Äventyret framtiden

      "-Mamma, Hugo hade rätt"!       " -Vadå? Hade Hugo rätt? (vilken Hugo?, tänkte mamman )       " -Vi är släkt!" .      " -Jamen, det vet jag väl att vi är släkt! Du är ju min dotter! "       Sen utbröt ett fullständigt helgalet skratt i andra ändan av telefonkontakten..." -men mamma!"       "- Vi är släkt med Gustav Vasa! "            Då visste jag genast vem Hugo var.       Hugo Sommarström var min farfars lillebror.      Han släktforskade och hela min släkt (jättestor släkt) skrattade glatt åt honom när han påstod att vi      Sommarströms var släkt med Gustav Vasa.      -"Allt hittar Hugo på. Men vi är ju släkt med aporna också så, ja, varför inte? "     Ingen tog Hugos påstående om släktskapet med Vasa-ätten på allvar.     " Han är nog lite högmodig nu!"      Ni vet väl att släkten är värst ? 🤪         Kvinnan i mitten, Inga, var inte släkt med mig men däremot de andra två     Haha..galenpannorna Siv o

Paula bad mig om att berätta mera om min "bananskals-halkning" in  i det  antroposofiska livet som småbarnspedagog. Att halka in på ett bananskal brukar man säga att är synonymt med att man av en ren slump hamnar där man hamnar.  Nu tror jag inte på slumpen, men om den saken tänker jag inte stanna upp för ev. diskussioner. Jag vandrar vidare i berättelsen. En visuell bananplanta Hela mitt liv förändrades i och med det året då jag lade ner mitt första bageri ( Jomal´Karins hembageri) efter tio intensiva år.  Min dåvarande man G. och jag bestämde oss för att gå skilda vägar, vi lade vårt hus/vår fastighet till försäljning och jag behövde ett jobb att försörja mig på. Bageriet, som enbart var mitt, lade jag ner den sista december. I ett helt annat ärende , några dagar in i januari, ringde en vän till oss och under samtalets gång så blev jag erbjuden ett volontärjobb med liten lön på Ringblomman, det antroposofiska daghemmet i Mariehamn.  "Tja, varför inte?" tänkte jag

Vi har Atlanten framför våra ögon.  Vi har en härlig utsikt från vår lägenhet. Alla dagar om året.  Det kommer mängder av kryssningsfartyg hit den här tiden på året, vi noterar dem och tänker att idag går vi inte ner på stan och rör oss där turisterna är ( så mycket lokalbefolkning har vi blivit, kan ni tänka er 😉) Vi vill inte trängas, vi går lite högre upp i stan, tar andra gator för att slippa de värsta turiststråken.  Ändå är vi väldigt glada för att det kommer turister hit i stora mängder, det håller samhället "flytande" rent ekonomiskt. Levebrödet är viktigt för alla. Vi vet ju själva, vi som kommer från Åland där turismen är lika viktig som för Madeira. Vi levde också till stor del på turismen, åtminstone sommartid.  Så här såg det ut för några dagar sedan, just innan solen gick ner. Atmosfären var rosa.. Men lite blasé har jag blivit, absolut. Bara att konstatera, men så mitt i allt så fastnade ögonen på någonting lite annorlunda där långt ute vid  horisonten för ett

Jag tänker vara praktisk nu.  Jag låter BP:s Skyltsöndag få lite mera innehåll än vanligt.  Jag reflekterar till detta citat:  "We don´t have to continue holiday traditions that have leave us broke, overwhelmed and tired."  "Vi behöver inte fortsätta med jultraditioner som gör oss panka, överväldigade och trötta Ett citat av Rachel Jonat och som jag fick till mig via Anna i Portugal och hennes blogg. Annas julkalender i år handlar om citat och jag gör min egen  reflektion, taggad av hennes inlägg.      En underbar och julig skyltning. Tillfället är från samma julmarknad som jag visade redan i      den Färgsprakande fredagen senast,  där dansen går i slutet av inlägget.                                                               *************** En jul som jag minns särskilt väl är när Uffe och jag, som höll på med cateringuppdrag, både hos andra och även höll julfester i vår eget företags festsal, förutom det vanliga med bageri, översättningar etc.,  var så utmattade

Vi är inne i december och den sista månaden där jag sitter vid spakarna i Hoppa på tåget.  Jag vet att det finns intresse hos några av er att jag ska fortsätta köra tåget framöver också. Tack för det förtroendet, men efter en del funderande så håller jag fast vid mitt tidigare beslut. Jag avgår som lokförare men kan dock tänka mig att hoppa på nu och då som passagerare om någon annan vill styra tåget vidare in i och under år 2024.  Tåget finns till förfogande för den som önskar !   Dagens orddestination är LAMPA!  Oj, så många lampor jag har i mitt bildarkiv. Jag vet inte var jag ens ska börja och så var det skrivandet?  Jag gör det lätt för mig idag och tänder en del av lamporna som jag har.  Varsågoda:     En lampa med vacker kjol..        Skomakarlampan är ju läcker.      Sådana har jag alltid gillat och också haft några hängandes i "mina " tak under åren som har gått.           En annan färg. Ljuvligt vacker.      En modernare variant         En dammig variant och av plå

 Jag hänger med på LillaSysters tema idag igen . Jag gillar färger.  Färger behövs  Idag har jag plockat foton i NUET, men också i det som var en gång. Nej, jag ska inte alls ut och resa. Kappsäcken används till julsaker och det börjar bli dags att plocka fram en del .. Rudolf ville ut, Han har ju missat   RIM och vad de har gjort under de snart 11 månader som han har sovit i kappsäcken. Undra på att han gjorde stora ögon när han äntligen fick se vad som har hänt sedan i januari i år.  Jadå, vi är bananrika. Ibland regnar det manna från himlen så där bara. Vi känner oss välsignade, bananvälsignade. Ibland kan jag bara inte låta bli. Visst ser det ut som om killen har ett finger ihop med de högre makterna. Ett himmelskt sken sprider sig ner över honom. Grävskopan är grann som alltid.  "Bönsyrsan", betongspumpsbilen har varit på besök igen. Jag visste ju det. Grann är den. Det börjar kännas aningen vemodigt. Snart har de nått toppen, förändringens vind känns redan. Men så sk