torsdag 1 december 2016

Man måste vara om sig och kring sig



       

        Jag hängde upp en enkel dörrdekoration till första advent.
        Ett par grankvistar, en bukett torkat gräs från i somras, ett band och två tovade äppel.
        Så får det bli i år
        Trodde jag 😕

      

    Redan i måndags märkte jag att någon hade varit framme. Äpplena var uppruggade


    Idag ser båda äpplena på dörren rejält tilltufsade ut
    

   Det är inte bara vi människor som vill göra det fint till jul.
   Igår såg vi hur småfåglarna flög i skytteltrafik till bl.a. den här holken.
   In och ut, gång på gång ungefär som om de hade fått vår i kroppen.
   De var många om det, inte bara ett par.

   Vi trodde att de hade blivit tossiga,
   men naturligtvis hängs det ut rött och vackert isoleringsmaterial på vår dörr,
   så måste det ju tas om hand.
   Alla vill ju ha varmt när det är vinter

   Krångligare än så behöver det inte vara  och jag hänger ut nya äpplen
   när de två på dörren har blivit färdigt skalade.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
   
 
  

tisdag 29 november 2016

Arom


Toves rubrik den här veckan passar utmärkt bra in nu då julen är i antågande.
Då produceras det kanske mera väldoftande aromer än annars under hela året.

Men tänk om jag för en gångs skull skulle hålla mig lite kort?
Jag kunde förstås skriva om pepparkakor, om bröd, mat och mycket mera,
men den här gången blir det som i Hasses o Tages show, "På jobbet", där Hasse sade :
" jag säger bara Roger Moore, (vilket tydligen  förklarar precis allt ) .
Så jag gör likadant, jag säger bara Kaffe.

När vi köper kaffebönor så handlar det om rätt många kilo per gång
Försök att föreställa er den ljuvliga aromatiska doften som sprider sig längs vägen från Helsingfors
och Roberts Coffee ända fram till vår trappa. Chauffören som kör transportbilen brukar
se både förundrad och salig ut när han kommer med bönorna hem till oss.
Hela bilen doftar gott av kaffet.

Innan dess har kaffebönorna redan tagit ett varv via tullen och fastän vi själva inte behöver sköta byråkratin och därmed inte är närvarande i den bemärkelsen, så kan jag ändå för min inre syn se hur tulltjänstemännen
svävar runt i den ljuvliga kaffearomen, tar några danssteg och hopp, slår ihop klackarna,  kanske ovetandes om vad det är som gör dem "höga"och ovanligt glada och tjänstvilliga.

De får kanske för sig att de ska vara snälla med hela världen en dag som denna, aromatiskt påverkade som de är. Kundernas ögon tindrar som stjärnor på natthimlen när de går därifrån med sina avhämtade och förtullade paket och med ett lyckligt leende på läpparna.







Sen är det vår tur att himla med ögonen, vår tur att säga åhåhåhåh......
innan vi tar oss en kopp nymalet kaffe och bara njuter av den goda aromen och den goda smaken.


De bönor som vi inte använder i rappet fryser vi ner för att ta upp när så behövs, i lagom dos och så börjar hela den ljuvliga aromatiska processen igen av hänförelse och tindrande ögon
Vad mera kan jag säga? Nej, just det!

Jag säger bara kaffe!





De andra som också skriver om Arom under denna vecka är:

Anki, Anna, Birgitta, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt, Tove,  Ulla

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


lördag 26 november 2016

Här va dä gran! Här va dä gran..


Wilhelm, 6 år och jag har haft två härliga heldagar tillsammans medan dottern
har haft annat viktigt för sig.


     För ett antal år sedan såg jag krattan på en soptipp.
     Det gick inte att fara därifrån utan den,
     den talade till mig på det där sättet som bara en kratta kan göra.
     Vad jag skulle göra med den var en gåta, men nu är gåtan löst.

     Med lite knappar och lite annat krimskrams så blev den en gran. 
     Wilhelm har designat och fixat, jag har endast fått vara behjälplig när metalltrådarna
     var svåra att fästa ordentligt på baksidan, men inte mera än så.

     Den skapande konstnären måste ta sig en stunds ryggläge på soffan emellanåt
     för projektet var jobbigare än man kan tro,
     men till slut kunde vi hänga upp granen på ytterdörren.
     Wilhelm tyckte själv att det var den vildaste gran han har sett,
     men tyckte också att den var "ryyschligt" snygg.
     Vilket förstås hans mormor också tycker.
     Den snyggaste av alla snygga. Någonsin

   


                  När konstnären en gång var i gång så klippte han till en annan typ av gran.
                  På frihand förstås. Jag lade mig inte i skapandet men kunde inte vara tyst när
                  guldknappen blev föremål för uppklistring. " Den kan du ju inte använda, du
                  måste ju ha en flat knapp!" . - Den är ju flat, sá Wilhelm och lade den upp och ner.
                  Så där kom mina fördomar på skam.
                  Ett fritt sinne är vad man ska ha, då ordnar sig allt.


   Det blev flera granar, förstås ,men också en palm och ett par tomteträd.
   Jag antar att tomteträden är ihåliga för man ser bara tofsarna på deras luvor


   Det fanns några knappar kvar till små granar att hänga i julgranen när det väl är dags för att ta in
   den riktiga granen.




   Naturligtvis så hör det till att baka pepparkakor när vi är tillsammans den här tiden inför advent.
   Konstigt nog så blev det inte en enda gran-pepparkaka. Måttet var kanske rågat?
 
   Wilhelm är mitt i den där speciella processen som jag tror alla känner igen i sig själv
   Att tro på tomten eller att inte tro på tomten.
   För säkerhets skull fick jag i uppdrag att ta med mig små
   presenter, (han vet ju att jag har en låda med bra att ha-presenter)
   många tomma askar och papper att slå in paket i, den andra dagen.
   Han skulle hjälpa till....
   "Sen kan tomten få dela ut alla mina klappar åt dem jag tycker att ska få klappar"
   För säkerhets skull lade han en present åt sig själv också i en låda.
   Uffe och jag blir utan, för vi visste ju vad det var i paketen 😉 Logiskt!

   Vi packade, donade, klistrade och lade band på och skrev kort. (jag glömde ta bild, tyvärr)
   Hela spiselkransen var full av paket -"så att tomten skulle se dem när han kommer, om han gör det."

   De försvann, kan ni tänka! Vips, så där bara så var de borta!
   Wilhelm spände ögonen i mig och frågade om jag hade tagit bort dem.
   Jag hörde nog inte, tror jag,  för jag pratade om någonting helt annat .
   Tomten hade förstås varit där när vi inte hade haft ögonen med oss.
   Så är det ju.
   Men jag såg att det fanns en undrande rynka i pannan på Wilhelm

   Så oerhört mycket inspiration jag har fått av de här två dagarna.
   Det här lever jag länge på!
   Vi hann inte ens spela datorspel.
   Tänk vad lite knappar och en kratta kan göra!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

  ps. rubriken anknyter förstås till visan om Knalle Juls gran  av Taube.

onsdag 23 november 2016

Grått

Några namngivna nyanser av grått


Livsrummets sista veckorubrik för november är Grått.

Det går en bro mellan svart o vitt som är grå i olika nyanser.

         En grå januarimorgon i år, tittade ett par Teneriffaduvor på oss, där vi stod och väntade på bussen
        
Grått är alltså en blandning av svart och vitt. Vitt, som är alla färgers moder, fullkomlighetens färg,
innehåller allt. Vitt är "ljuset". Vi brukar säga att det ser ljust ut, när vi anar en massa möjligheter.
Det vita förmedlar renhet, oskuld, är lite ouppnåeligt på något sätt och står för öppenhet.

En vacker falk vilar ut på en grå ställning

    Svart är den andra komponenten i det gråa.
    Svart påverkar oss med sin speciella kvalitet. Svart är en kraft, svart förtätar och gör hårt
    Svart är hemligt och gåtfullt. Vi säger att allt känns svart, när det är som tyngst

"I mörkret är alla katter grå". Men inte den på bilden, katten är grå ändå.😕

   Så blandas det vita och det svarta och grått uppstår i någon nyans.
    Grått är neutralt, på något sätt opartiskt. Det gråa står mitt emellan det vita och det svarta,
    utan att ta ställning och är liksom diplomaten i sammanhanget.
    Så upplever jag det i alla fall.

En gammal trappa från medeltiden i Gamla stan på Rhodos


  För egen del tycker jag kanske allra mest om det grafitgråa, den nyansen har en förmåga att
   lyfta fram andra färger i tillvaron men också att lyfta fram sig själv, beroende på bakgrund

Vid gränsen till Turkiet


   Förmodligen finns det en avsikt med varför kustbevakningens fartyg är grå, de syns kanske inte lika bra,
    kan överraska bättre?

En grå eminens i ödlornas värld ? Vem vet?


  Grå eminenser hör man talas om ibland, också om gråbröder....

  För några dagar sedan läste jag en rad i ett brev som lät så här: 
" Jag är nog nu både holmsjuk o lappsjuk o gråledan sväller i själen".
   Gråledan låter verkligen som en leda av värsta slag
 
Vy över Atlanten på stranden i Funchal

Santa Maria på väg,  idag är det lättare att vara en Columbus än på den tiden det begav sig.
Grått är vackert!


    De andra som också deltar i temat är :

     Anki, Anna, Birgitta, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt, Tove,  Ulla

    Tack Livsrummet för novembermånads rubriker! De har varit roliga och utmanande.
    Vem som tar hand om december känner jag inte till ännu

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

måndag 21 november 2016

Bombom...



När orden inte räcker till, när man inte kan ett språk tillräckligt bra för att
förklara och berätta som man vill göra det så får man ta till ett språk som alla förstår
Där jag satt tillsammans med kusken bakom hästen Nicola,
som drog oss längs strandpromenad och kajer i stadsdelen Yialos på ön Symi, då vi var dit i september
fattade jag genast galoppen när han, den unga kusken, ville berätta för oss om kriget
Vi hade just frågat honom om en sak, vad denna sak var för någonting och han försökte säga
att det var ett minnesmärke från det senaste världskriget som restes år 1949

Men ordet krig (war) kunde han inte så han sade helt sonika bombom och under
ruttens gång förbi affärer, cafeér, restauranger och mycket annat
så blev det många bombom  i samtalet vi förde.


    Det är egentligen den här typen av turistande jag tycker allra mest om, att få ett bra samtal med
    någon som bor på ort och ställe där man är. Det känns äkta i jämförelse med de s.k. turistfällorna som
    inte kan undvikas alla gånger, även om vi försöker gå i krok för dem.
    På sätt och vis så var ju den här lilla hästdragna rutten också en sådan men vi fick en bra spontankontakt,
    Nicolas kusk och jag. Ibland känner man att man känner varandra fastän man inte alls gör det.
    En ekvation som går ihop, jodå! 😀


    Det var det där lilla tåget vi tänkte oss att ta men så hittade jag Nicola och hans kusk
    och tåget fick tuffa på utan oss.
    Min svägerska har svårt att gå på grund av en liten skada i höften, så för att få se litet mera av stället
    tog vi chansen och åkte med hästekipaget istället
    På de knappt tre timmar vi hade till vårt förfogande så hinner man
    inte med att utforska särskilt mycket men litet grann från ovan och med en hästkraft framför
    så räknade vi med att få uppleva lite till i alla fall. Vi hade ätit en lätt lunch tidigare, strosat lite av och an,
    men det fanns fortfarande någon timme kvar av vår tid att göra någonting av.
    Dessutom tvekade jag inte alls i valet mellan häst och tåg och de andra tre
    sade inte emot, de hoppade på och satte sig bakom oss två, som satt på kusksätet.
    Så ville kusken ha det.

Mattvättarstället

    Kusken var född i Albanien och kom till Grekland/ Symi som 13-åring och nu var han 35 år gammal.
    Han kom igång  med sitt berättande, om än på knagglig engelska, men ändå. Vi förstod varandra.
    Jag ställde bara en enkel fråga om han var därifrån , han frågade var vi var ifrån. Sen flöt pratet på
    som om vi hade känt varandra hela livet.
    Hela rutten pratade han om sitt liv, om föräldrarnas liv och om bombom med jämna mellanrum.


   Ja, han berättade nog vad kyrkorna hette, men, men....byggnaderna blev liksom,
   lite grann, som ett förbi-kommande bara,  hans personliga samtal var och
   gav så mycket mera om hur samhället fungerar just där.
   Han hade en liten son; han jobbade hela tiden, alla dagar i veckan hela året runt
   men var förstås ledig under de stora högtiderna.
   Hans far var i restaurangbranschen, hans mor gjorde precis allt hon kunde göra
   där det fanns arbete tillgängligt. De överlevde på bästa sätt. Arbetslösheten är stor i Grekland
   Någon mor till sonen nämnde han inte alls och jag frågade inte.


   Fem månader i året är det högsäsong på Symi, då kommer många turister hit, sade han. Resten av året
   bor ca 400 personer där bakom ett antal av husfasaderna. Just det, mycket av det vackra är kulisser,
   för att det ska se snyggt ut när turisterna kommer med båten. Bakom kulisserna gömde sig en annan bild,
   kanske inte bakom alla vackra fasader, men bakom många förstod jag.
   Allt är som sagt inte guld som glimmar
 

    Det fanns inget sjukhus där, bara en läkare med mottagning
    ( mitt sällskap påstod senare att de hade sett en ambulans?
    förmodligen hade läkaren en lite större mottagning)
    så när någonting riktigt allvarligt inträffade var det helikoptern som gällde
    för transport till ett sjukhus någon annanstans.
    Varje höst, när säsongen var slut på Symi, reste han till Alexandroupolis där han levde resten av året.
    Han berättade vad han jobbade med där, men jag kommer inte ihåg längre vad det var.
    Minnet är bra men det är kort, bara att konstatera fakta.
    Han tyckte att grekerna är lata, de vill helst bara ha pengar men de vill inte jobba! Jaha, ja!
 



   En fiskebåt hade ledigt för dan. Förmodligen lade den ut till kvällen och fiskade hummer, krabbor,
   bläckfisk och säkert en del fisksorter till.
   Vi märkte att många jobbade natt där det fiskades, kanske en orsak till att de var lata på dagarna ?
   Jag måste ju ta grekerna lite grann i försvar.  Sanningen är alltid relativ.
  

                       Se där! Det ligger lite bombom-grejer där!
                       Vi kom till vägs ände, till utgångsplatsen.
                       Nicola ryggade till lite grann, frustade och stannade mitt i trafiken.
                       En man satt där han inte skulle sitta och kusken ropade :
                       Go away! It´s a horse-parking! Den glassätande turisten såg förskräckt ut ,
                       steg upp och gick sin väg. Nicola var nöjd och ställde sig på sin plats.
                       Ordning och reda ska det vara.

                       Vi steg av, tackade för oss.  Kuskens ögon hade tappat  något av den glöd
                       de hade haft när vi pratade under rutten. Nu återstod att vänta på nästa
                       turist som ville åka med honom. Om någon ville.
                       Vi började sakta gå mot båten som
                       skulle föra oss tillbaka till Rhodos igen.
                       Jag stannade upp och gick
                       tillbaka till kusken och tackade honom en extra gång
                       Han blev glad, riktigt glad och ögonen fick lite av glansen tillbaka igen.
                       Mina ögon med, tror jag, för killen hade gjort min dag!

                       Så snart båten hade lagt ut, såg vi hur alla turistföretagare började plocka undan
                       för dagen. Vi hörde dörrar stängas.. Hoppas att de hade fått sälja bra!
                       Jag hade en ny solhatt på huvudet i alla fall!
                      
                        ps. jag föreslår den som är mera intresserad av Symi att googla på namnet.
                        Det finns många länkar

                       Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
                      

söndag 20 november 2016

I trådarna


    Sent omsider går jag igenom bilderna jag tog när vi var på Rhodos i september
    och jag måste erkänna att jag har överraskat mig själv när jag ser på dem ....
    Vem kunde väl tro, att jag bär på en dold talang vad gäller infrastruktur av det här slaget? 😉


    Förvisso är ledningsnät av olika slag förhärskande i alla våra länder men sättet att
    dra el och liknande varierar dock, trots gemensamt påbud från EU om hur det ska vara
    eller i alla fall hur det inte får vara.
    Men varför krångla till det? Så kan man också tänka sig att det har tänkts eller så har man
    inte tänkt alls utan bara gjort det man ska göra. Svårare än så behöver det ju inte vara


      För min inre syn såg jag gnistor slår ner i sopkärlen nedanför och en
      enda stor majbrasa av sällan skådat slag uppstå mitt i stan.
      Det kan ju bli kortslutning !
      Vilda fantasier förmodligen, troligen är allt mycket säkrare än vad jag förstår


                                          Mycket fascinerande och intressant


    Här fick jag ett flygplan på bild också
    I  och för sig så har jag många bilder av flygplan. Varje dag avslutades ute på balkongen där vi bodde,
    med att vi alla fyra i sällskapet satt och räknade hem alla flygplan till natten.
    De gick nämligen rakt över oss allihopa på vägen ner, det kändes nästan som att man kunde kittla
    dem på magen allihopa när de flög över hotellet på låg höjd.
 
  
    Konstigt nog så vänjer man sig vid det mesta. T.om. lågt flygande plan.
    På nätterna sov de också, men så snart morgonen randades var trafiken åter i gång.
    Vi trodde nästan att vi skulle få abstinensbesvär när vi åter var hemma, men det har
    faktiskt gått riktigt bra😊 Jag har inte ens tänkt på flygplanen förrän de nu dök upp i bildarkivet.


   Solceller fick jag också med


   Minsta motståndets lag tycks ha gällt när belysningen utanför en restaurang hängdes upp.
   Man kan säkert kalla det för pittoreskt.



    Uppe i knuten finns motivet, det tänkta. Lite annat kom också med i bild


    En liten takrunda hann jag också med


    Det här är vackert...glasbrickorna gnistrade fint i solskenet

En spik kan vara bra till mycket, t.ex att hålla ett handtag på plats (ps. det är en skruv och ingen spik, en vaken snickardotter såg vad jag inte såg från första början :). Förlåt! )

      Jag sätter punkt här, nu får det räcka med bilder av elnät och liknade dragningar
      Förmodligen blir det flera "städar"-inlägg av det här slaget. Ni kan bara inte ana hur
      många fartyg och flytetyg jag hittade i bildarkivet från de två veckorna i Grekland.
      Jag har i trådarna men so what ? Det kan jag bjuda på!

      Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
     
      

fredag 18 november 2016

Sits


En åsna kom makligt travande under en dag då det regnade ordentligt. Sadeln var tom

    Sits. Jag "smakar" och funderar på ordet. Jag har gjort det sedan Livsrummet gav oss rubriken

    Just nu befinner jag mig i en sits med huvudbry om ordet sits och hur jag
    tänker använda det.
    Jag bestämmer mig för att göra det bekvämt för mig igen.
    Sån är jag tydligen. Bekväm av mig.
    Det finns en lag som heter minsta motståndets lag och jag försöker vara laglydig så varför inte?😉
 
    Jag har skrattat åt mig själv och alla de bilder jag tog när vi var på Rhodos för två månader sedan.
    Mitt fotograferande har varken haft huvud eller fötter, jag har tagit en bild här, en där, lite grann
    oinspirerat och mycket på måfå men när jag dök in bland bilderna i arkivet hittade jag riktigt
    många sitsar.


                                        Snäckorna befinner sig i en särskild sits
                                        Under den varma tiden
                                        på dygnet är det skönt att söka skugga bakom en grindstolpe
                                        Samtidigt fungerar den sisten som skydd
                                        Fast, vad vet jag om snäckors liv.
                                        De kanske har sammanträde, håller släktträff (sant förstås)


    En dag när vi gick förbi ett litet turisttåg som gjorde en ca 1 timmes runda , slängde vi oss på
    i nästsista sekunden. I sista sekund hoppade svåger och svägerska på samma lilla tåg när de såg oss
    Så vi tuffade iväg på tåget med flera vagnar och många sitsar. Men vad står det där på affischen?


    Tacka för det, vad gäller luftkonditionering! 😃
    Sitter man i en öppen buss så har man en luftig sits


    Det här är också en sits. En korgstol att sätta sig i för att dra andan när sten på sten muras
    Men allt har stannat av för längesen, det finns många sådana byggen på Rhodos.
    När finanskrisen blev ett faktum lade man bara ner allt man hade för händer och gick hem
    En stark känsla av Törnrosa infann sig. Bara finansministern kommer med pengar på sin vita häst,
    så tas mursleven till  heders igen. Men först måste den rätta kyssen till
  

    Här var det lite mera aktivitet på gång bland sitsarna.
    Någon hade dragit ut vattenslangen och kastat ut en matta...


    Man kan sätta sig ner och beundra sin trädgårdstäppa, titta på när allting växer, vattna lite och bara vara


    Varför inte sätta sig ner och beundra havet, njuta av solskenet



   Den här bilden har jag visat er förut men den passar så bra in i temat så jag gör en repris
   Men det är en besvärligt sits för det finns ingen sits att sitta på

   De andra som skriver tema i Veckans rubrik hittas här:
  Anki, Anna, Birgitta, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt, Tove,  Ulla


   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska