Äventyret framtiden

Snart tänker jag ta er med på en "snäll" levadavandring.  En vandring som jag kommer att dela upp i flera inlägg. Hur många det blir vet jag inte ännu, två eller tre.  Det finns mycket att visa och berätta om en sådan vandring, vad som finns längs vägen osv. så därför blir det flera inlägg även om det handlar om en enda liten vandring på ca 5 km den här gången.  Vi får förstås lite motion medan vi vandrar men för vår del handlar det mera om att upptäcka omvärlden/miljön och allt som växer där. Vi tar det med ro, tar allt i vår egen takt och helst utan stress. Så trivs vi allra bäst. Dessutom, när man går samma levada nu och då, så känner man igen sig på ett särskilt sätt, blir bekant med både växter, djur och övrig omgivning. Man ser förändringarna från årstid till årstid.  Många av er som har följt mig genom åren vet vad en levada är, men för den oinvigda kan det vara bra att veta lite mera. Det här inlägget är långt men hoppas ni orkar läsa det ändå.  Bildtext:  Så här kan

Jag blev påmind om fotbollskillen som är född här på Madeira när vi vandrade längs Strandpromenaden och fick se en av de försäljare som brukar finnas där nästan alla dagar.  Egentligen så är det BP , som påminde mig redan tidigare om Cristiano Ronaldo , men så blev jag påmind om påminnelsen så nu är det dags att skriva något också. Jodå, jag vet att han, CR7 är härifrån; det går liksom inte att komma undan den vetskapen. Det var tydligen en sådan dag då det var inspektion av försäljarna. Deras tillstånd att sälja skulle visas upp. Vi hörde på långt håll att det nästan höll på att bli krig; här är de inte tysta av sig när de är upprörda, det kan ni lita på. Då rinner det portugisiska sinnet till ordentligt så det hörs långa vägar och det var förstås den dispyten som fick mig att titta åt sidan där vi vandrade fram. Tydligen hade försäljaren glömt sitt intyg hemma och läste luslagen för inspektören som ville se det.   Jaha ja, vad har allt det här med Cristiano Ronaldo att göra då? Jamen

Senaste lördag när vi gick ut på stan för att få undan ett par ärenden tog vi vägen över  Praça do Município,  stadshus torget. Det gör vi ofta, tar vägen över det vackra torget men den här gången var vi ovanligt många där. Där var fullt av barn med föräldrar samt flera andra och allt hängde förstås ihop med Blomsterfestivalen.      Se så vacker stenläggningen är! Mosaiken är gjord av svarta basaltstenar och vita kalkstenar.      Mitt på torget finns en fontän med en obelisk i centrum. Dagen innan den stora Blomsterparaden kommer barn till torget med blommor som de fäster på en uppbyggd vägg som i sig blir som en enda stor blomstermålning som man vill att ska symbolisera Hoppet. Som ni ser så var vi inte ensamma där med alla barnen. Många andra fanns också på plats. Det kryllade av glädjefulla barn med föräldrar förutom alla vi andra som stod där och tog fotografier av deras glädje. De bjöd på sig själva, lät folk ta bilder och många vinkade glatt till alla fotografer.     En riktig fo

    En gång har någon gått in och ut här genom porten.      En gång har någon hämtat sin post i postintaget till höger om den     Det här är allt som är kvar av huset som en gång var     Atmosfären andas harmoni fastän en strof av sorgsenhet också svävar över allt det vildvuxna      En krasse klänger sig uppåt      Det prasslar till och en vildkatt tittar fram ur blomsterhavet       Gammalt och nytt  möts i trappstegen där ingen går längre.  Grannens pelargonier på andra sidan den mycket smala gränden lyser upp.      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Vi var lite tveksamma om vi överhuvudtaget skulle ge oss iväg för att se på blomsterparaden som gick av stapeln igår den 8 maj kl. 16.30.  Vi visste att det var smockfullt av folk på stan. Förutom de fast boende så upplystes vi om att det fanns minst 60 000 turister på ön; många här med tanke på Festa do Flor.  Trångt skulle det bli, det visste vi men slutligen så gav vi oss iväg i alla fall. Vi hade en plan som vi tänkte följa. Är det för mycket folk dit vi först tänkte oss så går vi vidare till nästa ställe och är det för trångt där så fortsätter vi osv. Vi var helt på det klara med att vi inte skulle trängas med andra, det är fortfarande pandemitider och vi har vänner och bekanta som har testat positivt den senaste tiden. Även om de har alla sina sprutor så har de ändå varit rejält sjuka och varför utsätta sig för den faran om man kan undvika den. Så gick vårt resonemang. Redan när vi kom ut på vår terrass så fick vi se unga flickor rakt nedanför oss som skulle delta i paraden. Dera