onsdag 24 april 2019

Himlars skymning...

är ett uttryck som min mamma ofta använde i sammanhang som var speciella på något sätt.
Jag har upptäckt att jag har tagit efter uttrycket utan att tänka efter vad själva betydelsen är.
Jag säger också "himlars skymning" ibland när jag vill förstärka någonting.
Lite fel kan det bli för skymningen infinner sig mellan dag och natt och inte alls när solen går upp
Men trots den vetskapen så sade jag ändå "himlars skymning" när jag tassade upp under tidiga morgnar då vi var på Madeira och jag såg när solen "vaknade" över Atlanten.
I den meningen att" himmel så vackert det är"


    Ofta var det bara duvorna och jag som tittade på när molnen skingrades och solen tog över
    Sagolikt vackra scenarier fick vi vara med om 


    Givetvis så fanns det fiskebåtar, kryssningsfärjor och andra flytetyg som var uppe med tuppen
    och inte bara duvorna och jag, men det fanns stunder då ingen annan syntes till.
    Vi var "ensamma" tillsammans i allt det härliga som naturen bjuder på av himmelsk skönhet.
    Duvorna bara satt där och liksom ugglade sig vakna
    och hade det fint innan alla människor började röra på sig.
    Morgonstunder att leva av. Jag sträckte på mig på min balkong och de sträckte på vingarna på sin.
    " God morgon världen!"


För min egen del blev de stunderna något av en morgonbön, en lisa för själen, en se Gud i naturen-upplevelse, ett reningsbad att ta med sig genom dagen.



   Jag är nästan säker på att det är båten som går till Porto Santo som syns i bild . I nästa stund, när jag
   skulle "zooma in" den närmare så hade fartyget försvunnit bakom hotellet bredvid hotellet vi
   bodde på.Så fint de måste ha det ombord när solen "vaknar"



   Efter en natt då regnet stöp ner (tack och lov,  för det var torrt)
   såg morgonhimmeln annorlunda ut
   Lite höstlig i färgerna men på havet ser man att solen är på väg upp...


    Så vackert, så jag säger himlars skymning igen, fastän det var morgon.


En trut landade på balkongräcket varje morgon och gäspade stort
när ljuset återkom. Jag kände nästan hur den huttrade, ni vet, så där som man känner sig en sommarmorgon när man stiger upp ur en varm säng och går ut i det fortfarande daggvåta gräset
och upplever att dagen är på väg. Då man gärna drar en filt runt sig....
Lite yrvaket tittade den sig omkring och gäspade många märkliga ljud ur sig
Kanske den också sade himlars skymning trots att det var morgon?


    När solen väl har tagit sig igenom de nattliga molnen så blir det snabbt ljust som dagen
    På någon minut bara och så är dagen inne och den vidunderligt fina stunden är som bortblåst.
    Ja, vi vande oss vid varandra, truten, duvorna och jag.  Undrar vad de tyckte att jag var för en
    fågel? Fågelskrämma? Men nej, de blev ju inte skrämda, så höna kanske? 
 

    Hemma på den här ön har vårvädret föst bort nästan allt vad kung Bore öste ner över oss för
    tre veckor sedan.  Nästa vecka ska vi sjösätta båten, något som nästan känns som ett under
    efter tre år. Vi hade redan givit upp tanken på att kunna vara på sjön igen efter Uffes stroke.
    Men livet vill och vi vill vi också.  Vi sålde båda båtarna men köpte en ny...😀
    Vi längtar efter att ta oss ut på havet igen, tre händer friska och starka.
    Men först ska den här veckans alla göranden och låtanden genomföras.

    Njut av våren alla, medan den varar!

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

måndag 22 april 2019

Bland fjädrar, ägg och fallna träd


    Jag tycker om påsken och jag tycker om att pynta med fjädrar, kycklingar, ägg
    och allt vad som hör till men hur det nu gick till så blev det inte så mycket bevänt
    med det i år, trots ambitionerna
    Men fåglarna utanför hjälper till som vanligt. Den lilla steglitsen får symbolisera kycklingarna
    som fortfarande ligger i lådan med påsksaker.



Världens bästa Wilhelm, 8 år och barnbarn har varit här hos oss med sin mamma under påskhelgen
Han har fixat och donat på sitt sätt, vilket betyder att han har hållit igång oss alla på olika sätt, med både fjädrar och ägg

Vi har bakat bullar och letat påskägg för både haren och påskhäxorna har varit här och gömt det ena och det andra i chokladväg

  

 
Vanligtvis så brukar vi färga äggen med lökskal men i år blev det andra ordningar för Wilhelm
hade en liten påse med färgtabletter med sig när han kom och vi fick granna påskägg att äta 


    När man har ätit ägg, lamm och memma kräver kroppen rörelse, så vi vandrade ut i svampskogen
    eller en av de skogar där vi brukar plocka svamp men så konstig den såg ut....
    Alfrida, den Alfrida, hur hon har ställt till det....


    Svampskogen ser ut som ett enda stort plockepinn, mycket större än konstverket utanför
    Kulturhuset i Stockholm. Mycket större...
    Och det här plockepinnet kräver både styrka, proffsighet med motorsåg och skogsmaskiner
    för att få ordning på.


   Vi kunde inte alls gå där vi brukar gå med svampkorgen i hand.
   Vi fick hålla oss i periferin och söka oss fram på nya rådjursstigar. Var i fridens namn höll de hus
   alla skogens djur när Alfrida drog fram? Så hemskt det måste ha varit för dem när det knakade och
   brakade när träden knäcktes och drogs upp med rötterna


   Man får vara försiktig när man vandrar i skog och mark just nu. Mängder av träd ligger
   på varandra och är spända som strängar som kan sprätta iväg vad som helst som en liten vante.
   Huj! Här krävs det proffs...
   Svampskogen ser mera än spännande ut för tillfället. Hur det blir till hösten återstår att se...
   Att vara skogsägare kan inte vara riktigt roligt just nu. Så mycket arbete de har .Fyra år har jag
   hört nämnas att det kommer att ta innan Alfrida-förödelsen är klar. 

  

   Naturen är underbar. Mellan alla fallna träd lyser marken blå ....

  

    och gul. Dessa små tussilago-solar är ljuvliga i en fallen skog


    Otroligt nog så finns det vitsippor redan



    Det mest förunderliga är i alla fall gullvivan. Hur i all världen står du här ? blev den spontana
    frågan. Mitt bland alla fallna furor? Redan? För ett par veckor sedan var det vitt överallt

    Där i skogens plockepinn blommar det vackert som ett naturens eget vidunderliga konstverk.
 

 Efter skogspromenaden var det fint att se köksdörren igen, nu med andra ögon.
 Jag har tidigare om åren haft en egengjord höna på dörren men hon har tydligen flugit sin väg..
 Eller så har hon bara gömt sig i år.

 Plötsligt så kändes det riktigt fånigt att ha bekymrat sig över en förlupen höna när man har sett
 en skog som ser ut som ett bamsestort plockepinn.
 Bara en skog, det finns många andra som ser likadana och ännu värre ut över hela Åland.


" Du är en höna du Karin, som fånar dig om en höna. Du har ju mig !"
"Ja, kära nån, det har jag ju!" svarade jag den lilla keramikhönan
 som vilar sig bland gåsafjädrarnafrån Ärön i Danmark.


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

  

onsdag 17 april 2019

Glad Påsk!


                                Med denna härliga sol som jag mötte i Santo da Serra på Madeira
                                önskar jag er alla en härlig och fin påskhelg!


                                För min del ska jag ägna mig helhjärtat åt familj och vänner!
                                Internet får påsklov!

                                Glad Påsk!

                               Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


måndag 15 april 2019

Ibland blir det som det blir...

En murmålning på väg till hamnen i Funchal

    och den här gången blir det skyltar.
    Det var inte ens tanken men vid en snabb genomgång i fotoarkivet från vår senaste resa till
    Madeira, hittade jag bilder som jag knappt kommer ihåg att jag har tagit.
    Men det har jag således gjort och så blir det som det blir.
    En skyltmåndag.

    Många av oss minns säkert barndomens snörlekar
    Jag hörde till en av dem som ofta satt för mig själv och gjorde vaggan, nätet osv...och mera
    jag tränade bättre blev jag hela tiden, rent av fingerfärdig
    Kanske jag måste börja på nytt? Fingergymnastik kan ju inte vara fel
   



Att det är en port går det inte att ta miste på.
Så fint skyltad som den är.

I bostaden ovanför
har man säkert inte problem med mögel.
Ventilationen är fixad.

Bilden är tagen i Gamla stan i Funchal
när vi bara var ute och strosade lite hit och lite dit

    Vi har många gånger funderat över var Engelska kyrkan ligger p.g.a. att de ofta har konserter där.
    Men så fick jag se det vackra rostiga balkongräcket med den fina bakgrunden och givetvis så
    måste allt förevigas. Då först såg jag vägskylten som visar att följ pilen så kommer du till Engelska
    kyrkan. Så gjorde vi också men det får bli ett eget inlägg om det längre fram någon gång.
   


    Egentligen var det samma sak med
    den här bilden.

    Det är lyktan jag ville föreviga
    men samtidigt
    kom ett par skyltar med.






Trähästen i sig är själva skyltningen
Så fin i mitt tycke
Det var i alla fall den jag såg
och inte skyltningen i grått och vitt
ovanför

Också hittad på bakgatorna
i en äldre del av Funchal


Papperskorgen
pratar sitt eget tydliga språk
Skräpa inte ner, använd mig!


    När jag försökte få bild på lejoninnan som gick förbi mig fastnade Malassadas Churros på
    kameralinsen utan att jag ens tänkte på det.....


    Pátio das Babosas gick vi förbi när vi  kom från Monte på vägen mot busshållplatsen i Babosas.
    För några år sedan var huset i fullständigt förfall. Nu har man byggt om, renoverat och öppnat
    restaurang, kafe´och mycket  mera än så, glädjande nog.

 


    De är frikostiga med att bjuda på toaletterna. Ett fåtal vill ha betalt men de flesta t.om. bjuder in
    Tacksamt nog.


    Nere i hamnen tar de en liten slant men det är kommunen som står för fiolerna där
    så det är förståeligt.
    Mycket snyggt och prydligt.




                Varningsskyltar ska man ta på djupaste allvar. Men precis som Uffe och jag konstaterade
                så drar de också äventyrare till sig. Testa, testa men med livet som insats. Varnade
                har de äventyrliga blivit i alla fall. Vi gick förbi, glada för att vi hänger med för varje dag
                som går. Varför chansa?  Vi tar det säkra framför det osäkra.

                Nu skiner solen från en blå vårhimmel, värmegrader är det, om än inte många men ändå.
                Påskveckan är inne!

                Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

lördag 13 april 2019

Ådorna

Under morgonen hördes ett extra "surr" på vägen nedanför här hos oss..
Och vad fann jag väl där?
Jo, några morgonpigga ådor stod där med kikare och anteckningsblock
Jaha, ja, tänker någon och vad är nu en åda för något förutom att det är en ejderfågelhona?



    En del av ådorna ser sig omkring efter fåglar....

    Ådorna är en grupp kvinnor som tillsammans ger sig ut i skog och mark året om för att se på
    fåglar. Ursprungsmodern/ådan är förmodligen Kiki Alberius Forsman, längst till höger i bild.
    Expertisen heter Anki Johansson, hon i grått med röd mössa. 
    Plötsligt så hade en facebookgrupp uppstått med enbart fågelskådande kvinnor i.
    Jag finns också med som medlem, dock inte så aktiv att jag har tagit mig ut på fågelskådning
    med de här härliga kvinnorna.
    Mina lördagsmorgnar går åt på annat sätt och jag har ju min egen ornitolog
    hemma vid köksbordet, min egen guding så att säga.
    Vi gör våra egna expeditioner i naturen och då ingår förstås fågelskådning helt naturligt.
 


    Ådorna "flög" upp på balkongen för att titta på fåglarna vid matningsstället.
    De var väldigt nöjda med utflykten som också gick via Björsby på vägen ut till Geta.

    De här ådorna dricker gärna kaffe också....

 


    Vårt rödhakepar har anlänt, egentligen redan innan snön kom på nytt, men då såg vi bara en.
    Nu är de tillsammans igen.

    Enligt rapport så tyckte Ådorna att de hade gjort storslam idag, med drygt fyrtio olika fågelarter
    antecknade. Då inte alla fåglar antecknade här men på vägen från stan till Geta
    och tillbaka igen så räknade de in så pass många.
    Här har vi sett bofink, bergfink, gulsparv, pilfink, domherre, gråsiska, grönsiska,
    grönfink, steglits, rödhake, talgoxe, blåmes, koltrast, rödvingetrast, större hackspett och järnsparv.
    Förstås stora fåglar också, som kajor, kråkor, skator, korp, bull-måssan, fasaner, ringduvor....

    Våren är härlig och i all synnerhet när alla fåglar återkommer. Då är det verkligen vår!
    Ha en fin helg alla!

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

onsdag 10 april 2019

Ett sista kast ....?

Kung Bore kämpar.
Här vill han inte släppa taget men innan påsk kommer han nog på skam
Han gjorde förmodligen ett sista ordentligt kast med snöskoveln i måndags
för plötsligt var marken vit så långt ögat nådde.
För säkerhets skull så ordnade han med lite storm samtidigt så färjturer
inhiberades och elströmmen bröts här och där.
Han vill inte bli bortglömd, så är det nog.

(H)julen och påsken

   I söndags bytte min bil vinterkängorna till sommartossor med biståndshjälp av ungdomsföreningen
   i kommunen. De förtjänar en liten extra hacka per bil samtidigt som bilägaren själv bara står
   där och ser på när andra jobbar.
   Jodå, jag kan byta däck, så det är inte det det handlar om.
   Men det är så bekymmersfritt, behändigt och bra. Och undan går det.
   Nå, nu kör jag väldigt försiktigt ett tag om jag över huvudtaget måste ut på vägarna...
   det är underkylt och förrädiskt.
   Bore kan han....
  



   På tisdagsmorgonen möttes vi av den här synen när vi kom ut på kökstrappan!
   Vi hade haft mängder av besökande gäster och inget hade vi märkt.
   Jag får skylla på allmän durrighet p.g.a. den förkylning jag fick när vi flög hem från Lissabon.
   Det händer nästan alltid, att när vi flyger, så flyger samtidigt en massa luftburna
   förkylningsbobbor av och an inne i flygplanskroppen ( fläktsystemet hjälper gladeligen till).

   " Men där sitter en som inte har varit förkyld på länge, länge" "Hitåt alla! Anfall! "
   Obegripligt är att de nästan alltid hittar mig!  Men jag hade så trevligt mellan Uffe och
   en kvinna från Marocko. Naturligtvis så tänker man inte på luftburna bobbor då.
   Nästa gång vi flyger tänker jag ha en påse på huvudet och hoppas på att de där luftburna
   inte ser mig alls.

   Och helt galet har det inte varit att vara ordentligt förkyld. När hostattackerna har kommit,
   alltid under nattlig tid, så har jag suttit för mig själv i ett hörn av huset och läst kokböcker.
   Många "nya" recept ska testas, lita på det.
  


   Rådjuren kommer och går som vanligt. Också när vi är borta finns det någon som hjälper oss
   att ge dem mat.
   Här har de nyss jagat upp en korp i en Alfridaspillratopp och springer glatt
   runt och har kul.
   Undrar varför jag tänker på totempåle och indianer?
   Korpen vill förstås också äta renfoder. Men tji fick den.

   Vi har inte "rensat" upp allting efter stormen ännu, tvärtom finns det hur mycket
   som helst att göra,  men det får ta den tid det tar.
   Vår vän trädsågaren kommer hit så småningom när han hinner och
   tar ner flera träd som står och lutar mot varandra.
   Kanske han kommer först till hösten. Det finns
   hur mycket som helst att göra i de åländska skogarna just nu
   och vi inser själva att vi inte alls ligger i första prioritet.
   Vi kan leva med det här utan tvekan. Tids nog så händer det saker.

   Växthuset däremot måste åtgärdas.
   Bara kung Bore drar iväg så börjar jag byta ut glasrutor i det.

          Gräverskan fick plötslig semester och bra var ju det när hon samtidigt blev flygbobbeförkyld.

         Men jag är ordentligt på fötter igen nu,  däremot börjar Uffe se lite sunkig ut, hostar och nyser.
         Vem som nu har lyckats med att smitta ner honom? 

        Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

måndag 8 april 2019

Prego





Redan i det förra inlägget antydde jag att vi någon gång nu och då stannar till
hos Rei do Poncha, när vi har vägarna förbi och känner oss smått hungriga vid lunchtid.
I vårt tycke har de den absolut godaste och mest vällagade Prego special i Funchal, ja på hela Madeira och då har vi faktiskt testat att äta prego på flera ställen under alla de år som vi har besökt Madeira.( 12 år)

Också på ställen som andra har rekommenderat oss och sagt
att den och den har den allra bästa pregon.
Visst har de varit goda men Rei do Ponchas är oslagbar helt enkelt, så nu har vi slutat testa.
Vi går direkt till dem om vi vill äta en prego.
Varför chansa?

En halv prego special. Vi delar på en hel


   Det lustiga i sammanhanget är att vi inte brukar äta den här typen av bröd och kött
   överhuvudtaget när vi är hemma,  Men hur det nu har gått till så är vi helfrälsta
   när vi är i Funchal. Då himlar vi bara med ögonen och gottar i oss denna ljuvlighet som är
   tillagad med stor kärlek och omtanke. Det kanske är just därför som den smakar så gott hos
   Rei do Poncha? Det tar lite tid innan den serveras, men den som väntar på något gott väntar
   aldrig förgäves. De flesta beställer en hel var men vi blir mätta av en halv prego, så vi delar.

   Och vad består då en prego av? Prego är en heltstekt biff som serveras mellan skivor
   av sötpotatisbrödet Bolo do Caco.
   Vi äter nästan aldrig annat kött än lammkött och kyckling, men
   som sagt när vi är i Funchal gör vi detta undantag.

   De bakar inte brödet själva på baren, utan vi har sett att det närliggande bageriet kommer
   med ca 10 st färska bröd med jämna mellanrum.
   Troligen ringer de från baren till grannen och säger att nu behöver vi mera färskt bröd.

   Vi satte oss på bussen till Santo da Serra en söndag i mitten av mars för att fara på marknad.
   Marknader går av stapeln på olika ställen över ön och alltid på söndagar. Då går man man ur huset
   i byarna och småstäderna på landsbygden för att sälja sina produkter eller för att köpa något, men
   kanske allra mest för att umgås med varandra.
   Bara bussresan i sig är en upplevelse som är svår att beskriva.
   Den måste upplevas för att förstås.
  


   När vi steg av bussen hittade vi genast ett stånd som bakade Bolo do Caco
   Ofta får man vitlöksbrödet som förrätt på många restauranger eller i väntan
   på att den beställda maten ska serveras.
   Även om jag tycker att det är väldigt gott så tackar jag nej nu för tiden
   om vi går ut och äter någon gång. Jag orkar helt enkelt inte med huvudrätten annars.

 

   Så går det som det går.  Nyfiken som jag är, kanske det rent av är en yrkesskada?,  så blev jag
   inbjuden till en viss delaktighet i bakandet. Bagarna visade mig välkommen att ta bilder....
   De ville det verkligen.

 
 
  
    Att något överhuvudtaget kunde jäsa var min första fundering,
    för det var kallt så in i vassen uppe på höjderna och blåste gjorde det dessutom.
    Men sedan såg jag att de hade ett uppvärmt bord under
    bakduken som de bakade på.
    Man använder gas när man är på marknader. Naturligtvis.



    Här är chorizobrödet på gång. Ta bild, ta bild! visade bagarn mig med ett glatt leende.



      Ugn? Nej, brödet grillas på hett underlag, också uppvärmt med gas.



   Här är jäsning och samtidigt gräddning på gång.  Plopp opp, så var bröden klara. De stod kvar på
   kant så de höll värmen tills de skulle skäras itu och fyllas med prego, (köttet), ägg, ost, grönsaker
   och vad som önskades. Man har möjlighet att välja.
   "Burgaren" var snart klar att förtäras.
  


   Är man på marknad så får man ordna med rengöringen på bästa sätt..
 
   Vi åt ingen Prego special, fastän jag nästan, nästan hade varit med och bakat den själv.....
   Vi köpte en nygrillad kyckling, ett sallatshuvud och några tomater istället, vilket också
   var väldigt gott.
 


    När jag svängde mig om från "mina bagare" såg jag att det fanns ett liknande Bolo do
    Caco-"bageri" mitt emot men under parasoll och med en bagare som var klädd
    som en  bagare.
    Men något var i görningen? En massa utklädda människor gick fram och tillbaka....
    Folk strömmade till från olika håll.

    Hur det nu var så hamnade vi mitt i en karneval men mera om det en annan gång.

    Nu vet ni kanske vad en prego är, trots lite annat som också blev skrivet.
  
    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska