Äventyret framtiden

 Jag hänger med på LillaSysters tema idag igen . Jag gillar färger.  Färger behövs  Idag har jag plockat foton i NUET, men också i det som var en gång. Nej, jag ska inte alls ut och resa. Kappsäcken används till julsaker och det börjar bli dags att plocka fram en del .. Rudolf ville ut, Han har ju missat   RIM och vad de har gjort under de snart 11 månader som han har sovit i kappsäcken. Undra på att han gjorde stora ögon när han äntligen fick se vad som har hänt sedan i januari i år.  Jadå, vi är bananrika. Ibland regnar det manna från himlen så där bara. Vi känner oss välsignade, bananvälsignade. Ibland kan jag bara inte låta bli. Visst ser det ut som om killen har ett finger ihop med de högre makterna. Ett himmelskt sken sprider sig ner över honom. Grävskopan är grann som alltid.  "Bönsyrsan", betongspumpsbilen har varit på besök igen. Jag visste ju det. Grann är den. Det börjar kännas aningen vemodigt. Snart har de nått toppen, förändringens vind känns redan. Men så sk

Jag jobbade frivilligt inom Cancerföreningen på Åland. Jag  hjälpte till på olika sätt och denna gång som guide i en av bussarna som körde runt och visade det vackra Åland för alla besökande från andra cancerföreningar i svenskfinland .  Cancerföreningen gick in för detta med stort allvar och jag hade själv gått en reseutbildning redan innan, när jag fick uppdraget att visa gästerna från fastlandet en viss del av Åland. Det fanns även andra reseledare som gjorde samma sak i andra bussar och som hade andra delar av Åland som de fick på sin lott att visa.  Den här bussen tog jag foto av när vi var till  museu Familia Teixeira på Dia da Madeira den 1 juli-23                                                                    💃💃💃 Det blev en väldigt trevlig helg med alla besökare från andra svenska cancerföreningar på fastlandet och en av kvällarna slutade med dans.                                        Så där såg jag inte ut när jag dansade wienervals. Det där är en panelhöna som sitt

 Fortsättning på inlägget från igår.  Annika i Restons frågor besvaras.  Ser ut som rök men är ingen rök utan ånga.. Fråga 6.  Eller så har du ännu fler galna rökminnen än vad jag har Ett av de galna rökminnen som jag har är att när min far och mor hade dött, de dog samma år med kort mellanrum, så avsade jag mig mitt arv, jag behövde ingenting, mina bröder fick ta allt men ett par saker ville jag ha och det var min pappas glas-askkopp och en av hans hattar. Brorsorna reagerade inte nämnvärt, de var vana med mig, lillsyrran, och mina nycker. Askkoppen var så starkt förknippad med min älskade pappa;  den hade jag diskat så många gånger åt honom så jag ville absolut ha den som minne.  På något sätt så levde han kvar i och med den.   En tid.  Det var ungefär likadant med hans hatt, doften av honom fanns kvar i den. Där satt jag med näsan i hatten med jämna mellanrum och tittade på den tomma askkoppen medan tårarna rann💕 Senare skrattade jag gott åt mig själv. Glas-askkoppen fick priset

Min bloggvän sedan många år, Annika i Reston , hade ett inlägg i början av november som hon kallade   rökande nostalgi . Hon ställde några frågor i inlägget som jag inte svarade på till fullo, just då, jag hade inte tid.  Men jag har inte glömt frågorna för de triggade igång mitt minne   Så här såg Annikas frågor ut.    1. Har du rökt? 2. Eller du kanske röker än idag? 3. Isåfall, tycker du att det är löjligt svårt när du ska ta dig en cigg? 4. Vad är dina minnen från förr vad gäller just rökning? 5. Du kanske minns exakt detsamma som jag kommer ihåg? 6. Eller så har du ännu fler galna rökminnen än vad jag har Mina svar:  1.  Har du rökt? Jag har tjuvrökt/testat på att röka. Tjuvrökt kallar jag det för att jag smög med att röka när jag stal  ( just det😐, stal!) två cigaretter av min mammas kusin Gertrud då jag var barnvakt åt mina småkusiner Olle och Janne. Redan när jag blev tillfrågad om jag kunde vara barnvakt, jag var kanske 12 år,  så bespetsade jag mig på att nu ska jag passa