Äventyret framtiden

                                   I förra inlägget om konsertbesöket nådde jag nästan julgranen. Nu är jag där, hos granen Första julen som vi firade här i vår lägenhet, så blev vi överösta av julgåvor i form av likör, kakor etc och naturligtvis så ville vi ge någonting åt givarna/ våra grannar i vår tur. Det blev vin, det blev konsthantverk och så hade vi bra ljus som vi också gärna delade med oss av.  Nu vet jag inte om det är vanligt hos alla här på Madeira men man tänder inte ljus i sina hem fick jag veta annat än när någon har dött.  Men tacksamt togs ljusen emot i alla fall av grannen Z. som skulle ta dem till Nossa Senhora das Dores i någon Igreja/kyrka under julen. Jag såg säkert ut som ett frågetecken men i fredags kom jag på vad som menades..... Jag träffade Senhora das Dores i katedralen och hos henne kan man tända ljus för någon annan och för sin egen del. Allt ramlar på plats, pusselbit läggs till pusselbit. Jag blir lite, lite mera portugis för varje liten stund som går

   Senaste fredag, den 22 december gick jag till Sé Catedralen för att lyssna på en julkonsert. Jag tänkte     att jag kanske skulle få lite extra julstämning i och med vacker musik i juletider. Jag var ute i god tid    för antagligen tänkte andra som jag gjorde, var min tanke.    Jag kom för tidigt, jag kom dit i en pågående gudstjänst...    Vilket i och för sig var rätt spännande för min egen del. Jag har aldrig deltagit i en katolsk gudstjänst.    Jag är nyfiken av mig och vill veta hur det går till, "så varför inte, jag sätter mig ner och är delaktig",    tänkte jag. Om jag förstod någonting? Allt tycktes gå på latin, jag kände i alla fall inte igen ett ord     som lät som portugisiska, vilket i och för sig inte säger så mycket annat än om mina     språkkunskaper. Däremot kände jag igen apostlarnas namn som nämndes...    Jag har ju blivit konfirmerad en gång i tiden, jag tyckte om att läsa religionshistoria i skolan,     Helt borta med vinden är jag inte vad gäller kriste

Vanligtvis så brukar jag duka vårt julbord med en vacker linneduk som Uffes mamma har vävt, men i år blev det annorlunda. Fina grannarna ovanför oss, Z och A. kom med  en stor julgåva till oss kvällen innan.  Bl.a en stor fin madeiraduk, som passar perfekt till vårt bord när båda inläggskivorna är outdragna. Bordet kan bli dubbelt längre men den här storleken räckte gott och väl åt oss sex runt bordet på julafton.  Jag blev så rörd, så rörd. I brevet som följde med gåvan stod det att de aldrig någonsin tidigare har fått kramar så givna med hjärtat av någon granne . (A voz do coracão). Tårarna rann, den bästa julgåvan i ord, någon duk hade inte behövts alls, men givetvis är vi väldigt tacksamma och stolta över gesten.  Vi har så bra grannar i vårt hus, alla hjärtliga, varma och generösa. Vi har det bra!  Lika glad blev jag när tre av RIM -killarna ställde sig i rad och gjorde någon slags boa-tarde- honnör då jag gick förbi dem i torsdags. De fick kanellängder med russin och mandel som e

Bloggvännen BP håller i förvaltandet av Skyltsöndagen och jag hänger med som vanligt. Äpplena skyltar att det är jul, äppel hör till julen eller hur? De andra som brukar vara med i skyltsöndagen har jag länkat till här nedan: Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,   Ko nst  el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa   Nej, det blir ingen dans runt granen här hos oss. Den är så liten vår gran; en gran som jag fick på midsommarafton för övrigt. Det var nog första gången men någon gång ska vara den första... En sällsam midsommarblomma i och för sig men så kan det gå.  Ja, vart ska det stora barnet som bor i min kropp gå om inte till Stadshuset och se vad de små barnen har skapat av återvinningsmaterial? Det hör till sedan några år tillbaka i tiden. Jag borde kanske skriva åter vining smaterial vad gäller Do Vinho à vida, översatt till  livets vin men jag kan också tänka mig att vin är livet 😉.  Sto