Äventyret framtiden

Ibland är jag helt uttömd på idéer om vad  jag ska skriva om här på bloggen. Bloggtorka brukar man kalla det. Det händer inte ofta men igår hände det även om jag har hur många uppslag som helst att skriva om men de kräver tid, mycket mera tid än vad jag känner att jag orkar med just nu. Så jag gjorde som jag brukar göra. Jag lade handen bakom mig där jag stod med ryggen mot bokhyllan och första bästa bok och ord gällde.. Boken heter A fada Oriana, en gullig liten sedelärande bok om det goda och det onda. Boken handlar om feér/älvor men sist och slutligen så handlar den om oss människor som kan vara både goda och onda. A fada Oriana är en av de böcker som jag läser i nu och då när andan faller på. Det är viktigt att hålla igång hjärnkontoret för att inte glömma bort portugisiskan.  Jag kan tänka mig att bli grannbarnens sagotant också, läsa sagan för dem längre fram.. En vän som har varit i Portugal från och till i över trettio års tid tittade in i min bok och blev förskräckt ö...

Så drar jag mig tillbaka till den 4 maj  i år, idag igen och fortsätter tömma mappen som det står Blomsterparad på. Fortfarande finns det bilder jag gärna visar er som tittar in här... Får jag lov?😊               Helt klart fanns det proffsdansare med i paraden..                             Och mängder av nya ämnen till dansare...den ena rarare än den andra...                                              Bland de yngre fanns det alltid en förebild...                                          Jag minns inte musiken till de här rörelserna, men fint såg det ut...                             De här...

Tisdag här på bloggen betyder en resa som gjordes för många år sedan..... Min makes föräldrar och hans bror samt han själv, gjorde sin första bilresa genom några städer i juli-1959 i efterkrigstidens Finland, tillsammans med grannarna Kaj, Verna och Tuula, som åkte i en egen bil. Det är min svärmor Birgits dagboksanteckningar samt tillhörande foton som återges, ordagrant och bildligt. Birgit dog 2015. Hon var superb på att anteckna, inte bara under den här resan utan senare resor finns också dokumenterade. Supporters för min del som är återgivare, är Ulf, då 7½ år  och hans äldre bror Leif, min svåger, som var med på resan.  Jag har länkat till de andra inläggen som redan har gjorts längst ner i inlägget om det finns intresse att läsa allt från början.         Tältplatsen i Martonvaara, den 18 juli-59. "Vårt tält" skriver Birgit som tittar ut genom öppningen "Jag är så förkyld så det är inte klokt! Vi hade väckning vid 7-snåret med kaffe.  Sen var...

Det är dags för att städa undan fotografier igen, det är ju måndag... Jag tänker inte visa er alla avlopps-grävnings-eländes-bilder från arbetet på innergården som har pågått i två veckor. De fotona packar jag in i ett eget litet arkiv för att ev. tas fram när och om det behövs. Nu är den sagan all och allt är väldigt snyggt och uppstädat. De gör bra ifrån sig här när de har gjort ett arbete klart. De har t.om tvättat gränden utanför, givit hundarna i huset rent kallt vatten och så städat vår trappuppgång i förbi farten och vattnat alla mina växter i rabatten utanför. Tala om service. Vattenkostnaden står vi dock själva för, de har använt vårt vatten båda veckor, vilket vi mera än gärna bjuder på. Det var mest praktiskt så.                                                  En särskild ränna installerades vid grinden.              ...

    Det är dags för Åkes tema Veckans foto och lite längre ner fick jag till en skylt, trots allt.  Ser ni vem som står där mitt  i allt det gröna, sköna?..Papayan som flyttade hemifrån senaste fredag förstås. Det där stället är mycket trevligare att bo på,  än att stå i en för liten kruka på vår terrass. Nu har den fått kompisar hur många som helst...bevattning pågår också.. Jättekul. Den trodde att den hade dött, berättade den för mig. "För jag är i paradiset nu" , fick jag veta. 😊 En skuggbild av mig själv fastnade på bild när jag tog foto av cementsäckarna på lastbilsflaket. Som ni alla vet vid det här laget så har det varit mycket på gång i huset vi bor i tillsammans med fyra andra familjer. Avloppet har varit under all kritik men nu är det som det ska igen. Halleluja!  Christian, jag fick till en skylt idag! Cementskyltande säckar från Portugal. Hoppas de duger... Det har inte varit något som helst problem att hålla sig för skratt de två senaste vec...