onsdag 1 mars 2017

Så här äter vi!

Matfreaket står för rubrikerna i veckotemat under mars.
Och vad ska inte den första rubriken handla om, om inte om mat.
Så måste det ju bli när man heter Matfreaket😉

Mat - allätare, vegetarian, vegan? är den första rubriken.

Våra ekorrar är veganer. De äter barrträdsfrön och blommor, ollon, nötter, tallbark, svampar, bär, och bladlöss.......De äter inte fågelägg och fågelungar som många tror. Det är en myt, glädjande nog ..........

Här hos oss har vi lite olika dieter, beroende på om vi är på utsidan av huset eller på insidan.
Vi på insidan är utan tvekan allätare.
Vi äter kött, fisk, fågel, inälvsmat, mjölkprodukter,
sädesprodukter, svamp, ägg, grönsaker, frukt, nötter, ja i stort sett precis allt.

Vi är noga med råvarorna och färskheten.
Det mesta vi äter är ekologiskt, men vi äter också
här/-närodlade matprodukter när det inte finns ekologiskt att tillgå.

Var ska sleven vara  om inte mitt i grytan? Vi har ett par sparvhökar som patrullerar här varje dag........... Småfåglarna lever farligt men också mössen. Till god hjälp för människorna i huset som inte vill ha mössen på insidan överhuvudtaget. Sparvhöken är köttätare och vill ha levande föda...........................................

Vi äter nästan aldrig halv- eller helfabrikat.
Bara någon enstaka gång köper vi  färdigmat (potatissallad, rödbetssallad som
tilltugg till färdigt grillad kyckling, korv eller rökt fisk) när tiden har krävt en snabb insats
och det måste gå undan och tid för matlagning inte finns.
En burk sill finns alltid i reserv. Kokt potatis till bara...

Rådjuren som vi matar och som är rätt hemtama här hos oss är också veganer.

Jag lagar helst mat från grunden och gärna då i större satser
så vi har mat flera dagar, bara att värma upp
Dels är det bekvämt att ha tillhanda,  men också ekonomiskt

Vissa dagar är vi veganer, som t.ex. idag då vi  åt rotsakssoppa.
I morgon blir vi köttätare, då står får(lamm) i kål på menyn.
Följande dag äter vi soppa igen, så lamm i kål  och så håller vi på
tills kastrullerna är tomma.
Till lunch äter vi nästan alltid en stor rejäl fruktsallad. 

Förmodligen blir det pumpasoppa och kycklinggryta som blir  nästa veckas
varvnings-mat  (ett nytt ord?)
Den här årstiden tömmer jag frysarna.
Egentligen är det riktigt spännande att se
vad man finner i de djupa och frusna "källarvalven".
Man glömmer ju och då blir det lite grann julafton varje gång
man ska ta fram mat.
"Men oj, vi har ju det här också!"
.
Sotis, vildkatten som stryker omkring i byn, kommer ofta  hit och äter rådjursbröd, men helst vill han ta sig en fågel. Han hjälper oss att hålla mössen borta. Sotis är nästan allätare. Grönsaker vill han däremot inte ha

När sommaren är här har det mesta ätits upp och så börjar det igen. Samlandet :)
Här får inte frysvaror bli äldre än högst ett år.  Bara svampen är ett undantag.
Den klarar sig längre. (vi har frystemperaturen på minus 35 grader ungefär)


Svamp-och risfylld zucchini med osttäcke

Vi är båda två matsamlare av stora mått. Vi tar tillvara naturens gåvor året om...
På hösten samlar vi bär och svamp och senaste höst fanns det rikligt med Karl-Johansvamp.
Gissa vem som sitter här och himlar med ögonen när det är svampmiddag på gång?

Sparris! En bit av himlen!

 Vi odlar mycket grönsaker och givetvis så blir det väldigt mycket av den varan under hela odlingssäsongen.
 Grönsaker och rotfrukter är basen i vår mathållning.


Fisk äter vi helst färsk
Vi tycker om fisk i alla dess former. Bilden visar Uffe ute på isvidderna ifjol då vi var ute och pilkade abborre.
Då kunde Uffe fortfarande använda båda sina armar. I år känns det nästan bra att isläget är dåligt...
Livet tar och livet ger
Förhoppningsvis så kommer det åter tider då vi kan vara ute på våra fisketurer året om.


De övriga som deltar i veckans rubrik har jag listat i kolumnen till höger i bloggen.
Titta gärna in hos dem och se hur de äter och vad de skriver om.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

måndag 27 februari 2017

Pillrigt


   Här sitter jag och funderar på hur i all världen alla piller vet vart de ska ta vägen.

   Uffe har många olika mediciner som han ska ta varje dag och jag hjälper honom att fylla på dosetten
   Med en arm/hand är det lite svårt för honom att göra det själv
   Bara att få ut varje litet piller som finns på varje medicinark, att trycka ut dem ur sina små celler,
   är en bedrift t.o.m. för någon med två händer. Vi lever i en förpackningsvärld, verkligen.

   Men hur kan varje litet piller veta vad det ska göra? Finns det en koordinator liknande en trafikpolis
   i en korsning på insidan, någonstans vid magmunnen eller så?
   Du ska ta till vänster om bukspottskörteln, du till höger, du ska gå rakt fram och ta gärna en genväg
   raka vägen uppåt mot hjärnan....undrar hur de kan  veta,  de små nödvändigheterna.
   För min del ser jag bara ett enda stort trafikkaos som till slut blir en enda stor heffaklump.
   Ack ja!
   Säg det den som vet!😐


   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

torsdag 23 februari 2017

Retro

Ankis sista temarubrik för februari är retro

Ingen konst alls tänkte jag och tittade mig omkring
här hemma för att se vilka foto-objekt som fanns tillhanda.
Men ack så jag bedrog mig.
Här har vi inte alls retrosaker!
En hel del vintage finns däremot, men det är ju inte alls detsamma som retro.

Retro betyder tillbakablick och avser nyproduktion i en stil
som inspirerats av en tidigare tidsperiod.
Och det har inte vi!
Jag fick till och med Uffe med i jakten på någonting nyskapat
som ser ut som om det var från förr.
Vi gick bet båda två.


En liten låg skål tror jag skulle få godkänt som retro och som är nytillverkad efter en tidigare modell.
Men det är det enda vi har hittat hittills i gömmorna.

Däremot insåg vi att vi lever i en vintagevärld, för det mesta vi äger och har
är av den åldern att det med fog kan räknas till vintage.
Vintage är tillverkat under en tidigare specifik tidsperiod.

Vi är ju rätt så vintage själva också, vid det här laget
Retro är vi definitivt inte även om Uffe har fått lite botox insprutat i sin höger arm.



Undrar hur man ser på den saken egentligen när man tänker retro?
När man skapar ett yngre och "vackrare"  utseende på konstgjord väg,
med tanke på att bli som man var en gång eller ditåt i alla fall.
Blir man retro då?


Och hur är det med nya jeans som säljs färdiga med hål överallt?
Helt nya. De ska ju föreställa jeans som har slitits i ur och i skur.
Är de retro? Eller ett smågalet mode?

Det finns helt klart en begreppsförvirring vad gäller retro och vintage.
Men huvudsaken är att man tycker om det man har, oberoende om det är retro, vintage
eller helt nytt.

Tack Anki för alla dina temarubriker under februari!
På något sätt fick jag till dem, trots en tids frånvaro.
De andra som också skriver tema varje vecka finns uppräknade i kolumnen till höger i bloggen.
Ryktet säger att det är matfreaket/jordgubbar och bubbel som tar hand om mars månads veckorubriker.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

onsdag 22 februari 2017

Frukt och grönsaker

Jag kan inte tänka mig att leva utan varken frukt och grönsaker.
Hos oss är det basen i matlagningen.
Vi utgår i stort sett alltid från
vad vi har i den vägen innan och om vi lägger till (lamm)kött, kyckling eller fisk.
Många gånger äter vi vegetariskt.


På fredag sitter alltid kvinnor från landsbygden utanför Mercadon i Funchal och säljer blommor. Vackert uppklädda i sina folkdräkter. Blommorna har en strykande åtgång...........................................................


I Funchal på Madeira besöker vi nästan alltid Bondens marknad varje fredag.
Mercadon har öppet alla dagar förutom söndagar och det finns hur mycket som helst av
varierande slag att välja på alla dagar,  men fredagar har blivit vår upphandlingsdag just på grund
av att då kommer bönderna ner till stan för att sälja sina produkter.
Vi går ut och äter på restaurang någon gång nu och då, men oftast lagar vi maten själva "hemma" hos oss
och då vill vi äta lokalt producerade varor. 

Böndernas marknad

 
Mercado dos Lavradores är på sätt och vis en galleria, där många försäljare står i sina butiker. Inte enbart grönsaker och frukt hittar man här. Fisk, kött, korv, ost, kryddor, bröd och mycket annat, bl.a hantverk, finns att köpa, men just på fredagar kan man vara säker på att man får köpa maderianska produkter direkt från bönderna själva.
Ofta också till ett billigare pris än vad de andra försäljarna som står där i veckorna tar.

I vanliga fall finns inte några försäljare mitt på "torget" utan i periferin runtomkring bakom pelarna, men under fredagar fylls golvet med försäljningsstånd som är proppfulla av de läckraste frukter och grönsaker .

Givetvis så är det en attraktion för turister att komma dit på fredagar. Utbudet är enormt och mycket vackert för ögat. I första hand. Sedan för munnen också när man väl har bestämt sig för vad man ska ha.

Men man ser väldigt många från Madeira som kommer dit och handlar.

Dignande bord

Goda fastän de inte är röda. Jättegoda faktiskt....
Sötpotatis, pumpa och rädisor
En härlig blandning, gurka, pimpinela, paprika, blomkål, ärter, morötter och persilja

Vi köpte inte, men en god vän på ön berättade att de är goda!

Vitlök

Ekologiska odlare finns det också på Madeira

 
  Under åren som vi har varit på Madeira har den ekologiska odlingen gått framåt. På Mercadon finns
  ekologiska produkter men de är ofta från Spanien eller fastlandet (Portugal) så vi besöker istället
  de lokala ekologiska odlarna som varje onsdag går att finna en liten bit från Ritz.   Glädjande nog blir
  de flera hela tiden och allt flera hittar dit och handlar. Mycket turister....

  Man hittar sina ställen att handla på när man blir bekant med ett ställe som man har besökt många gånger
  I vår lilla Mercandinho vid hotellet hittar vi det enda brödet som vi tycker om. Ett lokalt bageri (Bruno)
  som bakar syrat bröd, helt i vår smak.
 
  Det finns förstås hur mycket som helst att skriva om det här, men som vanligt
  måste jag besinna mig, annars blir inlägget alltför långt.
  Mera en annan gång istället

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 19 februari 2017

Är det en liljebagge?

Det var min första tanke när jag såg någonting märkligt på väggen på vårt balkongräcke
när vi var på Madeira.

Ingen liljebagge, precis


Liljebaggen såg ut så här på nära håll 😀


En liten del av en torkad hibiskusblomma
hade tydligen fallit ner på golvet kvällen innan
när vi satt där ute och njöt av tillvaron medan vi
tuggade på dadlar, valnötter och kanderad
hibiskusblomma.

Att jag hade låtit mig luras att köpa de torkade hibiskuskronbladen var myrorna förstås omedvetna om,
men de skulle säkert ha varit hur nöjda som helst
över att  försäljaren på Mercadon
övertygade mig om att inget socker var tillsatt,
att allt var naturligt sött, då jag,
nyfiken som jag är,  frågade honom om just detta.
Dit föll jag!






Haha....( han hade säkert roligt åt mig, den lättlurade kvinnan).
Han ljög som en borstbindare och jag gick på det.
Förutom att de var dyra var de också kanderade och supersöta.
Min mage protesterade starkt över sockerchocken, så jag beslöt mig för att helt enkelt
kasta bort allt det söta.
Uffe var helt med på noterna.
Det var bara "too much".

Men sen såg jag ju att det fanns andra som tyckte mycket om kanderad hibiskusblomma
Gänget bakom den rosa rappningen blev utsända för att ta vara på det upphittade
så snart vaktposten hade ropat på hjälp i högan sky.
( Nej, jag hörde det inte men myrorna gjorde det helt säkert )
Att vi hade myror i balkongväggen kände vi förstås inte till men det supersöta avslöjade en hel armé
som i rask takt på rad, marscherade ner till golvet för att ta vara på "guldet"


Det var då som jag  fick frispel av något slag.
Samtidigt som vi kunde bli av med den kanderade hibiskusen, skulle jag idka lite personlig forskning
om hur myror beter sig när de hittar godis.
Praktisk har jag alltid varit, så varför inte passa på när det fanns både godis och 
en nyupptäckt myrstack inne i väggen.


Tro nu inte att vi har "besvärliga" städerskor. Det finns inte rarare och mera tjänstvilligare sådana på hotellet där vi bor. De "knyter" rosetter av det mesta för att göra det trevligt för oss. Till och med disktrasan brukar bli en rosett när de har varit inne hos oss och städat...... .......När Olgakatt var med oss till Madeira för rätt många år sedan, så fixade de en fin rosett av hennes nattlinne varje dag. Men myror får inte rosetter...........


Att forskningen måste ske när städerskorna hade gjort sitt i lägenheten, var underförstått.
Jag kunde för min inre syn se hur de annars omedelbart skulle ta till Raidburken om de såg en
endaste liten myra på balkonggolvet.
Så är det bara.
De skjuter först och frågar sen.
Ni skulle bara veta! 
En forskning i lönndom måste alltså utföras

Jag började mata myrorna med kanderad hibiskusblom..
Jag gav dem stora bitar, mindre och riktigt små och i olika antal.
Jag tog tid på hur länge det tog för dem att klättra upp för balkongräcksväggen som är drygt en meter hög
Tio minuter och så var de uppe med en av de mindre bitarna.


Det jobbigaste  för dem var när de skulle ta in biten genom "dörren". Då kunde de stöta på patrull.
De vände och vred på biten innan de vippade den över kanten eller vad de nu gjorde.
Ibland bet de helt resolut bitar i från den som föll till golvet ( de tog upp dem senare)

Tålamod hade de små krypen. De gav inte upp i första taget, kanske aldrig.
Vilket samarbete de hade! Vid närmare beskådan kunde man se att de bytte om
med varandra nu och då, att det fanns några påhejare som förmodligen ropade att" ta i nu bövelen,
lite, lite till, sväng på biten" och allt vad som nu händer på en dylik arbetsplats.
 
Ibland hände det att en coach stod på biten och till synes domderade med dem som drog och släpade
på det söta och goda. Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan går....
Säkert svor någon åt arbetsledaren och tyckte att hen kunde komma ner från
höjderna och bli lite jordnära och ta i själv för kung och fosterland.
Det låg liksom i luften....


En enda gång tog det flera timmar för dem att få upp en stor bit, alltför stor. ( det ingick i forskningen)
Några av dem fick ta nattpasset, troligen gick de i skift.
De stannade mitt på väggen just när solen sjönk i Atlanten utanför.
Mjölksyra?
Jag blandade mig i och sade att de väl kunde äta upp biten istället, på stället.
Så skulle jag göra om jag var en myra.

Tydligen tog de mig på orden, för följande morgon var biten mycket mindre.
Sen fick de tydligen order från högre instans om att genast komma upp med biten,
för de vaknade liksom till i ett huj och fick bråttom, bråttom !
Kanske också skäll för att de hade ätit godis under natten?

Jag blev riktigt grym ett tag och lade ut ett tjugotal små bitar på golvet åt dem.
Mycket arbete på en och samma gång! Hur länge skulle det ta?
Men pytt heller, det tog inte lång tid innan  allting var bakom lås och bom.
Förrådet var säkert sprängfyllt vid det laget.

Sedan blev jag ännu grymmare (vem har sagt att forskning är human?)
Istället för hibiskus lade jag dit små bitar av chokladkex.

De tycker inte alls lika mycket om kex som de tycker om
kanderad hibiskusblomma. Det är "vetenskapligt" bevisat!
Jag vet, för jag har sett det med egna ögon.
Men myror är ju myror. Inte lämnar de sådant som de kan ha nytta av.

Det tog två dagar innan de med "synlig" ovilja hade tagit hand om chokladkexbitarna.
Slöare myror har jag aldrig sett. Det var verkligen trögt i uppförsbacken
De hade bara en liten bit kvar som ett gäng var på väg uppåt med när jag lade ut mera
hibiskusblad. Ha! Ingen rast och ingen ro!

Vips så kom en lång rad alerta myror i full karriär ner för väggen för att ta hand om dem.
De med chokladkexsmulan släppte den genast till golvet och sprang
till hibiskusen istället. Tala om att ha skillnad på ätbara ting!
Vi skrattade gott! Det var tydligt vad de tyckte bättre om.

En dag senare tog de hand om chokladkexbiten.


När vi lämnade lägenheten för att fara hem efter trettio dagar, drog de säkert några lättnadens suckar.
Jag undrar om de någonsin förr har haft så mycket att göra som när vi hade semester?
Inte en ledig stund.
Förmodligen ligger de i sockerkoma ännu i denna dag och har muskelvärk
av allt klättrande och bärande.
Hoppas de är pigga och nytra när vi kommer dit igen om ett par år.
Lagret de har varar kanske ända tills dess ?
Vid det laget har de säkert längtat sig sjuka efter oss och kanderad hibiskusblomma.



Så kan det bli ibland, mitt i allt så väcks en forskningsådra till liv,  på det mest oväntade sätt.

Ni märker säkert att jag har kombinerat Ankis veckorubriker för februari i inlägget.
De som deltar hittar ni i kolumnen här till höger i bloggen.
Om ni fortfarande är vakna, förstås?
Inlägget blev både långt och tålamodsprövande.


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

fredag 17 februari 2017

Det börjar bli dags

att titta in på bloggen igen efter en tid av några veckors vintervila 

"Inkastaren" på O`Regional i Funchal står med öppen famn och önskar folk välkomna till bords

Internetvila har jag haft. Det har varit skönt att vara avkopplad och bortkopplad en längre tid, 
så pass att det till och med är med viss svårighet jag tar mig över den mentala tröskeln
att börja om från början igen.
Men jag känner mig öppen för nya utmaningar igen vad gäller skrivandet och fotograferandet,
lika öppen som inkastaren här ovan ser ut att vara.

Som vanligt åt Uffe sina Lulas grehadas med tomatris (små bläckfiskar) och för min del blev det en grillad Dourada. En lokal fisk som man fiskar den här årstiden. Allt var mycket gott, som vanligt. Grönsakerna får man  alltid i en skål bredvid. Man får välja på filé och helfisk. Jag väljer alltid helfisk. I  min mun smakar det så mycket mera. Ett gott lokalt producerat Coralöl hör till. Man får erbjudandet att börja måltiden med en Bolo de caco,  ett lokalt bröd, tillverkat av bl.a. sötpotatis. Mycket gott med vitlökssmör och tonfiskröra.

Det har blivit tradition att vi börjar vår vistelse på Madeira, där vi har varit fyra veckor i år, (vi anlände den 9 januari och kom hem den 6 februari) , med att gå till restaurang O´regional för att äta. Det har bara blivit så med åren som vi har varit där. För min del var det den nionde gången jag var till Madeira, för Uffes del den tionde och det lär bli många gånger än om livet vill.
Vi vill i alla fall. Madeira är "vår" ö. Vi trivs där på så många sätt.

Den här falken hade namnet "Den lille mannen" (homenzinho) 
Precis som jaktfalken har tillit till sin egen husse och falkenerare har jag tillit till
att få igång "pennan" och tanken i bloggvärlden igen.

Den här gången har vi haft många tillfällen att få "prata" med jaktfalkar.

Vi var lite förundrade över att vi inte fick det sedvanliga duvbesöket på vår balkong som vi brukar få, men svaret fick vi redan på kvällen den första dagen.
Hotellet har anlitat falkenerare.

Det räcker med att jaktfalken skrämmer
duvor och havstrutar ( som tycks ha ökat
rejält i antal) för att  hålla  dem borta. De dödar ingen fågel, de bara skräms.

Med jämna mellanrum går en falkenerare över hotellområdet med sin vän på armen, släpper den fri nu och då och de oönskade fåglarna hålls borta.
Smart! 

Vi såg senare att de flesta hotellen gör likadant. Ett företag har uppstått som håller flera falkenerare med jobb.
Ingen fälla, inget gift eller liknande behöver
användas. Bara en falk som skrämmer iväg de oönskade.




En god belöning hör till efter flygturen i periferin
 

Snacks på balkongbordet. Dadlar fyllda med valnötter och torkad hibiskusblomma. En Dombeija, egenhändigt plockad på promenaden hem till lägenheten efter inhandlingsrundan på stan. ...............

Till den torkade hibiskusblomman återkommer jag.
Den har sin egen historia och föranledde en oväntad
men dock förnöjbar forskning för min del.

Kanske någon av er märker att jag har varit lite lekfull vad gäller orden i det här inlägget.
Jag har försökt få in januarirubrikerna, Att börja om från början, Vintervila och Tillit som Anna ville att temadeltagarna skulle skriva om i januari. Lite lätt och lekfullt har jag smakat på orden. Ni kan se rubrikerna i kolumnen här till höger i bloggen.

Gungstol blev en lite svårare sits för min del den här gången.
Jag har inte sett en enda, jag har inte ens gungat i en sådan på länge. 
Men jag drar en parallell till gungstol med den turbulens som vi hade när vi drog iväg från Lissabon till Funchal med flyget.
Det gungade rejält under överfarten och det var skönt när vi väl hade landat.

Nu ser jag framemot att besöka andras bloggar. Long time, no see....

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
 

fredag 30 december 2016

Ett nyårsbeslut

Den senaste tiden har mitt bloggskrivande varit lite si och så
Jag vill skriva men får inte till det riktigt
Men så är det kanske med oss alla i bloggosfären? Det är litet on and off.
Ibland känner jag att jag ska lägga ner bloggen, men så blir det inte
Skrivklådan kastar sig över mig, det vet jag och då är det ju bra att ha bloggen


Besök i trädgården

Konstigt nog så tycks tiden inte räcka till fastän jag har mera tid än vanligt. ??
Vi har lagt ner catering- bageri-och  kursverksamhet samt översättningsarbetet
det här året och har "bara"  vårt Sommarcafé förutom hantverket kvar.
Som det är så städar jag fortfarande undan senaste sommar och har också påbörjat
inkommande sommar. Det är en ständig rörelse där allt går in i varandra
som ständigt svallande vågor
Det är sällan havet ligger spegelblankt
Naturligtvis är jag själv upphovet till vågsvallen, för har jag inte något att göra så hittar jag förstås
på något att göra. Det där känner nog de flesta igen



Jag tagit mig an ett lite speciellt projekt.
Jag renskriver en brevsamling som är flera sekler lång
och som upptar en hel del av min tid och mitt intresse.
Allt ska vidare till Folkminnesarkivet så småningom
Som det är nu så har jag inte ens behov av
att läsa böcker.
Jag läser kulturhistoriskt intressant text istället samtidigt som jag knattrar ner
allting på pränt. Det handskrivna ska renskrivas innan allt sedan sänds iväg.
Nej, jag berättar inte mera än så.
Just nu


Vi ska förstås ha en utställning nästa år igen i Gula salen i vårt Sommarcafé.
Arbetsnamnet är "en salig blandning" och den inrymmer både olje- och akvarellmålning,
marinbiologi, hantverk och en hel del till.
Den växer själv under tidens gång....visar oss vägen.
Jag brinner för att få sätta igång, att få till det snyggt, spännande och informativt i Gula salen.
Utställningar tar tid att sätta upp. Mycket mera än man kan ana
Nu är allt i planeringsskedet men på god väg att påbörjas


Jag ser tiden an med stor tillförsikt, verkligen.
Uffe kommer igen och bli bättre för varje dag som går
Här ska mera rehabilitering till med långa behövliga dagsvandringar och annan träning därtill

Men jag har tagit ett beslut!
Jag tar bloggpaus/ Internetledigt fr.om. idag, nu i nyårstid och återkommer när det åter känns
som jag vill att det ska kännas när jag bloggar.
Vi ses här igen om någon månad eller så.

Tack för året som har gått alla ni som brukar läsa Pettasblogg!
Nu önskar jag Er alla ett gott slut och Ett Gott Nytt År 2017!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska 

ps. E:posten kollar jag alla dagar :)