriken heta idag även om blommorna fotograferades igår, onsdag Vi var bjudna på lunch till ett par goda vänner igår som bor högre upp här i periferin. På vägen dit fastnade smått och gott på kameralinsen i blommig tappning men också lite annat.. Det här är verkligen ett vårligt tecken i den här människobyn; en liten raring, klöverblomman som sätter sig ner som frö än här än där i de allra minsta små ansamlingar där det kan finnas lite jord i sprickor o.d. Sen bara finns de där och lyser upp längs vägkanterna                             Vänder man blicken högre upp så får man se ett annat kännspakt vårtecken. Jakarandan!              Detta ljuvliga träd som gör hela Funchal så vackert blåskimrande..även när den vissnar färgar              den gator och trottoarer blå och vi på två ben vandrar i all detta underbara.                  Så är det rosorna då...ja, det finns inte ord eller hur? Det är bara att njuta fullt ut av allt detta vackra             Apropå det där med rosor så

Jag skrev i måndagens Hänt i veckan om att jag laddar om. Mera på skämt då förstås men när jag ställer mig lite på sidan om och ser på hur landet ligger till så finns det faktiskt någonting i det där med att ladda om för min del.  ( Det är inget temaskrivande detta Hänt i veckan, det är min personliga  vecko-efit ungefär. En förklaring till frågor jag har fått.)  Aldrig någonsin hade jag trott att jag skulle sätta mig på skolbänken igen och allra minst hade jag tänkt att jag skulle läsa portugisiska, vilket jag gör med lust och fägring stor. Nåja, blandat med en del suck och stön och någon svordom med ibland. Den 26 april har vi tenta igen. Så ni vet vad jag har att göra den närmaste veckan. Det blir inte lättare alls med tiden, trots att jag kan mera nu än någonsin tidigare, så känns det ändå som om jag inte kan någonting alls för tillfället.  Men att jag också skulle ha tandställning hade jag aldrig tänkt mig. Det har jag aldrig haft men det har jag nu. Munnen full. 22 timmar av d

En vecka har jag lagt bakom mig igen med blandade karameller i minnets arkiv. Naturligtvis så händer det väldigt mycket mera än det jag visar, förstås. Har ni tänkt på så mycket man egentligen hinner med när det kommer till kritan? Hur mycket som händer i stort sett hela tiden... Nå, nu slut på det lilla filosoferandet.  Måndag den 8 april-24 Den första bilden för dagen såg ut så här...Jodå, det var en kille med på fotot men honom klippte jag bort, helt sonika. Sån är jag.😉 Fuktisoleringsmattor "klistras" på taken på byggnaderna på andra sidan gränden hos RIM Så här ser gränden ut på flera ställen                                                                                                        Det var dags för mig att ta mig till min kurs vid halvtvå-tiden. På vägen ner längs gränden så träffade jag på killen som befinner sig högst upp av oss alla här i omgivningen, nämligen uppe i lyftkranen. Drömjobbet ni vet!  Nu hade han lunch och var nere på marknivå. Vi sade några