Jag virvlar vidare


    Ibland är livet så sinnrikt.
    Så tänkte jag ikväll när jag gjorde min vanliga kvällsrunda i diket utanför vår tomt 
    Mördarsniglarna har vaknat och är på kärleksstigen..Nu ska de bli många,
    många har de tänkt, men det har inte jag tänkt, så jag tillbringar en timmes tid varje kväll,
    med häxsaxen i högsta hugg och hugger till när jag ser en slemmig spansk skogssnigel.
    På morgnarna tar jag en runda enbart på tomten, en snabb manöver. Jag vet ju var jag har
    dem, de eventuella som ska tas av daga.

    Jag går verkligen längst nere i diket/dikena, men det var nu ikväll som jag insåg att det är
    lite speciellt att se omvärlden ur ett dikesperspektiv.
    Att det växer en tazett utanför häcken, det visste jag inte alls. Nu vet jag, tack vare
    dikesvandringen.



    Maskrosor finns det förstås...
    Flera av dem är redan på väg ut i världen.
    De små fallskärmarna behöver bara ett vindil som drar ner över dikeskanten


    Trädgårdssnäckorna får vara i fred, ja, alla andra sniglar också, det är bara mördarsnigeln
    jag mördar.  Skonsamt, ett klipp rakt bakom huvudet och så far den iväg till sin himmel
    Jag är inte lika säker på att trädgårdssnäckan tog livet av sin mat innan den började äta på den.
    Naturen är inte särskilt romantisk

    

    Se där, här har rådjuren sin stig upp mot lidret och resten av tomten. En av stigarna...
    De har många vägar de tar sig in på tomten.  En bit av det drygt hundraåriga staketet
    står fortfarande kvar. Lite rangliga är spjälorna som om de var lösa mjölktänder eller så
    När andan faller på så blir det brasa så småningom. Eller något annat.
    Det får vi se senare.


    Ni kommer med all säkerhet att få vara med om flera dikesvandringar med mig. Sommaren är lång
    Utanför köksfönstret så åt en liten ekorrmamma lönnblad och blommor. Det smakade tydligen
    gott för hon ryckte och rev som bara den en längre stund medan de små hon har hoppade runt
    i träden och på marken runt henne.


    I murgrönan under köksfönstret tittar några tulpaner upp...


   Mot väggen ståtar den gula varianten


    Idag fick jag äntligen ett av växthusen klart för "drabbning". Nu är en del av de skrangliga
    tomatplantorna omplanterade och jag tycker att de nästan ser förväntansfulla ut. Det blir nog
    bra det här bara tiden lider. Så här sent har jag aldrig någonsin satt ut tomatplantor i växthuset
    men den här våren har inte varit som andra vårar. Någon gång ska vara den första.
   
    Imorgon blir det mera trädgårdsarbete och en middag hos goda vänner på kvällen.
    Det är gott att leva
   

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
    
   

Kommentarer

Gunnel sa…
Det ser så soligt och fint ut på dina bilder. Några mördarsniglar har jag inte sett än, men det gäller att vara vaksam. Jag vill inte dela mina växter med dem. Ha det så skönt i trädgården.
Även kryper sniglarna fram och vill bli fler. Och tas snabbt av daga. Ingen romantik här inte! Underbara trädgårdsbilder! Hoppas det fina vädret håller i sig över helgen! Ha det fint Karin!
Så vackert om vackert är min tanke genom hela inlägget, ena bilden efter den andra - helt övertygad om att detta är ett Vackert gemsphotochallenge tolkning :-)
Nu var det inte det men Så vackert passar så bra!
Trevlig helg och jag önskar dig många saxmord!
Vi har haft flera vackra dagar nu, med lite molnighet nu och då men inget regn, vilket faktiskt skulle behövas. Det är torrt i markerna, men så brukar det ju vara den här årstiden.
Det är den här tiden man ska söka mördarsniglarna med ljus och lykta, för det är de övervintrande som vaknar och som genast sätter igång med förökandet. Man får det lättare senare om man kan eliminera så många som möjligt nu. Och i dikena finns de, där det är fuktigare. Hos oss på tomten har jag en bra kontroll på dem just nu, men kommer ett regn så gissar jag att det blir invasion från alla håll likväl. Men jag är beredd! Krig är förklarat.
Tack Gunnel! Ha det så skönt du också!
Försonande för mig som mörderska är att jag har uttalat ett unisont förlåt till dem alla. Så de är till och med förvarnade, haha. Grymma jag. De tar inte fram mina gulliga sidor precis.
Tack Anna! Idag skiner solen från en blå himmel i alla fall, bäst att passa på att vara ute så mycket som möjligt! Ha det fint du med!
Tack Tove!
Ja, jag vet att det är ordet vackert den här veckan men avstår lite grann, jag vill ju hinna till alla andra som också är med i temat och känner att jag inte kan allt jag vill kunna just nu.
Tack för välönskningarna om många saxmord, haha! Ibland blir livet så kul, trots grymhet. Så länge det handlar om icke önskvärda sniglar. Trevlig helg önskas dig också!
Karin sa…
Jag skulle också vara förväntansfull och jag fick vara tomatplanta i det växthuset! Vad härligt att få följa med på din vandring, även om den innehöll en del mordiska inslag!
Ja, tänk om jag hade en Karin där också. Nu finns både Lotta och Wilma redan i växthuset. Men i och för sig så är det nog bäst att du inte är i växthuset....du är ingen växthusplanta precis. Och mot hösten till så blir jag mordisk igen, även vad gäller tomatplantor. Då hackas de sönder och samman och grävs ner i trädgårdslandet som gröngödsel. Ingen tillvaro att önska sig. Men man kan ju alltid tänka sig in i hur det skulle vara att vara en lycklig trygg tomatplanta. Där skulle vi sitta på varsin stol och prata förnumstigheter. Tror jag.
Annika sa…
Det är gott att leva i den vackra naturen. Ja, om man inte är mördarsnigel, hehe. Bort med dem!!
Vilket gulligt växthus.
Soligt och somrigt är det också.
Ha en fin torsdag!
Jag har aldrig sett en mördarsnigel och hoppas att inte behöva se någon i levande livet. Har letat på bild för att alls veta hur de ser ut. Verkligen inga kryp någon av oss vill ha.
Lisbet sa…
Hui med de där mördarsniglarna! De är inte här ännu, men vi har ju vargar och björnar. Uppochnervända världen nuförtiden.
Jag förstår att du inte vill visa ngn bild av hur du klipper huvudet av dem, för jag vill ju inte se :)

Fina bilder från din dikesvandring! Nu kom jag att tänka på fästingarna, huhhuh...

Bäst inomhus.
kram
Ja, nu är det mera än gott att leva i närheten, i, naturen.
Mördarsniglarna borde sega sig iväg och resa långt bort för deras egna bästa, jag lovar :)
Det lilla växthuset är bara kvadratmeter stort men rymmer ändå rätt många plantor. Det större är dubbelt större.
Ja, nu börjar det se mera somrigt ut här.
Ha en fin fredag Annika!
Vi får hoppas att de inte sprider sig till dina trakter. De är svåra att bli av med när de väl är på plats. Så jag håller tummarna för att de inte kommer ditåt! :)
Ja, det är huj med de här mördarsniglarna.
Nu hoppas jag att ni inte har björn och varg alldeles i närheten utan ute i skogarna. Det är lite uppochnervända världen, ja. Bara att konstatera.
Det är knepigt att ta bild av klippandet, men vete gudarna om jag inte skulle lyckas ta bild med vänsterhand i alla fall. Men tror jag låter bli.
Fästingar är en plåga de också. Varje dikesvandring kräver en rejäl dusch av människan och dammande av kläder, tvätt på det. Vi har mängder av dem. De borde ju egentligen hoppa på mördarsniglarna och göra lite nytta men icke sá Nicke, så fungerar det inte.
Tack Lisbet!
Rantamor sa…
Oj har ni mördarsniglar på Åland också, det trodde jag inte.
Här uppe i norr har vi dem inte vad jag vet iallafall, nu har jag ju inget dem kan äta heller eftersom jag inte har någon trädgård.

Ännu har vi inte kommit ur startgropen för en bobilsresa, men det är på g och vi vet inte vars den leder osss heller.
Vi har ju börjat titulera oss som fritidsforskare och det känns rätt så bra ach träffande för just oss.
Idag har vi haft sol hela dagen men lite kall nordanvind, men nu är pärena satta och vi har klippt ur bärbuskarna , tömt grannens kompost, han är gammal och orkar inte med....

Tjingrlingrn och ha en bra fortsatt sommar ni två fina....
Ja, dessvärre har de lyckats simma hit på något sätt ;). Vi är duktiga på att handla växter både från Sverige och Danmark här så de har säkert smugit sin med i lasten för många år sedan. Nu är de ett eländes elände men kampen fortgår och den bär frukt. Man får aldrig ge sig. Hoppas att ni aldrig får dit mördarsnigeln! Det räcker säkert väl med björn och varg.
Härligt att ni är på g, bästa fritidsforskare. Det blir säkert bra vart än ni vänder bilnosen. Hoppeligen mot det här hållet också.
Ha det gott ni båda i er husbil och för övrigt!
Karin sa…
Du är nog egentligen ingen växthusplanta heller, så jag tror vi sätter oss utanför växthuset på varsin stol och utbyter visdomar!
Ja, vid närmare tanke så låter det riktigt resonligt. Så gör vi Karin! :)
Aaa sa…
Det är konstigt att en så brinnande djurvän som jag kan så intensivt hata flugor, mördarsniglar (som vi tack och lov ännu inte har) och skator och kajor (som vi har i tusental).
För mycket och för litet skämmer allt som det heter och vi består ju, var och en av oss, av många personligheter. Jag tror inte att någon älskar flugor och mördarsniglar, man får bara ha fördragsamhet. Precis som med råttor och liknande skadedjur. Jag är ju också djurvän men det finns gränser. Var och en på sitt ställe som det heter. I hus och hem kan de inte vara.
Jättemysigt med dikesvandring och somrigt växthus! Kul pose du fångat ekorren i, med baktung rumpa och mammafyllda tuttar.
Här har kriget mot mördarnsiglarna inte börjat ännu för vi har fortfarande torka sen länge tillbaka. Räknar med invasion så snart vi får lite från ovan, men längtar nästan efter lite omväxling som att byta 2-3 timmars vattning mot snigelplockning ett tag.
Det är nåt speciellt med stigar... att inte bara konstatera att det finns en stig, utan också vem som trampat den. Om den till exempel fortsatt under staketet kunde det varit en grävling.
Ser fram emot nästa dikesrapport!
Kram
/Anette
englundskan sa…
Godmorgon, sent omsider har jag kommit ur vinteridet. Känner mig lika tjock som den söta ekorrmamman.
Hej, vad jag trivs här hos dig, du underfundiga kvinna! Var hittar man annars en ekorrmamma med mjölkstinna juver ? Bara jag slipper se hur du tar sniglarna av daga, iiik! Tror inte jag sett en mördarsnigel i hela mitt liv, inte många andra sniglar heller, men i trafiken är dom många, bilisterna som kör som sniglar och gör att det bildas långa köer på våra annars sparsamt trafikerade snirkliga landsvägar. Då får man faktiskt lust att knipsa av dem huvudet, haha
Önskar dig en fin onsdag, här har vi svalt idag, bara tio grader nu på morgonen, men jag gillar det för jag håller hjärnan skärpt. När det blir varmare än tjugo då säckar hjärncellerna ihop sig o gnyr...
Kramen
Lena i Wales sa…
Underbara bilder!
Har jobbat borta mycket så har inte haft möjlighet att titta in hos dej på länge.
Önskar dej en fin dag!
HeLena sa…
Full rulle på alla plan, men det låter trivsamt.
Stigar är spännande platser, vem eller vilka har gått här och varför...?
Får fart på fantasin.
Ha det gott vidare!
kram<3
Ja, märkligt nog så är det riktigt trevligt att vandra i dikena, även om det är vått och mycket ogräs i dem.
Den lilla "Ferdinandan" är här varje dag flera gånger om och "tankar"
Troligen är jag väl optimistisk nu, men jag upplever att vi har betydligt färre av mördarsniglar i år än tidigare år. Jag antecknar varje så jag ska kolla. Visst är det omväxling det också.
Här har vi däremot tunnsått med grävlingar. De finns på Åland, men väldigt, väldigt få. Jag har sett en en gång för flera år sedan en tidig timme.
Tack Anette! <3
Ibland känns det som om man aldrig kommer ur det, man hinner knappt vakna förrän det är dags att gå i ide igen.
Du är precis lika söt som ekorrmamman!
Tack för det Paula!
Jag är så sällan här själv nu för tiden, men det ska bli bättre.
Du ska slippa se sniglar när jag tar dem av daga, men kanske jag ändå visar en levande snigel någon gång.
Hoppas du kan låta bli att knipsa av huvudet på dem som sniglar sig fram i bilköer! ;) Dra andan och tänk på något roligt istället. Fram kommer man alltid.
Önskar dig en fin torsdag, jag har inte hunnit in här på ett tag, igen. Och inte någon annanstans heller, till någon annan blogg men mitt i allt så händer det.
Här blåser det kyligt och är blott och bart 11 grader varmt trots solsken. <3
Tack Lena!
Detsamma här, jag har inte hunnit med alls på ett tag, p.g.a mycket jobb och liknande på gång.
Önskar förstås dig detsamma!
Ja, tänk om det blev stillestånd, att man inte visste vad man ska göra. Kanske skönt det också någon gång men hellre så här...det man inte hinner med så får vänta.
Stigar är magiska på sätt och vis. Man är sällan först i något sammanhang.
Ha detsamma HeLena! <3

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio