Äventyret framtiden

    Åkes tema Veckans foto får fem bidrag från mitt håll, flera än så får man inte bidra med.      Ordning och reda, löning på fredag som det heter..     Det är lätt att bli hemmablind men ibland vaknar jag till och ser inte upp utan ner istället.     Tipuana Tipu-träden har blommat färdigt och färgar marken under sig gul...     Här på madeirastenläggningen i hamnen nedanför oss..     Tala om att strö lite blommor på den väg du vandrar..               Här är det människor som har lagt stenarna på plats utanför Casinot i Funchal.               Hjärter, spader, ruter och klöver..               Grannens gladiol och vattenslang får vara med idag Så här ser utsikten ut på lördagskvällarna ut hela juni ut för vår del... Igår var det Belgien som stod för sprakandet.                ...

Lokförare Åke vill att vi reser mot en GRÖN destination den här lördagen  Jag har letat i arkivet och hittade en alldeles speciell grön sak, som heter murgröna och som grönskar och mår bra medan träden den växer i dör. Den enes död är den andras bröd.Nu är det förstås inte alltid det är så men när murgrönan får övertaget bland träden så är det inte roligt för de sistnämnda. Bilden tog jag på andra sidan ön för något år sen.                       Så tar jag ett hopp till Åland, där grönfinkarna var ständiga gäster hos oss ..           På lite närmare håll. Grönfinkar i det gröna.         Ja, även på vintern heter de grönfinkar...     Den som har följt mig genom åren vet att vi hade ett korvträd - korgträd.     Talgkorvar och fågelfrö-korgar och lite till på det ibland      Ibland kom det pälsklingar dit också...som inte var gröna alls ...

 så får det bli idag, fastän det var en torsdag som fjärilen syntes till...     Här börjar julstjärnorna blomma igen ...     En av dem blev uppvaktad..      av en Painted Lady...     Den tycktes njuta och det gjorde jag också, men av andra  orsaker     Med detta önskar jag er alla en skön fredag!                                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira

Ibland är jag helt uttömd på idéer om vad  jag ska skriva om här på bloggen. Bloggtorka brukar man kalla det. Det händer inte ofta men igår hände det även om jag har hur många uppslag som helst att skriva om men de kräver tid, mycket mera tid än vad jag känner att jag orkar med just nu. Så jag gjorde som jag brukar göra. Jag lade handen bakom mig där jag stod med ryggen mot bokhyllan och första bästa bok och ord gällde.. Boken heter A fada Oriana, en gullig liten sedelärande bok om det goda och det onda. Boken handlar om feér/älvor men sist och slutligen så handlar den om oss människor som kan vara både goda och onda. A fada Oriana är en av de böcker som jag läser i nu och då när andan faller på. Det är viktigt att hålla igång hjärnkontoret för att inte glömma bort portugisiskan.  Jag kan tänka mig att bli grannbarnens sagotant också, läsa sagan för dem längre fram.. En vän som har varit i Portugal från och till i över trettio års tid tittade in i min bok och blev förskräckt ö...

Så drar jag mig tillbaka till den 4 maj  i år, idag igen och fortsätter tömma mappen som det står Blomsterparad på. Fortfarande finns det bilder jag gärna visar er som tittar in här... Får jag lov?😊               Helt klart fanns det proffsdansare med i paraden..                             Och mängder av nya ämnen till dansare...den ena rarare än den andra...                                              Bland de yngre fanns det alltid en förebild...                                          Jag minns inte musiken till de här rörelserna, men fint såg det ut...                             De här...

Tisdag här på bloggen betyder en resa som gjordes för många år sedan..... Min makes föräldrar och hans bror samt han själv, gjorde sin första bilresa genom några städer i juli-1959 i efterkrigstidens Finland, tillsammans med grannarna Kaj, Verna och Tuula, som åkte i en egen bil. Det är min svärmor Birgits dagboksanteckningar samt tillhörande foton som återges, ordagrant och bildligt. Birgit dog 2015. Hon var superb på att anteckna, inte bara under den här resan utan senare resor finns också dokumenterade. Supporters för min del som är återgivare, är Ulf, då 7½ år  och hans äldre bror Leif, min svåger, som var med på resan.  Jag har länkat till de andra inläggen som redan har gjorts längst ner i inlägget om det finns intresse att läsa allt från början.         Tältplatsen i Martonvaara, den 18 juli-59. "Vårt tält" skriver Birgit som tittar ut genom öppningen "Jag är så förkyld så det är inte klokt! Vi hade väckning vid 7-snåret med kaffe.  Sen var...