Nummer 23 ...


Måndag betyder att jag tömmer förra veckans fotoalbum...Jag är själv nöjd med att jag har fått lite ordning på mig så här, vad gäller bildarkiven i mitt liv. 
Vi går nu och då igenom Stadsparken och denna blomma kom med hem på kameralinsen. 
 

Mina frukostar består av mycket frukt och grönsaker. Det varierar förstås säsongsmässigt men just nu är det nektariner, mandariner som är det nyaste på tallriken. En avokado äter jag varje dag och när det inte finns avokado att tillgå så äter jag en banan istället, men både ock, blir bara för mycket.


Inspektören på RIM är lite bekymrad för nu har killarna på bygget byggt muren så hög så det inte är lika intressant att göra husesyn längre tycks det som. Men det finns annat att inspektera på utsidan. Ödlor, råttor, fåglar..

  
Så de ligger i de där männen och noggrant gjort blir arbetet. Imponerande..inget fuskbygge blir det på andra sidan gränden. Hantverk med stora bokstäver. 

Jag vågar nästan ge mitt huvud i pant på att de tänker lägga plattor/panel på väggarna inkommande vecka. 


    Så ser det ut nu när vi kommer uppför trappan till vår terrass...


                                     Fair Ellen blommar och växer så det knakar...


Schweiz höll lördagens fyrverkeri. Nu är alla tävlande länder klara. Inkommande lördag är det Portugal som står för avfyrandet, men de deltar inte i tävlingen. 


Locket till vår avloppsbrunn är rätt så vackert ibland. Synd nog så fick vi nya opersonliga lock. Tidigare var de belagda med madeirastenar. Men det gäller att se det vackra i alla fall, fastän jag undrar vart Mestre Fr. förde de tidigare locken.? Jag hade gärna haft vårt gamla kvar men vem bryr sig om Knyttet? 

Jag plockade en ros åt Freja igår


Idag fyller i alla fall världens bästa Freja nio månader. Siffran 23 har en alldeles speciell betydelse för hennes farmor. Snart börjar hon gå den lilla tjejen, hon stiger upp och tar för sig av livet så det står härliga till den där lilla busiga, pigga, nyfikna flickungen som håller igång hela familjen. 
Som vanligt, ingen bild av henne här på bloggen, så är reglementet i Frejas familj. 
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Ha en bra måndag alla! 

                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Channal sa…
Go’morron Karin! Upp och hoppa för min del, blev så sugen på din färgsprakande frukost! Så gott och inspirerande! Avokado varje dag, mums! Men jag förstår att både avokado och banan kan bli lite mycket tillsammans.

Spännande med fyrverkerierna också. Det måste vara en riktigt häftigt att se!

Och stort grattis till lilla Freja på 9-månadersdagen! Det låter som att hon är full av liv och upptäckarlust, vilken glädje för hela familjen. Förstår och respekterar helt beslutet att inte ha bilder på henne här.

KRAM till dig! Anna
23 juni 2025 kl. 09:24
Znogge sa…
Så fort tiden går! Grattis till Freja på niomånadersdagen. Det är en ny fas när de börjar gå.
Det är ett rejält bygge hos er och det måste vara spännande att följa det från första parkett.

Kram
23 juni 2025 kl. 09:29
Eval8 sa…
Grattis till lilla Freja! Och till dig. Jag förstår familjens val, just bloggar sprids utom kontroll. Därför visar jag aldrig några ansikten i min blogg. Vet att det finns de som tycker det är tramsigt, men så får det vara.
Ett gediget bygge, tryggt för er grannar. Då hoppas jag de gör vad du tror, så du slipper bli huvudlös 😉
Glad måndag!
23 juni 2025 kl. 10:02
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer