Äventyret framtiden

Jag hoppar på tåget och åker med lokförare Åke till destinationen Guld idag.  Titta in till honom så får ni veta vilka andra som också är med på tåget. Jag hittade guld i mina gömmor så jag känner för att visa det som glimrar för er andra tillika som jag "ordstävar". (Det gör väl inget att jag verbaliserar ett substantiv? 🤔 )                Det är bra att väga sina ord på guldvåg .        Jag försöker men det går nog åt pipsvängen emellanåt...det medges. Ibland hoppar det grodor        ur munnen på mig så där bara...                                           Guldet är kungarnas guld...      Krubban finns i Museu Familia Texeira här på Madeira.     Krubban är större än på bilden, men fotografen missade ... tyvärr.      Vågen på första fotot är också därifrån.                                  I någon kyrka (Igreja) här på Madeira. Jag minns inte var jag tog fotot...                               Tala är silver, tiga är guld                                    Tekannan i guld

Rulle och Rulte har varit rejält på hugget här i vårt fönster.  Idag låter jag dem vara med i LillaSysters Färggranna fredag.  De är ju färggranna de där killarna eller hur?      Jag medger att det är tomt och tyst utan dem, nu när de har gått i ide.       Att lyssna på deras diskussioner sinsemellan under dagar och ja, ibland under nätter också,       har varit ett stort nöje med några få undantag. Ibland tycker jag att de har blandat sig i RIM-killarnas      jobb lite väl mycket, precis så där som om de vore experter och  någon form av idrottsreportrar.       De har hejat på än den ena, än den andra, ibland tagit sig för pannan och suckat djupt...      "guuud så där kan han väl inte göra, det där blir inte bra.. Allt kommer att rasa"       "Ojoj, där får man inte parkera! "      "Boa boa, någon körde undan den, nu kan lastbilen komma fram. Men titta det var en       champinjon som parkerade så tokigt, ok ok, Karin, chefinjon då" .       "- Suck!&qu

men när jag inte ville ha den.  Från mitt första år i livet jobbade båda min föräldrar på Bio Savoy i Mariehamn ända fram till dess att jag fyllde tretton år.   Det här är en relativt ny bild av biografen, men i stort ser den ändå ut som den gjorde på den tiden det begav sig. Om ni visste hur en viss fröken (numera fru) har hängt i knäna i alla räcken där med huvudet nedåt. Hur många gånger som helst. Ofta sjöng hon samtidigt. Hon sjöng nästan alltid. Hon var som en apa på den tiden. Det var bara bananerna som saknades. Nu har hon stor tillgång till dem däremot så det jämnar ut sig. Pappan var vaktmästare, mamman var inte med från första början för de hade ju en liten flickunge hemma som behövde extra tillsyn den första tiden, men sen började mamman också jobba på biografen som biljett-riverska då storebrodern Krister kunde ta hand om lillasystern, om mig. Allt det här pågick under kvällstid och även dagstid på söndagen då det också var matiné. Det spelades film alla dagar i veckan. 

Det är kanske så att man ser sig om i backspegeln lite mera när man blir äldre? Jag vet inte men mycket poppar upp så där bara mitt i allt i min vardag. Kanske för att jag har mera tid nu än tidigare, då jag jobbade som en "galning"? Jag bestämmer mig för att det är så. Jag är mindre galen nu för tiden 😉😜Jag har tid att minnas....                                                                                                           Var rädd om ditt lilla knäppa jag!  Vi har goda vänner i medelåldern som ska bli föräldrar och det är förstås väldigt roligt. De blev själva mycket överraskade över att de ska få en liten portugis fastän de båda är från Ukraina. Så kan det gå mitt i allt fastän man har bestämt sig för att det inte ska bli några barn alls. Men som alla vet så är grogrunden vulkanisk på denna ö, allt växer som bara den här och ett litet portugisbarn ser chansen att komma till jorden under år 2024. " Yes, nu passar jag på, nu  kommer jag!  "Sim, agora e

Det här är en liten saga med verklighetsförankring. Sagotanten är på G igen.  Rulle och Rulte hade lite tråkigt igår på söndagen då RIM -killarna på andra sidan gränden behagade ha ledigt. Dessutom så regnade det mera eller mindre hela dagen.  På lördagen var det lite ordning och reda på andra sidan, hörde jag att Rulle sade åt Rulte. Här inspekterar de hur resultatet blev ...                                                       "Men titta de tapetserar...och limmar med eld! "                                                                                    " Snyggt och riktigt eldfäng t ", tyckte Rulte.    " Det där kan vi väl godkänna eller hur, Karin? "     Aha, så blev jag involverad igen men visst, jag tycker att det är hur snyggt som helst.    Killarna kan, de på andra sidan då, menar jag.     Rulle och Rulte kan de också, men på sitt sätt.                             Jag vet inte hur de tar sig fram de där två med röda mularna men mitt i allt så