Äventyret framtiden

    Det låter nästan som Fazers bästa! En salig blandning.     Fast det är ännu bättre.     Jag befinner mig  i Malaga igen och i bilmuséet.     Mitt eget lilla veckotema plägar bli rätt så långt.     I nuläget har jag möjligen hunnit halvvägs, kanske inte ens så långt     Den här veckan börjar jag med att visa en oerhört vacker dress och en speciell bil.     Lite grann från sidan om, så ser man dressen bättre.     Den är italiensk med basen i Frankrike och designerns namn är Nina Ricci.      Nina var vän med Andy Warhol, vilken gav henne inspiration till  denna luxuösa dress.      Uppriktigt sagt så visste jag inget om detta, men jag kan läsa innantill. 😊     Tack och lov så är det mesta på muséet väldigt informativt.          Men bilen då?, undrar kanske någon.      Det är en Lancia, också italiensk, årsmodell 1939, handdesignad.     ( V8 82 hp, 3000 cc, modell Astura)      Pininfarina säger det mesta, bäst att ni läser själva om intresset finns.

Ja, han är min förebild, tjuren Ferdinand. Jag försöker att vara som honom en stund varje dag och för  min inre syn ser jag hur han sitter under korkeken och doftar på blommorna istället för att vara på en arena och stångas med dumma tjurfäktare. Så klok han är som förstår att livet går ut på någonting helt annat än att hålla på med sånt. Jag har ingen korkek men jag vandrar omkring i trädgården, när jag behöver räta på ryggen efter alla möjliga övningar som kroppen utsätts för i det här anarkistiska paradiset. "Petunian Pia Berta Gunilla" , kärt barn har många namn som ni vet..   Doftar gör hon inte "Pia Berta Gunilla", men ack så vacker hon är och så stor.   Hela stora bykgrytan från källaren och skoltiden är proppfull av skönhet (och kompost förstås).   En enda stor planta är hon.     Däremot är den här skönheten, som fortfarande står i knopp mycket väldoftande.     I all synnerhet  mot kvällen till.    Jag säger doftpion, för luktpion kan

   Jag har förstås besökt Mariehamns museum redan ett antal gånger, men likväl är det    nästan alltid som att göra det på nytt. Det finns så mycket att upptäcka i staden Mariehamn    under 1920-talet.    Mycket har ändrat och nästan till oigenkännlighet, mycket har försvunnit sedan den tiden.    Givetvis, så är det alltid. Tiden talar sitt språk över allt.    Det ska nästan alltid hända något för att det ska hända något...    Ni kanske förstår vad jag menar.    I alla fall så blev en grupp pensionärer i M:hamn medvetna om värdet av sina byggnadsskatter    när man började med omfattande rivningar av gamla hus under 1960-talet och kulmen    kom när det anrika Societetshuset fick ge plats åt Självstyrelsens parlament    och ämbetsverk år 1975. Av det gamla Mariehamn fanns nästan ingenting kvar...    Tiden gick men i december 1987 fick man ändan ur vagnen och en grupp som kallar sig    Nybyggarne påbörjade arbetet med att åskådliggöra hur staden mellan Västerhamn

Så var det åter dags för mitt eget lilla veckotema.... Jag tar klivet in på bilmuséet i Malaga igen och hoppas förstås att någon av er som brukar läsa min blogg också kommer med för att beundra alla vackra bilar och kläder  Idag blir det USA som blir först med att visa upp  en väldigt vacker Studebaker från 1931. ( 8 cyl. 80 hp, 4100 cc, Model FD Commander") Det här är en typisk amerikansk bil som man kan se i många Chicago- gansterfilmer. Det händer sällan att jag ser en sådan film, kruka som jag är när det gäller gangsterfasoner, mord och pina. De är ju inte snälla precis de där film-killarna i de snygga bilarna. Och om jag mot förmodan skulle se en film av det slaget så sitter jag helst med en kudde till hands så jag kan gömma mig bakom den när det hettar till på filmduken. Uffe har aldrig förstått det här, för" Morden i Midsummer" klarar jag av att se, konstigt nog, men visst hittar jag på annat när det drar ihop sig till själva mordet. Då m

Så tänkte jag igår och sådde alla gamla frön som har sparats i några år utan att komma i jord. Jag har skjutit upp det till nästa år och till nästa år och nu blev det tydligen rätt nästa år, i år. Nu ligger alla frön om varandra i fyrklöverlandet, nedmyllade och bevattnade. Och jag har en fullständigt tom frölåda inför kommande tider. Rent bord! Jag samlar förstås egna frön i ganska stora mängder men nu är allt utrensat och nya friska vindar väntar inför kommande tider. En viss spänning känner jag också, för tänk om alla frön jag sådde i går gror och kommer upp?! Risken är förstås minimal, frön har sina bäst före datum. Nå, den som lever får se.    I övrigt så blommar allting på en och samma gång p.g.a. den brådskande sommaren som vi har haft.    Nu har vi vanligt juniväder, precis så där som det brukar vara.    Kallt, blåsigt och mulet.    På sätt och vis så är det bra med en liten andhämtning för allt i naturen,    också för oss människor.    Maj månads väder va

    Idag fortsätter jag att berätta om mitt besök på Märket. Del 1 kan ni läsa här.     Som en hägring kunde man se svenska Understen   på andra sidan faret .     Också den fyrplatsen har sin historia och är någon intresserad av att läsa mera,     så bara klicka på namnet så kan ni läsa vad som står i Wikipedia.     När Håkan L,  som var med på färden, berättade     om Understen så hörde jag lite från sidan om att  han ofta nämnde hon i just det     sammanhanget, så jag undrade om en fyr var kvinnlig, precis som fartyg är det,     men det var inte så.     Han pratade om Marianne Brus, som var Sveriges enda kvinnliga fyrmästare     och det var hon som var den sista fyrmästaren på Understen     där hon också var född och uppvuxen.     Sedan blir det som det blir. Plötsligt funderade alla på om fyrar är kvinnliga eller manliga     Efter lite kringelikrokar igen, det är inte bara landsgränsen på Märket som är sådan,     så kom vi på att fyrar är manliga.    Vi tog o