Äventyret framtiden

Kan ni tänka er? Jag har hittat en kanon av gjutjärn! Det minst otippade låg där framför fötterna på mig mitt i allt.  Efter ett litet extra sök om eventuell ägare fanns i närheten, frågor hit och frågor dit, förvånade uppsyner så bestämde jag mig för att jag blir kanonägarinna när jag gick förbi den igen följande dag.  Den låg fortfarande kvar på stenmuren där jag lade den dagen innan utifall att ägaren skulle komma förbi.  Så jag tog kanonen med mig hem.  Vad jag ska göra med den är en annan femma men  mitt i allt så uppenbarar sig någon som behöver  den.    Det blev en köttfärspaj, a la större modell åt grannarna som delar så frikostigt med sig av grönsaker och frukt ¨åt oss.  Porque? ( varför) blev frågan, por isso! (därför)  blev svaret och så skrattade vi och kramade om varandra när jag överlämnade den varma köttfärspajen.  Sen tackade jag för all frukt och alla grönsaker.  Jag/vi har  ätit kunglig frukost i en veckas tid nu... Anona, nere till vänster i bild, apelsin, äppel och

Bloggvännen BP förvaltar det populära Skyltsöndagstemat.  Jag hänger på idag igen och de andra som brukar göra det har jag länkat till här nedan:  Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,   Ko nst  el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa   Idag har jag en ganska tydlig röd tråd i mitt skyltande Café em Grão/ kaffebönor "Vi dricker lite kaffe först och så tar vi en runda och passar på att handla frukt samtidigt på vägen hemåt".     På andra sidan gränden på RIM -bygget var de helt säkert glada för att de hade tak över huvudet igår.     På mannens säkerhetsväst står det CW Cofra Way, P T      Så resonerade vi. Så kom störtregnet och det störtade på i timmar, ja hela långa dagen, så efter kaffet bestämde jag mig för att ta en titt in i köksskåpet med torr-varor i medan Uffe satte sig ner och åkte störtlopp framför tv-n. Vi motionerar på lite olika sätt i vår familj. 😉      Válido de ...

Jag hoppar på tåget och åker med lokförare Åke till destinationen Guld idag.  Titta in till honom så får ni veta vilka andra som också är med på tåget. Jag hittade guld i mina gömmor så jag känner för att visa det som glimrar för er andra tillika som jag "ordstävar". (Det gör väl inget att jag verbaliserar ett substantiv? 🤔 )                Det är bra att väga sina ord på guldvåg .        Jag försöker men det går nog åt pipsvängen emellanåt...det medges. Ibland hoppar det grodor        ur munnen på mig så där bara...                                           Guldet är kungarnas guld...      Krubban finns i Museu Familia Texeira här på Madeira.     Krubban är större än på bilden, men fotografen missade ... tyvärr.      Vågen på första fotot är också därifrån.                                  I någon kyrka (Igreja) här på Madeira. Jag minns inte var jag tog fotot...                               Tala är silver, tiga är guld                                    Tekannan i guld

Rulle och Rulte har varit rejält på hugget här i vårt fönster.  Idag låter jag dem vara med i LillaSysters Färggranna fredag.  De är ju färggranna de där killarna eller hur?      Jag medger att det är tomt och tyst utan dem, nu när de har gått i ide.       Att lyssna på deras diskussioner sinsemellan under dagar och ja, ibland under nätter också,       har varit ett stort nöje med några få undantag. Ibland tycker jag att de har blandat sig i RIM-killarnas      jobb lite väl mycket, precis så där som om de vore experter och  någon form av idrottsreportrar.       De har hejat på än den ena, än den andra, ibland tagit sig för pannan och suckat djupt...      "guuud så där kan han väl inte göra, det där blir inte bra.. Allt kommer att rasa"       "Ojoj, där får man inte parkera! "      "Boa boa, någon körde undan den, nu kan lastbilen komma fram. Men titta det var en       champinjon som parkerade så tokigt, ok ok, Karin, chefinjon då" .       "- Suck!&qu

men när jag inte ville ha den.  Från mitt första år i livet jobbade båda min föräldrar på Bio Savoy i Mariehamn ända fram till dess att jag fyllde tretton år.   Det här är en relativt ny bild av biografen, men i stort ser den ändå ut som den gjorde på den tiden det begav sig. Om ni visste hur en viss fröken (numera fru) har hängt i knäna i alla räcken där med huvudet nedåt. Hur många gånger som helst. Ofta sjöng hon samtidigt. Hon sjöng nästan alltid. Hon var som en apa på den tiden. Det var bara bananerna som saknades. Nu har hon stor tillgång till dem däremot så det jämnar ut sig. Pappan var vaktmästare, mamman var inte med från första början för de hade ju en liten flickunge hemma som behövde extra tillsyn den första tiden, men sen började mamman också jobba på biografen som biljett-riverska då storebrodern Krister kunde ta hand om lillasystern, om mig. Allt det här pågick under kvällstid och även dagstid på söndagen då det också var matiné. Det spelades film alla dagar i veckan.