måndag 14 januari 2019

Vilka författare, vilka berättelser...



    Jag läser mycket och gärna, fastän det oftast blir tid till läsning för min del
    endast när jag lägger mig på kvällarna.
    Ett par tre kapitel hinner jag med innan John Blund
    kastar sand i ögonen på mig.

    Den vid det här laget beryktade Alfrida, storstormen, hade en viss fördel med sig
    Under dagtid hann jag läsa en del vid kakelugnsbrasan och när det mörknade
    så fanns både pannlampa och ficklampa tillgängliga .
    Plötsligt så fanns det tid, när jag inte kunde göra så mycket annat.
    Frånvaron av elektricitet gav mig läsro, det var nästan som att ha semester



    Böckerna har funnits i bokhyllan länge men äntligen blev det av att läsa dem
    Carsten Jensens "Vi, de drunknade" är makalöst bra skriven.

    För min del kändes det lite grann som att vara på hemmamark fastän utgångspunkten i
    boken utgår och handlar om Marstal, den lilla staden på Ärö i Danmarks skärgård,
    där jag har varit flera gånger.
    Huvudpersonerna i boken är havet och människan.
    Det är "vi", stadens invånare som berättar.
    En mäktig berättelse är det, oslagbar och spännande.
    Romanen är kärvt realistisk men också som en kärleksförklaring till berättandet.
    Den är inte lättläst, den kräver sin tid, sina funderingar och eftertankar.
    Den lever fortfarande inom mig och jag vill läsa mera av denne Carsten Jensen...
    jag har förstått att det finns en uppföljare till den här boken

    Mig grep den starkt. Jag kände mig nästan halv när den tog slut och tänkte spontant
    att vad ska nästa bok kunna ge mig som inte den här gav?


   Tack och lov så finns det många, många mycket bra böcker.
   "Köp den, låna den eller stjäl den men framför allt läs den"  står det på pärmen
   till Markus Zusaks bok "Boktjuven".
   Jag skriver under på det till hundrafemtio procent.

   Den här romanen berättas av Döden, på ett både humoristiskt, realistiskt och kärleksfullt sätt.
   Boken handlar om Tyskland 1939, eller den börjar där....
   Döden har aldrig haft mera att göra och är dödstrött på att ta vara på alla själar
   Och det året är bara början. 
   Detta är Liesels berättelse om dem som bodde på Himmel Straze när bomberna föll.
  
   Den tog mig  med hull och hår, som en fullträff rakt i magen.

   Läs de här böckerna !  Jag säger bara läs dem!

   Ja, vad vore livet utan en trygghet som en ficklampa när stormvindarna viner över land och hav?
   Också denna kväll dånar Norrhavet här utanför.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  

söndag 13 januari 2019

Några bilar och annat sopas ut.....

 ...det är Tjugondag Knut

Här hos oss har i stort sett allt vad som hör till julen redan sopats ut, bara dörrkransen och  dekorationerna i krukan på trappan finns kvar som påminner oss om den.

Stormen Alfrida bidrog till en snabb utsopning på olika sätt.
När jag inte kunde göra
så mycket annat som jag brukar göra
p.g.a. elavbrott och vatten/värmeförlust,
så fick det bli det jag kunde göra.

Jag städade undan julen, granen åkte ut
redan den 3 januari och allt annat någon dag senare. Stjärnorna åkte ner igår
och mörkt blev det som i en kolsäck,
men likväl skönt.
Ljuset återkommer sakta men säkert.

***********

Jag sopar i bildarkivet och fortsätter
på "catwalken" i bilmuséet i Malaga.

Vad sägs om designer Alexander McQueens/ La Bomba´s klänning här till höger i bild?
Kallad " Horn of Plenty". Enligt muséet så passar den oerhört bra in hos dem, som aldrig tycks sina vad gäller idéer och överraskningar.




    Bilen ovan vet jag inte särskilt mycket om, annat än att den  kallas "The Bomb" och att
    den är designad av Maga Collection Team, som låtit sig inspireras av 50-talets bilmodeller.
    Med 530 hästkrafter under motorhuven är den ett bra exempel på makt och kraft likväl
    som den är vacker. ( Allt detta enligt noteringar gjorda av muséet) 
    Jag undrar om den någonsin har kört på vägarna, den kanske bara är byggd för att stå på muséet?



                          En skulptur av hjälmar hänger på väggen i närheten av The Bomb",
                          skapad av Paulo Rosa.

                          Ett tips om något, för den som har många hjälmar överlopps
                          hemma i sina gömmor😉 Fram med sprayburkarna och så har ni en
                          väggdekoration fixad.




    Vad är nu detta? En bil så klart men vilken bil!
    Den är fransk ,bär märkesnamnet Matford, årgång 1936
    En V8, 90 hp, 3600 cc, Modell Alsace 66 och kallas Visionären.
    Bildesignen är inspirerad av Jules Verne, fadern till science fiction
    Om man nu kan säga så? Det finns säkert många föräldrar till science fiction.

    Hur som helst så är det The Maga Collection team som ligger bakom skapelsen.
    Konsthantverkaren Rui So och konstnären Paulo Rosa  har förfärdigat härligheten.
    Matford var fransmännens svar på amerikanernas Ford mellan 1934-1940.
    Den förskönade ytan är gjord senare av redan nämnda herrar.


    En annan välkänd herre vid namn Pierre Cardin har också skapat en visionär klänning i rosa


   


    Så här kan man också dekorera en Cadillac från USA, årgång 1961
    V8, 325 hp 6400 cc, Modell Eldorado IV
   
    Gissa vem som har varit kostymnisse bakom det här?
    Paulo Rosa förstås!  Roliga uppdrag har han verkligen haft och har den killen.
    Det här är hans tribut  "to the American way of life" .
    Något ligger det i det hela...
   
 

    Idag avslutar jag bilmuseibesöket med installationen Caos
    Kanske en påminnelse om att alla de vackra, spektakulära plåtskapelserna med starka motorer i
    kan sluta sina dagar med att se ut som ett enda stort kaos?
    En kraschad Morris Minor, årgång 1956.

    Kör försiktigt!

  
   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

torsdag 10 januari 2019

Lugnet efter stormen


    Uffe och jag har ägnat en stund varje dag till att reda upp på tomten efter Alfridas framfart.
    Vi har kvistat, sågat och sorterat, somt i en hög, somt i en annan hög.
    Det som inte duger till ved bränner vi upp  för det ska städas och då kan vi göra
    det samtidigt när vädret är på vår sida.

    Idag har det varit en riktigt fin städa-upp-dag på utsidan.
    Imorgon fortsätter röjandet.
    Det är riktigt skönt att vara skogshuggare/ skogsmulle
    Och ved värmer många gånger om, kan konstateras.
    
   



   En stund efter att elden hade falnat
   kunde vi ha grillat korv
   Men så blev det inte idag, vi var
   helt enkelt inte hungriga alls, bara
   törstiga och gick in för att dricka kaffe istället.

    Jag har inte fått våren i kroppen!
    Må vintern få sin tid först.
    Men årets beställda frön har anlänt från
    Runåbergs Fröer
    Vanligtvis så samlar jag egna frön från det vi
    odlar men med den torra sommaren som vi
    har bakom oss  blev inte utsädet särskilt bra
    alls,  om ens något, så för säkerhets skull så
    har jag köpt  grobarhetstestade frön.
    I mars/ april börjar det. Då sår jag tomater.
    Jag har insett att jag inte behöver vara
    så tidig med dem som jag har varit förr.





Idag åt vi en riktig skogshuggarsoppa/puré
till middag.

Egenodlad zucchini, tomat, vitlök,
lök och chili från frysen blev en
god måltid,
toppad med vitlöksstark tsatsiki.




Frysarna var ett orosmoment när vi var utan el i fyra dygn
Ofta gick tankarna till hur det såg ut under locken, som vi inte öppnade en enda gång.
Så länge man håller frysarna stängda klarar de sig längre.

Vi funderade allvarligt på om vi skulle köpa ett elaggregat och var också och tittade på ett
men insåg att priset för det tilltänkta var onödigt dyrt ( 2.690 €) med tanke på värdet
av vad frysinnehållet var. Jag vet att det finns mycket billigare aggregat men för vår del handlar det om att kunna använda ett sådant till mycket mera än till frysarna.
Senare fick vi också veta att man har möjlighet att få ut ersättning för förstörd frysmat via hemförsäkringen.
Vi kände oss nöjda trots ovissheten om varorna som kanske låg och flöt i frysarna.

Så snart strömmen slogs på vågade jag titta efter....
Heureka, allt var genomfryst och hårt som flinta, ingenting hade tinat upp annat än
en påse svinmålla, några dillstjälkar och lite havtornssaft som låg högst uppe mot locket till.
Det lönar sig tydligen att hålla temperaturen runt minus 35 grader
och att hålla frysarna välfyllda. Frysmassan står sig.
Vi var förvånade men oerhört glada.
Nu har jag tryggat det hela lite extra utifall att det kommer någon släkting till Alfrida som
vill leka med oss igen.
Men jag vet att frysarna håller kylan i närmare en vecka utan att
varorna tinar.
Det känns tryggt.
Ibland lönar det sig att ha lite is i magen fastän den kan kännas aningen gastkramande


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska



tisdag 8 januari 2019

Jag kör vidare...

   med en bil till när jag nu är på farten...


    Vad sägs om denna Ford  B, från år 1932?
    Vill någon åka med på turen? 
    4 cyl, 50 hp, 3300 cc. Modell B Roadster "Tuning".


    "Den gyllene skallen"  kallas bilen
     Designer är Paulo Rosa


    Kreatör Susana Martins har dekorerat den med Swarovski kristaller.
    Jag antar att man inte lämnar den här bilen på vilken parkering som helst utan övervakning...
    Den skulle passa bra i Halloween-tider eller hur Annika?  😉
    Du som är the Queen of Halloween.


    Man kan se skrapspår i lacken av handen....


   och nästan höra ett grymt isande skratt ....
   Paulo Rosa har haft roligt utan tvekan.

   Och vem är nu denne Paulo Rosa? Ja, säg det!? 
   Jag googlade på namnet och blev inte särskilt mycket klokare
   men å andra sidan hittade jag en Paulo Rosa 
   som det kan vara. Om inte så  lönar det sig att klicka på namnet till länken.
   Vilken konstnär jag hittade!
   Om det är rätt eller fel Paulo Rosa (Botelho)  är en annan femma,
   men jag tror att det är det.
   Han är från Portugal och det stämmer bra med tanke på
   att den som äger alla bilar, kläder och attiraljer är från Portugal.

   ( bilderna tog jag när vi var i Malaga i februari 2018 då vi besökte bilmuséet där) 

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

måndag 7 januari 2019

Bilar i Malaga och vindfällen i Getaskogarna


Snart är det ett år sedan vi var till bilmuséet i Malaga så det börjar bli hög tid att göra ett avslut
på den långa rundan som jag påbörjade för rätt längesen med avbrott för julkalendern.



Jag fortsätter där jag slutade i  november-18, med att visa er en riktig skönhet.
En Ford, anno 1934 (USA)
kallad " Silver hand" , designad av Manuel Jerez och smyckad med Swarovski kristaller.
( V8 , 65 hp  3600 cc. modell 40)
Klänningen i bakgrunden är förmodligen en Galiano-skapelse ( jag är inte helt säker) 


Silverhanden, också med kristaller, ståtar förstås längst fram. Vilken bil!  Den är silverfärgad hela bilen, men p.g.a. alla lampor och strålkastare som finns i museet kan man tro att den glittrar som guld




 Det här är i alla fall en Christian Lacroix-skapelse,
 kallad "Hot".

 Christian Lacroix föddes i Arles, Frankrike år 1951,
 nära den historiska romerska amphiteatern, en
 priviligerad plats som
 passade hans artistiska själ .
 Han ville egentligen bli kurator, men allt blir inte som
 man vill. Det kan bli mycket bättre

  Hans uppväxt var fylld av ett
  mångsidigt kulturellt utbud
  han arbetade med teater, musikaler och tjurfäktningar
  ( ? ), kände sig missanpassad och missförstådd
  ( enligt museets info)
   Killen lever än i denna dag, 67 år ung,
   så livslust har han tydligen, gift är han
   och ser man på klänningen här på bilden intill
   så har han ju hur mycket glöd som helst.

  Hans stil har influenser av Andalusiens starka färger,
  rött och svart  med dekorationer och broderier.
  Uppriktigt sagt så tror jag att spanjorerna gärna vill
  att fransosen skall vara spanjor, för när jag har
  läst på om mannen så får jag en helt annan uppfattning
  än vad deras info säger.
  Den stora mängden skapelser som är hans
  talar ett annat språk
  
  De är inte särskilt andalusiska om jag säger så men
  den på museét har mycket av  Spanien i sig.
  Snygg är den som bara den i mina ögon...
  och givetvis kan jag se någon dansa en flamenco i den.
  Caramba, Ole´och kastanjetter...




  Så här långt blev det glitter och glamour
  för den här gången.
  Jag återkommer med mera bilder från muséet i  Malaga.




   Apropå flamenco så har Alfrida säkert rätt mycket spanskt temperament...



    Uffe och jag gjorde en utflykt till våra vänners sommarstuga idag för att se hur läget
    ser ut för dem när de inte själva har möjlighet att göra det för tillfället.
    Alfrida har virvlat runt ordentligt, säkert med de järnskodda dansskorna på
    Stora, tjocka träd har knäckts som om de var tändstickor 


   Elledningar ligger på marken och hänger bland träden som svajar betänkligt ...
   Det är ingenting för lekmän att ta hand om, här måste det till proffsiga personer som vet
   vad de gör....
   Mycket riktigt så såg vi ett par ElTel- bilar från Sverige som rörde sig i närheten.
   Så de jobbar alla el-killar och -tjejer!  


    Våra vänners sommarstuga och båt har klarat sig bra men ett skjul har gått i kras...
    men också det en petitess i sammanhanget.
    Så här ser det ut så gott som överallt på ön i havet och mycket värre
    Ca 2000 hushåll saknar fortfarande el, folk sover över hos andra, i skolor och olika inrättningar
    kommunerna och andra frivilliga ställer upp med värme, mat , el och duschmöjligheter...
    Den goda viljan råder.

    Den värsta stormen i Finlands historia har också dragit fram över kusten på fastlandet där
    ca 3000 hushåll just nu är strömlösa.
    Här på ön lär Alfrida ha dansat häftigare än häftigt,
    stampat riktigt hårt och länge med fötterna,  innan
    hon  dansade vidare till Norrtäljetrakten, där hon betedde sig lika oregerligt.
    Flera tusen där är också utan ström.
    Bland annat sonen som dock nu har fått tillbaka strömmen efter tre dygn.
    Också han har ved hur mycket som helst att ta vara på inför framtiden.
   
    Ibland är den här typen av dansanta damer väl ansträngande, men man får vara nöjd,
    det kunde ha varit mycket, mycket värre.

    Ha det gott alla!

    Copyright:Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 6 januari 2019

Alfrida stormade in.

I mitt senaste inlägg från nyårsdagen skrev jag att det drog in hårda vindar över land och att jag skulle ta en runda följande morgon den 2 januari för att se vad som hade hänt på utsidan.

När vi lade oss vid halvett-tiden (vid midnatt) sade Uffe, just innan han släckte lampan,
 " att vi tycks klara oss bra i stormen."
Direkt efter det började telefonen att blinka, av och på, ett  par gånger
och då visste vi att strömmen snart skulle brytas.
Vi kände igen det sedan förr.
Ett träd hängde förmodligen över en ledning

En minut senare blev allt svart och vår ups till datorerna började tuta.
Ett ljud som är nog så enerverande så jag steg upp och stängde av larmet
Så lade vi oss igen för att invänta strömmen till följande morgon.
Vi är vana med att el-killarna sköter om det mesta medan vi sover.
Av och till vaknade vi till av allt ljud som hördes från utsidan av huset men
man kan inget göra när stormvindar upp till orkanstyrka drar över land och hav.
Det gäller att hålla sig inne och bäst är det att försöka sova och det gjorde vi.
En tanke gick till skogens alla djur och hur månne de har det där ute i infernot?
Har vi taket kvar i morgon när vi vaknar? 

De ligger på rad bredvid varandra. Plötsligt blev allt så ljust och tomt mot norr

Följande morgon vaknade jag före Uffe och steg upp...
Jag behövde inte gå ända ut för att se vad som hade hänt på utsidan..
Men givetvis så måste jag se verkligheten på hela tomten, på hus och på all egendom som hör till
Vi har klarat oss bra, bara fyra träd har fallit på vår tomt, tre granar, en björk + en torr rönn på baksidan av lidret, som nu vilar med sin krona på baksidan av taket.
Ingen plåtskada har dock skett.


Björkveden är på väg in..Växthusstommen är intakt men utan många glas

Veden är på väg in , så såg det ut när vi tittade ut genom cafédörren.
Stora växthusets glasrutor har flugit ut över nedre delen av tomten, flera av dem ända ner i diket
Vilken lycka att ingen har blivit halshuggen av de flygande glasrutorna som måste ha kommit i hård fart innan de landade i snön lite överallt .
Skrämmande är tanken på faran...brrrr...


Marken var täckt av trasiga glasskivor

Men vi har klarat oss, vi har små skador i jämförelse med många, många andra i landskapet Åland. Det vi inte visste då var hur andra hade det, för alla kommunikationsmöjligheter saknades
Vägarna lär ha varit blockerade av träd som hade fallit kors och tvärs över dem,
röjningsarbetare var i gång i tidig timme för att folk och räddningsmanskap
skulle kunna ta sig fram, för alla elmontörer och allt vad som krävs när katastrofen är ett faktum.
Ett faktum som sakta växte fram. Det var overkligt allting.

14000 hushåll blev samtidigt utan el och utan el fungerar det inte.
Vi lever i ett sårbart samhälle.
Utan el betyder det att man är utan kommunikation, vatten, värme
 ( i stan och i andra tätbefolkade områden var fjärrvärmen utslagen) .


Vi har vår kakelugn, vi har massor av ved i lidret, jag hällde upp allt vatten i kannor som fanns i ledningarna och grannen kom över med en dunke vatten som han hade hämtat från branddepån i centrum av Geta och han lånade oss också  en batteridriven radio, så vi kunde följa med nyheterna om vad som hände på resten av Åland
Omtanken värmde mera än all ved i världen just då.
Mobilnätet fungerade efter drygt två dygn men om man inte kan ladda mobiltelefonerna så är det inte till stor nytta i alla fall.

Vi har levt med en ständig fara hängande över oss. Det är bara att konstatera och glada får vi vara att faran är knäckt. Trädet har sett friskt och starkt ut men varit väldigt förrädiskt......

Man kan inte vara förberedd på någonting liknande om man aldrig har varit med om det tidigare
men jag tror ändå att folk har klarat sig väldigt bra med hjälp av alla organisationer och människor som ställer upp på olika sätt.
Efter ett dygn hade krafter redan mobiliserat sig för att få det hela att löpa rätt bra, trots allt kaos i naturen och längs vägarna. Vi har alla blivit drabbade på något sätt.
Över hela Åland ligger skogarna och ser ut som ett enda stort plockepinn...
Det kommer att ta lång tid innan allt är som det ska igen efter det här
Det ser ut som om kriget har gått fram.




Vi är mycket lindrigt drabbade hos oss
Affärer har fått slänga lättskämda varor när de tinade upp men sådant blir för det mesta ekonomiskt kompenserat via avdrag man kan göra i bokföringen, många har försäkringar som täcker osv.
Det är världsliga ting som egentligen inte alls förtjänar särskilt mycket skrivutrymme.
Det är det levande som gäller sådana här gånger.
Det materiella spelar mindre roll, även om det blir kostsamt för många på sikt.
Hur hela "landet" ligger till vet nog ingen ännu, mycket har förstörts,
mångas livsverk har gått i kras, folk mår dåligt och kommer att få jobba
med den biten mentalt länge, länge för att inte tala om den ekonomiska biten av det hela.

Men mitt i allt så har folk ställt upp för varandra som aldrig någonsin förr.
Det finns många hjältar i vardagen när det verkligen krisar
Det ger styrka, det ger kraft och som jag ser det så är det vi som har klarat oss allra bäst
som bara måste finnas till för dem som inte har gjort det lika bra
Nu prövas vänskap och medmänsklighet som aldrig förr.
Vi går mot tunga tider på många olika sätt, men förhoppningsvis så kan vi stå
enade och ödmjuka inför fakta och bäst av allt, vi har klarat oss med livet i behåll förutom den
stackars mannen som blev under sin traktor när han ville vara med och hjälpa till för andra.
Så fruktansvärt tragiskt.
Ord saknas men tankarna går till hans familj


Plåten bara skalades av på ett av husen hos grannen söder om oss

Naturkrafter är inte att leka med, hoppas att vi alla lär oss något av denna katastrof som Alfrida
förorsakade. Man inser hur liten man är, men också hur mycket man har att vara tacksam över.
Våra hus ligger inte under vatten eller är begravda under ett jordskred eller har varit med om  en jordbävning. Allt kan alltid vara mycket värre.

Nu hoppas jag bara på att alla snart har ström i sina hem och hus igen. Fortfarande väntar ca 3000 hushåll på att få el, men det kan ta tid, skador på ledningarna är stora.


Bild från Ålandstidningen, ej min egen

En liten rapport från min horisont sett.
Tack alla som har bekymrat sig och försökt få kontakt på olika sätt.
Vi har det som sagt, väldigt bra..
De träd som fallit hos oss ger oss bara mera värme, både under sågning och också senare som ved.
Vi är lyckligt lottade i det här sammanhanget.

Jag önskar att jag kunde säga så om alla andra som har drabbats.


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


tisdag 1 januari 2019

Ut med det gamla, in med det nya

Det gamla årets sista dag började med vacker frusenhet....







På den rostiga
trädgårdsängeln
hade någon
(kung Bore eller
prins Frost?)
målat kanterna
vita.

Mycket effektfullt tycker jag.








Det mesta går i nyanserna vitt, brunt och svart
den här tiden på året, någonstans lyser
det lite grönt fram...


Bondpionens fröställningar är
som smycken i sig själva
De kan plockas in och ställas i vas men
tappar förstås genast skönheten
som bara frosten kan ge






Ett av äppelträden hade klätt sig i vitt dagen till ära
Fortfarande hänger några löv kvar här och där

Vi har inte särskilt god lycka med våra äppelträd
De trivs inte hos oss och med oss verkar det som
Förmodligen ger vi träden inte den tid och
omsorg som de behöver.

Ett relativt ungt träd som vi planterade år 2010,
grävdes upp av sonen som tog det med sig
till sitt hem i Sverige för ett par tre år sedan.
Där mår det bra och växer till sig precis så där
som äppelträd ska göra.

Bra så....
Vi får nog fortsätta med att rädda äppelträd på det sättet
Hellre så än att de står här och mår dåligt.






Salvia
Senaste vår var jag säker på att
vår stora fina salvia hade givit upp
efter den märkliga vintern, som
omväxlande var varm eller kall
och inte hade någon riktig vinterordning alls.

Det såg väldigt illa ut ett tag.
Men hur det nu gick så hade vi mera salvia än någonsin när hösten kom
Stora plantor, små plantor, många plantor...
Den gamla urmodern överlevde till en del, men hade också sett till att föröka sig med frö.
Vi är salvia-rika just nu...

Till våren får vi se hur det är med den rikedomen.Vinter och vår ska ha sitt finger med i spelet allra först



Persiljan är det likadant med.
Jag har frysen fylld av portionspåsar med persilja i och i landet står en stor mängd plantor kvar

Utifall att rådjuren vill ha
så får de gärna tugga i sig vad de vill, men också för egen del
går jag ut och plockar kvistar till matlagningen.

I år när sommaren kommer
ger plantorna frön och dem tar jag vara på...eller låter dem självså sig.

Här blir vi aldrig utan persilja






   När vi åt vår nyårssupé på insidan så tog en av sparvhökarna sig en gulsparv på utsidan.
   Det kan tyckas grymt för många att jag visar det här men så här är naturens gång.
   Den enes död är den andres bröd, alla ska ha mat.
   Vi har nog aldrig haft en så musfri höst som den senaste.
   Sparvhökarna sköter fångandet med bravur och naturligtvis ryker det någon svag liten fågel
   nu och då.


    Vi tände många ljus och bara var under vår nyårsafton,  hade det skönt,
    såg på tv lite, lyssnade på musik och....


                    när tolvslaget var inne och ett par grannar sköt raketer så lyfte vi en skål
                    mot varandra , mot övriga världen och sade Gott Nytt År 2019!

                

    I morse när vi vaknade var världen  våt och regnig...snön hade försvunnit till stor del.

    Just nu i skrivande stund drar hårda vindar in över land och böjer granarna nästan dubbelvikta.
    Rederierna har ställt in färjturerna i morgon,.den som är här på ön får stanna här och
    den som vill komma hit får vänta ett tag tills havet lugnar ner sig igen.

    År 2019 börjar med storm!
 
    I morgon när det ljusnar går jag ut för att se hur allt ser ut därute.
    Få se vad som väntar?
    Här inne har vi det bra i värmen.

   God fortsättning alla!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

   Headern visar hur en fröställning av cikoria ser ut den sista december -18