Äventyret framtiden

och mitt i studierna, de intensiva, portugisiska, känns det som om några foton från de senaste dagarna skulle sitta bra. Ett paus-inlägg, ungefär.  Jag radar upp "händelserna", platserna rakt av och passar på att önska er alla som brukar titta in hos mig en fin onsdag!      Cassia i Catarina-parken          I samma park      Känns som en villhöver-blomma. Har dock ingen plats, jag får gå till Catarinaparken och njuta av konstverket. Nedfallna tulpanträdsblommor, så himla vackra. Undrar vad de pratar om? Jag med min galna fantasi ser ju tydligt att den till höger viskar något åt den till vänster som öppnar örat lite extra. Nog är hon ju lite knäpp den där eller hur? Vafalls?     Låga moln, brandrök eller en dust från Sahara? Det var frågan det...kanske en salig blandning?       Lite hemmablind har jag blivit, absolut men ibland händer det att en vacker hibiscus fastnar på linsen i alla fall. Här växer allting som om det var ogräs. Vi befinner oss i paradiset.      Jag tog ett

 Bloggvännen BP är förvaltare av temat Skyltsöndag och jag hänger på igen tillsammans med de andra som brukar göra det och som jag har länkat till här nedan:    Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  Gerd ,   KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,   Ko nst  el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa Mitt eget bidrag för idag blir så här:              Vi var som sagt redan igår ut tillsammans med Uffes vänner sedan femtio år tillbaka i tiden.             Vi besökte parker i Funchal och bl.a. parque de Santa Catarina,             där jag hittade skylten som ger nödvändig information om man behöver hjälp av olika slag.                    Totti som Uffes goda vän heter hade en fin t-skjorta på sig där de goda vännerna har gemensamma      minnen ifrån.....     Medan munnarna pratade av det  hjärtana var fulla av så strosade vi omkring och jag passade förstås     på att plocka skyltar samtidigt...pragmatisk som jag är.      En ångdriven vält

Det är lördag igen vilket betyder avgång från perrongen med ett hopp ombord på tåget och så drar vi iväg mot destinationsordet Väg! Välkommen med den som önskar och vill. Vill du vara med, vill du bli länkad så säg bara till via mitt kommentarfält. Jag fixar det... De som brukar vara med mera regelbundet har jag länkat till här under:  Anki ,   Anna i Portugal ,  Carita ,   Karin ,  Ordodlaren ,  Paula,   Stefan ,  Znogge ,  Åke ,  Ås a Jaha, ja, vilken väg ska jag själv välja att ta idag? Vägval gör vi ju alltid i livet på olika sätt och jag gör det också både fysiskt och av praktiska skäl så gott som varje dag, varje kväll...jag har valt väg, jag vill att mitt midjemått ska bli som det en gång var eller näst intill i alla fall. Det är så mycket lättare att inte ha de där bilringarna med sig när man är ute och går... Igår tog jag den här vägen på min egen lilla kvällsrunda. Nej, jag nämner inget namn...lite inkognito vill jag vara, allt måste inte hela världen ha tillgång till annat

Då vi gick till Junta Freguesia för att få beviset på att jag lever träffade vi en liten men färgstark person som också var på väg till samma ställe. Fotot tog jag redan i maj -22 på Ligia som förgyller allas våra dagar än här, än där i stadsdelen Santa Maria Maior. Hon är en färgsprakande personlighet som har bott på Madeira i femtio år, är hemma från St. Petersburg, pratar sex språk och nog är gammal som gatan till åren men ung i sinnet. Hon har lite sämre att gå i år än på fotot men hon är i gång varje dag.  Att vi blev vänner, hon kallar oss vänner och vi är vänner, har sin egen lilla förklaring. Vi möttes i en backe här i närheten och plötsligt tar hon mig i armen och frågar: " Are you happy"? och ler åt mig. Yes I´m happy svarade jag, litet grann förundrad, för just den dagen hade väldigt många människor som jag mötte givit mig stora leenden när de såg mig. Troligen så såg jag lycklig ut den dagen. Sen dess stannar vi alltid upp när vi träffas Ligia och jag/vi. Hon kom