Äventyret framtiden

    Grannen Z. ringde på porttelefonen och där stod hon och sken som Sola i Karlstad, allra minst.   I handen hade hon en grann varmröd amaryllis. Hon o hennes man hade varit till Santo da Serra på marknad, det var ju söndag. De tyckte att jag skulle ha den vackra röda. -"Den ska Karin ha..." Behöver jag säga att jag blev glad? Jag älskar amaryllisar, jag älskar just den röda färgen och bara tanken på att de hade tänkt på mig gjorde mig extra varm inombords.      Sen berättade hon mycket noggrant om hur jag skulle sköta om den för att den ska komma igen och igen. Den tycker om kallt fick jag veta. Jag tog tacksamt emot all kunskap jag fick, både om amaryllisen och för det portugisiska språket som jag samtidigt fick till mig. Jag berättade inte att jag har haft mängder av amaryllisar tidigare, men under helt andra betingelser än i det här klimatet. Ibland är det så skönt att få till sig något nytt om det som egentligen är "gammal" vetskap för en men än...

                                                           Ett rosigt följe kom smådansande in i Blomsterparaden.                                          Drottningen strödde kyssar runt omkring sig                                             Kjolrosorna är inte äkta rosor men är jättefina för det                                                              Jisses Amalia!                              ...

Plötsligt så kom jag ihåg att vi har alla vimplar någonstans som Birgit, min svärmor, köpte på resan som jag började skriva om igår.  Jag visste med bestämdhet att jag packade ner dem i flyttlasset som kom hit i en container till Madeira när vi flyttade från Åland. Men var sjuttsingen är dom? Jag har letat och letat och började tro att de hade förkommit på resan när det blev ompackningar i Sverige från en liten lastbil till en stor container som åkte vidare hit med flera flyttlass för olika nordbor som bor här på ön. Jag sade inget åt U. för jag ville vara säker på att vi inte hade vimplarna här först. Ni vet, det är ju onödigt att väcka björnen som sover..😉Så blir det som det blir...det ena ger det andra.  Det tovade hantverket som vi köpte av Lisette Friberg i Sverige är utsatt för barn och hundar som kommer hit. De vill leka med dem, självklart, men de är inte några leksaker och igår kände jag att nu får det vara nog, jag vill inte gömma undan de vackra fåglarna och lil...

Tala om nostalgi men nu ska det bli att åka av med familjen Eklund från Grundvägen 13 i Helsingfors.  Till familjen hörde min make Ulf (Uffe), hans bror Leif  och deras föräldrar Birgit och Hakon.  Jag ska ta er med på en tur tillsammans med dem till olika ställen i Finland, via min saliga svärmors dagboksanteckningar samt tillhörande fotografier så att jag kan berätta vad som hände och var de var.  Min svåger Leif har givit mig tillåtelse att berätta det här för den som vill läsa. Uffe har sagt ja redan tidigare men jag ville förstås att Leif också skulle vara med om detta och det är han glädjande nog.  Tack för det Leif ! Puss och kram💗. "Äh", sa´ Leif när jag pratade med honom om detta. "Bara skriv på som det var. Det ska bli roligt att få läsa och se vad vi var med om på den tiden och gjorde för tokigheter."  Det är helt rätt inställning i det här fallet. Det som var en del av Finland år 1959, ser helt annorlunda ut i dag. Rent historiskt sett så är d...