söndag 15 september 2019

Dagligt besök


    Sparvhöksparet har åter börjat ta sina dagliga rundor här hos oss efter sin sommarvistelse någon
    annanstans. Bara någon gång nu och då har de visat sig men nu är det som vanligt igen.
    Många gånger per dag . De vet att här finns det levande föda.
    Vi matar småfåglar och stora fåglar alla dagar året om vilket i sin tur medför att
    andra hungriga varelser också söker sig hit. Det ena ger det andra
  

                De är rätt så hemtama med oss.
                Det är inte utan att jag är glad att jag är så stor som jag är.
                Att vara en liten mus kan vara bekymmersamt när sparvhöken
                kommer farandes i högsta fart.
                Ett par tre gånger har det hänt att jag nästan har fått sparvhöken i huvudet
                ( av misstag) när jag har varit i trädgårdslandet och jobbat.


                När jag har rätat på mig och den har kommit i full fart på låg höjd
                ( det är verkligen full fart, ungefär som när ett jaktplan spränger ljudvallen)
                på väg efter någon mus eller småfågel som finns i gräset eller i landet
                så står det plötsligt en människa där mitt i "flygbanan"  med håret fladdrande
                runt öronen av vinddraget från sparvhöksfarten.

               

                Undrar just vem av oss som blir mest skrämd?
                Undrar om vi ens blir det längre?
                Vi har ju en viss vana av varandra.
                Men kanske jag borde ha hjälm på mig?
                Bara utifall att....
                Med den farten den kommer med så kan det uppstå
                skador både på fågeln och mig.
                Nå, lite farligt måste man unna sig att leva.

                Nej, det blir ingen sparvhökshjälm här.

                Vi har några harar som skuttar över tomten här så gott som dagligen också.
                En av dem pryder headern just nu. 


               Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Skyltsöndag

Eftersom jag i mitt rensande i bildarkivet hittar "material" som passar in i olika teman så passar jag på att vara med i Skyltsöndag idag, kanske flera gånger 
Jag har förstått att det är BP som på ett förtjänstfullt sätt förvaltar temat
och jag tar mig friheten att stiga på det här tåget ett tag.
Jag känner inte riktigt till hur regelverket är för att åka med men jag
förmodar att jag inte blir avkastad på färden 😉

Att skylta är inte helt lätt här hos oss på Åland för vår Landskapsregering är restriktiv med
hur vi får och kan skylta. Det finns bestämmelser som måste följas och därför hittar jag sällan
skyltar som jag "fastnar" till vid.
Trafikskyltar och namnskyltar på vägar samt firmaskyltar finns det rätt gott om,
men jag vill gärna se de där som är lite "vildare" och mera personliga istället

Några har jag hittat i mitt bildarkiv av olika slag


     En skylt av det hemmagjorda slaget, tillverkad för att visa att man kan skynda och fynda !


                En liten fortsättning av det slaget. Här kan man köpa pelargonskott i olika typer
               av "krukor".


                   Vad sägs om Muffins-Caféet? Välkommen står det på skylten, men
                   ingen personal fanns på stället och dörren stod och "flaggade" på i den höstliga
                   septemberblåsten. Förmodligen var caféet stängt för året...


    Kattbarnbarnet Mårdi vet sin plats i livet och att han har en husse som jobbar hårt för att han ska
    ha ett bra liv. 


                    På en papperskorg i Mariehamn fanns den här skylten för ett tag sedan.

                    Många deltar i temat Söndagsskyltar.
                    Här finns en lista på en del av dem
                    Titta gärna in där!


                    

                    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

torsdag 12 september 2019

Spegel


    Jag hade inte alls för avsikt att delta i temat Spegel som Sanna så förtjänstfullt sköter om
    men så blev det som det blev när jag hittade den här bilden i mitt fotoarkiv.
    Den vita giraffen bor i Lissabon.

    Även en giraff kanske inser att det är bra att se sig själv i spegeln emellanåt?

   De övriga som deltar i temat hittar du  HÄR


   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

tisdag 10 september 2019

Tvätt i Alfama

Vi var fem dagar i Lissabon, i stadsdelen Alfama i slutet av mars i år.
Nu när jag har fått tid till att titta igenom fotografierna från våra dagar där,
förstår jag inte hur vi hann med allting som vi hann med.
Och ändå tog vi det lugnt, ja, vi var riktigt slappa rent av men på gång i alla fall
Vi njöt och tog dagen som den kom.

Sen ställer jag mig frågan som jag många gånger har frågat mig själv i olika sammanhang
Hur tänkte jag när jag tog det där fotot och det där ...?
Varför? Vad var tanken?
Nej, det finns inget svar; det bara är så det är .

Hur i all världen ska jag sortera och lägga upp fotona för att någon annan också ska
få behållning av dem ? är nästa tanke.
Så småningom löser det sig.
Den här gången har jag hittat en gemensam nämnare, en röd tråd jag tänker följa.
Nämligen tvätt och tvättlinor.
Samtidigt tar jag er med på en liten vandring längs de smala gränderna i Alfama.
En oredigerad vandring, lite grann uppåt väggarna


    Från en terrass lite grann från ovan har jag tagit en bild över vår närmaste omgivning
    Det finns ett litet Här! ( nej ingen ledtråd, ni får söka Här-et själva) som visar vår lilla fönsterglugg
    till vårt Airbnb-boende ( som jag ska ta er med till en annan gång).
    En del av Alfama ligger framför mig där jag står


    Och eftersom den röda tråden ska följas så börjar jag med Uffes strump- och kalsongtvätt
    som jag har hängt på en smidesstång utanför fönstret och som troligen har funnits där länge länge.
    Det jag inte såg från insidan var eldragningarna.
    Förvånansvärt så är det inget ormbo som är vanligt längre söderut
    man kommer i Europa, utan några enkla dragningar bara.
    Kanske det var därför allt svartnade vid klockan fem-tiden då alla i huset skulle laga mat?

    Jag hade mina betänkligheter när jag handtvättade de  kläder vi behövde tvätta.
    Inomhus torkade det långsamt och dåligt,
    men på utsidan sken solen så jag beslöt mig för att binda fast kläderna i
    järnstången. Jag var dock osäker på om det var riktigt rumsrent att göra det jag gjorde....
    men jag hade inte behövt oroa mig alls



   Över hustaken kunde man se tvättlinor med kläder på utanför många fönster, vilket man kan ta som
   att jag passade in med vår lilla "lina" av järn. I Lissabon får man hänga tvätt så den syns
   Tack och lov.


    Visst är Alfama vackert!  Jodå, det finns tvätt även på den här bilden. Den röda tråden hålls
    Mitt i bilden står det tvätt med vita bokstäver 😉
  

    Det finns många, många kakelbeklädda hus med mängder av balkonger i stadsdelen.
    En dam tittar ut när jag tar bild, men hon ser inte på mig utan på sin tvätt. Tror jag.


   I den äldsta delen av Alfama får man inte köra bil.  De trånga gränderna är verkligen trånga.
   Men servicebilar måste komma fram med varor till butiker, caféer och liknande
   Taxibilar med specialtillstånd får också köra i de trånga gränderna.
   När vi var på väg hem till vårt boende, small det till precis efter tvätten som vi just hade gått
   under. Två bilar möttes, en skoter blandade sig i, men det blev inte några plåtskador alls.
   Bara en massa upprörda känslor. Det hördes på långt håll.




 När den större vita bilen försökte väja för den mindre bilen så gick det som det gick på
 den knaggliga kullerstensgatan.
 Den vippade till och fastnade mot taket ovanför ingången till en liten restaurang. 
 Det tog ett tag innan folk som rusade till från olika håll lyckades
 lösgöra den vita bilen, samtidigt som den lilla bilen försökte backa undan.
 Sen blev det propp och stopp men vi brydde oss inte om det hela utan vandrade sakta hem till oss.
 Bra måste det ha gått för följande dag var alla fordon och några takpannor väck.
 Och någon hade tagit in tvätten...
 Till höger i bild börjar det arta sig vad gäller eldragningar.


     Här fick jag mitt lystmäte vad gäller tvätthängning.
     Både uppe och nere och på båda sidor om gränden fladdrade det till
     Hela jag bara log och var glad.
     Jag blir lite fladdrig själv av tvätt
     Nej, det är inte jag som är på bilden; hon tittade inte ens upp på allt det fina fladdrandet.
    

   Jag lade märke till plastblommorna som fanns både här och där och kom på att de nog är till för
   att skrämma fåglarna så de inte sätter sig ner på tvättlinorna eller balkongräckena.
   Men vem skulle bli rädd för den där  snurriga saken?
   En dam bodde i huset i alla fall. Det syntes på kläderna som var uthängda
   Jag tyckte om att hon också hade tvättat en plastpåse. Hållbarhetsbra!
   En skuggtvätt hänger det också på bilden


   På det här huset fanns det rejäla anordningar för att hänga sin tvätt på.
   Här behövs det inte några torktumlare. Husväggen och solen räcker gott och väl.
   

                  Det måste ha varit den dagen då någon stadsanställd hade glömt att släcka
                  gatubelysningen.  Solen sken, lamporna sken och vi också
                  Längst ner vid rosa huset med tvätten går en gammal smal gränd till vänster
                 in under valvet som i sin tur förde till en annan gränd
                 som i sin tur förde till en annan gränd osv osv....

                 Det är väldigt lätt att gå vilse i dessa labyrintgränder. 
                 Det vet vi, för det gjorde vi.
                 Vi hade gps och karta med oss,
                 men vad hjälpte det när satelliten inte hade koll på grändernas namn.
                 De var namnlösa nästan allihopa. I mobilen.

                 Så tji fick vi men so what, vi hade ju tid att söka oss fram dit vi hade
                 tänkt oss och hamnade likväl dit vi inte hade tänkt oss.
                 Roligt hade vi. Ibland mötte vi oss nästan själva runt hörnen
              

    På gatan ovanför får man köra bil men sen är det stopp och belägg och apostlahästar som gäller.
    Förutom de transportbilar som har tillstånd att köra mot stoppet förstås.
    Bilförbudet är bra.
    Jag vet inte hur det överhuvudtaget skulle fungera om det var fritt fram annars. 


    Månne det bor en herre där ?


           Fråga mig inte vad det är som hänger på tork. Hjärtligt och prickigt är det.
           Ännu högre upp hänger det ännu mera tvätt på tork


    Här har det varit stortvätt på gång


   Mera tvätt


   och den absolut sista tvätten för den här gången.
 
   Det blir flera Alfamabilder och också bilder från gränder
   men tvätt det ska ni slippa efter det här inlägget.
   Alfamatvätt i alla fall.

   Få se vad jag hittar på för tema/röd linje nästa gång jag tar er med till den äldsta stadsdelen
   i Lissabon?

  


  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


söndag 8 september 2019

Charmigt


    Vårt planerade besök som skulle göras till goda vänner i en av de åländska
    skärgårdskommunerna igår lördag, blev avblåst i tidig timme p.g.a. regn,
    åska och hårda vindar ( hos dem).
    Besöket blev framskjutet till någon dag längre fram i veckan.
    Här föll endast några droppar men hur som helst så fick jag lite oväntad tid
    för att få lite ordning på foton som jag tog
    när vi var i Lissabon i slutet av mars i år.

 
    Det finns så mycket att visa från dagarna  när vi var där  men
    idag blir det endast några skyltar.
    Jag tycker att det är så charmigt att man har lagt ut foton på folk som en gång bor eller
    har bott i husen längs de smala gränderna i Lissabons äldsta stadsdel Alfama
    En liten text finns också med under varje skylt där man kan läsa vad personen på skylten
    heter/hette och lite grann av personens historia finns också med.
    Jag missade  damens namn på den första bilden. Övrig information förstår jag faktiskt inte.
    Portugisiska är lite grann som hebreiska för mig. Jag kan inte språket.
    Ännu.
   


   Här ståtar en glad Arlindo Santos i alla fall.
   Någonting med fado tror jag att har ingått i hans liv....



             Ett härligt foto av Alice och Quim.
             En känsla har jag av att de har varit skräddare, men som sagt portugisiskan ....
             Ordet costumes finns med i den lilla texten, så därför fick jag för mig det här med
             skrädderiet.

             Jag tycker om den här fina idén att visa vem/vilka som har bebott de hus
             som man vandrar förbi.  Det finns med all säkerhet många flera foto-skyltar som jag
             missade. De här fastnade i alla fall och kom med hem på minneskortet
             Man får ett helt annat intresse för huset, tittar till
             lite extra på det och på omgivningen, ser för sin inre syn människorna som
             har funnits där en gång bland alla de andra i vardagsgyttret i gränderna.
             Vässar man sina känslespröt lite extra kan man känna deras närvaro.

            Något att ta efter ?

            Ha en fin söndag alla!

            Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
            

fredag 6 september 2019

Tankar en septembermorgon

Varje morgon tar jag en runda runt våra ägor.
Det låter nästan dråpligt det där men ägorna är inte stora, drygt 4000 kvm
Jag behöver inte häst för att rida runt och inspektera vad som har hänt eller händer
Det räcker gott och väl med apostlahästarna som jag stövelbeklär så jag inte blir våt
Det är vått i gräset nu, antingen av en regnskur eller av dagg.

I handen har jag en örtsax, vass som bara den
Ni vet ju vad jag inspekterar och vad jag har för mig, för jag har redan
många gånger tidigare berättat om mördarsniglarna som jag tar av daga
Processen att gå runt ägorna gör jag också på kvällarna av samma orsak.
Men mera om den saken en annan gång, nu vill jag bara berätta att det känns
att det är höst.
Det märks att det är det av många olika orsaker.


   Ett säkert tecken på att sommaren är över är när kärleksörten börjar rodna.
   Jag tycker om hösten men ändå så känns det lite vemodigt
   Alltid upplever jag att sommaren går så fort, att jag aldrig riktigt hinner med
   Fast å andra sidan så upplever jag det i stort sett med varje årstid.
   Det är svårt att leva i nuet och det är något som jag försöker lära mig varje dag.
   Det är ingen lätt match alls för min del.
   Jag är ju redan med en halv fot inne i nästa sommarsäsong.


   Tomater, gurkor och andra krukade grönsaker i växthusen börjar snart ha gjort sitt och
   en stor del  har skördats. Men inte allt ännu.
   Några byttor, hinkar och krukor är redan tömda och tvättade. De väntar på att ställas   
   i vinterförvaringen i källaren. Nu sorterar jag det som ska dit och det som ska gå
   vidare till Återvinningscentralen.
   Fryskorgarna, de som en gång har blivit över, används till att lägga över plantor som
   behöver lite extra skydd ibland.

Krukor, tvättade och på tork i det ena växthuset innan vinterförvaringen.
 
    Jag är alltid lika förundrad över hur många krukor och byttor som används under en säsong.
    Under våren upplever jag aldrig att det är så många som när jag tömmer krukorna och tar vara
    på  jorden och det odlade. Jorden (kompostjord) återanvänds i trädgårdslanden, någonstans.
    Tomaterna har snart gjort sitt. I år kommer vi inte att ha tomater lika
    länge som vi brukar men säkert hela september ut i alla fall och det är vackert så för vår del.

   Någon kanske undrar varför jag har en målning i växthuset?
   Jag hittade den på Återvinningscentralen i våras och kunde bara inte låta den gå till förgängelsen.
   En riktigt vacker signerad oljemålning har fått pryda växthusinteriören i sommar,
   troligen nästa sommar också. Tomater vill säkert  se på konst de också (haha) .
   Själv har jag njutit fullt ut av tavlan varje gång jag har besökt växthuset.


    Ett säkert septembertecken är när utebordet vid kökstrappan är fyllt av zucchini.  Jag tar sällan in
    zucchini till förvaring,  annat än de jag använder dagligen.
    De håller sig väldigt bra ute på bordet.
    Så länge vädret tillåter och så länge zucchiniplantorna i landet sprutar ut sina godsaker
    pågår den  här processen.  I år är jag riktigt stolt över mig själv för att jag inte har
    låtit zucchinin bli så stor att den har blivit squash. Den är mycket godare och mjällare som
    liten än som stor i mitt tycke. De får till och med vara mindre än de jag har på bordet.


 Solrosorna, de självsådda har börjat blomma. Det om något är ett septembertecken här hos oss.
 Där får de stå tills de går i frö och så får fåglarna äta kakorna tomma.

 Idag ska jag fortsätta med mitt örtalandsprojekt, kärra stenar och kanske dra iväg till skogs en stund
 för att plocka svamp. Allt beror lite grann på vädret som är lite ostadigt för tillfället. Än regnar det,
 än skiner solen. September är lite grann som april.  Lynnig.

 Hoppas helgen blir fin för er alla!



En liten uppdatering med anledning av en kommentar från bloggen På livets trassliga bastmatta

Margaretha sände en länk på konst från Ateneum, Kvinna med tomat av Paul Klee

Vi konstaterade att om kor tycker om musik,
så torde tomater tycka om konst för att växa bättre? 
Hur som helst så finns det tomater i konsten också.






 Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

tisdag 3 september 2019

Bönhörd bön-nörd

Jag har varnat Uffe för att vår diet under den kommande tiden kommer att innehålla mycket bönor.
Det går inte att komma undan ens
Vi har nämligen väldigt mycket av den varan nu i höst och mera är på kommande.
Vi har verkligen blivit bönhörda vad gäller bönodlandet i år.
Uffe ser inte alls lidande ut, han ler bara stort.
Bönor av alla varianter gillas i det här hushållet att ätas som de är eller också att
användas som komplement till mycket annat i matväg.


Fas 1, nyskördade

Bondbönorna är skördade för året.
Många blev de, korgen ovan är fylld av den allra sista skörden men redan innan, hade jag skördat minst 40 liter till av dem. Emellanåt plockade jag baljor direkt från landet när det blev dags för att laga middag.


Tittut! Fas 2, bönorna spritas..Det blir mycket biomassa över som jag gräver ner i trädgårdslandet igen som gröngödsling.

    Första gången jag kom i kontakt med bondbönan var tack vare en gammal bok om jordbruk från
    sekelskiftet 18-1900-talet. Jag kallade den min jordbruksbibel.
    Där läste jag första gången om bondbönorna och det tog inte länge
    förrän jag hade beställt en påse sådana frön för att själv testa den metod man skrev om i boken.

    När potatis skulle sättas så gjorde jag som det stod att man gjorde förr när man ville tillföra
    kväve och fosfor till jorden.
    En potatis, en strömming, en bondböna, en potatis, en strömming, en bondböna och så där
    höll jag på tills allting var sått och satt.

    Både potatis och bondbönor skördades så småningom.
    Strömmingen blev oskördad 😉 men den hade gjort sitt för att tillföra jorden fosfor.
    De var kloka förr och använde det som naturen bjöd på
    Bondbönorna står förstås för kvävet och potatisen mår bra och blir fin.


Fas 3 , förvällda bönor med skal
Fas 4. Bönor färdigt skalade för att ätas upp

 Nu för tiden gör jag inte så längre. 
 Jag sår bondbönorna i  breda rader i närheten av potatisen.
 Strömmingen får simma  i havet (förutom den vi äter upp). 

 Bondbönan kallas också välsk-, åker- eller hästböna och är egentligen den allra första bönan
som användes här i norr hos oss fastän den faktiskt hör till ärtsläktet.  
Så bönan är en ärt med andra ord.
 
Det finns olika teser om den goda bönan, beroende på var man läser, så det där kloka, 
eventuellt sanna lämnar jag därhän. Antingen kommer den från Afrika eller från Mellanöstern,
Kaspiska havet eller så kommer den från ett helt annat ställe. Förmodligen är den så populär 
att den finns överallt sedan långa tider tillbaka
Jag/ vi äter den med stor glädje och aptit i alla fall.
Nu har vi många bondbönspaket i fruset skick som ska avnjutas längre fram under höst, 
vinter och vår.


   Men det räcker förstås inte bara med bondbönor här som ni förstår.
   I år har jag odlat störbönor för att få ta hand om bönorna själv.
   Jag har ju en viss konkurrens i trädgårdslandet.
   Filip Fasan och hans hönor är också bön-gourmeter.
   Kampen har varit stor under ett par år om vem som skall hinna först.
   Ett år hann jag inte alls med, fasanerna åt upp varevigaste böna
   I fjol vaktade jag bönlandet som en hök och fick ihop några kok åt oss

Bönor på höjden

   I år har jag varit förarglig och odlat på höjden. Nu har jag t.om dåligt samvete
   Jag kunde ju ha sått en rad låga bönor åt fasanerna också !
   Nästa år så....


   Det lustiga är att de lila bönorna blir gröna när de har förvällts....
   lite synd tycker jag som tycker om färger men så är det nu en gång för alla.

Samma bönor men förvällda

   Naturligtvis så blev de en bön o svampgratäng till middag igår !

   Leve bönan!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska