lördag 15 oktober 2016

Idyll/ Kobba Klintar

Jag har insett att jag krånglar till livet för mig själv rätt bra emellanåt.
Ta bara det här med veckans rubrik, "Idyll".....vad tänkte jag på när jag valde
en sådan rubrik?
Vad är en idyll egentligen, finns det överhuvudtaget någon idyll i vår värld av idag?

Idyll står för, enligt Wikipedia, en problemfri värld, ofta med betydelsen opåverkad av industrialiseringen.
men är ofta också förknippad med en lantlig idyll eller en småstadsidyll
Sedan nämns herdedikter...mm.

På vägen ut till Kobbarna mötte vi Rosella, färjan som går mellan Kapellskär och Mariehamn.


Först tänkte jag berätta om Symi, ön i den grekiska arkipelagen som ligger nära Turkiet, dit
vi tog båten en dag när vi var på Rhodos. Naturligtvis finns det mycket idyllisk glansbild över den
Ja, jag menar det jag skriver, glansbild.
Under ytan handlar allt om turism och om att överleva, inte så idylliskt när det kommer till kritan.
Köpa, köpa, köpa är melodin, så vill man att besökaren ska göra ( precis som på de flesta ställen i världen).
Jag beslöt mig för att inte räkna Symi till en idyll men ska givetvis ta er med dit en dag längre fram
Det är absolut värt att resa dit när man är i närheten, en fin upplevelse och visst hittar man inslag
av det mera idylliska slaget där också om man ser över den turistiska horisonten lite grann.

Bakom oss i den lilla båten på väg till Kobbarna låg Mariehamn i gråväder....

Men så blev det som det blev, vardagen gav mig en handräckning i hemmavatten
Tillsammans med Kulturdelegationen, där jag också finns med, så for vi iväg till Kobba Klintar
för att bekanta oss mera med föreningen Kobba Klintars vänner som ser till att allt fungerar som det ska ute vid  "tröskeln"/in- och utfarten till/från Mariehamn/Åland
Alla som kommer till Åland med båt, nästan alla i alla fall, åker förbi Kobba Klintar
Det är ungefär som en av medlemmarna i delegationen sade:
"Kobba Klintar är  som Frihetsgudinnan i New York"
Vad vore inloppet till Mariehamn utan Kobba Klintar?
En otänkbar tanke....så kan det ju inte bli.  Någonsin
Kobba Klintar måste finnas

Marhällan

 När ålänningen har varit utomlands och på vägen hem över havet har Marhällan tvärs om babord
 och Kobba Klintar till styrbord, då står man redan på tröskeln till hemmet.
 Den känslan tror jag att vi alla har, som bor här i öriket
 Bara det är en idyllisk känsla enligt mitt förmenande.
 Att känna tryggheten i att vara hemma igen

 Idyllen har sin historia som återgivning av det ideal-sköna läste jag någonstans....
 Pastoral idyll har alla säkert hört talas om också.
 Pratar man om sådant i dagsläget så tas man inte på allvar, utan förmodligen skulle folk tro
 att man är ironisk. Vilket är fullt förståeligt
 Sedan politik, kritik och gud vet vad,  tog över världen är det besvärligt det här med idyllen,
 men jag är en envis rackare, jag vill ändå påstå att det finns en idyll mitt i det icke-idylliska


Så där ja, nu är vi nästan framme ....båken står där och någon till på berget till höger i bild

Konstnär Juha Pykäläinen har avbildat sin farfar berättades det för mig. Nu står han där vid sitt staffli, året om i alla väder och målar. Det ser ut som om det är båken som avbildas den här gången...........................

   Jag undrar om det är med idyll som med lycka? Det handlar om en stund av skön känsla på rätt ställe
  vid rätt tillfälle, om harmoni.  Jag bestämmer mig för att det är så enkelt.
  När jag ser konstnären på berget känns det så. Bilden av honom sprider idyll omkring sig.

  Men även om jag upplever att Kobba Klintar är en idyll så har det inte varit fullt så idylliskt där ute alla
  gånger. Där har manfolk stått på utkik i alla slags väder, fått vara med om det ena äventyret
  efter det andra. Också många tragiska händelser har utspelat sig inför havets anlete i Kobbarnas närhet
  Kvinnor och barn som har haft anknytning till männen på Kobba Klintar har också de känt av oro
  och allt hårt arbete som har hört till allt lotsande på den tiden det begav sig

Lägg till bildtext

 På vägen ut till Kobba Klintar kör man förbi minnesmärket över dem som omkom då barken
 Plus förliste i december 1933. Här kan man läsa lite mera om detta
 Då var ingenting idylliskt, nu i dagsläget ser allt däremot idylliskt ut, fridfullt och vackert
 
 




    Vi "hoppade" iland och blev välkomnade av medlemmar i föreningen som visade oss omkring
    Det har hänt mycket positivt sedan jag besökte kobbarna för flera år sedan. Här är fina fiskar
    placerade på väggen till ett av husen. De ingår i lekfulla tävlingar för barn som kommer i land med sina
    föräldrar sommartid. Jadå, det är åter Juha Pykäläinen som har skapat dem, mångsidig som han är i
    sitt konstnärskap.
   


   Jag behöver knappast berätta vem som är skaparen till utkiken och havstruten på balkongen?
   Just precis, samme Juha P. som redan nämnts ett antal gånger. Jag stod bredvid mannen på balkongen
   en stund senare (jag nådde honom under armen, så stor är han) och tittade ut över havet, jag också
   Som modell har alias "Örat" Rune Karlsson stått, en av eldsjälarna bakom Kobba Klintars vänner.


   

   Juha till vänster i bild och Raffe till höger



    Vi hajade till allihopa när vi kom in i huset och fick se mannen/ Ralf som stod vid maskineriet som en gång
    höll igång mistluren ute på Kobbarna. När maskinen körs igång skakar dockan så han ser ut att röra sig
    Han är så bra gjord så jag tror att dockorna i Madame Tussauds vaxkabinett skulle blekna av avundsjuka
    om de såg honom.
   

    Antikvarie Marita Karlsson som också är en av Kobbavännerna,
    berättade att man fortsätter med sin pietetsfulla
    renovering av interiören, så som den såg ut på femtiotalet.
    Man kommer inte att riva ner plattorna i taket,
    utan man ska ge dem en ansiktslyftning, måla och fixa

 

 
    En av järnsängarna från tiden då det begav sig finns fortfarande kvar och en hel del litteratur som
    har lästs ligger kvar på ett av borden.

   


   Så kom jag så nära mistluren att jag kunde klappa den.
   Ljudet av den hörde till min uppväxt i Mariehamn....när dimman låg tät
   hördes mistluren långt.
   Det är många gånger som jag har somnat till det ljudet, tryggt förvissad om
   att det fanns människor därute som hjälpte fartygen att navigera rätt

  


    Naturligtvis så gick jag också högst upp till utkiken, där man har en utsikt som bara måste upplevas
     för att göra den rättvisa.
    


     Här höll vi vårt möte inne i båken. Kobba Klintars vänner har sett till att besökare har en utsikt
    som inte går av för hackor precis.
    "Örat" berättade att många människor som kommer dit stressar av ordentligt, bara är och landar i sig
    själva på det sättet som naturen är en mästare på att få människan till.
    " Hit skulle man sända patienter" tyckte han, "det skulle avlasta samhällsekonomin när det gäller
    sjukvården.
    Här frisknar man till och får ro i själen."
    Jag håller med honom. Att vara i naturen, nära havet och alltet
    är en lisa för själen som många borde få vara med om i dagens stressiga samhälle.

    

   Den här vyn ser alla som kommer till Åland den här vägen.....



    Båken Göte. Uppkallad efter sjökapten Göte Sundberg för att ge honom den heder som han så väl
    förtjänade och som nu hans minne förtjänar.

  

   På vägen tillbaka till båten som skulle ta oss därifrån såg jag den här skylten
   Tydligen finns det grodor därute

 


   Väl nere i båten igen såg jag att man är välkommen till Kobba Klintar...och på många olika språk
   Det finns många däck längs piren/kajen som man har målat vita och skrivit välkommen på
   Hoppas att någon av er som läser det här och som inte redan har varit där ute gör en tur dit ut
   när sommaren åter är här. Ni ångrar er inte, jag lovar

 

    En stund senare var vi redan långt borta, på väg tillbaka till Mariehamn
    Tack för besöket Kobba klintar!

De övriga som också skriver Veckans temarubrik är:
Anki, Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt, Tove,  Ulla

Idag känns det nästan förmätet att måla upp eller berätta om en idyll i den komplexa värld av alarmerande problem som vi lever i men konstigt nog så finns det guldkorn även av en idyllisk kaliber både här och där i alla fall. Tack och lov! Det gäller nog bara att öppna ögonen och hjärtat för dem. Då finns de där!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

  1. Inte är det förmätet att berätta. Vi behöver idyllen.
    Intressant och tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi behöver den kanske mera än någonsin. Tack Lisbet!

      Radera
  2. Vilken härlig utflykt! Och vilken fint fångad idyll. Det är kanske så att idyller finns glimtvis; i en karg miljö tittar idyllen fram när det blir stiltje, när kvällssolen värmer, när man slår sig ner med kvällskaffet och utsikten över havet, nöjd med dagens arbete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      Glimtvis, så är det nog. När man tänker till så har vi mycket idyll omkring oss. Igår när vi var ute och motionerade som vanligt gick vi upp på ett berg i närheten av oss, dit där skogsprocessorerna inte kan ta sig. En helt annan värld öppnade sig framför oss, snett ovanför oss varje dag. Dit ska vi gå med kaffe i termos och en smörgås att äta, har vi bestämt oss för.

      Radera
  3. Alla har nog en egen definition av vad idyll är för något. De foton du visar stämmer väldigt bra in på vad jag anser vara idyll. Eftersom jag aldrig varit på Åland är det guld värt att få se och höra om hur det är där. Här har vi en liten minihöststorm idag, så jag håller mig inomhus. Trevlig helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det nog, det tror jag också.
      Jag är glad att jag kan förmedla lite grann av vad Åland är.
      Vi har just varit ute på vår motionsrunda i ett naturreservat en bit härifrån och där var så stilla och så tyst så det nästan kändes overkligt men nu har trädtopparna börjat röra på sig. Jag hörde att det var ett höstligt regn på gång söderifrån med lite blåst så förmodligen är det en svans av det som du har där hos dig som jag märker av. Trevlig helg till dig också Gunnel!

      Radera
  4. Hej igen!
    Ett inlägg som heter duga! Fina bilder, reflekterande, informerande text! Mycket intressant!
    Tror att du hamnat när kärnan i vad en idyll är för mig när du jämnför det med lycka��
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej själv Ghugge!
      Tack snälla du, jag är glad att höra att du tycker om inlägget.
      Så tror jag att det är, väldigt nära i alla fall, idyll och lycka är säkert kusiner av något slag.
      Ha detsamma du med!

      Radera
  5. För mig låter det idylliskt att bo på en ö, hav på alla sidor, men vid närmare betraktelse inser jag ju att det även är och framför allt var förknippat med väldigt mycket faror. Vilket härligt bildrikt inlägg! Nån gång bara måste jag besöka Åland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon gång måste du göra det Anna! :) Besöka Åland. Jag vill gärna visa dig runt på ön i havet. Tack Anna!

      Radera
  6. Vi hade ju den där utsikten alla dagar när vi var i Mariehamn ,vackert ställe eller ska vi säga idylliskt fast kan tänka mig storm där då syns det inte mycket av huset från land .Trevlig fortsättning på helgen (nu finns jag också på Facebook privat )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ni hade ju ett rum med utsikt som hette duga förstod jag :)
      När det stormar så heter det duga också...då går vågorna höga därute. Så kul att du är på facebook, vi kanske ses där också?
      Önskar dig detsamma, ha en fin helg!

      Radera
  7. Inte helt lätt att definiera "idyll", det finns många olika idyller i mitt liv, men frågan är om inte den absolut största är vår lilla röda stuga vid vattnet där allt bara rinner av mig och det inte finns några måsten. (Fast alla tillvaron utan några måsten är också en typ av idyll om du frågar mig)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är ingen lätt sak att definiera idyllen, som sist och slutligen är något som berör våra sinnen. Det som är en idyll för en människa är troligen det inte för en annan. Men idyll definieras också som något icke-industrialiserat, som orört osv. Jag tror liksom du att det handlar mycket om "måsten". Släpper man den kan man nog finna idyllen var som helst.

      Radera
  8. Ett underbart reportage! Vackra bilder och ny kunskap,för mej i alla fall.
    Intressant att analysera ordet idyll och hur vi refererar till det.
    Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Reportage är nog rätta ordet för inlägget :)
      Ha en skön fortsättning på söndagen du med!

      Radera
  9. En idyll är en idyll så som .... emellan kobbar och skär och i synnerhet i inlägget som hon delvis ångrade :-) Fick mycket på den idylliska kuppen här minsann, väl skrivet!
    Fortsatt fin måndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Du är duktig på att läsa mellan raderna och ta fram tanken, känslan som finns hos skrivaren.
      Detsamma, detsamma :)

      Radera
  10. Idyller ser olika ut, beroende vem som får frågan, men de flesta tror jag förknippar den med vackra, lugna platser och sådana finns det gott om. Intressant läsning och fina bilder från Kobba Klintar.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det helt säkert. Idyllen är individuell på sätt och vis.
      Tack för titten in! Jag är på väg till dig jag också :)
      Ha det gott du med!

      Radera
  11. ÅH!!! Jag har missat det här inlägget (läser tyvärr inte så ofta era temainlägg), men detta var ju MÅSTE-läsning!!
    Jag älskar, älskar Kobba Klintar!! Vilken underbar plats det är. Visserligen har jag bara sett det från Viking eller Silja. MEN varje gång tänker jag att det är en fantastiskt plats. OCH min mamma brukar säga att hon skulle vilja bo där ett år (minus turisterna, haha).
    En av de finaste platserna på jorden i min bok! OCH så vackra bilder sen!
    Ha det gott och trevlig helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte väl det Annika och jag tänkte på dig när jag gick där, för jag vet redan från tidigare att du är ett fan av Kobba Klintar. Våra temainlägg är inte så speciellt temalika, vi skriver så olika om samma rubrik, så hoppas du ändå vill titta in och läsa också andra inlägg/temainlägg.
      Ha det gott du med och ha en fin vandringshelg!

      Radera