söndag 28 augusti 2016

Kan man säga upp kontraktet

med en  mormor ?, hann jag tänka, fastän jag redan visste svaret.
Tack och lov, kontraktet är på livstid!
Jag kan inte få sparken!

När Wilhelm, kallad Wildhelm av olika orsaker, stod framför mig med blåfärgad näsa
och en tuschpenna i ena handen, fick jag verkligen lägga band på mig för att inte frusta ut
i ett ohejdat skratt.
Risken fanns att han skulle måla öronen också av bara farten
om han såg sin mormors spjuverögon när han hörde hennes skratt
Vem vill inte göra sin omgivning glad?
Sådan är nämligen Wilhelm....han är snabb som vinden
och en handlingens "man".

Men hur skulle jag förklara allt detta för mamman i familjen?
Att hennes minsta telning plötsligt hade en väldigt blå näsa...målad med tuschfärg
Allt hände den lilla stund som storebror Timothy inlevelsefullt berättade om datorerna som han
och kompisen A. jobbade tillsammans med. Jag var idel ädel öra....
Då passade W. på att måla sin näsa blå

Storebror frustade bakom min rygg och så skrattade vi hejdlöst, nästan hysteriskt båda
två. Vi såg ju en lillebror med blå näsa framför oss åtminstone en vecka framöver
i olika situationer och en mamma som frenetiskt gned
den lilla näsan med putsduk så den blev skinande blank

Nå, vi  skred därefter, fnittrande, till verket och fick bort det allra värsta,
skrubbade den lilla näsan så den nästan skulle ha blivit blå om den inte hade varit det redan,
i vår iver att få den normaliserad igen.
När jag lämnade pojkarna för den här gången hade Wilhelm
fortfarande en ljusblå näsa.
"Det är ju bara ansiktsfärg", sade han bekymmersfritt och glatt. Så skrattade
vi allihopa igen åt den söta killen med den blåa näsan.

Det hör bara till att det ska bakas varje gång vi träffas...vi försöker få till det så i alla fall         

Att vara tillsammans med barn(barn) är nog det roligaste som finns.
Det händer någonting, om inte hela tiden, så nästan hela tiden. Det blir aldrig tråkigt och om
det mot förmodan skulle bli det så är det högst nödvändigt med den lilla vilan som uppstår just då
Man behöver ju dra andan lite....


Som vanligt har vi haft mycket på gång även om vi bara har tagit det lugnt.
Att meta fisk i en fisklös damm är också ett äventyr av ett alldeles särskilt slag
En blå plastmask som W. har fått av sin farfar rymde plötsligt och försvann ner i dyn....
vilket förstås föranledde en större livräddningsmanöver.


Queen Mary som har legat uppdragen på stranden ett tag fick omedelbart gå i sjön
så att hon nästan stod på näsan/fören...men ingen blå mask hittades.
 -"Den har nog drunknat...eller den kommer nog upp när vi inte ser den eller hur?"
Mormor höll med förstås, för det vet ju alla
att maskar gräver ner sig i dyn,  slår knutar på sig själva och har konster för sig hur mycket som helst
I all synnerhet om de är blåa
Den finns nog där igen en dag när vi minst anar det.


Masken var snart glömd för en slända och ett bi som bara måste livräddas med fiskhåven...
Alla varelser i dammen som inte redan var under vattenytan  fick ofrivilligt dyka innan de håvades upp
och blev räddade.-" För drunknar de inte lite, så kan de ju inte bli räddade",  sade W.
Det är ju också en sorts logik
För den som blir förskräckt över allt detta kan jag lugna er med att om någon  får det att
gå undan med fart så är det Wilhelm. Biet hann nog inte ens blinka och allra minst mormor...
Där hinner ingen riktigt med ...men oftast går det bra i alla fall
och både bi, slända och andra damm-varelser lever fortfarande fastän nu som nybadade


Att ha föräldrafritt kan vara så himla skönt.
Då är det legalt för både mormor och Wilhelm att sätta sig ner och ha bullkalas
på  farstutrappan istället för att äta lunch.... -"den smakade ost  och det tycker jag ju inte om" sa´ W.
En viss mormor orkar inte truga den som inte vill bli trugad, så hon följer minsta motståndets lag
och tänker att det faktiskt hör till hennes privilegier.


Storebror T. har redan kommit underfund med hur mormor tänker och är.
Han bara ler, ser nöjd ut och äter bullar han också
Vi har liksom en bullpakt tillsammans, vi tre
Om hundra år spelar det ingen som helst roll i alla fall om bullarna blev för många en söndag
i augusti, nådens år 2016
Vi har det bara så skönt tillsammans som vi kan och vill.

"Du bakar världens godaste bullar, mormor",  hördes en liten sexåring säga mellan tuggorna,
så säg emot sen, den som kan...


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


Jag är en enda stor kram


Att ge kram eller inte ge kram, det var frågan det
Redan tidigare har den frågan diskuterats här i bloggvärlden.
Vi var då av rätt många olika åsikter
men kom förstås fram till, helt logiskt,
att var och en gör som den själv vill.
Man ger kramar om man vill eller så inte.
Så är det ju bara.
Det är inte fel att kramas.
Hellre det än mycket annat
Kramar behövs

Libellula depressa, hona

Men det gnager lite i alla fall...
Det har blivit så mycket kram och kramar, så pass att det för min del  känns som om det
har gått snudd på inflation och slentrian i all vänlighet och i ordet kram,
ett ord som bara måste vara med för måstets skull,
ungefär som att man inte kan eller vågar bryta ett mantra.

Vi ser säkert väldigt olika på det här men  
jag har bestämt mig för att inte kramas lika mycket
som tidigare här i bloggosfären
utan bara när det verkligen känns angeläget och äkta för min del.

Libellula depressa, hane

Bara så ni vet.
Tro nu för all del inte att jag har blivit som en kall fisk för det
Jag tycker inte alls mindre om er för den skull.
Jag är en enda stor kram i alla fall

Jag bara förändrar mitt eget förhållningssätt till ordet kram, svårare än så är det inte.
Och jag vill att ni ska veta om det

Nå, det om det...

Blågrön mosaikslända

   Bredsländorna, på de två första bilderna, fotograferade jag redan i början av juni, då Uffe och jag gjorde
   en lite längre skogsvandring i kuperad terräng, som började i Godby,
   en stor by mitt på Åland, också kallad Ålands andra stad.
   Det var den dagen vi gick vilse och fick fyra extra kilometer motion
   än de åtta vi hade tänkt oss från början, men om vi inte hade gått vilse så skulle vi inte ha fått se
   de två vidunderligt vackra trollsländorna.
   Så inget ont som inte har något gott med sig som det heter.

   Den tredje bilden tog jag en regnig, kall och blåsig dag nu i slutet av augusti.
   Den blågröna mosaiksländan var stel som en
   pinne där den hängde i havtornsbuskarna och slängde i vinden.
   Senare mot kvällssidan hade den ramlat ner på marken
   och jag trodde att dess saga var all, men så såg jag att det fanns liv i den trots allt,
   så jag lade upp den på ett av trädgårdsborden

   En stund senare hade vinden fört den med sig till en markplatta så jag lyfte upp den på nytt
   och lade den i klätterhortensian mot husväggen, där den tydligen fick så  mycket värme i sig så den
   orkade masa sig in under ett blad inför den stundande natten.
   Följande morgon, när solen steg upp såg vi den flyga iväg igen.....
   De är förtrollande vackra de där sländorna, eller hur?
   Och tydligen mycket beroende av soliga varma dagar.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

torsdag 25 augusti 2016

Trädgårdsjobb


Det här är ett av projekten jag har på gång
Äntligen har jag kommit igång...

När det blir avslutat vete katten men i alla fall
kommer mördarsniglarna att få det svårare
att gömma sig i högt gräs och under blommiga
tuvor.
Stenpartiet som anlades för många år sedan
(inte av mig), 
ska få en rejäl ansiktslyftning...
Eller inte alls.
Få se vad som faller mig in
Man vet aldrig vad som flyger i mig
Eller runt mig :)
Fåglarna har fått en ny korg, ja, till och med två nya korgar.


Den gamla gav upp och har påbörjat sin sista resa till Uppsala och förbränning
De små bevingade är inte helt nöjda med nymodigheterna, men sakta mak börjar de vänja sig.
Korgarna hänger vågrätt trots att det inte ser så ut, men fåglarna gillar tydligen
att få rotation på dem, kanske för att förvirra sparvhöken och duvhöken som gör sina dagliga
lovar runt det som de också anser att är deras matbord eller så tycker de, småfåglarna, helt enkelt om att
åka karusell.


   I år dignar havtornsbuskarna av c-vitaminer och jag plockar lite nu och lite då som omväxling till det
   jordbrukande arbetet. I vinter blir det parfaiter, krämer och moussetårtor när det ska godsaker till.
   Ett par bär om dagen håller förkylningarna borta också....


    Störbönorna levererar, trots dålig grobarhet....
    En tredjedel av alla sådda frön blev det ingenting alls av, men
    varför klaga?
  

      Den första hinken bar jag in nu ikväll för förvällning och infrysning
      Det är mera bönor på gång i landet, så vinterbehovet för vår del är tryggat.

    

    Den andra omgången av rabarber har också skördats. Vi är många om läckerheterna...fastän jag tror att
    sländan egentligen bara har mellanlandat för en vilopaus i eftermiddagssolen


    Neeej! Redan? Det är ju bara augusti, vildvinet! Redan rött på gång?
   

    I år är det första året som vi kan smaka på egna björnbär
    Vi har redan gjort det men hade tydligen lite bråttom, för de var rätt sura.
    Nu har vi förskansat oss med tålamod och väntar några dagar till innan vi gör om försöket.


 
    Fjärilarna har mera än fullt upp i trädgården med att flyga från blomma till blomma
    Vi har haft många påfågelsögon här i år
 

    Amiralen kom på besök i förrgår och är fortfarande här och gör ständiga besök hos de blåa bolltistlarna


    Den lilla blåvingen gillar Rosenskäran bättre tycks det som

    Lite underligt känns det trots allt att plocka undan trädgårdsmöbler och liknande redan.
    Vi har ju en hel del stolar,  bord och parasoll p.g.a. caféet och i år är jag nästan ensam
    om att göra det så därför är inhöstningen påbörjad, dock i sakta mak.
    Nästan ensam, skriver jag, helt ensam är jag inte,  för Uffe är vänsterarmstark
    och ger mig ett handtag där han kan vara med.

    Just nu småregnar det utanför mitt fönster, mörkret sänker sig sakta
    Augustikvällen är varm och skön.
  
    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 21 augusti 2016

Busfrön ?

Jag tar vara på eget utsäde varje år, samlar frön som jag torkar
innan förvaring, men det händer att jag köper någon påse frön ibland

Den gula zucchinin behövde förnyas. Sagt och gjort så köpte jag
en påse ekologiska frön (Gold rush) i våras
Nu har vi frön för flera år framöver, tänkte jag.
Men tydligen var det lite si och så med grobarheten


I min vanliga ordning sådde jag tre frön med jämna mellanrum i en ring
i den upphöjda bädden avsedd för zucchini
Inget hände.....De olika gröna zucchinisläktingarna
en bit ifrån hade redan kommit upp
och växte så det knakade, men
ingenting gult ville se världen ovanför jordytan tycktes det som

Så jag sådde tre frön till på samma ställe efter ett tag och ett par frön till
på ett annat ställe längre bort i landet bara för att gardera mig.
Vi tycker nämligen om gul zucchini i det här hushållet


En gul zucchiniplanta fick vi av nio möjliga frön
Jodå, det grodde tre frön av de nio sådda
men två av dem som grodde är någonting helt annat än gul zucchini
De ser ut som prydnadspumpor....åtminstone den ena av dem
Den andra är jag fortfarande väldigt osäker på vad det ska bliva av.
Är den ätlig eller är den en prydnad den också?


     Kanske det är en Buttercup, en vintersquash?  
     Det återstår att vänta och se


Rödbetorna, de polkagrisrandiga har också givit oss överraskningar...
Mitt i allt det runda, randiga har vi hittat avlånga, vita, starka......rättikor?

De runda gröna som heter Tondo chiaro di Nizza hör till favoriterna.

Undrar om någon i fröfabriken har velat överraska med flit eller
om en liten olycka har varit framme?
Ploff! Oj, ut över golvet flög alla frön! Så där bara
En blick hit och en blick dit! Puh, ingen såg det!
Hastigt fram med sopborsten och så vips ner med allt i påsarna
Naturligtvis kan man inte skriva surprise på påsarna....

Rätt kul är det i alla fall med det oväntade!



Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

torsdag 18 augusti 2016

En av de sista dagarna...

innan vi stängde caféet för den här sommaren,  kom en ensam ung  man hit för att fika
Det regnade ute.
Han satt helt ensam vid ett bord i Gula salen, så jag stannade upp en stund och pratade med honom
i förbifarten när jag gick dit för att titta till om ljusen fortfarande brann på borden.
Med en del människor känns det som  att man fortsätter ett samtal
som man aldrig har avslutat, trots att man har aldrig har träffat varandra förr.


Så var det med oss
Vi pratade en hel del.
Bl.a. om hur det är att vara ung i dagens läge, om hur världen
ser ut i allmänhet, allt otäckt som händer, folk på flykt, hetsen, stressen...


- Jag har gjort mig av med tv-n", sade han plötsligt, "och jag försöker
låta bli att vara ute på Internet.
Jag vet om allt som händer ändå, men om jag hela tiden är någon annanstans så har jag inte mig själv.
Jag vill hitta mig själv först!
Och jag kan faktiskt inte göra så mycket mera för omvärlden än vad jag redan gör. Jag tror
att det är bättre att få tag i sig själv först och sedan utgående från den plattformen göra det bästa
man kan i det lilla.
Jag vill och orkar inte gå omkring och känna dåligt samvete för att jag inte räcker till någonting som
jag upplever att andra förväntar sig av min person.
Jag kan ju bara ta ansvar för mig själv och mina handlingar"


Så kloka ord.
Jag förstod honom bra för även jag har den känslan gnagande inom mig med jämna mellanrum.

Vi diskuterade vidare om varför det har blivit som det har blivit, varför så många i våra närområden och grannländer hetsar varandra, ungefär som om vi stod i olika läger.
Vi diskuterade livet som tycks ha blivit så svart och så vitt. Så mycket antingen eller
Varför det är så viktigt att man ska tycka si eller så för att man ska känna sig bekräftad och godkänd.

Vart har respekten och  förståelsen för olika åsikter tagit vägen ?
Var har misstänksamheten smugit sig in ? Alla märkliga beskyllningar och pekfingrar?



Jag hörde att det kom flera gäster till caféet och måste avbryta vår diskussion.
När jag gick ner för trappan tänkte jag på vårt samtal och insåg att det är många som känner likadant
och många som inte vågar ha åsikter alls om detta
För vågar du ha en annan åsikt än vad gemene man tycks ha så blir du lätt stämplad
och då är det lättare att vara tyst eller bara att hålla med även om man kanske innerst inne inte gör det.
Vem som sedan bestämmer vilken åsikt som är den enda rätta är frågan ?
Att vara ung i dagens läge är allt annat än lätt.


Attitydklimatet har hårdnat.
De vardagliga orden har blivit farligare
Ju oftare en hatisk och vulgär retorik används och får förekomma desto lättare vänjer vi oss vid den.
Vilket i sig kan leda till att vi blir avtrubbade och att gränserna för vad som är acceptabelt
och s.k. normalt förflyttas.
Det är mycket viktigt att hålla fast vid demokratin och dess principer när  vindarna
blåser snålare i samhällsdebatten. Reglerna måste vara desamma för alla som håller sig inom
lagens gränser.


Vi har alltid varit stolta över rätten till åsiktsfrihet. Låt oss värna om den utan
att ta heder och ära av varandra.
När argumentationen tryter ska man bli tyst och inte
kasta osakligheter på varandra.
Ja, jag vet att det är lätt att säga men
ibland kommer man till korta.
Varför inte acceptera det? Man måste inte alltid ha rätt...
Man kan inte ha rätt alla gånger, det är en omöjlighet



Att vara caféinnehavare handlar inte bara om att servera kaffe med dopp,
det handlar också om spontana samtal och möten människor emellan. 
Uffe brukar säga att man ska kunna prata om allt. 
Från samtal om blöjbyten till samtal om kärnfysik. 
Ungefär så.  




Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

lördag 13 augusti 2016

Nu är det dags....

att varva ner efter sju veckors intensivt arbete i caféet.
Om inte annat än för att tanken inte finns med i allt det jag gör längre

Fast å andra sidan så skapar jag nya brödsorter.....
Meningen var att det skulle bli ett ciabattabröd i morse men just innan jag strödde socker och kanel
på den utkavlade degen insåg jag att det inte var kanelbullar jag höll på att baka
Men då hade jag redan lagt ett lager med smör på degen så det var bara att rulla ihop den
och efter en stund i ugnen var ett nytt bröd skapat.


    Knorren, Snurran...ja, vad jag ska kalla "uppfinningen" vet jag inte riktigt än , men faktum är att det blev
    ett riktigt gott bröd. En typ av bondig grov croissant kom till. Så där bara...
    när jag själv inte var med i tanken.
    Den passar mycket bra i caféet som ett salt inslag till allt det söta.
    Nu funderar jag redan på olika smaksättningar
    Så lagom det när vi stänger caféet om ett dygn eller hur?
    Nå "uppfinningen" får utvecklas i lugn och ro till nästa sommar då vi öppnar caféet igen.

    Att jag trodde att det räckte med att tända lampan ovanför spisen för att laga middagsmaten idag
    var också ett tecken på "överhettning" av hjärnkapacitet...eller precis tvärtom, vad vet jag?
    Maten i stekpannan blev aldrig varm fastän jag tyckte och trodde att jag hade lagt på
    värmen. Så där håller jag på just nu...jag fungerar inte fullt ut

    Det är verkligen dags att lägga lapp på luckan och pusta ut ett tag .
    Imorgon lägger vi upp stängt-skylten när klockan slår fem (17)
 


    För övrigt så har sommaren, den för vår del annorlunda sommaren, varit fin
    Vi har haft precis lagom med kunder för att hinna med i svängarna, Uffe har hunnit med sin nödvändiga
    terapi och rehabilitering, sin dagliga nödvändiga tupplur och torkan har hjälpt till på bästa sätt
    Jaha ja, vad har nu torkan med det här att göra tänker någon?

    Jo, jag har inte behövt klippa gräs så ofta som man normalt gör. Gräsmattan har
    varit torr som fnöske och knappt vuxit någonting alls
    Under den här sommarsäsongen har vi fått allt som allt nio millimeter vatten här hos oss
    Mördarsniglarna har inte visat sig alls och det får man förstås räkna som positivt.
    Jag har fått ledigt från dem under högsäsongen då så mycket annat finns att göra

    Sommargästerna har haft en vidunderlig sommar, med många strandbesök och varma dagar
    Många av dem har suttit under parasollen i trädgården och druckit sig otörstiga, ätit sig mätta
    och nöjda. Många av dem har kommit hit och köpt bullar och salta pajer för att äta på stranden
    Den senaste veckan har många av dem kommit hit och tackat för sommaren.
    Det känns alltid vemodigt och också underbart. Tänk att de kommer och säger adjö!
    Så fint det känns.
   

Vy över grannens ödetorp från igår kväll
 
    Ja, hur sammanfattar man flera veckors härlig tid?
    Det är omöjligt egentligen, men det kanske kommer ett och annat på bloggen om sommaren som
    snart är ett minne blott. Minnen som jag vill berätta mera om
    Hösten börjar göra sig påmind

    Två av mina bloggvänner har varit på besök, båda två från Österbotten
    Senast idag var Annelis hantverk här (nu nedlagd blogg)
    Uppdatering : Här kan man läsa hennes blogg nu : Fotostunder
    För tre veckor sedan stod plötsligt Nette Cecilia här
    med sin kamera i högsta hugg.
    Härligt att få träffas på "riktigt" också.

    Härligt att vara i bloggvärlden igen! 
 

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

    
    
   

lördag 9 juli 2016

Stadigt på golvet

står jag nu för tiden i cafédomänerna hos Pettas
Förstås så tar jag några steg i olika riktningar också från tidig morgon till sen kväll

Rosenskära

 Jag hinner inte med bloggskrivandet som tidigare
 Jag hinner inte läsa andras bloggar för tillfället
 Så vad göra?

 Jag tar en månads bloggsemester medan jag jobbar!

 Vi ses i augusti igen!
 Ha en fin sommar till dess!

Krollilja

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska