Tisdag här på bloggen betyder en resa som gjordes för många år sedan.....
Min makes föräldrar och hans bror samt han själv, gjorde sin första bilresa genom några städer i juli-1959 i efterkrigstidens Finland, tillsammans med grannarna Kaj, Verna och Tuula, som åkte i en egen bil. Det är min svärmor Birgits dagboksanteckningar samt tillhörande foton som återges, ordagrant och bildligt. Birgit dog 2015. Hon var superb på att anteckna, inte bara under den här resan utan senare resor finns också dokumenterade. Supporters för min del som är återgivare, är Ulf, då 7½ år och hans äldre bror Leif, min svåger, som var med på resan.
Jag har länkat till de andra inläggen som redan har gjorts längst ner i inlägget om det finns intresse att läsa allt från början.
Tältplatsen i Martonvaara, den 18 juli-59. "Vårt tält" skriver Birgit som tittar ut genom öppningen
"Jag är så förkyld så det är inte klokt! Vi hade väckning vid 7-snåret med kaffe.
Sen var det gröt och det vanliga."
 |
Utsikt från tältet, Uffe fotograf |
"Tant Verna och Uffe var ute o. metade."
 |
Kaj är roddare då Hakon prövar fiskelyckan |
"Sen for karlfolket och var ute i 2 timmar.
Vi kokade kaffe och studerade kartan. Sen då vi hade ätit fisksoppa for vi till en holme 2 km rakt över sjön."
 |
Uffe söker musslor på holmen i Höytiäinen. Så hette sjön. |
"Där hittade vi snäckor o fina stenar. Alla simmade utom jag. Hakon fick en abborre. Sen då det blev hemfärd simmade Verna och Hakon ända hem (till tältplatsen)
Tuula hoppade också i innan vi kom till stranden.
Mjölk har vi fått här i gården , imorgon bär det av till
Sotkamo.
I marginalen: "Tuula glömde bältet på holmen och pep en skvätt."
Rulla nr 4 full. "
****************
De tidigare inläggen om resan kan man läsa om här:
Karin:
Så här långt denna gång. Att Birgit var trött av förkylningen är lätt att läsa i hennes anteckningar..
Nästa gång, den 19 juli, skrev hon betydligt mycket mera men det tar jag om en vecka.
Jag har länkat till ortsnamnen, så det är bara att klicka på dem så får den som är intresserad av dem läsa mera.
Ha en bra tisdag!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Man kunde inte låta en förkylning påverka resan men jag kan tänka mig att hon inte var pigg. Hade kanske hellre velat ligga nerbäddad i en säng...
Kram
Kram, Bosse
ja, så var det säkert. Men en kvinna lägger sig inte platt ner, helt rätt. Jag har haft ett likadant tält på den tiden då jag cyklade i Lappland. Ett bra tält. Tack !😊
ja, sommarförkylningar brukar inte vara kul precis, men hon var seg...
ja, de var enkla men bra att ha. Exakt, resan fortsatte även om man var förkyld som bara den. Helt säkert hade hon velat ligga ner och bli frisk.
Kram
Tack för titten in, så roligt! Ska titta in till dig också...
Tack, så kul att du får vara med om 1959 på det här sättet. De svartvita fotografierna håller än i denna dag.
Kram
Karin
10 år sedan hon dog, hon satte spår efter sig 💗
Kram
Tack för det, Birgit skulle bli jätteglad att få läsa dina ord. Det lilla tältets dörröppning fungerade som fönster. Jag har haft ett likadant tält och det är lätt att sätta upp och rymligare än man tror. Fyra personer får hur bra som helst med utrymme i ett sådant.
Kram❤️
ja, trevligt hade de nog, utan vidare även om hon var trött och ett bälte glömdes bort. Höstackar, finns det sådana längre? De är så fina att se på...volmat hö.
ja, sånt där känns igen, man står upp trots att man vill ligga ner och bara försvinna.
Maten fixade de på spritkök...utanför.
Det är jätteroligt även för oss två här, att läsa och titta igenom fotona. Nästa avsnitt mår hon bättre. Kramar!
KRAMAR till dig! Anna
vi har en skatt i vår bokhylla. Birgit skrev dagbok under alla reser de gjorde efter den här och foton finns till. Kul att du hänger med..
ja, det är stor skillnad på då och nu. Nu ligger höet i vita plastiga balar...
Glamping, nu måste jag googla, jag är helt obildad vad gäller sådant. Här lär man sig alltid något nytt, tack för det!
Nu låter jag Birgit skriva själv utan att gå in och kludda här och där med förklaringar, bara ibland. Färgbilder håller inte i längden...
Go´kväll, nästan go´natt t.om. Anna!
Hon förtjänar det, synd att bara kasta och ingen får vara med om det som var en gång och som är så bra dokumenterat.
Tack!
KRAMAR till dig med!
Karin
ja, där kan jag tänka mig att det gamla fina fortfarande finns kvar.