Äventyret framtiden

Sommaren efter min ÅCA-sommar befann jag mig i Mathias Erikssons livsmedelsbutik på Torggatan i Mariehamn. I folkmun kallad Mathis..alltid Mathis. Sade man det så visste alla vad det handlade om och vart man skulle gå och handla.😊 Jag har verkligen försökt hitta ett foto av affären men inte lyckats. Men bakom knuten låg den.. Det märkliga är att jag inte ens minns att jag sökte sommarjobb där men där fanns jag i alla fall, tillsammans med föreståndaren Affe H., hans syster Rea plus en syster till som jag inte minns namnet på längre. Där fanns Allan, hans fru Margareta och så förstås Tobias, en av sönerna till Mathias E.. han som hade grundat hela affärsrörelsen. Några till fanns där, men jag minns bara ansiktena och inte namnen längre. Sen känns det nästan förläget för jag tror att det var en av mina kusiner som ordnade jobbet åt mig men jag är inte alls hundra procent säker på det. Jag får skylla på åldern nu....skönt är att ha något att skylla på... Ålder är ju bara en biverkning av

   Det kan väl sitta bra med en blommig onsdag idag?      Orangea proteas, gula proteas, rosa proteas och precis hur många som helst proteas finns det     Titta in här och läs de latinska namnen och om hur "oherrans"  många olika sorters proteas     det verkligen finns Jag bestämde mig för att inte dyka ner i allt detta latinska alltför mycket utan istället "plocka" en rejäl bukett med mig hem i minneskortet för att kunna dela med mig av allt detta  vackra, sköna som jag hittade i Santana. Om Santana kan ni läsa mera om ni klickar på länken      En begonia har fått sällskap av den ljuvligt vackra protean Det var inte alls meningen att det skulle bli så här men så blev det så och  jag gillar det. Låt stå! b rukade det stå på tavlan i skolan och jag lät det stå! 😊✨    Tänk att bara få lägga sig ner och vila sitt huvud på en magnolia. Kan livet bli bättre än så?      Ha en skön mitt i veckan dag !                                                          Karin Eklund

Nu när inte Rulle och Rulte Royce sköter om RIM-rapporteringen längre så får jag göra det själv efter bästa förmåga. De söta REN-lika bröderna sover gott i sin kappsäckssäng nära min säng, jodå jag hör hur de snarkar 😉 De ska sova där till första advent är tanken. Jag måste förstås erkänna att det blir lite hipp som happ med fönstertittandet för egen del nu för tiden.  Jag har tappat glöden lite grann, så där mitt i allt men jag försöker blåsa liv i den (glöden) få igång den .Ja, känner jag mig själv rätt så flammar det snart upp en eld igen.😏 Det var roligare när de två Royce-arna stod där i fönstret även om det var en sagolik verklighet de pratade om eller om det var en verklighetstrogen saga ...tja säg det?  Men några foton kan jag dela med mig av till er...   Det händer att jag vaknar mitt i natten ibland och då stiger jag upp. Det är ingen vits att ligga i sängen och snurra på som en osalig ande. Inifrån såg jag att det hände någonting i lyftkranen, så jag gick ut för att se när

          Så många vita foton jag hittade i mitt "bland-arkiv"           Nu  lite mindre vitt för ögonblicket.           First in, first out ,  precis så där som det är när det gäller livsmedel.           Det gamla används först innan det nya får plats. Så tänker jag med fotografier också.             Jag har en del gamla spetsar kvar i mina gömmor.              Jag gjorde mig av med många samlade sådana              innan vi flyttade hit, delade ut till höger och vänster, men likväl så hittar jag några ännu.              De slank med på resan hit, kan ni tänka er? 😉             Något ska jag omvandla lakansspetsarna till, göra små gåvor av dem             Personligen behöver jag inte särskilt mycket själv längre    Man kan se så här stora snäckor också här på Madeira, i någons trädgård ibland.     I Hilmas trädgård, som senare blev min och efter det någon annans fanns det en hel del     sådana i gången upp mot huset.     Som barn berättades för mig att om man lade örat in