I mitt senaste inlägg från nyårsdagen skrev jag att det drog in hårda vindar över land och att jag skulle ta en runda följande morgon den 2 januari för att se vad som hade hänt på utsidan.
När vi lade oss vid halvett-tiden (vid midnatt) sade Uffe, just innan han släckte lampan,
" att vi tycks klara oss bra i stormen."
Direkt efter det började telefonen att blinka, av och på, ett par gånger
och då visste vi att strömmen snart skulle brytas.
Vi kände igen det sedan förr.
Ett träd hängde förmodligen över en ledning
En minut senare blev allt svart och vår ups till datorerna började tuta.
Ett ljud som är nog så enerverande så jag steg upp och stängde av larmet
Så lade vi oss igen för att invänta strömmen till följande morgon.
Vi är vana med att el-killarna sköter om det mesta medan vi sover.
Av och till vaknade vi till av allt ljud som hördes från utsidan av huset men
man kan inget göra när stormvindar upp till orkanstyrka drar över land och hav.
Det gäller att hålla sig inne och bäst är det att försöka sova och det gjorde vi.
En tanke gick till skogens alla djur och hur månne de har det där ute i infernot?
Har vi taket kvar i morgon när vi vaknar?
 |
| De ligger på rad bredvid varandra. Plötsligt blev allt så ljust och tomt mot norr |
Följande morgon vaknade jag före Uffe och steg upp...
Jag behövde inte gå ända ut för att se vad som hade hänt på utsidan..
Men givetvis så måste jag se verkligheten på hela tomten, på hus och på all egendom som hör till
Vi har klarat oss bra, bara fyra träd har fallit på vår tomt, tre granar, en björk + en torr rönn på baksidan av lidret, som nu vilar med sin krona på baksidan av taket.
Ingen plåtskada har dock skett.
 |
| Björkveden är på väg in..Växthusstommen är intakt men utan många glas |
Veden är på väg in , så såg det ut när vi tittade ut genom cafédörren.
Stora växthusets glasrutor har flugit ut över nedre delen av tomten, flera av dem ända ner i diket
Vilken lycka att ingen har blivit halshuggen av de flygande glasrutorna som måste ha kommit i hård fart innan de landade i snön lite överallt .
Skrämmande är tanken på faran...brrrr...
 |
| Marken var täckt av trasiga glasskivor |
Men vi har klarat oss, vi har små skador i jämförelse med många, många andra i landskapet Åland. Det vi inte visste då var hur andra hade det, för alla kommunikationsmöjligheter saknades
Vägarna lär ha varit blockerade av träd som hade fallit kors och tvärs över dem,
röjningsarbetare var i gång i tidig timme för att folk och räddningsmanskap
skulle kunna ta sig fram, för alla elmontörer och allt vad som krävs när katastrofen är ett faktum.
Ett faktum som sakta växte fram. Det var overkligt allting.
14000 hushåll blev samtidigt utan el och utan el fungerar det inte.
Vi lever i ett sårbart samhälle.
Utan el betyder det att man är utan kommunikation, vatten, värme
( i stan och i andra tätbefolkade områden var fjärrvärmen utslagen) .
Vi har vår kakelugn, vi har massor av ved i lidret, jag hällde upp allt vatten i kannor som fanns i ledningarna och grannen kom över med en dunke vatten som han hade hämtat från branddepån i centrum av Geta och han lånade oss också en batteridriven radio, så vi kunde följa med nyheterna om vad som hände på resten av Åland
Omtanken värmde mera än all ved i världen just då.
Mobilnätet fungerade efter drygt två dygn men om man inte kan ladda mobiltelefonerna så är det inte till stor nytta i alla fall.
 |
| Vi har levt med en ständig fara hängande över oss. Det är bara att konstatera och glada får vi vara att faran är knäckt. Trädet har sett friskt och starkt ut men varit väldigt förrädiskt...... |
Man kan inte vara förberedd på någonting liknande om man aldrig har varit med om det tidigare
men jag tror ändå att folk har klarat sig väldigt bra med hjälp av alla organisationer och människor som ställer upp på olika sätt.
Efter ett dygn hade krafter redan mobiliserat sig för att få det hela att löpa rätt bra, trots allt kaos i naturen och längs vägarna. Vi har alla blivit drabbade på något sätt.
Över hela Åland ligger skogarna och ser ut som ett enda stort plockepinn...
Det kommer att ta lång tid innan allt är som det ska igen efter det här
Det ser ut som om kriget har gått fram.
Vi är mycket lindrigt drabbade hos oss
Affärer har fått slänga lättskämda varor när de tinade upp men sådant blir för det mesta ekonomiskt kompenserat via avdrag man kan göra i bokföringen, många har försäkringar som täcker osv.
Det är världsliga ting som egentligen inte alls förtjänar särskilt mycket skrivutrymme.
Det är det levande som gäller sådana här gånger.
Det materiella spelar mindre roll, även om det blir kostsamt för många på sikt.
Hur hela "landet" ligger till vet nog ingen ännu, mycket har förstörts,
mångas livsverk har gått i kras, folk mår dåligt och kommer att få jobba
med den biten mentalt länge, länge för att inte tala om den ekonomiska biten av det hela.
Men mitt i allt så har folk ställt upp för varandra som aldrig någonsin förr.
Det finns många hjältar i vardagen när det verkligen krisar
Det ger styrka, det ger kraft och som jag ser det så är det vi som har klarat oss allra bäst
som bara måste finnas till för dem som inte har gjort det lika bra
Nu prövas vänskap och medmänsklighet som aldrig förr.
Vi går mot tunga tider på många olika sätt, men förhoppningsvis så kan vi stå
enade och ödmjuka inför fakta och bäst av allt, vi har klarat oss med livet i behåll förutom den
stackars mannen som blev under sin traktor när han ville vara med och hjälpa till för andra.
Så fruktansvärt tragiskt.
Ord saknas men tankarna går till hans familj
 |
| Plåten bara skalades av på ett av husen hos grannen söder om oss |
Naturkrafter är inte att leka med, hoppas att vi alla lär oss något av denna katastrof som Alfrida
förorsakade. Man inser hur liten man är, men också hur mycket man har att vara tacksam över.
Våra hus ligger inte under vatten eller är begravda under ett jordskred eller har varit med om en jordbävning. Allt kan alltid vara mycket värre.
Nu hoppas jag bara på att alla snart har ström i sina hem och hus igen. Fortfarande väntar ca 3000 hushåll på att få el, men det kan ta tid, skador på ledningarna är stora.
 |
| Bild från Ålandstidningen, ej min egen |
En liten rapport från min horisont sett.
Tack alla som har bekymrat sig och försökt få kontakt på olika sätt.
Vi har det som sagt, väldigt bra..
De träd som fallit hos oss ger oss bara mera värme, både under sågning och också senare som ved.
Vi är lyckligt lottade i det här sammanhanget.
Jag önskar att jag kunde säga så om alla andra som har drabbats.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
