Vi gick till CCIF

Och vad är CCIF, det undrar förstås alla som inte känner till att det är ett kulturcenter här i Funchal, inte alls långt ifrån oss, ca 750 meter enligt Google Maps. Det tog oss bara några minuter med apostlahästarna och så var vi på plats...

Jag tar texten direkt från deras egen hemsida och ger den en svensk touch...😉☺️

Funchals kultur- och forskningscentrum /Centro Cultural e de Investigação do Funchal

"Den gamla slakteribyggnaden, som invigdes av Fernão de Ornelas 1940, uttömdes 2004 och öppnar nu sina dörrar, restaurerad och förberedd för att hysa nya funktioner i skapandet och spridningen av konst och till stöd för vetenskaplig och teknisk forskning.

I oroliga tider som den vi lever i, där konst och kunskap är de främsta vapnen för att möta de hot och utmaningar som samhället står inför, strävar CCIF, i den harmoniska komplementariteten mellan sina nya och annorlunda aktiviteter, efter att grunda ett utrymme som fokuserar på att tjäna Funchals befolkning med jämnmod.

Att det en gång har varit ett slakthus förstår man när man går genom porten.

Med ett permanent program av shower, utställningar, kongresser och sociala aktiviteter kommer vi att försöka visa det nya, utan att glömma det gamla och uppmuntra kreativitet och fantasi utan att glömma det slutliga målet att främja aktiv solidaritet mellan de olika aktörerna i stadens liv, utan uteslutningar eller glömska."

Där slutar citerandet...

Jag fotade och fotade och återigen har jag bilder så in i vassen att dela med mig av. Ändå var vi sent ute, vi kom dit just efter klockan fem och de stängde kl. sex men vi bor nära CCIF och kan ta oss dit vilken dag som helst i veckan mellan kl. 10 och 18. Förutom måndagar då det är stängt. 

Som den textilare som jag själv är så föll jag pladask för skapelsen Lake. 

Vanessa Barragão heter konstnären, designern.  Lake är inspirerad av de lugna färgerna i en sjö och V.B. har använt sig av textil-avfall och gamla tekniker som smockning och virkning för att ompröva hantverksskicklighet och hållbarhet.

Den engelska texten har fått in ett Smyrna där som jag inte förstår. Kan man skylla på Googleöversättning månne?Esmirne ...jag har letat den rätta översättningen men pyttsan heller och då har vi många portugisiska ordböcker av många olika årgångar att plöja igenom, men jag är nästan säker på att jag är riktigt nära när jag kallar det smockning...smocking på engelska

    En stol och ett litet bord i kork fanns i närheten. Dessvärre missade jag konstnärens namn...

Nu hoppar jag över mycket för att jag har bestämt mig för att visa det andra verket av Vanessa Barragão.

Det överhoppade kommer i lagom mängder längre fram nu och då istället.

   

                      "Åh", sade jag när vi kom upp till våning nummer två och möttes av 

                      Vanessas andra verk i utställningen

                       

Vital är en hyllning till förnyelsekraften, inspirerad av havet, som återspeglar den essentiella energi som håller oss vid liv och uppmanar allmänheten att känna igen denna inre livsenergi.

               Jag gör alltid några lovar runt de konstverk som intresserar mig lite extra och mitt i en

               sådan rörelse fick jag se något orangefärgat som lockade mig åt det hållet...

                                                   Uppiggande som bara den eller hur?

Hög akustisk prestanda och hållbarhet. Avdelaren som heter Onda=Våg,  är inspirerad av burellgardiner och absorberar 95 procent av ljudet, är flyttbar och följer principerna för hållbar design.

Jag måste känna på den med handen. Ja, det var ull och inte tegel.☺️ En villhöver-sak för min del. Så bra den skulle vara att dela av ett rum med eller lägga framför en dörröppning utan dörr, eller hur? 

                              Designern Rui Tomás hade två avdelare i utställningen.

     Så långt den här gången! 

    Var snälla med varandra! 

 

                                                              Karin Eklund, Funchal, Madeira