Äventyret framtiden

Det låter lite väl skrytsamt detta förstås men tanken bakom är att det är högt, ca 580 meter över havet. När jag visade fredagens foto av Atlanten nedanför då jag stod på Cabo Girão k om jag ihåg att det fanns några äldre bilder i arkivet som gott kan få vara med idag. Första gången jag var till Cabo Girão fanns inget glasgolv där alls utan det var en vanlig utkiksplats, (miradouro) det kan ha varit år 2007 möjligen 2008 Senare byggdes det om, ett glasgolv byggdes ut över klippan...  De här fotografierna är från år 2014. Vi har varit till Cabo Girão många gånger även om det har blivit mera sällan den senaste tiden. Det har blivit väldigt turistiskt där. För oss var Cabo Girão antingen utgångspunkten för att vandra levada till Estreito Câmara de Lobos eller så var det slutmålet innan vi tog bussen hem till Funchal.                                                Tro...

Ett till synes lugnt Atlanten, långt därnere. Fotot tog jag från Cabo Girão, en av Europas högsta klippor.  som finns här på Madeira.    Jag städade inte senaste måndag som jag brukar göra här på bloggen, så det får bli lite fredags-fint istället. Jag tömmer de få foton jag har att visa från veckan som har gått. Jodå, jag har både vackra skärmar och bilar i arkivet som jag tänker visa er någon dag men jag känner mig lite upphängd och nersläppt efter influensan, samt att värmen också tar på, det är bara att konstatera och varför ta knäcken på mig när jag egentligen inte måste göra det. Jag är ju pensionär. För det mesta sitter jag på terrassen och syr kaniner en skön sysselsättning under parasolltaket medan tankarna svävar fritt.  Gott sällskap har jag av chilin...den milda goda som jag kallar Mestre. Så den levererar. Jag delar med mig och jag fryser ner och vi äter... Den nepalesiska grannbarnen har gjort kaninhus på sin terrass. Jag konstaterar att de leker med vad...

                                     att befinna mig där uppe bakom en liten snabbgående båt där nere ...                                                         Skönt och svalkande, bra utsikt...          I samma veva, när jag tänkte så, sade U. att vem skulle vilja sätta en cent på någonting sånt där...? " Jag kunde tänka mig det" svarade hans fru....Den ena kör på och den andra bromsar, balansen är stabil. Hur som helst så är de fina de där segelbåtarna med sina vackra spinnakersegel.       En lyftkransarm...vad heter de egentligen? Vingar? Bom? säg det den som kan, jag är idel ädel öra.                      Flaggan i hamnen vajar så glatt när den får sällska...

     U. och jag har alltid ätit mycket frukt . Varje dag, men sen vi flyttade hit till Madeira har det blivit ännu mera frukt än någonsin. Vi har helt enkelt blivit fruktomaner och lider av fruktomani. En dag utan frukt och vi försmäktar, förtvinar ungefär, ja vi döööör nästan.😉  Även här handlar det om säsong. Just nu äter vi rätt mycket pessego paragua, frukten här ovan på bild. Pessegon har inte vuxit här på Madeira berättade vår frukthandlare och såg lite fundersam ut, för han vet att jag helst köper frukt från den här ön, men han vet att jag accepterar frukt från Portugal, som andra val. De tycker att jag är lite rolig men de är glada för att jag lyfter Madeira allra först även om  Madeira hör till Portugal.  De där ö-ränderna går aldrig ur mig, verkar det som, samma sak var det  när jag bodde på Åland i Finland, lika självstyrt som Madeira är. Åland först, Finland kom tvåa. Paraguaypersikan, som den heter på svenska, äter vi rå men man kan använ...

Idag skriver jag ner den sista dagen på resan år 1959, datum 26 juli. De andra dagarna som jag har skrivit om finns här, länkade dag för dag:  14 juli ;   15 juli   ;    16 juli  ;    17 juli ,   18 juli  ;  19 juli;    20 juli ;  21 juli ;  22 juli;  23 juli;  24 juli,  25 juli Min svärmor Birgit avslutade resan redan förra gången med ett fint foto av hela familjen framför Popedan men hon fortsatte att skriva sina noteringar på hemvägen. De reste från Reitola gård där Birgits lillasyster Aura med familj bodde. Den gården hade varit Uffes och Leifs mormors och morfars innan Aura med familj övertog den. Det här skrev min svåger Leif till mig efter det senaste inlägget för en vecka sedan. Gården kallas i allmänhet till Reitola av någon underlig anledning men enligt fastighetsregistret i Yläne kommun heter den egentligen Vahtera. Nu för tiden är det Auras son Douglas, bröderna Eklunds k...

 Idag deltar jag i Christians tema Skyltsöndag trots allt. Några skyltar kom med mig hem förra söndagen då vi var till Jardim do Quinta Magnólia för att titta på veteranbilar från mitten av 1950-talet. På vägen hem då vi gick igenom Stadsparken såg vi det här trädet igen. Det är så imponerande detta kapok-träd. Några skyltar ville vara med... Titta in till Christian alla ni som vill delta i temat som uppfanns av Pumita, senare förvaltades av BP jättelänge och nu har Christian tagit över som admin. På Christians sida finns de som är med länkat till sina inlägg i hans kommentarsfält. Jag är med ibland och när andan faller på..och när skyltarna hoppar på mig ungefär. Senaste vecka blev jag mera eller mindre överfallen av dem.  Ha en bra söndag!                                                      Karin Eklund, Funchal; Madeira

  Åkes Veckans foto får några bidrag från mitt håll idag också... Jag kunde egentligen kalla inlägget till i förbi farten, för det är i förbi farten jag såg att O Inspetor skötte om sitt jobb inne på byggområdet. Han kanske är där när byggkillarna är där också, jag vet inte men så snart de har lämnat jobbet så tycks O Inspetor ta över ställningarna. Han är grundlig, vill jag lova..är överallt och snokar, begrundar och så vidare...                                                                                                                 Senhor O Inspetor  Senaste vecka har vi haft överhängande fara...nå, inte alls egentligen för de vet vad de gör de där killarna på andra sidan gränden. Men st...