Äventyret framtiden

Lördag betyder Hoppa på tåget och ord-destinationen är FÖNSTER.  Spontant tänkte jag " Ett fönster mot världen" när jag såg ordet som Tove gav oss när hon var med på tåget.  Jag ser mig själv stå i ett fönster där jag ser ut mot övriga världen. Då inte enbart på de allra närmaste omgivningarna runt omkring mig, utan också de omgivningar som hör till hela världen med alla folkkulturer, språk, traditioner, religioner osv. Inte bara på det värdsliga, utan även bortom...    Anki Lind heter konstnären som har målat katten som tittar in genom ett fönster.Eller om det är ut?  Vi är ju alla samma slags människor men danade på olika sätt och vis, så oerhört intressanta, var och en av oss.  Jag ska inte spinna vidare på allt vad min hjärna "fabricerar" just nu, den är i en tid av filosoferande, den vill att jag ska skriva, skriva, kanske för att tömma allt det den har lagrat på under en lång tid. Den vill ut med frustrationer, med kärlek, med sorg, upplevelser osv... men idag

    LillaSysters färggranna fredag har blivit lite grann av ett måste, ett trevligt måste. Tack för det!      Som vanligt samlar jag på foton där jag går fram och några av dem får ni ta del av idag.          En bamsetavla målad enbart i blått, står i Jardim Monte Palace..     Fiskebåtar, granna, vackra och bollbeprydda guppar i hamnen..    Bignonia när den blommar som allra vackrast     Man kan ju inte bli annat än passionerad när man ser denna oerhört vackra passionsblomma     Lite nostalgi blir det idag igen...En marknad i vår Gula sal på Pettas, pryddes av skönhet i hink     Inga Snellman deltog i marknaden, bl.a med sina vackra pannlappar, så välgjorda                         Bokmärken är alltid bra att ha..  En bit härifrån kan man sätta sig ner med trillingblomman som tak, bougainvillea är den mera känd som.  Fru Mattsson bär in ekologisk vitkål till julmarknaden i Post och Tullhuset. En gång för ett tag sedan då det begav sig                           Granna Berndt sågade, han

      "-Mamma, Hugo hade rätt"!       " -Vadå? Hade Hugo rätt? (vilken Hugo?, tänkte mamman )       " -Vi är släkt!" .      " -Jamen, det vet jag väl att vi är släkt! Du är ju min dotter! "       Sen utbröt ett fullständigt helgalet skratt i andra ändan av telefonkontakten..." -men mamma!"       "- Vi är släkt med Gustav Vasa! "            Då visste jag genast vem Hugo var.       Hugo Sommarström var min farfars lillebror.      Han släktforskade och hela min släkt (jättestor släkt) skrattade glatt åt honom när han påstod att vi      Sommarströms var släkt med Gustav Vasa.      -"Allt hittar Hugo på. Men vi är ju släkt med aporna också så, ja, varför inte? "     Ingen tog Hugos påstående om släktskapet med Vasa-ätten på allvar.     " Han är nog lite högmodig nu!"      Ni vet väl att släkten är värst ? 🤪         Kvinnan i mitten, Inga, var inte släkt med mig men däremot de andra två     Haha..galenpannorna Siv o

Paula bad mig om att berätta mera om min "bananskals-halkning" in  i det  antroposofiska livet som småbarnspedagog. Att halka in på ett bananskal brukar man säga att är synonymt med att man av en ren slump hamnar där man hamnar.  Nu tror jag inte på slumpen, men om den saken tänker jag inte stanna upp för ev. diskussioner. Jag vandrar vidare i berättelsen. En visuell bananplanta Hela mitt liv förändrades i och med det året då jag lade ner mitt första bageri ( Jomal´Karins hembageri) efter tio intensiva år.  Min dåvarande man G. och jag bestämde oss för att gå skilda vägar, vi lade vårt hus/vår fastighet till försäljning och jag behövde ett jobb att försörja mig på. Bageriet, som enbart var mitt, lade jag ner den sista december. I ett helt annat ärende , några dagar in i januari, ringde en vän till oss och under samtalets gång så blev jag erbjuden ett volontärjobb med liten lön på Ringblomman, det antroposofiska daghemmet i Mariehamn.  "Tja, varför inte?" tänkte jag

Vi har Atlanten framför våra ögon.  Vi har en härlig utsikt från vår lägenhet. Alla dagar om året.  Det kommer mängder av kryssningsfartyg hit den här tiden på året, vi noterar dem och tänker att idag går vi inte ner på stan och rör oss där turisterna är ( så mycket lokalbefolkning har vi blivit, kan ni tänka er 😉) Vi vill inte trängas, vi går lite högre upp i stan, tar andra gator för att slippa de värsta turiststråken.  Ändå är vi väldigt glada för att det kommer turister hit i stora mängder, det håller samhället "flytande" rent ekonomiskt. Levebrödet är viktigt för alla. Vi vet ju själva, vi som kommer från Åland där turismen är lika viktig som för Madeira. Vi levde också till stor del på turismen, åtminstone sommartid.  Så här såg det ut för några dagar sedan, just innan solen gick ner. Atmosfären var rosa.. Men lite blasé har jag blivit, absolut. Bara att konstatera, men så mitt i allt så fastnade ögonen på någonting lite annorlunda där långt ute vid  horisonten för ett