Familjen Eklunds resa år 1959, 17 juli
Idag fortsätter jag att tillsammans med familjen Eklund resa från stad till stad i Finland.
Om intresse finns :
Den första delen kan ni läsa HÄR. Den andra delen finns HÄR . Den tredje HÄR
*******************************************
Min svärmor Birgit skrev så här den 17 juli 1959.
( Ett förtydligande. Birgit blev min svärmor år 2000)
Start kl. 9.
Nu börjar berg och dalbanan igen men med den vackraste skog man kan tänka sig på båda sidor. Vi har sett på en gammal kvarndamm och stock-ränna. (kort till Aura)
 |
Foto av papi och pojkarna. En damm så full av gula näckrosor har jag aldrig sett. 2 filmrullor. Kaffe. Start från Savonranta kl. 10.30. Vägen går upp och ner så det hisnar i magen o krokig är den som en orm. Ett ställe var vi så högt att vi såg 3 broar, skog och sjö högt och en dal emellan.
Onkisalmen lossi kl. 11.45
Liperi. Hakon simmade o så drack vi kaffe vid stranden. Pojkarna samlade musslor. Leif tog en vit näckros. Start kl. 13.10
Joensuu kl 13.50. Vi har smörjat både bilen och kråset så nu borde alla vara nöjda. Palapaisti med gurka, 120 mark. (nötköttskonserv) Så har vi köpt vimpel och märke och skickat kort till Anni. Provianterat o köpt herrpyjamas åt mej för det var omöjligt att få en dam nr 42. Här köpte jag en kiva minnessak, en karelsk klappia.
Nu har sällskapet samlats på torget och nu är det start kl. 17.00
Vi har just farit igenom Kontiolahti. Här fanns en vacker vit träkyrka. Hela vägen är en ljuvlig utsikt till vänster med sjöar så långt man ser. Nu har vi kört förbi genvägskälet men är i alla fall på Kolivägen. Karlfolket söker tältplats och jag känner mig som en skit.
 |
| Mor på Koli med Pielinen i bakgrunden |
Nu har vi varit uppe till Koli (298 steg?) och beundrat utsikten. Det är storslaget. Jag räknade att det fanns åtminstone 50 holmar i Pielinen. Hakon tog ett foto av mej med alla holmarna i bakgrunden. Så köpte vi en stäva och en flagga (vimpel)
Vi körde före och Kaj efter. Vid Ahnovaara vägskäl åkte dom förstås förbi utan att se oss. Vi fick kiiru att vända och åka efter, men dom hade ju så långt försprång. Hakon körde ibland i 110. Popedan var alldeles het och osade bränt ( den osade redan då vi for opp till Koli och den tänkte inte orka opp där) .
Vi körde efter dem och signalerade så mycket vi orkade. Då dom äntligen hörde så var vi i Martonvaara. En ung man visade oss ner till stranden.
***********************************************
Så här långt familjen Eklunds resa för den här gången. Birgit mådde inte riktigt bra den här dagen, så skrivandet gick enligt det kortare formuläret.
Finns intresse så välkommen med om en vecka igen!
Karin Eklund, Funchal, Madeira.
Kommentarer
Kontiolahti då går ju tankarna till våra skidskyttar som brukar tävla där.
Jag väntar med spänning på fortsättningen. Ha en riktigt fin tisdag.
Givetvis nästa tisdag!
💗
Kram och god tisdag!
ja, det var en spännande resa..minnen i dagboksform väcker minnen hos dig. Så är livet. Kollo på Öland. Jag tror att det enbart var Sverige som höll på med sånt redan då.
Kontiolahti för tankarna till skidskytte...utan vidare.
Tack, nästa vecka så kör familjen Eklund vidare...Ha detsamma du med!
det är härligt att läsa...tänk det du, det gick undan..110 så det osade bränt.
Exakt, man tar vad som finns att ta.
Se där, minnen väcks hos dig också. Tidsperspektiv är hisnande i sig.
Ses nästa vecka här igen! 🥰
det kändes lite snopet för min del också...men ibland blir det det kortare formuläret som gäller.
Kram och god tisdag ävenledes!
exakt, kort kan innehålla en hel del trots allt. 😊
hon var en god "dokumentörska", guld värd.
KRAM till dig! Anna
Hej Anna! 😊
Javisst är det roligt att få vara med om familjen Eklunds resa för sextiosex år sen..
U. bara en liten pojke på den tiden. Jag förstår att du inte känner till de här platserna, det gjorde inte jag heller på den tiden, så ålänning jag är..Senare blev jag bekant med platserna av andra olika orsaker. Helsingfors är fint...åtminstone den delen som är äldre och finns i direkt anknytning till kryssningsfartygen. Centrumet där är historiskt och har en del av det ryska storfurstendömet kvar ...en speciell känsla. Ta en tur med din make över havet och Finska viken, ta en dag där. Ni ångrar det inte...
KRAM till dig med Anna!
Karin
de var trendiga och lite extra de där vimplarna. Folk hängde dem i långa rader, ungefär som girlander i sina hem..Flera man hade bättre var det. Tack Annika, det är roligt för både U och mig att läsa dagboken och se på bilderna. Det var inte så vanligt att någon hade kamera på den tiden men familjen E. hade en med plastlins..och den fungerade rätt så bra att ta foton med. Fotona håller ju än i denna dag.
Kramar!
Sån guldgruva välbevarad 👍
En eller två frågor, på Åland pratar de mestadels svenska där?
När Du och U pratar har Ni olika dialekter/låter olika vet inte riktigt hur jag ska förklara min fundering 🤔 💭 t Mark Levengood låter ju som Mumin 😅
Ha en fortsatt fin tisdag kram åsa
kul att du åkte med! Ja, jisses ja, 110 i knutarna på den tiden var mycket...osade bränt t.om.
Ja, den dagen mådde hon inte bra..
Det är en guldgruva och det finns flera års berättelser framför oss ännu.
Hon var en bra dokumenterare.
Åland som är självstyrt är enspråkigt svenskt i lag.
Alla offentliga papper osv. är på svenska. För att få hembygdsrätt så måste man ha finländskt medborgarskap, klara lilla språkprovet i svenska och sen bo fem år på Åland innan man får hembygdsrätt.
U. och jag har helt olika dialekter, jag pratar en av alla åländska dialekter, det finns många men jag är uppvuxen i Mariehamn och hade en mamma som hade varit på Östermalm i sin ungdom men som pratade Sundsdialekt från början...jag är något av en blandning däremellan påstod en dialektexpert för hundrafemtio år sedan. U. är helsingforsare och pratar som Mark L. och Mumin,lite mjukare betonande dock...Ungefär. Jag förstår din fundering, inte något som helst problem. Å andra sidan har jag lätt att ta efter olika dialekter så jag är som LillaSysters Trassel...trasslig. Jag bara pratar på..och hoppas att folk ska förstå.
Ha detsamma du med Åsa!🥰
Kram
Googlade faktiskt orterna och såg att det var i Norra Karelen som ni befann er. Har aldrig tänkt på det att det landskapet ligger direkt vid den ryska gränsen.
100 knyck på den tiden - det var mycket det;-)
Svärmor Birgit hade en förkylning på gång, det framkommer i nästa inlägg.
Det var familjen Eklund från den tiden; jag blev medlem i den familjen först år 2000. Men det var alldeles vid ryska gränsen. De fick inte ens ta foton av Ryssland även fast de var nära. Ryssland är Ryssland, har alltid så varit.
110 knyck t.om. Undra på att det osade bränt😉
Tack! Kontiolahti är världsberömt för alla som gillar skidskytte.
Kram, Bosse