torsdag 15 september 2016

Ekologiskt


    Veckans rubrik står Olgakatt för.

    Egentligen säger Jane Goodalls ord allting om varför vi på Pettas lever
    så ekologiskt som det bara är möjligt.
    För vilket är alternativet om vi tänker på vår miljö och på vår värld
    som vi ska lämna vidare till dem som kommer efter oss?
    För min egen del tog det ekologiska medveten fart när jag blev gravid första gången
    Jag berörde det här.

    Vi är certifierade, vilket betyder att vi är kontrollerade och godkända och att vi får kalla oss ekologiska.
    Jag vet att det finns människor som skakar på huvudet och säger att det där betyder väl ingenting...
    vem som helst  kan fuska. Jag har fått höra det ett antal gånger under åren som gått...
    En konstig tanke för mig. Varför skulle man fuska? Varför utgår man ifrån att det ska fuskas?
    Då är man i så fall inte seriös enligt mitt förmenande...
    Då tänker man enbart i vinstsyfte då man vet att det
    många gånger är dyrare med ekologiska än med konventionella produkter.

    Det är en sanning med modifikation det också som bara det i sig skulle behöva ett eget inlägg
    Det finns affärer som utan att blinka höjer priserna på ekologiska varor till höjder som inte
    är relevanta alls till vad säljaren/odlaren får.
    Det har vi varit med om men vi sätter oss på tvären och ifrågasätter.
    Tanken är ju att alla ska ha råd att köpa ekologiskt, inte enbart de
    som har tjockare plånböcker än andra.
    Sedan får man inte glömma bort att ekologiskt odlande medför ett helt annat hantverk än vad
    ett konventionellt odlande gör, det tar mera tid


    Jag kan trösta den tvivlande, att det är väldigt svårt att slinka igenom kontrollen
    utan att få en prick i protokollet.
    Kontrollerna är väldigt noggranna. Varje litet  bokföringsverifikat synas
    noggrant, varje inköp granskas, varje försäljning, allt gentemot varulager och recept.
    Vår inspektör går verkligen på djupet. 
    Hen ger sig mycket god tid och antecknar allting så hen kan
    följa upp allt  inför nästa kontroll som kan bli när som helst utan att man vet om det.
    Plötsligt så står inspektören i dörren och säger att " jaha, nu är det dags igen."
    Så ska det vara också.
    
    Sedan synas allt i lagret, i caféet, bokföring, allt, allt
    och  i vårt fall också utsäde, gödselmetoder, ja hela trädgården.
    Vår lilla odling och våra växthus är nämligen också certifierade och godkända.
    Vi använder en del av det odlade  i caféet.
    De som levererar varor åt oss är också noggrant granskade och certifierade.
    Fördelen med att leva i ett litet samhälle är att vi håller koll på varandra också
     

    Att vara ekologiskt certifierad betyder inte att man inte kan använda varor som inte är ekologiska.
    Vi får sälja annat som inte är ekologiskt i vårt café.
    Men vi får inte säga att  varorna är ekologiska om de  inte är det.
    Man måste alltid berätta vad som inte är ekologiskt eller märka ut det på innehållsförteckningarna.

    Vi serverar t.ex åländsk glass som inte är ekologiskt certifierad, till pannkaka och chokladtårta.
    För vår del känns det bättre att servera våra besökare äkta vaniljgräddglass från Åland istället för att
    köpa ekoglass från annat land med tanke på transporten hit.
    Dessutom är den, den absolut godaste glass man kan tänka sig.
    Vi känner oss stolta som kan säga att vi har ett eget mejeri på Åland som tillverkar bra produkter
    om än vi hoppas på att det så småningom också ska tillverkas ekologiska mjölkprodukter här på  ön
    så att vi slipper ta dem bortifrån (fastlandet och Sverige)
   
    Man får göra undantag så att säga men man får inte ge sken av att undantaget är ekologiskt.
    Kunden har rätt till att få veta ursprung och äkthet.


    När jag startade med ett ekologiskt bageri för många år sedan ( snart hundra ) så fanns det inte så mycket
    ekologiskt närodlat överhuvudtaget annat än från Odlarringen. Det jag inte fick tag på hemma på
    ön, beställde jag från Saltå Kvarn i Sverige och från fastlandet ( Itu Oy).
    Nu är tillgången en helt annan och det finns egentligen
    ingenting som inte går att få tag på bara man ligger i lite grann.
    Det blir en balansgång och vi anpassar oss mera och mera till det som går att få tag på i närmiljön.

    Jag väljer medvetet bort sådant som växer långa vägar härifrån, en viss skepsis har även jag.
    Pengar kan göra folk småtossiga. Det ser vi ju inte bara i idrottsliga sammanhang
    Man ska ifrågasätta och inte vara aningslös men man ska också våga lita på att de flesta är
    väldigt seriösa och tänker med själ, hjärta och ett intresse för att leva så rent som det bara är möjligt.

    Det motstånd som man kunde känna av i början
    ( ekologi upplevdes lite flummigt, ni ser det inte men nu skakar jag på huvudet och ler ) har minskat
    Men fortfarande finns en stor okunskap om ekologiskt och också många fördomar.
    Allt har sin tid för varje människa, allt är en utveckling
    Det man inte ska glömma bort är att innan konstgödsel och alla bekämpningsmedel började
    användas, så odlade de flesta naturenligt. De var ekologiska utan att veta om det

    Människan har gått från ekologiskt till konventionellt för att återupptäcka
    ekologiskt igen och det under en inte alltför lång tid. Jag minns bra när min mor stod med
    några korn konstgödsel i handen och förundrat tittade på dem och sade
    "att tänk ändå, nu behöver vi inte koskit längre".
    Att marken de odlade blev utarmad med tiden och inte gav
    samma kvalitet på potatisen som förr var förstås en missräkning.
    "Det finns inte ens maskar i den"
    sade hon förundrat och" potatisen ´är vattnig".
    Ändå var hon lite skeptisk till mitt eko-odlande till en början.
    Så är det med allt som är "nytt" och "okänt"
    

    Ett argument som man får höra är att man inte kan göra någonting åt nedfallet
    och vad som kommer via luften och vattnet. Nej, det kan man inte göra på direkten,
    men alternativet blir inte bättre om man odlar med
    konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
    Ekologiskt är det bästa alternativet ändå.
    Man behöver ju inte medvetet "smutsa" ner bara för att det redan finns "smuts"
 
    Och flera av oss som tänker så och lever därefter påskyndar miljöförbättringen och allt levande.
    Rom byggdes inte heller på en dag, ett steg i taget...må så vara att det kommer att ta många liv...
 

    För Uffe och mig är detta med ekologi en livsstil. 
    Men för den skull betyder det inte att vi är fanatiska,
    eller talibaner som Uffe skämtsamt brukar säga.
    Det händer ibland att vi också äter mat som inte är ekologiskt certifierad. Givetvis
    Fisken i havet simmar inte i ett rent hav, men god är den i alla fall.
    Ibland bara måste vi ha en korv från Dahlmans eller en Fazers blå.
    Vi går ut och äter, vi går på café och vi blir bjudna till vänner på mat
    De tar oss som vi är och vi tar dem som de är och gott smakar det alltid.
    Fast flera av dem väljer gärna ett ekologiskt vin som gåva åt oss
    istället för en blomma nu för tiden :) 

   Det här inlägget kan bli hur långt som helst men någon måtta får det vara eller hur?
   De övriga som deltar i Veckans rubrik är:
   Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt, Tove,  Ulla
 
   Nästa veckas rubrik tar jag tag i senare för här ska det bli ett längre uppehåll
   vad gäller internet. Vi ska vara tillsammans med nära och kära.
   Beslut är taget om att varken blogg, facebook eller liknande
   ska användas alls. Bara e:post kollas någon gång.
   Nu ska vi  umgås och bara vara sociala och inte alls internetiala.
   Bara så ni vet varför jag inte kommer att synas särskilt ofta här
   den närmaste tiden. 

  Mina rubrikförslag för oktober är: 
  Ju fler kockar...
  Katten på bordet
  Idyll
  Löften
  I väntans tider
  (ps. har någon redan givit förslag kan mina vänta till en annan månad)
  
  
   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
 

   

onsdag 14 september 2016

Septembermorgnar


    Nu ligger höstdiset över markerna igen i tidig timme då de flesta av oss fortfarande sover
    När solen vaknar och sakta sträcker ut sina strålar lättar diset och allt blir så trolskt...


   Nu är tiden för magiska morgnar...
   Jag tittade bakåt i bildarkivet och såg att det ser ungefär likadant ut
   varje år under de här dagarna
   Ändå känns det som nytt varje år, precis som när det är vår
   Man får lite årstidsfnatt och blir euforisk


   Vi har till och med samma sorts blommor år ut och år in, bolltistlar, rosenskäror, ringblommor


    och den  lilla romerska riddarsporren
    Alla är självsådda och kommer  år efter år och jag rycker bort plantor
    och behandlar dem alla som värsta ogräs
    Men de har ett härligt övertag och en enorm växtvilja och kraft
    De lever sitt eget liv och bryr sig inte alls om mina åtgärder att få bukt på dem
    "Låt henne hållas, vi kommer ändå"
    Nu är jag glad för det för det är vackert så in i Norden att ha dem i det snart på grönsaker
    skördade trädgårdslandet.
    Nu ser det ut som ett blomland istället


    Varje vår är jag lite ängslig och undrar om det ska komma upp någon rosenskära
    efter mina härjningståg i trädgårdslandet...
    När hösten är här förstår jag inte hur slarvig jag har varit för landet är fullt av denna skönhet
    som förstås släpper sina frön till marken inför nästa vår och sommar just nu
    Jag höstgräver och bär jord än hit och än dit och i allt detta ligger de frön som nu är orsaken till
    all skönhet som förgyller septembermånad varje år


    Ringblomman lyser upp överallt....


     I olika färger


    Ett par zucchiniplantor finns fortfarande kvar i landet, oskördade. De blommar ännu och får besök
    så snart solen står högt på himlen igen


    Fåglarnas egen odling har också mognat och fröna pickas ut systematiskt och snyggt.
    "Jodå, jag vet att det är din del av landet lilla talgoxen! Jag ska inte störa..."
    Det verkar som om grönsakslandet, fåglarna, insekterna och jag  lever i någon form av anarkistisk
    symbios med varandra.
    Även om jag längtar efter prydlighet och ordning så får jag hålla tillgodo med vildheten i alla fall.
    Den är rätt skön och jag har kapitulerat åtminstone för stunden.
    Pepparroten ska få en dust längre fram i höst
    För någon måtta får det ju ändå vara på anarkister.
   

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 11 september 2016

En liten fundering som gäller lördagstemat


Jag har funderat och vill ställa en fråga till alla som deltar i lördagstemat.
Borde vi inte kalla temat för veckans rubrik egentligen?
Vi är alla väldigt aktiva på många sätt och det händer titt som tätt
att vi var och en skriver lördagstemat en helt annan dag än lördagen.


Det fungerar förstås, men jag tänker på alla dem som klickar på  länkarna i våra inlägg
och inte får läsa om det tema som rubriken aviserar. Det känns missvisande....
Vad sägs, ska vi döpa om lördagstemat till veckans rubrik
Ett förslag från min sida, vad säger ni andra?


Här skiner solen, det är underbar indiansommar och vi är ute på vandring i skog och mark
ett par timmar varje dag



  I lagom takt städas allting upp, snart är sommarattiraljerna på plats där de ska vara till nästa vår

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

fredag 9 september 2016

I betraktarens öga


            Det var en frostig novembermorgon
            Vi satt i en bilkö i Helsingfors, det gick sakta, sakta framåt
            Plötsligt hajade jag till
            En man red rakt ut i trafiken framför oss
            ......svävade han över marken med sin häst?
            Så magiskt allt kändes


            En minut senare var allt det magiska försvunnet
            Likaså marskalken av Finland.
           
            Vi vek av till vänster i korsningen och allt var som vanligt igen



    En kall höstnatt frös vattnet i tunnan till is


    Två bröder på promenad en julaftonsmorgon i Roslagen


    Jag betraktar andra betraktare....
    Vad allt har inte galjonsfigurerna varit med om på de sju världshaven?
    En hoppfull tanke slår mig. Tänk om de får liv  när klockan slår tolv på natten
    och röster om förgångna tider berättar om hur det var en gång för länge sedan....
    En natt på Sjöfartsmuseét, vad sägs om det?
    Kommer någon med? 
 
    Detta är mitt bidrag till rubriken som Olgakatt har givit denna veckas lördagstema

    De andra som också skriver tema är Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt,
    Tove,  Ulla och så jag. Har jag missat någon så säg till
    Vi blir säkert flera bara september har runnit ut. Jag uppdaterar förstås.
    Titta gärna in på de andras bloggar och läs om  deras betraktelser.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
    

söndag 4 september 2016

Mjukstart för lördagstemat

Olgakatt har givit förslag till rubriker för att starta upp lördagstemat igen inför hösten:

3/9  Därför odlar jag - eller inte.
10/9 I betraktarens öga
17/9 Ekologiskt
24/9 Mitt förhållande till plast och syntet

Kålrabbi

Vilka alla, som deltar är inte klappat och klart ännu, så det är bestämt att
vi som vill vara med redan nu börjar med en mjukstart.
Förhoppningsvis"ramlar"  flera in i temaskrivningen vartefter veckorna går.
Tanken bakom är förstås rubriken som ges. Var och en som deltar
gör någonting självständigt utgående från den på sitt absolut egna sätt
med antingen ord eller bild eller både ock. 
Det brukar vara intressant att se hur olika man kan skriva om samma rubrik.

Den första rubriken är "Därför odlar jag-eller inte".
Temarubriken "Ekologiskt" smyger sig in som en självklarhet i mitt fall
eftersom vi odlar ekologiskt och är certifierade (kontrollerade och godkända)

Fyllda zucchini hör till vardagen den här årstiden

Jag har alltid varit en odlare på något sätt.
Man kan odla sina intressen och mina är många
men jag tänker hålla mig till grönsaksodlandet i det här inlägget

Som alltid tittar man sig bakåt i tiden en aning.
Hur började det egentligen?
När började jag odla och varför?
Frågor som har många svar som jag ska försöka sammanställa på något sätt.
Jag är inte uppvuxen med att odla.
I min barndomsfamilj på Köpmansgatan i Mariehamn, fanns inte möjligheten
att odla annat än i en balkonglåda och där kunde det som bäst finnas persilja
någon sommar men inte så mycket annat.
För det mesta var lådan fylld av indiankrasse

Gurkor på väg att bli mjölksyrade

På den tiden var det konserver som gällde.
Ärtburken som öppnades till söndagssteken, kokta morötter till hönan och inlagd gurka samt rödbeta
som ständigt tilltugg.
Det var först långt senare som kinakålen och purjolöken tog sig in på matbordet
Då var jag redan tonåring och på väg ut i världen

Jag har alltid haft ett behov av att jorda mig. Intresset att odla har kommit med åren
och blivit allt större för att numera ha blivit en livsstil.
Jag tror inte jag kan leva annorlunda...
Mentalt mår jag bra av att vara mullvad.
Det är också avstressande om något, alla bekymmer blir som bortblåsta
(nej, jag gräver inte ner dem, jag vill ha ren jord :))

Rena rama godiset

Det hela tog en medveten fart när jag blev gravid för första gången, för många år sedan.....
Plötsligt insåg jag mitt ansvar för en ny människa, senare också en till.
Det var väldigt viktigt för mig att mina barn skulle äta bra mat.
Du är vad du äter, tänkte jag mera än någonsin just då.
Björn Gillberg tvättade sin vita skjorta i tv-n och visade hur vit den blev av Prädd (grädde)
Minns ni?
Då var inte ekologiska produkter av stor prioritet i affärer och i samhället,
så för att säkra tillgången började jag också odla egna grönsaker
när jag fick möjlighet till egen liten täppa

Varje sensommar/höst har vi ett ymnighetsbord vid kökstrappan med varierande grönsaker att ta till...

På det sättet visste jag hur grönsakerna var odlade och att de inte innehöll
konstgödsel, växtskyddsmedel eller tillsatser av oönskat slag. De var så rena de kunde bli...
Det jag inte odlade själv köpte vi av Odlarringen 
(Jag var en av dem som var med och bildade Odlarringen för över trettio år sedan)
Nu finns flera ekologiska aktörer på marknaden, utbudet är mycket större än någonsin.
Nu har ekologi blivit en naturlig aspekt i vardagen för många och blir det alltmera
när man inser hur viktig miljön är för oss alla, både människor, djur och växter


En annan aspekt än den ekologiska och den njutbara, var också den ekonomiska.
Det har inte alltid funnits så många slantar i min plånbok och då var det en rikedom
att kunna ta upp egen potatis, egna grönsaker, rotfrukter och kryddor.
Jag kände mig oerhört rik på det mesta eller som jag brukade säga
"jag är rik på allt utom pengar".
Har man rödbetor, morötter och lök kommer man långt i vardagen.
Resten sköter man med ett kreativt sinne.
Plötsligt är det ingen som helst konst att trolla med knäna

Nu har jag råd att gå till affären och köpa vad jag behöver,
men likväl vill jag helst odla det vi själva äter.
Jag fortsätter att trolla med knäna
Barnen är utflugna sedan länge, så dem behöver jag inte tänka på längre i den meningen,
fastän jag ändå gör det med att koka sylt, marmelad och saft åt dem av egenplockat och odlat.

Rabarbermarmelad på huvudet

Så länge jag känner glädje i att så och sätta, att gräva, odla, sylta, safta osv,
så kommer jag att göra det
Både Uffe och jag tycker mycket om grönsaker, rotsaker samt örter.
Fröjden av att bara gå ut till täppan och plocka det man vill ha till en måltid är guld värt.
Det smakar bättre också.

Smörslungade egenodlade primörer

Också när jag bodde i stan och bara hade balkong var den fylld med en hel del
som gick att äta upp tillika som en kolonilott fanns en bit längre bort.
Köper jag en kruka med eko-sallat, så kastar jag den inte när bladen är uppätna.
Då planterar jag rötterna igen och äter många gånger av sallaten som kommer igen och igen.

Jag odlar helt enkelt därför att jag inte kan annat, det är min livsstil, min glädje och min hobby

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska




fredag 2 september 2016

Veckorna "lunkar" på¨....


Kvällssol på balkongen

    Trots att jag tar det mesta i min egen takt och försöker att inte stressa alls,
    så rinner dagarna iväg så det bara sjunger om det.
    Så känns det i alla fall.
    Nu har vi redan september.
    Jag vet inte om jag inbillar mig det, men jag upplever alltid att solen
    glöder lite extra den här tiden på året än annars
    eller kanske det helt enkelt är jag själv som upplever den starkare för att jag
    hinner uppleva den. Så kan det ju också vara...


    Nu studsar man nästan till när man ser en segelbåt....de är inte så många längre
    Bara för någon vecka sedan var vikarna vita av segel
    Ett litet hösttecken är det nog.
    Semestrarna är slut för de flesta, fastän en liten familj knackade på dörren under eftermiddagen
    och ville komma på café. Varje dag får vi besök men alltför få för att det skulle löna
    sig att hålla öppet längre. Men de tre små pojkarna som kom hit med sin pappa fick dricka
    sig otörstiga på vatten. Som tröst fick de en påse söta skorpor med som "skaffning"
    på vägen tillbaka till stugan de hyr.
    Kanske de minns det längre fram som vuxna...att de vandrade längs landsvägen i Geta
    och åt söta skorpor? Sånt brukar man komma ihåg..


              Jag har äntligen haft tid att gå till min frissa....och som ni förstår så är det bäst
              att boka tid hos henne, så man säkert har en  :)
             " Jaha, vad ska vi göra åt dina barr då? " frågade Pia och så klippte hon till
             och nu är jag fin igen
             


   Veckan har också vikts åt några möten i kulturens tjänst. Så kan man säkert kalla det
   eftersom jag sitter med i Kulturdelegationen på Åland. På måndagen var vi på planeringsmöte i
   Lemböte och i onsdags tog vi beslut i Mariehamn om fördelningar av bidrag till kulturarbetare
   Ett intressant, inspirerande och ansvarsfullt värv.


   Lagtinget renoveras och lagtingsledamöterna med tjänstemän
   är tillfälligt bortflyttade ur huset till annan lokal i staden.
   Nu är det bygghantverkarna som tar kloka beslut. Kanske ännu bättre än de folkvalda?
   Jag hoppas ni ser glimten i mitt öga!
   

   Grönfinkarna äter som om de har betalt. Vi har aldrig haft så mycket grönfinkar förr som vi har i år


       Jag har planterat om jordgubbsplantorna. Nu har vi tolv stora plantor i jorden till nästa år....
       och en hel del arvingar på komposten.


   Det stora växthuset (10 kvm) utryms sakteligen....nästa år blir annorlunda
   Då ska glashuset användas till annat än tomater


   Det lilla växthuset väntar på åtgärder. Där har vi chilipeppar hur mycket som helst
   Också här ska förändringens vind få svepa in


    Kärleksörten börjar rodna
    En humla idkar terränglöpning....
   

    Små helikoptrar hovrar runt omkring mig när jag är i trädgården
    Den här mellanlandade på kanten till en rostig hink som har tjänat ut


    Igår kväll var vi till Mariehamns Modellstad.
    Här ovan en modell av min gamla skola Ålands Lyceum

En vy över modellstaden Mariehamn under 1930-talet

   Vi lyssnade på flera föredrag som dottern i familjen var arrangör för,  med anledning
   av frågan som har uppstått om lindarnas vara eller inte vara i Esplanaden i Mariehamn
   Intressant och hoppingivande. Lindar går att rädda verkar det som
   Jag återkommer säkert i ämnet längre fram på något sätt
 

   Så här ser det ut vid trädgårdslandet just nu. Skottkärran är fylld av komposterbart material....
   Ja, det finns hur mycket som helst att göra hela tiden.
   När vi stängde caféet för den här sommaren fick vi frågan flera gånger av olika personer om
   vad vi skulle göra sen....
   Jag är säker på att jag såg lite fånig och oförstående ut. Vad då?
   Ingenting tar slut, det finns alltid precis hur mycket som helst att göra.

   Nu har vi just vinkat av sonen som kom på hastigt och kärt besök.
   Vi har ätit middag tillsammans och pratat, pratat och pratat.
   Kort, intensivt och underbart.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 28 augusti 2016

Kan man säga upp kontraktet

med en  mormor ?, hann jag tänka, fastän jag redan visste svaret.
Tack och lov, kontraktet är på livstid!
Jag kan inte få sparken!

När Wilhelm, kallad Wildhelm av olika orsaker, stod framför mig med blåfärgad näsa
och en tuschpenna i ena handen, fick jag verkligen lägga band på mig för att inte frusta ut
i ett ohejdat skratt.
Risken fanns att han skulle måla öronen också av bara farten
om han såg sin mormors spjuverögon utifall att hon började skratta
Vem vill inte göra sin omgivning glad?
Sådan är nämligen Wilhelm....han är snabb som vinden
och en handlingens "man".

Men hur skulle jag förklara allt detta för mamman i familjen?
Att hennes minsta telning plötsligt hade en väldigt blå näsa...målad med tuschfärg
Allt hände den lilla stund som storebror Timothy inlevelsefullt berättade om datorerna som han
och kompisen A. jobbade tillsammans med. Jag var idel ädel öra....
Då passade W. på att måla sin näsa blå

Storebror frustade bakom min rygg och så skrattade vi hejdlöst, nästan hysteriskt båda
två. Vi såg ju en lillebror med blå näsa framför oss åtminstone en vecka framöver
i olika situationer och en mamma som frenetiskt gned
den lilla näsan med putsduk så den blev skinande blank

Nå, vi  skred därefter, fnittrande, till verket och fick bort det allra värsta,
skrubbade den lilla näsan så den nästan skulle ha blivit blå om den inte hade varit det redan,
i vår iver att få den normaliserad igen.
När jag lämnade pojkarna för den här gången hade Wilhelm
fortfarande en ljusblå näsa.
"Det är ju bara ansiktsfärg", sade han bekymmersfritt och glatt. Så skrattade
vi allihopa igen åt den söta killen med den blåa näsan.

Det hör bara till att det ska bakas varje gång vi träffas...vi försöker få till det så i alla fall         

Att vara tillsammans med barn(barn) är nog det roligaste som finns.
Det händer någonting, om inte hela tiden, så nästan hela tiden. Det blir aldrig tråkigt och om
det mot förmodan skulle bli det så är det högst nödvändigt med den lilla vilan som uppstår just då
Man behöver ju dra andan lite....


Som vanligt har vi haft mycket på gång även om vi bara har tagit det lugnt.
Att meta fisk i en fisklös damm är också ett äventyr av ett alldeles särskilt slag
En blå plastmask som W. har fått av sin farfar rymde plötsligt och försvann ner i dyn....
vilket förstås föranledde en större livräddningsmanöver.


Queen Mary som har legat uppdragen på stranden ett tag fick omedelbart gå i sjön
så att hon nästan stod på näsan/fören...men ingen blå mask hittades.
 -"Den har nog drunknat...eller den kommer nog upp när vi inte ser den eller hur?"
Mormor höll med förstås, för det vet ju alla
att maskar gräver ner sig i dyn,  slår knutar på sig själva och har konster för sig hur mycket som helst
I all synnerhet om de är blåa
Den finns nog där igen en dag när vi minst anar det.


Masken var snart glömd för en slända och ett bi som bara måste livräddas med fiskhåven...
Alla varelser i dammen som inte redan var under vattenytan  fick ofrivilligt dyka innan de håvades upp
och blev räddade.-" För drunknar de inte lite, så kan de ju inte bli räddade",  sade W.
Det är ju också en sorts logik
För den som blir förskräckt över allt detta kan jag lugna er med att om någon  får det att
gå undan med fart så är det Wilhelm. Biet hann nog inte ens blinka och allra minst mormor...
Där hinner ingen riktigt med ...men oftast går det bra i alla fall
och både bi, slända och andra dammvarelser lever fortfarande fastän nu som nybadade


Att ha föräldrafritt kan vara så himla skönt.
Då är det legalt för både mormor och Wilhelm att sätta sig ner och ha bullkalas
på  farstutrappan istället för att äta lunch.... -"den smakade ost  och det tycker jag ju inte om", sa´ W.
En viss mormor orkar inte truga den som inte vill bli trugad, så hon följer minsta motståndets lag
och tänker att det faktiskt hör till hennes privilegier.


Storebror T. har redan kommit underfund med hur mormor tänker och är.
Han bara ler, ser nöjd ut och äter bullar han också
Vi har liksom en bullpakt tillsammans, vi tre
Om hundra år spelar det ingen som helst roll i alla fall om bullarna blev för många en söndag
i augusti, nådens år, anno 2016
Vi har det bara så skönt tillsammans som vi kan och vill.

"Du bakar världens godaste bullar, mormor",  hördes en liten sexåring säga mellan tuggorna,
så säg emot sen, den som kan...


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska