Vi var fem dagar i Lissabon, i stadsdelen Alfama i slutet av mars i år.
Nu när jag har fått tid till att titta igenom fotografierna från våra dagar där,
förstår jag inte hur vi hann med allting som vi hann med.
Och ändå tog vi det lugnt, ja, vi var riktigt slappa rent av men på gång i alla fall
Vi njöt och tog dagen som den kom.
Sen ställer jag mig frågan som jag många gånger har frågat mig själv i olika sammanhang
Hur tänkte jag när jag tog det där fotot och det där ...?
Varför? Vad var tanken?
Nej, det finns inget svar; det bara är så det är .
Hur i all världen ska jag sortera och lägga upp fotona för att någon annan också ska
få behållning av dem ? är nästa tanke.
Så småningom löser det sig.
Den här gången har jag hittat en gemensam nämnare, en röd tråd jag tänker följa.
Nämligen tvätt och tvättlinor.
Samtidigt tar jag er med på en liten vandring längs de smala gränderna i Alfama.
En oredigerad vandring, lite grann uppåt väggarna
Från en terrass lite grann från ovan har jag tagit en bild över vår närmaste omgivning
Det finns ett litet Här! ( nej ingen ledtråd, ni får söka Här-et själva) som visar vår lilla fönsterglugg
till vårt Airbnb-boende ( som jag ska ta er med till en annan gång).
En del av Alfama ligger framför mig där jag står
Och eftersom den röda tråden ska följas så börjar jag med Uffes strump- och kalsongtvätt
som jag har hängt på en smidesstång utanför fönstret och som troligen har funnits där länge länge.
Det jag inte såg från insidan var eldragningarna.
Förvånansvärt så är det inget ormbo som är vanligt längre söderut
man kommer i Europa, utan några enkla dragningar bara.
Kanske det var därför allt svartnade vid klockan fem-tiden då alla i huset skulle laga mat?
Jag hade mina betänkligheter när jag handtvättade de kläder vi behövde tvätta.
Inomhus torkade det långsamt och dåligt,
men på utsidan sken solen så jag beslöt mig för att binda fast kläderna i
järnstången. Jag var dock osäker på om det var riktigt rumsrent att göra det jag gjorde....
men jag hade inte behövt oroa mig alls
Över hustaken kunde man se tvättlinor med kläder på utanför många fönster, vilket man kan ta som
att jag passade in med vår lilla "lina" av järn. I Lissabon får man hänga tvätt så den syns
Tack och lov.
Visst är Alfama vackert! Jodå, det finns tvätt även på den här bilden. Den röda tråden hålls
Mitt i bilden står det tvätt med vita bokstäver 😉
Det finns många, många kakelbeklädda hus med mängder av balkonger i stadsdelen.
En dam tittar ut när jag tar bild, men hon ser inte på mig utan på sin tvätt. Tror jag.
I den äldsta delen av Alfama får man inte köra bil. De trånga gränderna är verkligen trånga.
Men servicebilar måste komma fram med varor till butiker, caféer och liknande
Taxibilar med specialtillstånd får också köra i de trånga gränderna.
När vi var på väg hem till vårt boende, small det till precis efter tvätten som vi just hade gått
under. Två bilar möttes, en skoter blandade sig i, men det blev inte några plåtskador alls.
Bara en massa upprörda känslor. Det hördes på långt håll.
När den större vita bilen försökte väja för den mindre bilen så gick det som det gick på
den knaggliga kullerstensgatan.
Den vippade till och fastnade mot taket ovanför ingången till en liten restaurang.
Det tog ett tag innan folk som rusade till från olika håll lyckades
lösgöra den vita bilen, samtidigt som den lilla bilen försökte backa undan.
Sen blev det propp och stopp men vi brydde oss inte om det hela utan vandrade sakta hem till oss.
Bra måste det ha gått för följande dag var alla fordon och några takpannor väck.
Och någon hade tagit in tvätten...
Till höger i bild börjar det arta sig vad gäller eldragningar.
Här fick jag mitt lystmäte vad gäller tvätthängning.
Både uppe och nere och på båda sidor om gränden fladdrade det till
Hela jag bara log och var glad.
Jag blir lite fladdrig själv av tvätt
Nej, det är inte jag som är på bilden; hon tittade inte ens upp på allt det fina fladdrandet.
Jag lade märke till plastblommorna som fanns både här och där och kom på att de nog är till för
att skrämma fåglarna så de inte sätter sig ner på tvättlinorna eller balkongräckena.
Men vem skulle bli rädd för den där snurriga saken?
En dam bodde i huset i alla fall. Det syntes på kläderna som var uthängda
Jag tyckte om att hon också hade tvättat en plastpåse. Hållbarhetsbra!
En skuggtvätt hänger det också på bilden
På det här huset fanns det rejäla anordningar för att hänga sin tvätt på.
Här behövs det inte några torktumlare. Husväggen och solen räcker gott och väl.
Det måste ha varit den dagen då någon stadsanställd hade glömt att släcka
gatubelysningen. Solen sken, lamporna sken och vi också
Längst ner vid rosa huset med tvätten går en gammal smal gränd till vänster
in under valvet som i sin tur förde till en annan gränd
som i sin tur förde till en annan gränd osv osv....
Det är väldigt lätt att gå vilse i dessa labyrintgränder.
Det vet vi, för det gjorde vi.
Vi hade gps och karta med oss,
men vad hjälpte det när satelliten inte hade koll på grändernas namn.
De var namnlösa nästan allihopa. I mobilen.
Så tji fick vi men so what, vi hade ju tid att söka oss fram dit vi hade
tänkt oss och hamnade likväl dit vi inte hade tänkt oss.
Roligt hade vi. Ibland mötte vi oss nästan själva runt hörnen
På gatan ovanför får man köra bil men sen är det stopp och belägg och apostlahästar som gäller.
Förutom de transportbilar som har tillstånd att köra mot stoppet förstås.
Bilförbudet är bra.
Jag vet inte hur det överhuvudtaget skulle fungera om det var fritt fram annars.
Månne det bor en herre där ?
Fråga mig inte vad det är som hänger på tork. Hjärtligt och prickigt är det.
Ännu högre upp hänger det ännu mera tvätt på tork
Här har det varit stortvätt på gång
Mera tvätt
och den absolut sista tvätten för den här gången.
Det blir flera Alfamabilder och också bilder från gränder
men tvätt det ska ni slippa efter det här inlägget.
Alfamatvätt i alla fall.
Få se vad jag hittar på för tema/röd linje nästa gång jag tar er med till den äldsta stadsdelen
i Lissabon?
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
