Familjen Eklunds resa år 1959, 20 juli
Så där, då är Pobedan och Skodan på farten igen tillsammans med familjen Eklund och deras grannfamilj Förbom. Jag sitter som vanligt vid "protokollet" eller vad jag ska kalla det. Återgivare och renskrivare är jag av min saliga svärmors anteckningar. De tidigare rese-dagarna som jag har delat med mig av här på bloggen finns länkade längst ner.
Birgit skriver i sin dagbok:
20 juli, Paltaniemi
 |
| Vår tältplats vid Paltaniemi lägerplats, med bilen vid "trappan" |
Det var en skön natt, jag behövde inte ens ha alla lumpor på mig. Vi steg upp vid 8-tiden. Pojkarna och Hakon gick genast i sjön medan jag kokade kaffe och gröt.
 |
| Vi fick en gäst, en grå, döv kattunge. |
Sedan for familjen till Kajana, vi hade beställt smörjning till kl. 11. Vi var in på resebyrån och frågade efter forsfärd.
 |
Rådhuset Kajaneborg. Slottsruinen ligger mitt ute i Ämmäkoski. Landsvägsbron går mitt över borgen. Ämmäkoski= Kärringforsen.  |
Sen gick pojkarna och jag till ruinerna av Kajaneborg. Här tog jag flera foton. Uffe och Leif på Kajaneborgs ruiner. Och där bytte jag film; jag tog också foto av en stockflottare i älven.
Sen vandrade vi till torget. Vi köpte tomater á 180 mark o jordgubbar á 140 mark. Jag köpte en stor rotkorg med lock för 900 mark. Pojkarna fick glass.
Sen kom Hakon änteligen till torghörnet då när vi hade vandrat stan både fram och tillbaka. Jag var nog så arg som en spindel. Nåja, sen köpte vi då vimpel (Kajaani-vimpeln finns i inlägget den 19 juli) och märke o några reseminnen. På hemvägen mötte vi Förboms som var på väg till banken efter peng. Mormor hade telegraferat pengar åt dom.
När det var färdigt for vi ut till Udden och fotade backsvalornas bon i sandbranten. Så tog vi ett foto av sandstranden.
En bonde berättade just i kväll att det är 196 meter från den riktiga stranden till vattnet nu. Det har sjunkit med 20 meter sen i sista åras.
Sen körde vi igen längs med stranden o. då vi kom här nedanför skulle papi torka bilen och jo på Kisspojk-muttern låg hans klackring. Det var nog ett under att den var kvar.
 |
| Utsikt över Uleträsk från vår tältplats kl. 22.30 |
Då vi kom tillbaka var Förboms borta, vi visste inte vart. Hakon och pojkarna gick och fiska. Sen for Hakon till bastun och jag kokade te. Då pojkarna somnat så gick vi en promenad här omkring . Det kom en liten Hesa-Renault och frågade efter lägerplats. Vi pratade en stund med dem och beundrade deras fixa Soputält. (Hesa= Helsingfors/ Sopu är ett produktmärke på tältet)
Förboms har fest i Kapernaum för dom fick ju slant idag. Tuula var ute och "fiska" igen ikväll o kom hem ½ 24. Dom har fnittrat hela tiden så jag har bara varit rädd att nån skulle säga någonting. Kl. 01.00 blev det tyst.
***********
Där slutar Birgits dagboksanteckningar men hon har även antecknat en hel del i fotoalbumet som jag återger här nedan:
 |
Elias Lönnrots staty i Kajana. |
 |
| Grekiska katolska kyrkan i Kajana |
Kommentarer
Tänka sig deras resa, vimplarna och allt det andra de får med sig. och bilarna. Tälten, stämningar. Har ju några tält turer i minnet i norska fjällheimen tillsammans med min pappa. En gång i Telemark skulle vi bo i en säter vid ett fiskevann, gick vilse och fick sov ute under bar himmel. Vi hade ju inget tält med. Himmelskt minns jag att jag sa om det.
Den där Lönnroth - hm var det inte något med Kalevala - den händer att det dyker upp något från skoltidens nordiska litterturhistoria 1971 - så jag kollade och minsann .. jag fann, så kul. Inte mycket litteraturhistoria kvar i hjärnvindlinglingarna nu för tiden.
Givetvis är jag med om en vecka igen :-)
Kram 🤗
Det är så roligt att få följa med på ännu en resa i Pobedan och Skodan! Det känns nästan som att man sitter med i bilen när man läser Birgits anteckningar. Så levande och vardagsnära. Det är något väldigt charmigt i hur små ögonblick som att byta film eller koka te får ta plats. Tack för att du för vidare dessa minnen på ett så fint sätt!
KRAM till Dig! Anna
Häftigt kyrktorn. Tänk vad de gamla bilarna gick bra i terräng, bara att parkera i skogskanten slå upp sitt tält och njuta. Idag behöver du planera rutten utefter var laddstolparna står. Jag har sagt det innan och jag säger det igen:Det var bättre förr! ( inte allt men det mesta. Inte en telefon i sikte- det här är att umgås på riktigt) Tack för att du skriver och att U delar med sig av sin barndoms sommarminnen!
Vilket äventyr det måste ha varit även om det också bjuder på en del vardag. Så fritt på något vis också. Bara kunna stanna och slå upp tältet.
Kram
De verkar ha haft en väldigt trevlig semester.
ja, det är sånt jag tänkte på också när jag såg fotot. Så gjorde man, telegraferade pengar, inte alltför längesen.
Birgit hade härliga uttryck, sådana jag bär med mig än i denna dag..och så skrattar vi här hos oss och tänker på henne.
Oj, så du har sovit himmelskt, rent av. Det måste det ju vara i norska fjällheimen. Så nära himlen och utan tak. Wow.
Jag skrev om Kalevala den 19 maj här på min blogg också. Kul att du hänger med på bilresan Tove. Kram!
Hej Anna!
Jag förstår det. Jag började ju så också med att visa vägen de tog. Men sen har jag helt enkelt inte givit mig tid men jag kanske försöker göra hela resan enligt kartan av idag. Mycket är förändrat förstås.
Levande och vardagsnära, det var Birgit det.
Tack själv Anna för att du är med på färden!
KRAM även till dig!
Karin
nej, glass gillade den familjen, lita på det. U. må vara hur mätt som helst men säger jag glass? så finns det alltid ett hål för den att rinna ner i. Alltid, även om jag skulle väcka honom mitt i natten och fråga om han vill ha glass. Birgit var likadan.
Jag håller med dig om att mycket var bättre förr. Man gav sig tid att leva...Tack för att du hänger med LillaSyster! Kram
Ja, en ganska ovanlig upplevelse på den tiden också...det är en av orsakerna till att jag ville dokumentera den så här och jag är glad att jag fick brödernas tillåtelse.
Då kunde man slå upp tältet nästan var som helst när man hade frågat lov först. Ofta den vägen.
Kram
ja, hon tog många bilder. Varje rulle rymde tolv bilder...så det gällde att tänka till lite före. Det var dyrt och familjen Eklund var inte rika alls men ekonomiska. De lade med all säkerhet undan pengar innan den här resan påbörjades. Det låg nog i planeringen redan innan om jag känner mina svärföräldrar rätt. Sen åt de gröt och kokade fisksoppa nästan alla dagar. Man får spara in på karusellerna eller hur det nu heter.
U. minns resan med glädje.
ja, visst är det jättehärligt namnet. Ämmäkoski...roligt att upprepa är det också. Så gjorde jag också spontant, tänkte på Helvetesgapet och Ronja Rövardotter.