torsdag 27 april 2017

Djur

Birgittas sista veckorubrik för april är djur

En av många ekorrar här hos oss



Djur betyder mycket för mig!
Så pass mycket att det är svårt att sätta ord på den känslan.

Jag kan bara konstatera att utan djur i min närhet så skulle livet kännas
väldigt fattigt.

Att få vara nära dem på det sätt som jag (och Uffe) vill och får vara,
är en ynnest, en rikedom på många olika sätt.

Tajgersson

Vi känner att vi har husdjur, även om de är vilda
Vi är angelägna om att de inte ska bli tama
Vilda djur ska vara vilda.
Vi vet att de kommer hit för att de får mat under den tid
som tillgången är som minst i skogen, från oktober ända in i maj

Vi vet också att de känner sig trygga här.
Under sommaren sover de ofta i trädgården, ligger bland alla lupiner nattetid.
När morgonen kommer försvinner de igen.

En pilfink tittar in genom rutan

Fru Bofink

Jag har ingen större skillnad på vem och vad
Ingen särskild favorit bland alla djur
De är på sätt och vis
favoriter, allihop

Alla har sitt berättigande

(fastän jag allvarligt
har funderat på fästingarnas
och mördarsniglarnas)




Herr Bofink

   Så länge jag kan minnas har det funnits djur i min omedelbara närhet.
   Som barn och också som vuxen har jag haft katt (er). Det är först nu 
   som ingen katt finns i mitt liv, självvalt p.g.a. att husdjur kräver tid och den
   tiden har inte funnits här sedan vi började med cafeét och tillhörande rörelser.
   De allra sista som fanns var Atlas, Jutta och Blixtungen.
   Jag saknar dem ännu

   Jag har vuxit upp med två schäferhundar i min närhet, Tella och Ami, hundar
   jag inte glömmer så länge jag lever.
   Labradorerna Emma och Herbert finns för alltid kvar i mitt hjärta.
   Emmas valpar...
   Familjens hundar i många år.
   
  Barnen hade marsvin, dansmöss, undulater, vandrande pinnar, eremitkräftor, fiskar, ödlor...
  Jag glömmer säkert någon nu.
  En kråka fanns ett tag, korpen Allan Valdemar....
  Sköldpaddan Viktor..

  De var många

  Ett tag fanns det bin också. Sju kupor med allt vad det innebar.
  En rolig sysselsättning
  som gav god honung och en hel del upplevelser som kräver sitt eget inlägg.

  Drygt tjugo får fanns också i familjens hägn. Det var en härlig tid.

  

    Jag måste avsluta
    Annars kan jag prata hur länge som helst om djur och de minnen som uppstår.

    Till sist:
    Ett måste har jag varje vår
    Om det finns möjlighet så vill jag lyssna på ejderfåglarnas mjuka lockande aouu, aouu, aouu...
    Musik i mina öron som går raka vägen in i själen och tårar mina ögon.
    Det är så fint att det inte går att beskriva
    Ungefär som Ronja Rövardotters vårskrik


   De andra som deltar i veckans tema Djur, finns noterade i bloggens högerkolumn.
   Läs gärna vad de också skriver om djur.

   Tack Birgitta för april månads rubriker!
   Det är alltid lika spännande att försöka få till
   ett inlägg på en rubrik som någon annan har satt.

   Nu blir det ett längre sommaruppehåll vad gäller temarubrikerna.
   I september lär allt sätta fart igen och vem som då är med får vi se då!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  

22 kommentarer:

  1. Så fint du skriver, med värme o kärlek, jag blir alldeles tårögd! Jag har inte kommit till veckans rubrik ännu, det får anstå till helgen. Det känns som en ganska krävande uppgift faktiskt, men jag ska göra den kort och koncis. Antingen eller som allt i mitt liv. Ejdrar har jag aldrig sett eller hört, bara hört alas om, o läst om hur ålänningarna samlade dunen från fåglarna...var det i Stormskärs Maja tro? Börjar förberedelserna redan inför sommaren? Kan tro att det måste bli så, det är inte bara att öppna dörren o öppna för säsongen! Kan du inte visa ett porträtt på dig och maken i paradiset, så skulle jag ha så mycket lättare att föreställa mig dig där borta. Jag vet att många bloggare vill vara anonyma, men har inte förstått varför...
    Önskar dig en skön Valborgshelg, blir det hemmagjord mjöd i glasen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Paula!
      Att skriva om djur som har stor betydelse för en är inte helt enkelt. Jag håller med dig om den saken till hundra procent. Antagligen för att de står en så nära, gissar jag.

      Förr samlade man fjädrar och dun från sjöfåglarna. De var ett nödvändigt mattillskott för människorna som bodde i skärgården. Allt togs tillvara. Jag har faktiskt också en dyna med egenplockat dun...ett digert jobb innan allt var klart. Men givetvis så gjorde jag den mera för att lära mig konsten, för så enormt nödvändigt är det inte längre att få mat den vägen. Jag tror att det är i Stormskärs-Maja det beskrivs ja.
      I och med att Uffe är handikappad till en rätt stor del, höger hand är lam efter en stroke för ett år sedan, är jag rätt ensam om att göra allting här, så jag har hållit på redan en längre tid med förberedelserna inför öppnande om mindre än två månader nu.

      Jag ska försöka få till en bild av oss i dagsläget, tidigare finns vi på bild lite här och där i bloggen, men det börjar bli rätt länge sedan. Så en uppdatering ska ske så snart jag får till det.
      Vi vill naturligtvis inte vara anonyma, är det inte heller p.g.a. vårt lilla företagande, men jag är inte den som tar selfies på mig själv alltför ofta.
      Jadå, det blir hemmagjord mjöd här, absolut!
      Önskar dig detsamma Paula! Glada Vappen! :)

      Radera
  2. En sann djurvän hör jag. :)
    Jag tycker också mycket om djur men har aldrig haft varken katt eller hund pga allergier. Michael hade två katter som var hans familj innan jag kom så de fick vara kvar trots att jag var allergisk hela tiden.
    Vi hade massor med fåglar i trädgården i Enebyberg som vi utfodrade under vintern. Och talgoxar som blev rätt tama och åt ur min hand. :)
    Glömmer heller aldrig när jag simmade i närheten av delfiner på Hawaii.
    Djur har en självklar plats i mitt hjärta och de “kör med raka puckar" och tramsar inte till saker och ting som människor ofta gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara jobbigt att vara allergisk mot djur som man gärna vill vara nära. Många är det också, har jag märkt. En svår sits.
      Talgoxar och blåmesar blir lätt tama när man matar dem. De är mindre rädda än de andra sorterna, har vi också märkt och man kan komma dem mycket närmare när man är vid fågelbordet/trädet.
      Att simma med delfiner måste ju vara alldeles speciellt! Delfiner är ju så speciella.
      Ja, det kanske är just därför man tycker om djuren så mycket som man gör? Jag antar att det är så.

      Radera
  3. Ett helt underbart inlägg om djur ... så varmt och så innerligt skrivet. Känner igen mig i känslorna och hur mycket djuren betytt under livet.
    Jag sitter just nu med mitt inlägg och det är så svårt att göra det kort - måste försöka begränsa mig, för annars blir det till en hel novell :)
    Ha nu en fin fredag och en härlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Det är svårt att göra inlägget kort, så var det för min del också.
      Djuren i ens liv är ju ens vänner och med och om vänner finns alltid mycket att skriva om, härliga minnen och allt som därtill hör.
      Ha det innerligen gott du med!

      Radera
  4. Jag håller med dig Karin till punkt och prick, utan djur blev livet fattigt.
    Visserligen har jag inte haft så många olika slags djur som du bara katter och hundar. I min barndom hade vi schäfer och två andra blandras - katter.
    Andra vilda djur var underbart att få beskåda både på nära håll och avstånd,
    önskan var självklart att få smeka dem på pälsen men det var ett önsketänkande.
    På vintern när tid fanns att bara sitta och glo ut på olika fågelarter,
    - rådjur- älgar -ekorrar m.m. dem har vi precis vid husknuten. Just nu är det tranorna som syns mest, morgon dansen och kvälls- sångerna, oj oj vilken härligt liv.
    Jag glömmer aldrig när barnbarnen från Ängelholm var i ca 5 - 8 års ålder och
    hälsade på oss - på morgonen säger de 'skynda kom mormor det är flera strutsar utanför huset här', hi hi hi .... nja dessa har vi ju inte, (ännu) fniss
    Tack Karin för Ludde hälsning.
    Ha en fin Valborg och 1 Maj, kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blandras har alla mina/våra katter också varit. Bondkatt benämnd. En dock med en liten gnutta siames i sig...vår lilla Jutta.
      Man får aldrig tråkigt med djur omkring sig. Nu i skrivande stund kommer ett rådjur smygandes in i deras lilla skogsrevir ca 25 meter från fönstret. :)
      Kanske det blir strutsar utanför fönstret en dag Eva! ?
      Man kan ju aldrig veta så noga, fastän de borde egentligen finnas på skorstenen?
      Nedräkningen har börjat förstår jag vad gäller Ludde. Snart har ni honom där hos er.
      Ha en fin Valborg och 1 maj du med! <3
      Karin

      Radera
  5. Så mycket djur som samlas hos er! De trivs klart alldeles utmärkt där. Jag anser mig också vara en stor djurvän, men fästingar, mördarsniglar och en del andra är jag lite tveksam till. Så spännande att ni haft bin. Det skulle jag gärna vilja höra mer om. Ha en riktigt fin vårhelg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är många som kommer hit ! Naturligtvis för att vi ger mat åt dem, annars skulle de gå någon annanstans. Det ena ger det andra, vi gav talgkorv åt hackspettarna ända fram till att deras avkommor kom ur boet och blev självständiga fåglar men så märkte vi att det fanns andra som också ville ha mat åt alla sina kullar så nu matar vi året om men inte rådjuren. De vandrar vidare i maj, tittar bara sporadiskt förbi för att se om det eventuellt ligger en godbit på deras plats i skogen.
      Att ha bin är nästan som ett helt liv för sig, mycket intressant. Få se om jag hittar bilder i det gamla arkivet, då kan det bli någonting längre fram att skriva om längre fram.
      Ha detsamma Gunnel! En riktigt fin Valborg och första maj!

      Radera
  6. Djur i all sin ära, vi älskar också att se fåglar och rådjur och alla fina flyttfåglar som landar här uppe i norr efter en låååång flygtur.
    Men mest älskade jag att se att dina pettasnicklasar har nuredan börjat poppa upp, blir som att jag dreglar lite mycket...
    Ifjol var vi i början av juni på Gotland och vi åt sparris varje dag, lessnade aldrig det var ju som att befinna sig i en godisfabrik...

    Men tänk då att få ta del av dina pettasnicklasar....då skulle jag nog få ha en stooor haklapp som tog emot allt snålvatten som skulle bubbla fram i mungiporna.

    Vi håller på att snickra ihop vår resa till Åland, har pratat runt med vänner som rest dit så vi har fått bra mycket kött mellan benen....på benen ...kanske det heter.

    Ha en trevlig valborg ni båda och hoppa runt lite med vipporna och drick mjöd.
    köpte en flaska mjöd i Finland nu när vi var där, men int smakade det som när jag bryggde mjöd när barnen var små, och vi väntade på russinen som skulle poppa upp i flaskan.
    Det smakade mest aspartam , usch å fy...

    Tjingelingen från Rantamor och Rantafar....fortfarande i bobilsfeber.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beroende på när ni söker er hitåt så kan det bli ett snålvattenrinnande middagsmål av pettasnicklasar bästa Rantamor!
      Efter midsommar brukar vi låta godbiten få växa upp och låta den vila, men i år är allt så sent så vete gudarna hur det egentligen blir. Det tar vi som det kommer och roligt blir det att ni kommer. Du behöver i alla fall inte ta haklapp med, jag har stora handdukar! :)
      Så bra att ni börjar få ihop resan...
      Ha en glada vappen ni också! Mjöd ska vi dricka, hemkörd förstås och struvor ska vi äta, elda brasa osv. Russinen ska poppa upp i flaskan för att det ska smaka mjöd. Den köpta är som läsk ungefär.

      Lägg en kall våt handduk på Rantafars panna med tanke på febern och ha det allra bäst båda två!
      Vi två vinkar och hälsar så glatt!

      Radera
  7. Härligt med er kärlek till djuren. Inga rovdjur i närheten, verkar det som. Här har både björn och varg närmat sig, förr var det en sensation och slogs upp i tidningsrubriker om ngn sett en björn, vilket inte hände sig. Nu vet man att de finns här ... och det är svårt att acceptera.

    Jag hälsade Christoph och han blev glad såg jag och hälsade tillbaka.
    Dagen började med Happy Birthday :)

    Ha en fin lördag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här finns inte stora rovdjur alls. Möjligen lo någonstans på Åland, men inte i vår omedelbara närhet. De lever tryggt på många sätt när jakttiden är förbi, rådjuren.
      Jag förstår att du kanske går ut i skogen med lite mera vaksamhet än annars när björnen finns i era faggor. Inget djur att leka med precis. Trösten är väl att den är skygg för människor och drar sig undan så snabbt som möjligt.

      Tack för att du hälsade Lisbet! :)

      Ha en fin lördag du med!
      kram

      Radera
  8. Ja, som du redan sett så har vi ju blivit med katt. Hund sedan tidigare och jag måste erkänna att det ÄR kul med husdjur. Inte för att det varit jag som tjatat till mig dem, men nu är de här hos oss och det är jag glad över.

    Men oj vad mycket husdjur ni har haft då! Och en kråka? Det är ju ett annorlunda husdjur.

    Ha en skön helg! Här ska gräset klippas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kunde ju förstå att den sötnosen får stanna hos er Taina! :) Och den får det bra, det är jag övertygad om.
      Ja, det har varit en hel del olika djur under åren som gått.
      Kråka tror jag att är rätt så vanligt att ha, åtminstone, ett tag när man har tonårssöner i hus. Korpen däremot var rätt ovanlig men väldigt rolig att ha som husdjur. Den åkte med i bilen när vi körde till stan för att handla. Två ungar, två labradorer och en korp. Där satt dom i baksätet. När jag parkerade blev det folksamling utanför ;) haha..p.g.a. korpen. Allan kallad.
      Ha en skön helg du med! Här jag har just varit och klippt ner gamla fröställningar i trädgårdslandet. Snöoväder har lovats.
      Glada Vappen!

      Radera
  9. Hej Karin, jag tror nog du tänker på storken, det är de som gör bon på skorstenar, de finns mer i Skåne och massor av i Polen.
    Strutsen är ju den med långa snabba ben, den flyger ju inte utan springer fort som attan som du vet. Lite svårt för dem att komma upp på taket, hi hi . . . men jag förstår dig Karin det är lätt att tänka fel. Det finns några i Sverige som har strutsar i häng, de är dyra i inköp och deras ägg är rejält stora. Vet att någon har en liten restaurang med strutskött, det ska vara delikatess. När vi åker till Halmstad finns det en strutsfarm utanför Oskarström, då ser vi deras strutsar som 'betar' där.
    De har både ett sommar-cafe', antikt och loppis där.
    Må så gott/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt Eva, så skrev jag helt fel. Jag tänkte på storken, givetvis fastän det står struts. Ibland blir det galet. Och naturligtvis så lär inte strutsen lägga bo på din skorsten. En riktig rötmånadshistoria höll detta på att bli. Jag känner väl igen struts och också stork. Blott och bart en felskrivning utgående ifrån en felläsning på grund av tankespatt ;)
      Tack Eva för att du rättade mig!
      Må så gott du med!
      Karin

      Radera
  10. Underbart skrivet. Jag fick nästan tårar i ögonen, då jag läste ditt inlägg. Förstår att du saknar flera av dina husdjur, för vissa glömmer man aldrig.
    Hälsningar
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta! Du gör mig rörd i din tur :)
      "Djur är också människor" ett uttryck som Bert-Åke Warg (tror jag)myntade för många år sedan. De orden säger så mycket för min del.
      Ja, vissa djur glömmer man aldrig bort, de finns inom en livet ut. Så är det, på sätt och vis en välsignelse.
      Hälsar jag i min tur.
      Karin

      Radera
  11. Vad härligt det låter med alla övernattande djur på Pettas, även om de smyger iväg innan ni vaknat! Och så blir jag ju vansinnigt nyfiken på hur ejdern låter! Får ut och googla i brist på ejdrar "lajv"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lönar sig att söka edjerljud på nätet. Jag är så gott som säker på att du hittar aouu-et där.
      Just nu står två rådjur här i sluttningen och tuggar på renfoder och lite palsternacksskal. Ett par veckor till, sedan har de mat i naturen i den omfattning att de inte behöver det här extra tillskottet som vi delar med oss av.

      Radera