onsdag 24 maj 2017

Jag virvlar vidare


    Ibland är livet så sinnrikt.
    Så tänkte jag ikväll när jag gjorde min vanliga kvällsrunda i diket utanför vår tomt 
    Mördarsniglarna har vaknat och är på kärleksstigen..Nu ska de bli många,
    många har de tänkt, men det har inte jag tänkt, så jag tillbringar en timmes tid varje kväll,
    med häxsaxen i högsta hugg och hugger till när jag ser en slemmig spansk skogssnigel.
    På morgnarna tar jag en runda enbart på tomten, en snabb manöver. Jag vet ju var jag har
    dem, de eventuella som ska tas av daga.

    Jag går verkligen längst nere i diket/dikena, men det var nu ikväll som jag insåg att det är
    lite speciellt att se omvärlden ur ett dikesperspektiv.
    Att det växer en tazett utanför häcken, det visste jag inte alls. Nu vet jag, tack vare
    dikesvandringen.



    Maskrosor finns det förstås...
    Flera av dem är redan på väg ut i världen.
    De små fallskärmarna behöver bara ett vindil som drar ner över dikeskanten


    Trädgårdssnäckorna får vara i fred, ja, alla andra sniglar också, det är bara mördarsnigeln
    jag mördar.  Skonsamt, ett klipp rakt bakom huvudet och så far den iväg till sin himmel
    Jag är inte lika säker på att trädgårdssnäckan tog livet av sin mat innan den började äta på den.
    Naturen är inte särskilt romantisk

    

    Se där, här har rådjuren sin stig upp mot lidret och resten av tomten. En av stigarna...
    De har många vägar de tar sig in på tomten.  En bit av det drygt hundraåriga staketet
    står fortfarande kvar. Lite rangliga är spjälorna som om de var lösa mjölktänder eller så
    När andan faller på så blir det brasa så småningom. Eller något annat.
    Det får vi se senare.


    Ni kommer med all säkerhet att få vara med om flera dikesvandringar med mig. Sommaren är lång
    Utanför köksfönstret så åt en liten ekorrmamma lönnblad och blommor. Det smakade tydligen
    gott för hon ryckte och rev som bara den en längre stund medan de små hon har hoppade runt
    i träden och på marken runt henne.


    I murgrönan under köksfönstret tittar några tulpaner upp...


   Mot väggen ståtar den gula varianten


    Idag fick jag äntligen ett av växthusen klart för "drabbning". Nu är en del av de skrangliga
    tomatplantorna omplanterade och jag tycker att de nästan ser förväntansfulla ut. Det blir nog
    bra det här bara tiden lider. Så här sent har jag aldrig någonsin satt ut tomatplantor i växthuset
    men den här våren har inte varit som andra vårar. Någon gång ska vara den första.
   
    Imorgon blir det mera trädgårdsarbete och en middag hos goda vänner på kvällen.
    Det är gott att leva
   

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
    
   

onsdag 17 maj 2017

Mitt i en virvelvind


Trots att jag har goda intentioner om att inte ta för mycket på mig att göra,
så vill det sig inte riktigt som jag tänker i alla fall.
Det är ungefär som att ha någon sittande på vardera axeln.
Den ena säger nej och den andra säger ja
Och jag är ju egentligen ingen nejsägare
så då blir det lätt som det blir.

Men jag tränar och ska träna hårdare
Jag får slå dövörat till mot den som sitter på  ja-axeln.
Men så slår det mig att nejsägaren förstås inte tycker att jag ska slå dövörat till
Nej, slå inte dövörat till!
Kanske jag måste slå dövörat till mot den som sitter på nej-axeln också?
Vilket dilemma!


Nå, hur som helst, de må hålla på som de vill de där "axelvaddarna".
Jag är mitt i en virvelvind just nu som är full av aktivitet av olika slag.
En grupp är på väg hit nu på lördag, på söndag kommer en matskribent
och smakar sig fram vad gäller cafébröd.
Så ska jag stå på marknad och sälja plantor m.m. på torsdagskväll.(imorgon)
På fredag ska jag baka pajer av olika slag, städa och dona, göra det fint.
Goda vänner är på väg, goda vänner fyller år och så där håller det på.
Jag sover som ett barn varje natt.
Så långt som till måndag ids jag inte ens tänka...
Nästa vecka är en annan vecka


Idag åkte alla pelargoner och tomatplantor ut i växthuset, för det måste städas
på insidan, men det har bara varit för kallt att ställa ut de arma plantorna förut.
Nu får de stå där och vänta på omplantering och placering
tills tiden finns för det.
Så har jag bestämt mig för att alla växter som vinterförvaras ska säljas under sommaren
Om någon vill köpa förstås.
Växterna är införstådda, jag har talat om det för dem
Ja, det har jag fått för mig mitt i virvelvinden.
Ett klokt "fått" för min del, tror jag....


Här har jag suttit varje kväll och funderat på det märkliga ljud som min datorstol
har haft för sig. Jag måste smörja den har jag tänkt
Ikväll knarrade den till så konstigt igen och då föll polletten ner.
Det är fasantuppen på utsidan som "knarr"trumpetar!
Tydligen har det såta paret Fasan funnits här redan ett tag, fastän vi såg dem
först idag. Idag har vi sett dem hela dagen av och till när de har spatserat
och inspekterat trädgården.
Troligen har de tagit över vårt ställe....

Det är nog bara att vänja sig skulle jag tro😀

Copyright; Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 14 maj 2017

Blå


Pärlhyacint

Gems weekly photochallenge 

Sanna Susanne ger oss ordet blå att ge fri tolkning
med foton till under den här veckan
(På hennes sida hittar du alla som deltar.)

Det blåaste i min närmaste omgivning just nu är pärlhyacinterna som står i en blå kruka
tillsammans med påskliljor på vår trappa.
Pärlhyacintens artnamn botryoides betyder druvlik och syftar förstås på blomklasens
likhet med en klase vindruvor.

Det märkliga (för min egen del) i sammanhanget pärlhyacint
är att den hör till sparrissläktet.(enl. Wikipedia)
Nej, den ska inte ätas, bara betraktas. 😉

Glädjande nog så sprider den sig som ett ogräs i vår trädgård
och får så göra.
Ju mera blått det lyser överallt så desto bättre är det.


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

fredag 12 maj 2017

En pläd på grönbete

Så kan det gå....
Efter många långa år har den äntligen fått tassar.

Redan innan jag kom in i bilden här i huset, på den tiden då Uffe var gift med Carola
så började den hemvävda plädens historia.
Svärmor Birgit älskade att väva plädar, dukar och allt som föll henne in.
Generös var hon också, hon delade gärna med sig och bl.a.
så fick Carola och Uffe varsin pläd av henne.

Carola tvättade plädarna en dag och Uffes pläd blev väldigt liten.....
hennes med, men inte lika liten som Uffes.
Den var inte en riktig pläd längre, helt enkelt.
Bara en tovad någonting.
Lite bubblig, ojämn och så



Pläden blev den där tavlan som man läser om i serierna,
den som tas fram ur gömmorna
och hängs upp när faster som har givit den i gåva kommer på besök,
fastän tvärtom.
Här gömdes pläden undan på vinden när Birgit kom på besök
Gull och rar på många sätt och vis var hon,
men gud nåde den/det som misshagade henne...
Bättre fly än illa fäkta gällde.

Så gick åren, Carola blev svårt sjuk och dog efter ett tag,
Uffe blev änkeman.
Så småningom hittade han och jag varandra, gifte oss och jag flyttade hit.
Jag såg pläden när jag gick upp på vinden och funderade vad det egentligen var med den
Uffe berättade och konstaterade att det var väl bäst att kasta den helt enkelt.

Men det tog emot.
Inte kastar man ett välgjort hantverk även om det är förstört.
Så mycket hantverkare är jag själv att jag vet hur många timmar
som lagts ner på att väva en pläd, på det fina garnet och så vidare.
Den fick ligga kvar.
Kommer dag, kommer råd

Och den har legat där i snart sjutton år nu ända tills
en morgon för någon vecka sedan, då jag vaknade och plötsligt hade helt klart
för mig hur pläden skulle användas.
Jag är ju mycket för att återvinna som ni vet,
ni som har läst min blogg genom åren.
Till att börja med slängde jag in den i tvättmaskinen och tryckte på 90 grader
och 1400 varvs centrifugering.
Och ut kom så småningom en ännu mindre pläd


Nu har pläden fått tassar och är ute på grönbete i vårsolen
efter den instängda tiden på vinden.
Några ögon och en Pettas-stämpel ska sys fast på hararna
och några andra små finjusteringar ska till, 
innan de läggs upp på butikshyllan.
Mönstret till hararna har jag själv skapat och faktiskt fått pris för för många år sedan
I vanliga fall tovar jag ull och syr till harar men nu blev det så här istället

Ja, Birgit och Carola är troligen båda väldigt nöjda med plädens slutliga öde så här långt.
De sitter säkert tillsammans någonstans, dricker änglakaffe
och skrattar åt pläden som blev fyra harar.
Carola säkert förlåten vid det här laget....

Och på något sätt så har vi alla tre ett finger med i spelet, eller hur?


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

onsdag 10 maj 2017

Lite vad som helst....

Det händer att jag städar ibland....
Jag fick ett litet ryck (som givetvis måste tas tillvara).
Bildarkivet får sina duster när jag tar fram "dammvippan".

Givetvis förundras jag över mitt bildval ibland. Varför i hela friden har jag
knäppt de här bilderna?
Förmodligen har det med  ordet knäpp att göra 😜


    Veden är vacker, annat kan man inte säga. En bakgårdsvy tycks det också vara.


                   Så här bekymmersfritt kan man också se på livet. Har man ingenting så
                   torde man inte heller ha problem. Säkert en sanning med modifikation, dock.



    En sällsynthet? Det är inte ofta man ser en telefonkiosk i dessa dagar.
    Nu går ju alla mera eller mindre med telefonen på fickan och agerar kiosk själva



   Pumpor i långa rader.
   I nätpåsar bakom nät.
  

  Man tager vad man haver eller följer trenden att ta vara på och göra om.



                             Ljus eller tvål det var frågan det. Jag tog bilden genom en öppen dörr
                             när jag gick förbi utanför på trottoaren



    Gick förbi gjorde vi igen, när vi såg de här manickerna. Våra gissningar om vad det var gick
    i banor som att det var  råttfångare av något slag....


   ....men kom på skam. Det är helt enkelt belysning av något slag som bara låg där på marken
    och inte lyste alls.


   Pengar uppåt väggarna hänger det i en bar i Camara de Lobos.
   Vi vek in på vår vandring en dag och beställde varsin poncha.
   Ryktet hade berättat att det fanns en väldigt god sådan just på den baren
   Uppriktigt sagt minns jag inte vad jag tyckte....


                         Ner slank den i alla fall medan jag tittade på alla olika valutor som
                         man hade hängt upp


             I en trädtopp hängde också ett stort knippe ballonger som luften hade gått ur...
             Inte helt snällt tyckte jag att det påminde mig om en viss regering men vilken
             säger jag inte.
             Förmodligen  kan det handla om vilken regering som helst i vilket land som helst
             När man tänker efter.

             Nog om detta, nu har jag städat lite grann igen

             Pst! Headern visar insidan på en gran....
        
            Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

fredag 5 maj 2017

Allting händer på en och samma gång....

Naturen exploderar, sprakar, knakar och är väldigt gul för tillfället.




Vår sluttning ovanför huset mot skogen till är fylld av påskliljor. Alla tycks blomma samtidigt nu.
Troligen har de varit urväntade på att få blomma, för mitt i allt det kalla som varit är marken översållad och gul.....

Den ena av våra två raberberplantor. Snart blir det paj på menyn. Den första mjälla, underbart goda




  Ja, ni ser vad som händer bakom rabarbern.
  Sparrisen kommer med ilfart och endera dagen äter vi  vår första
  sparrismiddag och så är den säsongen igång. Nej, jag klagar verkligen inte 😀

  Att saker händer på en och samma gång just nu är ett faktum
  Förutom att trädgårdens alla godsaker och fröjder formligen exploderar är vi märkligt
  förunnade att vara bjudna på flera middagar den här veckan.



 I går var vi till goda vänner i Lumparland och åt Janssons frestelse ( det råkade sig att jag
 hade födelsedag samtidigt, så det passade utmärkt att vara bortrest på bemärkelsedagen ).
 Uffe påstod att han hade tänkt bjuda mig till Paris över dagen men inhiberade den resan när
 vi skulle till Lumparland. Haha...
 
 Ja, nu är jag den sexigaste kvinnan i Finnöby. Det berättade grannen för mig när han och hans
 hustru kom över till oss igår och sjöng om Lillan (om  mig) som kom till jorden....
 En dubbelsexa är jag ett år framöver nu. Inte illa alls. Att jag känner mig som trettiosex
 är en annan femma.
 Nu blev det många siffror helt plötsligt



Imorgon kväll ska vi äta middag i Eckerö
men innan dess hinner jag gräva lite grann i trädgården
för här finns mycket att göra.

Jag kommer att visa mera
av allt som händer och sker
bland rötter och jordkokor pö om pö.

På trappan är påsken kvar
Hönor och tuppar får stå
till forsythian har blommat ut.

Det är inte bara julen som varar
ända in till påska, det är påsken som
varar så länge forsythian blommar också.
Här hos oss i alla fall.






På söndag ska vi på middag till Saltvik. Och innan dess har vi lite annat intressant
program på agendan, men mera om detta också senare.
Det blev plötsligt rena ketchupeffekten vad gäller middagsbjudningar och inte mig emot.
Det är skönt att få sätta sig till dukat bord med trevliga människor.

Jag ville bara ge ett litet livstecken ifrån mig.
Jag har inte läst andras bloggar under några dagar men mitt i allt så händer även det!
Nu ska jag lämna datorn och sätta mig bredvid Uffe och bara vara ett tag.

En trevlig helg önskas alla som tittar in här!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska




måndag 1 maj 2017

Vårlig eufori

Valborgsmässoafton är förbi
och idag skriver vi 1 maj.

Vi firade vår Valborg vid kakelugnen,
åt struvor och drack mjöd.

Ute var det rätt kallt och redan i början av veckan bestämde vi oss för att inte elda vår Valborgsbrasa ute i trädgården,
som vi normalt brukar göra.

Jag plockade helt sonika bort allt
som hade samlats till brasan.
Somt gick till stora rishögen
och somt lades i torrt förvar till
en höstlig Allhelgonabrasa istället.

Vinden har varit hård och vi har fortfarande
trädgården välbesökt av rådjur och
flyttande fåglar.
Ingen av dem tycker
om brandrök så
beslutet var inte svårt.

Alla är nöjda med andra ord.



Maskros och fluga

    I morse var vädret redan varmare, mindre blåsigt och mycket vårligt....

Påfågelöga

 Fjärilarna har varit igång som bara den. Överallt där vi har gått fram har de fladdrat
 hit och dit i jakten på sav och eventuella partners att föröka sin släkt med

Nässelfjäril på sälg
    Jag upptäcker att det finns mycket fjärilar i år i jämförelse med tidigare vårar
    Förunderligt nog, trots kyla och bister väderlek.

Sorgmantel som suger björksav
Citronfjärilshona på Tussilago farfara

Oerhört många citronfjärilar har vi sett denna dag, flera än någonsin, samtidigt.

Lillbock ser ruggig ut, minst sagt. Här äter han snöbärsbuske, vilket han får göra. Vi är överens...

Vinterpälsen byts ut till sommarpäls

Fast det kliar ju så förskräckligt. Eländes elände.... Vill man bli fin får man lida pin.

Fisktärna

Vi tog en liten promenad ( 4km tur och retur) till Hällöbryggan och fick se fisktärnan sitta på sin sten, precis som den brukar göra.
I och för sig kan det ju vara en släkting som sitter där just nu, de ser ju likadana ut allihopa.
En vårkänsla med stark föraning om sommaren som är i antågande gav den oss i alla fall
trots våra varma vindtäta vinterkläder och vintermössor. Här svettas vi in sommaren....
Det är fortfarande vår, inte att förglömma

Strandskatorna fanns också på "sin" plats.

 Våren är så vidunderligt vacker och underbar så det nästan gör ont.
 Det är en ynnest av guds nåde att få vara delaktig i allt detta stora

 Mitt i allt så fick jag samtal från barnbarnen, nu på väg till Sverige igen.
 Timothy fick vinterkräksjukan lagom till
 Valborgsfirandet, så han har legat platt som en sardin i en plåtburk och likaså gick det för
 hans mor, "dotra mi".

 Nå, nu är alla  på gång igen och Wilhelm beställde en Pokémonboll-tårta
 till sin födelsedag i juni. Det gäller att vara ute i tid och jag har fått en utmaning
 att greppa tag i igen.
 Hur ser en Pokémonboll ut egentligen?

 Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska